Tankar om skolans ”skitungar” från en vuxen ”skitunge”

Om det finns bokstavsbarn, är jag då en bokstavsvuxen? Och vad blir det av oss ”skitungar” när vi växer upp?

 Jag tillhör skaran hyperaktiva. Vi blir lätt ombytliga. Vi är också de som är minst roliga att hantera i skolans värld, men vi blir ganska så härligt energiska vuxna om vi inte går sönder på vägen. Vi får nämligen ganska så många suckar och mycket skuld nedstoppat i vår ryggsäck. Vi stör ju alltid, vi duger aldrig och får alltid höra att ”vi kan om vi bara vill”.

FEL! Oerhört jättefel. Men, vi vill om vi bara kan! Jag lovar, ge barnet rätt förutsättningar, kräv det som är rimligt möjligt för barnet (inte för dig och dina förväntningar, stor skillnad!) och du ska får se med vilken arbetsglädje barnet tar sig an arbetsuppgiften. Och notera sen den enorma glädjen när barnet sen äntligen får höra att han/hon har varit duktig.

Viktigast av allt, vi är inte hyperaktiva för att vi är pigga. Vi är ”hyper” för att vi är övertrötta. Låt oss hålla oss vakna så vi kan lyssna och lära. Låt oss ibland glömma att räcka upp handen då vi ju visar på en enorm vilja att vara delaktiga. Impulskontroll är ju en av våra största svagheter, det har inte med uppfostran att göra.

När vi är små, skäll inte på oss när vi bråkar. Berätta det självklara. Berätta hur vi borde ha gjort i stället. Vi vet att det blev fel. Vi är inte dumma. Men vi förstår inte hur vi borde ha gjort i stället. Vi kommer därför att göra samma fel igen. Det går inte att uppfostra bort ett handikapp. Ändå försöker vi. Med resultatet att barnet tar på sig skulden för att det inte lyckas med det omöjliga.

Vi som är hyperaktiva bör dra ner på kolhydrater allt vad vi bara klarar av. Barnen bör aldrig äta socker eller vetemjöl.

Vi bör äta mat som ökar koncentrationen och intelligensen. Vi måste ju hela tiden kämpa för att förstå Er värld. Vi som har bristen ska vara den smarta och orka kompensera och anpassa oss. Ni som är normala och har alla förutsättningar gratis behöver inte förstå och förklara. Vi bör äta en massa fet fisk eller omega 3 kapslar. Vi bör undvika omega 6 allt vad vi bara kan genom att ta bort alla margariner, majs- och solrosolja och färdigmat.

Lär våra ”skitungar” att hantera att de är unika. Ge dem möjlighet att använda sina udda sidor på ett kreativt sätt. Låt barnen känna att de duger, att de är bra och hjälp dem att förstå världen.

13 kommentarer

  1. Marianna
    11 januari, 2010

    Bra, bra, bra
    att du tar upp detta med överaktiva barn, vad som än är orsaken, gener eller helt enkelt dålig kost.
    Jag skall berätta om det jag upplevde på 70-talet i Glasgow, där vi var ett antal entusiaster som skulle arbeta ideelt under ett par veckor med att ta ut barn i parker och leka.
    Dessa barn som levde i de mest förfärliga miljöer,
    sönderslagen social struktur eftersom man rivit alla låga hus där den sociala kontrollen åtminstone hade fungerade någorlunda och byggt de nya slumhusen på höjden. Ett socialt experiment som man fått betala dyrt för.
    Vi har dessa områden, trots att vi har ytor där vi skulle kunna ha låghus och där människor skulle kunna mötas i trapphus.
    Det jag nu vill komma till var att dessa barn levde på billiga livsmedel i den mån de fick det,
    godis som var och är billigt i GB.
    När skolan var igång fick de gratis ett mål i skolan,
    (under förutsättning att familjen levde på existensminimum)
    och det var chips, soppa med vitt bröd och vatten, ibland någon billig köttfärsröra, fish and chips,.
    Hemma fick de mat om det fanns pengar eller så stacks det till dem några pennies för att köpa godis för.
    Sambandet mellan stökiga barn och de var verkligen stökiga,
    det såg vi inte eller förstod inte,
    lågt blodsocker efter godis och dålig kost eller väldigt lite mat.
    I Sverige och GB, idag med all kunskap får fortfarande barnen mängder med socker och tomma billiga kalorier,
    låt barnen åtminstone i skola och förskola slippa socker, dåliga fetter och billiga undermåliga luncher och det värsta av allt är att skolan levererar och stimulerar godissuget inom dess lokaler.
    Det är så lätt att köpa en läskeburk eller några skummisar före lunch eller istället för lunch.

    Snälla, Skriv på alla lister ni kan om bra skolmat, stöd de som orkar kämpa för våra barns välfärd.

    då visar vi andra som inte har skolbarn
    att vi bryr oss om barnens nutid och framtid,
    barn som har engagerade föräldrar klarar sig alltid,
    det är barnen som har
    föräldrar som inte har kunskap om kosten och som inte riktigt orkar med just nu, som vi hjälper.

  2. Anneli
    11 januari, 2010

    Jag måste bara fråga apropå kolhydrater, är det sant att vispad grädde innehåller mer kolhydrater än ovispad ??? Och OM det är så, vad är då orsaken till detta ?

  3. Fjällmor
    11 januari, 2010

    Tack Anna

    /Fjällmor

  4. Eva
    12 januari, 2010

    Anneli – samma mäng vispgrädde kan aldrig innehålla olika mängd kolhydrater. Tänker du på vispgrädde på burk, eller var det vispad
    s m a k s a t t grädde som diskuterades? Och sist men inte viktigast – var det någon kunnig och insatt person som sa det? Fråga alltid efter källa till information när du hör något påstås.
    Det finns ett amerikanskt ordspråk jag älskar, det går såhär:

    ’They say’ – is often proved to be a great liar.
    Alltså påståenden som börjar med ’dom säger’ är oftast osant – för annars så skulle man ange källan mera exakt.

  5. Anneli
    12 januari, 2010

    Tack för svar, Eva. Detta om vispad grädde hörde jag på jobbet av en som tyckte att jag skulle sluta med att unna mig vispad grädde med hallon eftersom ovispad var bättre p.g.a mindre mängd kolhydrater.
    Det vi pratar om är vanlig vispgrädde som man vispar själv och som inte är smaksatt.
    Förresten, vad skönt att höra att det inte var så som hon sa, jag känner att jag bara måste få ha mina hallonstunder ibland med riktigt god, kall, vispad grädde på.

    1. Michaela
      21 juni, 2012

      Vispningen påverkar ju volymen. En deciliter ovispad grädde är ju volymmässigt betydligt mindre än en deciliter vispad grädde som fluffar upp sig rejält. Men då borde det ju snarast påverka åt andra hållet, eftersom 1 dl vispad grädde motsvarar tja, kanske en halv deciliter ovispad? Eller något sånt, vet inte exakt. Men viktmässigt kan det ju inte ändras. 50 gram grädde är ju fortfarande 50 gram grädde, hur fluffig den än är.

      1. 25 juni, 2012

        Kroppen är inte speciellt noga. Det är något som vi har hittat på under kalorijagartiden. Kroppen förbränner också olika mycket olika dagar. Så alla mått är bara riktilinjer. Så visst blir det oerhört stor skillnad mellan vispad grädde och ovispad, men det är också skillnad mellan 1 dl ost, 1 dl creme fraiche osv. Men om du tittar en månad jämfört med nästa månad så blir det ofta ganska så jämt.

        Att det finns volymmått så du kan äta med ögat är för att skapa enkelhel och det fungerar trots att det är stora skillnader.

  6. Eva
    13 januari, 2010

    Varsågod. Njut av dina gräddstunder!

  7. Anna Hallén
    13 januari, 2010

    Visst önskar man att barnen fick bättre mat. Skolmaten är ofta katastrof, tyvärr.

    Skratt. Det hade varit kul att höra förklaringen HUR vispning påverkar kolhydratmängden i grädde. Hur de får ihop logiken. Ler stort.

  8. 27 juni, 2012

    TAKK – dette var godt å lese. 🙂 (Jeg har en sønn som skal utredes for ADHD.. så jeg leser alt jeg kommer over om emnet nå).

    1. 27 juni, 2012

      Har du läst boken ENERGIBARN – våra älskade skitungar?
      (Av Anna Hallén)

      Den tar upp en massa olika möjligheter. Kanske några är precis vad din son kan ha nytta av.

  9. Anne
    4 januari, 2014

    Älskar att läsa dina inlägg både här i bloggen och på FB. Är ”skitunge” själv och tyvärr för rastlös för att läsa en hel bok och undrar därför om din bok ”Energibarn” finns som ljudbok. Om inte, har du planer på att få den som ljudbok?

    1. 7 januari, 2014

      Energibarn finns inläst någonstans. Fast jag vet inte var.

SKRIV EN KOMMENTAR