Självmedicinera del 2

Kom nu ihåg att jag förenklar och generaliserar så det står härliga till. MEN det fungerar logiskt och i verkligeheten. Trots detta så blir det en roman. Hoppas att du orkar läsa.

Dopaminstyrt ätande!
Här sitter vår motivation och vårt Kick-system. Det som gör livet intressant och för detta får vi då beröm av dopaminet. Här ska du inte tänka låg eller hög nivå, utan din kropps behov.

NIVÅ 1: Vissa människor går till samma jobb 8-17 var dag i 30 år och stormtrivs med detta. De bor i samma stad, åker till samma plats på semestern år ut och år in och mår strålande. De letar upp en svensk restaurang som serverar svensk mat på sin årliga Kanarieöarnaresa. Ökar vi stimulansen blir de mest oroliga och trivseln byts mot stress. Litet dopaminbehov. En mycket liten kick ger stimulans. Svåra att tråka ut. Njuter av ledigt.

Aktivitetsbehov kan vara att titta på TV. Läsa en bok. Gå på bio. Fixa i trädgården. Lätt att skapa stimulans. Svårt att bli uttråkad.

NIVÅ 2: Vissa människor byter jobb vart femte år, åker aldrig tillbaka till samma semesterort två gånger och smakar friskt på spännande kulturella nyheter. Tryggt men omväxlande. Minskar vi stimulanser blir de uttråkade, ökar vi för mycket ökar oron. Tycker om bergodalbana, bungyjump och kanske kanske även fallskärmhoppning. Vill ofta ha lite mer stimulans än de har men söker ändå tryggt och rutiner. Är därför ofta skåpätare. Har fastnat i ett liv precis under den nivån de behöver och när de är lediga eller har semester gör de felvalet att VILA, i stället för att skapa stimulans.

Aktivitetsbehov kan vara att vara instruktör. Utbilda sig. Starta ett litet hobbyföretag. Gå en kurs. Lätt att skapa stimulans. Lätta att bli uttråkad.

NIVÅ 3: Vissa människor är ”hoppjerkor”, tusen bollar i luften, cyklar jorden runt, klättrar i berg och paddlar över atlanten. De åker aldrig på färdiga resor utan skapar allt själva. Deras dagar är aldrig likadana och rutiner ses som ett fängelse. Bungyjump är för mesar. Dessa har det ganska så tufft OM de inte har blivit äventyrare. De blir lätt hattiga, byter ofta jobb, rastlösa, äter av uttråkning. Kombineras detta behov med en lat personlighet eller någon som är rädd för världen så är det lätt att självmedicinera på knark. (Eller kolhydrater, fungerar lika bra) Kick utan att behöva göra något.

Aktivitetsbehov kan vara att säga upp sig och åka jorden runt. Att bestiga alla höga berg. Att nå Nordpolen. Svårt att skapa tillräcklig stimulans. Oerhört lätt att bli uttråkad.

Troligtvis lever du någonstans mellan dessa grupper, men det är viktigt att avslöja: Har du hamnat på rätt nivå?

Jag är ungefär en 2,6 – 2,7:a!
VIKTIGT! Många gör mycket för att vara duktiga. Det har inte med dopaminbehov att göra. Hur vet du skillnaden?Jo, du har ett fullt stimulerande schema som du inte hinner med och går och lägger dig nöjd = anpassat efter din dopaminbehov.

(Du har ett fullt schema som du inte hinner med och du lägger dig stressad med lite ont i magen = Du försöker det omöjliga. Vill vara duktig eller till lags.)

Tyvärr så är det många som tycker att Nivå 1 är fel & trist och något man ska sträva bort i från och att då Nivå 3 är mer spännande och åt det hållet man vill. En feltanke som heter duga. Du vill hitta DIN nivå. Det är det optimala. Där du mår som bäst. Det finns inget bra eller dåligt.

Lever du fel kommer du är jaga kolhydrater. Lever du i för mycket stimulans gör du det troligtvis för att du vill vara duktig – du kommer att sänka ångesten genom att serotoninmedicinera. (Inlägget från igår) Lever du UNDER ditt stimulansbehov (vilket många gör) kommer du att dopaminäta. OM du inte anpassar ditt liv efter dina behov!!

Hur gör man då?

Två val.

1. Jag hinner inte, orkar inte vill inte göra en livsstilsförändring – jag fortsätter att själmedicinera på kolhydrater och accepterar konsekvenserna!

2. Jag måste och vill skapa mer stimulans och kan då balansera behovet mot tillgången av dopamin genom aktivitet!

Så VAD stimulerar dig? Vilken aktivitet tar bort uttråkning?
* Leta fram 10 saker som du kan göra varje dag anpassad till din ekonomi.

* Leta fram 10 saker som du kan göra 6-12 gånger per år anpassad till din ekonomi.

* Samt en genomförbar dröm för en gång per år.

Jag vet. Det är lite jobbigt att ta hand om dopaminbehovet. Skratt. Men du har två val. Gör ett av valen. Och acceptera sen ditt beslut. Gör inte ett val som du sen är missnöjd med.

Sist men absolut viktigast. Uttråkning skapar trötthet. Understimulans gör att du får motorstopp. Så du ska nu från nivån av alldeles för lite energi, öka din aktivietet. Här gäller regeln ett steg i taget. Gör en sak som skapar lite ny energi. Av den en gör du en sak till som skapar lite energi… o s v. Ingen orkar att gå från motorstopp till 100 på 2,3 sekunder!

Ingen!
 
 
 
 
 

 

9 kommentarer

  1. 6 maj, 2011

    Vilket bra inlägg! 🙂 Stämmer helt in på Nivå 2 och det gör min sambo också. Wow! Hoppas att många läser det här inlägget så skulle många få större förståelse om sig själva och andra.

  2. 6 maj, 2011

    Jag kan bara hålla med!

    Du skriver så otroligt bra Anna!

  3. Anna Hallén
    6 maj, 2011

    Varmt tack. Det var när jag kombinerade LCHF med denna insikt som jag äntligen lyckades.

    Jag lägger i dag mer tid på att skapa stimulans än jag lägger tid på kosten. Betydligt mycket mer tid. Säkert förhållandet 1:10. Bara för att DÅ fungerar kosten. 🙂

    (Viktigt att veta är att jag i stort sett inte alls serotoninäter. Tog de känslorna med en psykolog och slipper nu den kampen.) Många är ju annars båda sorterna av sockerberoende.

  4. Sofie
    6 maj, 2011

    Jag är nog en tvåa! Med en ettas aktivitetsbehov som bas. Blir inte uttråkad. Är däremot vääääldigt intresserad av nya upplevelser och kunskaper. Det mest exotiska lockar mest. Men jag klagar aldrig på att ligga i soffan i en vecka och bara ta det lugnt i mitt egna sällskap. Klurigt.
    Reser jag till samma plats så är det av ekonomisk anledning. Hade jag fritt kunnat välja hade jag skuttat runt hela världen. Men det är otroligt vilka bra punkter du skrivit ned. Imponerande. Något som inte har skrivits om för många gånger, men ändå rätt uppenbar fakta. Tack!

  5. Inger Andreasen
    6 maj, 2011

    Meget spændende indlæg.

    Hvilken mad er det der fremmer dopamin?

  6. Mirja
    6 maj, 2011

    Wow! Såååå insiktsfullt! Så man fattar också. Jättebra Anna!

  7. Helene
    6 maj, 2011

    Jag gör ”vågen”!
    (Hihi vad jag var rolig denriktiga vågen har jag ju sagt upp!)
    Jag skulle önska att du skrev med eldskrift på himlen så alla fick läsa!
    Vilken sifra jag skulle ha får jag grubbla på lite men rysligt nära en trea tror jag.Min kära lilla Adhd son är i branschen trea och rädd….
    Nu har han ju fått lite medicin hjälp men åå vad jag önskar honom insikt och försråelse så att han kommer i gång…..

    Min trea gör att har jag inte jobb så skaffar jag mig….jag kombinera ju också med vara duktig syndromet….Men som klok Anna skriver det får man ta på ett annat plan…

    men mer än man tror kan man få utlopp för genom en rask promenad i skogen……

    Tack

Write a comment