Är skolans uppgift samma idag som för 50 år sen? Som för 100 år sen?

Jag tycker inte det.
 
Först skulle du som barn följa din familjs bana. Du ärvde ditt jobb. Och dina föräldrar lärde dig om livet inom familjens väggar. Bordsskick och artighet.
 
Sen skulle du välja ett jobb för resten av ditt liv. Du utbildade dig och stannande till pensionen. Och dina föräldrar tillsammans med barnomsorg lärde dig om livet. Social kompetens och föreningsliv.
 
Idag byter vi jobb. Och vi kan omöjligt lära oss allt vi behöver kunna. Vi säker kunskap och många byter arbetsbana flera gånger i livet. Du kan utbilda dig som vuxen. Och barnomsorgen lär dig om lekregler och bordsskick i storgrupp.
 
Ja, det är generaliserat. Självklart. Men det finns en uns av sanning. Och oavsett det har hänt en enorm skillnad på livet, familjen och kunskap.

Men skolan ser likadan ut.

Och kanske är det inte själva kunskapen som är det viktiga för livet. Allt kan läras in sen. Jag är inne på min 3:e utbildning (Marknadsekonom, gymnasielärare och nu socionom). Jag har också bytt banan och de senaste 13 åren arbetat som egenföretagare inom hälsa.
 
Jag tror det allra viktigaste att ha med sig ur skolan är ”jag kan”, ”jag duger” och ”jag vill”.
 
Idag skickar vi tyvärr ut en massa små vuxna (med eller utan betyg) med helt andra känslor och tankar om sig själv och sitt liv.
 
Det har blivit så att ditt betyg definierar dig som person
Och är du begåvad på andra områden än vad skolan har valt åt dig så har du stora problem.
 
Och inte allt för sällan lyckas skolan med att förstöra livet för många av dessa barn.
 
Nej, det finns inte elaka lärare och detta gör inte med vilja. Det görs genom okunskap, genomtrötta lärare och genom att vi är så rädda för förändring. Och det görs år efter år… efter år.
 
Det är svindyra, både på individnivå och ekonomiskt, att tillåta barn hamna utanför samhället som vuxna.
 
Och vet du vad svaret på den är? ”Jamen Anna, det är olika konton!”
 
På fullaste allvar! Tänk att det finns vuxna som på fullaste allvar tar dessa idiotiska ord i sin mun utan att förändra så att det inte är så.
 
Hm, jag behöver mer tid. Jag vill nog bli politiker också. Detta måste ses i sin helhet, inte som smådetaljer.