Nattmat?

I torsdags höll jag föredrag på en skola där jag pratade mat för att överleva en natt vid datorn. Ungdomarna i dag LANar ju. Skratt. Det är då jag förstår att jag är född på dinosauriernas tid.

I min mailbox fanns också en fråga om hur man ska äta när man arbetar natt. Och eftersom det kommer att bli samma svar så slår jag ihop svaret.

Först och främst måste vi vara medvetna om att vi är gjorda för att sova på natten. Punkt. Hur vi än gör kommer vi inte att vara lika pigga som på dagen. Det som ställer till det mest är hormonbalansen i kroppen som är annorlunda på natten än på dagen. Det har alltså inte med om vi är trötta eller inte. Om vi sover tillräckligt eller inte. Kroppen vill sova på natten, inte på dagen.

Många som har varit upp en hel natt vet att vid 4-5 tiden på morgonen så fryser man och får kämpa på ordentligt för att inte somna. Många arbetsskador händer också vid den tiden. Koncentrationen är i botten.

Detta är bara att acceptera. Så gör det som kräver koncentration så tidigt på natten som möjligt. Gör det som kräver rörelse runt 4-5 tiden för att tvinga dig vaken med aktivitet. Eller om du kan, sov mellan 3-5…

Hormoninställningen kan du inte ändra. (Om du inte reser utomlands, det är det som är jetlag)

Hur ska du då äta? Många föröker piggäta och valet faller då på snabba kolhydrater. Detta är en kvickfix som till och med är skadlig. För att hjärnan ska ha tillgång på blodsocker när du på natten sover och inte äter har du naturligt en hel del hormoner som då gör jobbet. Till exempel kortisol. Dessa vill inte vara ute samtidigt som insulinet då de är varandras motsatser. (Tänk dig en gungbräda)

Kortisol ”fixar” blodsocker.  Insulin packar bort.

Kortilsol ”fixar” blodsocker från muskler. Insulin bygger om till fett och packar bort.

Kortisol styr inlagringen av fett till buken… bukfetma eller stressfett som det också kallas. (Kortisol har vi för mycket av på dagarna också OM vi strssar eller har mycket värk)

Så på natten när vi har naturligt högt kortisol så ska vi inte äta det som triggar insulinet – kolhydrater. Nattamat blir därför först och främst fett som ost. Kompletterat med proteiner så det finns lite variation – ost och skinkrullar eller gräddblandad keso. Avokado med räkmajonnäs och romsås…

Sen kommer nästa att tänka på. Magen och tarmarna styrs av våra hormoner och är alltså programerade till att vila på natten… Ät som om du var vaken på dagen. Är frukost på morgonen innan du ska sova. Ät lunch när du vaknar någonstans mitt på dagen kl 13-15. Ät middag, gärna lite senare än vanligt. Kanske vid 20-21 tiden. Behöver du så ät sen ett eller två små mellanmål på natten. Ofta är du inte hungrig utan äter som tidsfördriv för nattarbeten kan vara ganska så långsamma.

Sen är koffein en bra idé. Kaffe och te.

Fett ger bästa långvariga energin. Kolhydrater ger snabb energi som mycket snabbt försvinner ur kroppen och gör dig ÄNNU tröttare en timme senare. Så ju mer du piggäter desto tröttare blir du.

16 kommentarer

  1. Nilla
    20 mars, 2010

    Min erfarenhet av nattarbete stämmer precis med vad du skriver. Jag blev aldrig särskilt hungrig eller sugen under natten, men ganska törstig av någon anledning. Frusen och komatrött vid 3-4-tiden, sen hungrig vid 5-6. Jag brukade äta frukost innan jag lade mig och lunch när jag steg upp igen. Middag brukade jag äta mellan kl 21-22. Åt sen mellanmål vid 1-tiden, oftast banan. Det var för ca 15 år sen då jag inte visste bättre :). Mitt största problem vid nattarbete var inte att vara vaken på natten utan att kunna sova på dagen.

  2. Ann-Marie
    20 mars, 2010

    Hej Anna, Jag måste bara få skriva av mig lite då jag är sur och känner mig lite lurad! Idag var jag och skulle köpa byxor, har haft storlek 40/42 men har kännt å sistone att jag har gått upp så jag tog 42 direkt men jag fick inte upp dom alls. Tog storlek 44 och de gick inte heller upp – men då gav jag upp! Detta innebär att jag är större nu är jag någonsin vvarit och detta utan att jag harr gjort avsteg från kosten – vad jag är medveten om…
    Jag känner mig lite lurad, jag trodde stenfast på att detta skulle vara ”min” grej. Kroppen mådde bra och jag gick ner lite i vikt men sen tog det stopp och jag går bara upp. Tålamod säger du nu – vet jag. Men som du vet har jag hållt på länge. Hur långt tålamod ska man ha?

  3. Anna svarar Ann-Marie
    21 mars, 2010

    Jag måste ha hjälp med minnet. Jag tror jag vet vilken Ann-Marie det är men är inte riktigt säker. Kan du ge mig något så jag kan placera dig på?

    Går du UPP i vikt av denna kost så beror det på tre saker: Det finns ett fel i dina val som du itne har kunskap och därför fortsätter med. Du har ämnesomsättningsfel, då kan du göra ALLT rätt och ändå gå upp. Du har en kortisolhalt som är för hög, antingen av stress eler av värk. Det gör att du sover dåligt och får flera system som motverkar viktnedgång och ökar uppgången.

    Jag är ledsen att du känner dig lurad. Men har du en kropp som är trasig kommer denna kost inte laga den.

  4. Catti
    21 mars, 2010

    Ann-Marie,

    Har du kollat din ämnesomsättning? Är den för låg är det ett helsicke att gå ner, vad du än gör. Jag vet av egen erfarenhet. Jag gick upp 20 kg på två år, bantade ständigt och gick inte ens ner av pulverdiet. Ett blodprov visade att min ämnesomsättning var näst intill obefintlig. Idag medicinerar jag och kan äntligen gå ner i vikt igen. Kolla din ämnesomsättning om det inte finns några andra vettiga förklaringar till dina svårigheter att gå ned i vikt – låg ämnesomsättning är oerhört vanligt, särskilt bland kvinnor, och många går i åratal utan att få rätt diagnos eftersom de ofta får höra att om de går upp i vikt är det för att de äter för mycket och rör sig för lite.

  5. Ann-Marie
    21 mars, 2010

    Tack för era svar. Lurad är ett starkt ord – det jag känner är att Vem kan man tro på? Det finns så många olika synsätt och ”förståsigpåaer” i att äta rätt och gå ner i vikt. Nu tyckte jag att jag hade hittat en livstil som kändes sund men om jag går upp i vikt och drar på mig massa förkylningar känns det som om kroppen säger till att något är fel. Och om detta inte heller var rätt för mig vad är då det?

    Det är så svårt att motivera mig själv och förklara för omgivningen när det inte ger resultat, på vågen, måttbandet eller de andra positiva effekterna som jag nu då har tappat igen.
    Ursäkta min ”gnällighet” men jag blev så besviken när jag provade kläder, jag som trodde jag varit så ”duktig” samt fick jag nu ytterliggare en förkylning som gör mig lite sur och besviken.
    Anna- BK10.

  6. Julia
    21 mars, 2010

    Ann-Marie,

    Det är inte så att du äter FÖR LITE kolhydrater??? På Kolhydrater i Fokus finns det vissa som gått ner i vikt först när de ökat kolhydratintaget något. Att äta väldigt lite kolhydrater (5, 10 eller mindre än 20 g/dag) kan för vissa bromsa viktnedgången.

  7. Ann-Marie
    21 mars, 2010

    Julia,
    Jag vet inte men jag ställde en fråga i det forumet igår och fick då till svar där att jag äter för mycket grönsaker och då får i mig för många kolhydrater!
    Jag vet att många som äter LCHF är lite fanatiska (i mina ögon) och äter inga grönsaker alls då det ger kolhydrater men jag tror att vi måste få i oss några och då är det bra att få i sig det genom grönsakerna – sen är jag också nojig att jag inte för i mig rätt med vitaminer – tyvärr ser jag mina ständigt återkommande förkylningar som ett bevis på dåligt immunförsvar tillföljd av någon brist…Men det är min lekmanna diagnos.
    Men det är just detta som gör det lite klurig at vi alla är så olika och att det inte finns något mirakelmedel som hjälper för alla. Jag får helt enkelt börja IGEN skriva ner allt jag äter och analyser vad det kan vara som gör att jag går upp och inte ner. Man tycker dock att vid 38 års ålder borde man ha lärt sig sin kropp, eller hur;))

  8. Elisabeth
    21 mars, 2010

    Jag antar att detta betyder att det inte är så smart att äta frukt heller som sista kvällsmål – även om det är lågglycemiska frukter?

  9. Julia
    21 mars, 2010

    Ann-Marie,

    Kan det vara så att du inte äter tillräckligt med fett, alternativt äter för mycket mejeriprodukter?

  10. Catti
    21 mars, 2010

    Hej Ann-Marie,

    När jag hade för låg ämnesomsättning – utan att veta om det – råkade jag ut för ständiga infektioner. Det ordnade upp sig när jag fick medicin och värdena normaliserades.

    Har du något eller några av följande symptom (förutom svårigheter att gå ned i vikt/viktuppgång utan synbar anledning) kan det tyda på låg ämnesomsättning:

    håravfall – abnorm trötthet – sköra naglar som fransar sig – torr, fnasig hud – frusenhet, även i varma utrymmen – kalla händer och fötter – förstoppning – täta infektioner – vätskeansamlingar i kroppen, svullnad, plufsighet – påsar under ögonen – dåligt läkkött – led- och muskelvärk, ”influensakänsla”

    kan det tyda på för låg ämnesomsättning.

    Sök gärna på hypotyreos (det medicinska namnet) och kolla om symptomen stämmer på dig. Gör de det finns det hjälp att få, men det är ingenting som försvinner av sig självt!

  11. Cissi
    21 mars, 2010

    Jag tycker att det finns fantastiskt mycket kunskap och erfarenhet på Kolhydrater i Fokus, men ibland blir jag lite rädd över diskussionerna där. Det låter som om kolhydrater är ett livsfarligt gift som man till varje pris måste undvika. Därför föredrar jag Annas betydligt liberalare och sundare inställning, dvs kolhydrater är inget gift, det är inget vi måste undvika till varje pris och ibland kan vi t o m få för lite av den varan!

    När jag var som mest inne i resonemanget på KiF undvek jag alla röda grönsaker, köpte bara grön paprika och fick ångest om jag fick en tomatklyfta på tallriken på restaurang. Sedan besinnade jag mig. Jag tänkte:” Vill jag leva så här resten av livet, eller vill jag kunna äta det jag tycker om och väga några kilo mer?” Jag kom fram till att det var det senare som gällde – och sedan insåg jag, tack vare Annas blogg, att man inte behöver vara så förtvivlat rädd för alla sorts kolhydrater, särskilt inte dem i grönsaker.

    Jag vet inte om det här är en vetenskapligt belagd teori, men när jag var som mest besatt av tanken på att jaga kolhydrater gick jag nästan inte ner i vikt alls. Det var som om kolhydrathysterin skapade en mental blockering som i sin tur blockerade fettförbränningen. Kanske var det kortisolöverskott som Anna skrev om, orsakat av för stor stress? Det jag vet är att jag varje vaken sekund tänkte på kolhydrater – hur mycket jag fick äta, eller snarare vad jag INTE fick äta, och till slut överskuggade det hela mitt liv. Jag gör inte anspråk på att veta hur kropp och själ hänger ihop, men jag märkt det vid flera tillfällen, både när jag viktväktat och när jag hållit på med LCHF på senare år – först går det bra, men sedan tar de fixa idéerna över och då är det som om kroppen börjar streta emot.

  12. Cissi
    21 mars, 2010

    Ps. Därför tyckte jag det var så bra det Anna skrev häromsistens, nämligen om vikten av att hitta en expert som kan jobba med den mentala biten – motivation, självbild osv. Låter som ett perfekt komplement till den mer ”fysiska” biten.

  13. Cissi
    22 mars, 2010

    Hej Anna,

    Hoppas denna fråga platsar här och att du hinner svara. Jag såg att linfrö innehåller mycket fett och inga kolhydrater – bra! Men jag har läst någonstans att om man skall äta linfrö skall man välja den krossade varianten, eftersom hela linfrön passerar genom mage och tarm utan att kroppen kan tillgodgöra sig innehållet. Stämmer det?

  14. Louise
    22 mars, 2010

    Hej Cissi,
    Anna svarar dig säkert också, men det jag har lärt mig om linfrö är att om du äter dom hela passerar de kroppen utan att ge dig någon energi eller näring men du får del av den gele som bildas runt varje frö som i sin tur är mycket postiv då maten blandas med detta i tarmarna = långsamt upptag i kroppen + motverkar förstoppning. Om du äter linfrö krossade får du del av samma sak som ovan förutom att du har möjlighet att ta del av linfröts innehåll, bla bra fetter. Jag äter hela linfrö i naturell ekologisk yougurt nästan varje morgon! Mums för magen! Mvh

  15. Anna svarar Louise och Cissi
    22 mars, 2010

    Kanon svar Louice. Tack! Det jag vill lägga till är att väljer du krossade linfrön måste du tänka på att det fettet härsknar lika snagbbt som fettet i en lax…. så lika länge som du vill ha en lax i skafferiet lika länge kan du ha krossade linfrön där.

    De innehåller också lite för mycket omega 6 så jag rekommenderar hela linfrön för de vattenlösliga fibrernas skull.

  16. Mimmi
    25 mars, 2010

    Anna, du är bara så härlig!!! Tack för ett kanoninlägg!! Skrives omedelbart ut och läses igen och igen och igen…

Write a comment