Motivation och undantag

(Favorit i repris)

Hur ökar man motivationen? Vad gör man när motivationen tryter? Hur hanterar man undantag?

Jag tror att ordet ”man” måste bort. Hur gör DU? Vi är alla olika och vi måste börja fundera på hur just JAG fungerar. Ta ansvar för egna svagheter och brister. Puffa upp styrkorna. Jag är fortfarande lite upprörd över bristen på förståelse från många som förespråkar kaloritänket….

Börjar nog inlägget där, så jag får skriva av mig. Just den attityden, du kan om du bara vill, gör mig så arg. Jag ville inte vara fet. Jag ville verkligen gå ner i vikt. MEN jag kunde inte. Varför? Ganska så enkelt, verktygen jag fick för att lösa problemet fungerade inte. Jag fick en pensel att mecka bilen med,

Inget fel på penseln.

Men att använda kaloritänket som viktminskningskunskap på en överviktig person som kämpat i många många år. Nej, det är bara dumt och fräckt. Lika dumt som att skruva med en pensel. Ja, faktiskt.

Tillbaka till motivationen. Motivationen till vad? Det är där vi får börja. VAD ska du motivera dig till? Vad är det som är jobbigt med kosten? Vad är dina mål? Vad har du för val? Förr var det att kämpa, att vara lite hungrig, att räkna poäng eller kalorier, att stå emot, att orka till nästa måndag osv. Detta oftast för att inte gå upp mer i vikt…

Nu är det att äta gräddsåser till den goda köttbiten, att alltid få vara mätt, att kunna ta en stor bit ost klockan 10 på kvällen för att du vill ha, att vara pigg, att sova gott, att få en mage att fungera, att laga riktig mat osv. Titta på allt du får äta istället för den ynkliga mackan som ska bort.

Sen kommer vi till delen undantag och suget. Första och andra veckan behöver du motivationen. Sant. Men då finns den oftast där i alla fall. För suget kommer att utmana dig. Det bara är så. Här behövs motivation att bita ihop, att kämpa och att tacka nej. Men klarar du två veckor så försvinner suget och du kan slappna av i din nya kunskap. Hitta på något som du gillar som finns inom ramarna för vad du får äta. Jag har mina favoriter klara för mig.

Kan DU göra undantag? Orkar du göra undantag? Ja, var gång så sätts ju karaktären på sin spets och du måste framkalla extra mycket motivation. Har du så mycket kraft och motivation? Eller ska du strunta i undantagen och slippa utmana dig själv hela tiden?

Det finns inget rätt eller fel. Du vet vad du klarar av. jag vet vad jag klarar av. jag vill inte kämpa, jag vill inte behöva ha en extrem karaktär, jag vill inte ta av min kraft för att lägga den på matbeslut var och varanna dag, jag vill inte uppleva suget. Jag gör därför aldrig undantag. Jag säger ”nej tack” per automatik alltid. Jätteenkelt. I början krävdes det kraft men då fanns ju motivationen. Nu berör det mig överhuvudtaget inte. Jag skulle aldrig få för mig att äta en smörgås. Aldrig.

Jag slutade röka 1992. Jag skulle aldrig få för mig att ta en cigg idag heller. Av precis samma anledning. Jag är inte beroende längre. Jag har inget sug. Ingen längtan. Tror faktiskt inte ens att det är gott längre. Verken med cigg eller en kanelbulle. Jag skulle heller inte våga… tänk om jag börjar röka igen… eller börjar feläta igen.

Hur fungerar just DU?

17 kommentarer

  1. Eva Ivenäs
    22 november, 2009

    Hej
    Suget är borta men inte beteendet, vanan. Jag har oftast en godisbit i korgen när jag är och handlar men den följer aldrig med genom kassan. Jag har bejakat mitt beteende men suget säger att jag inte behöver godisbiten. Nu på senare tid har jag upptäckt att jag inte ens uppmärksammar hyllorna med godis. Det var en otroligt skön upptäckt. Så vanans makt är stor.
    MVH EVA

  2. 22 november, 2009

    Vi är fler som funderar. Ha det gott.

  3. Thomas H
    22 november, 2009

    Väldigt bra inlägg Anna. Du är fler år före vissa professorer som ännu inte förstått hur det hänger ihop.

    Hela din text här borde mångkopieras – ramas in och skickas till landets samtliga överviktskliniker!

    Du har haft några lika bra texter tidigare som även borde skickas till samma ställen! 😉

    Ps! Hann du åtminstone bli lite brun därnere….?

  4. 23 november, 2009

    Jag kommer aldrig gå tillbaka till pasta, bröd, potatis och sån mat. LCHF ger mig så mycket positivt att det bara går inte, men jag provade en dag på semestern att äta allt av det gamla och det blev glass och frittar och bröd, men det var inte alls lika gott som jag tyckte det var förr, och det var lätt att gå framit igen med de nya matvanorna..

    När motivationen tryter tänker jag på hur sjuk och trött jag var när jag vägde 147 kilo…

  5. Eva
    23 november, 2009

    Jag har många känslor och tankar kring det här. Inte minst sedan jag läste Bitten Johnsson ’Sockerbomben’. Helt klart har lchf-kosten äran för att jag klarat av att sluta röka, det var nästan magiskt: en dag bara smakade det inte längre. Socker och godis har jag inte ätit sedan April, bröd gillar jag bara att baka men pastan, som var min stapelvara, skulle det aldrig falla mej in att äta igen. Allt med lchf passar mej.
    Ändå går jag inte ned i vikt. Varför?
    Jo så fort det börjar lossna för mej så saboterar jag för mej själv, ibland subtilt och nästan omärkligt. Ibland helt otroligt uppenbart och meningslöst. Tydligen har jag en blockering mentalt som inte vågar ta emot det nya? Eller att jag innerst inne inte är beredd på att förändra mej, eller så är anledningen ngt jag inte ens kan föreställa mej.. har du funderingar kring detta fenomen – att man sabbar för sej själv?

  6. Ami
    25 november, 2009

    Hej, Anna. Jag har motivationen, köper hem allt jag behöver för att börja med LCHF men efter någon vecka faller jag tillbaka till det vanliga igen.
    Jag vet inte hur många gånger jag börjat och slutat med LCHF under året ,,, inte har jag blivit mindre på detta sätt.

    Jag behöver bli av med några kilon ,,, jag vill börja och hålla fast vid LCHF-kosten men ,,, jag kommer att sakna att äta ett äpple eller en clementin eller apelsin. Bröd, pasta, potatis och kakor kan jag sluta med men frukt ,,, det blir tufft.

    Men jag har nu bestämt mig ,,, för sista gången ,,, att jag börjar året 2010 med LCHF. Till 100%. Det blir nu eller aldrig. Det ska bli nu.

    Din sida läser jag som oftast ,,, du skriver bra och sidan är mycket läsvärd.
    // Ami

  7. Kristin
    25 november, 2009

    Hej Anna.
    Bra blogg, här finns mycket nyttigt att läsa.
    Jag har börjat testa lchf ett tag. Jag behöver inte gå ner i vikt, men lockades att prova av en vän som säger att hon inte alls blir eftermiddagstrött eller hungrig mellan målen längre. Jag har ätit i en vecka ungefär, fungerar jättebra och det är gott. Men jag gör detta bara under en bestämd period, fram till jul. (hörde en rekommendation att det är sunt att ändra sin kosthållning emellanåt). Funderar på vad som händer när jag går tillbaka till vanlig kost. Det vill jag göra då jag älskar mkt av den maten jag inte äter nu. Kan jag på något vis fortfarande hålla ner kolhydraterna? Hur ser en bra tallriksmodell ut då?
    Tacksam för svar!
    /Kristin

  8. 25 november, 2009

    Thomas H: Jag hann i alla fall få en hel del solljus och vila. helt underbart! Försökte att ta hem solen till Sverige… men lyckades inget vidare.

  9. 25 november, 2009

    Monica H: Visst är det konstigt. Ja, att det inte alls är lika gott när man sen prova något år senare.

    Fast samtidigt är det bra. Det gör ju allt så mycket lättare.

    Grattis till din viktminskning!

  10. 25 november, 2009

    Eva: Jag har inte ramlat på de tankarna tidigare. Men jag ska uppmärksamma dem.

    Önskar att du hittar en form så du bara kan mala på…

    Lycka till.

  11. 25 november, 2009

    Kristin: Går du tillbaka kommer du må som tidigare. Men behöver du inte jaga vikt behöver du inte vara lika strikt som LCHF förespråkar.

    Du vill alltid välja naturliga fetter. margarin kommer alltid att förbli rävgift för hälsan,

    Välj bort mjölmat men behåll någon potatis och 1,5 råris till dina måltider.

    Vill du ha bröd så baka själv. Råg, surdeg och helkorn skapar ett bröd som många kroppar kan hantera. 1 smörgås per dag.

    Ät bär, men max en frukt per dag.

    En smalis utan sockersug brukar må strålande på denna fördelning.

  12. Lena Lindkvist
    21 augusti, 2011

    Som det känns just nu så fungerar LCHF-kosten väldigt bra för mig och även för min familj ( man, två vuxna killar som fortfarande bor hemma). Jag äter mig mätt och behöver sällan mellanmål. Jag har ätit LCHF-kost ca 1 månad. Jag känner ingen saknad av bröd, potatis, pasta eller ris . Inget stort godissug (kom ett litet sug under en period i månaden men inte så som det har varit tidigare 🙂 Minskade 3,5 kg första veckan men sen började jag gå upp i vikt !??!?! : ( .Jag har ju tidigare varit det där proffset på de flesta dieter och andra svältkoster men denna gång SKA jag lyckas gå ner i vikt, samtidigt som jag tror att det följer med andra positiva fördelar för min hälsa. Jag ger inte upp nu och såg härom dagen att vågen visade på minus igen :))) Vi njuter hela familjen av varjde måltid för det smakar ju såå väldigt gott allt vi äter :))

  13. Malin
    21 augusti, 2011

    Vi har hållt på sedan maj, dels för viktminskning, men nog mest för att sluta stoppa i oss lihgt produkter och i och med det, förhoppningsvis leva ett långt och friskt liv!

  14. Anette G
    21 augusti, 2011

    Klokt skrivet…..som vanligt! Du är verkligen i ”spetsen”av tänket runt detta. Keep up the good work!

  15. birgitta
    21 augusti, 2011

    #Eva
    Lämnar en reflektion ang. självsabotage.Det är något jag känner igen mig i
    Har just läst i boken ”Helhetsmetoden” om det.Den handlar om KBT och LCHF.Rekomenderas!!!

SKRIV EN KOMMENTAR