Min skolresa börjar nu

En ADHD-dag i skolan.

Min personliga upplevelse. Inte rätt, inte fel – utan min!
 
Läser i Helsingborg på Lunds Universitet till socionom.
 
Deeeeeeetttt gggggååååååårrrrrrr ssssssååååååå lååååångssssssaaaaaammmmmmt!
 
All min kraft går åt till att inte somna. Jag som pigg orkar jobba 70-80 timmar nonstop i veckan är halvdöd efter 3 timmar i skolbänken.
 

Jag har nu två val:

1 Sätta fart på gänget så jag med aktivitet kan hålla min koncentration uppe. På bekostnad av att många snart kommer sucka och störa sig på mig och jag får få vänner.
 
2 Eller låtsas vara ”normal” på min bekostnad för ganska snart hör jag ingenting utan kämpar bara för att inte snarka när jag somnar.
 
Jag är bara inne på vecka 2. Kaffe med. Sitter bakåtlutad, sitter på stolskant, bakåtlutad, på stolskant… har bestämt mig för att inte hoppa med knäna. Jag är ju förtusan 52 år, inte kan jag hoppa med knäna.
 
Funderar och konstaterar att jag har hamnat i slowmotion-land. Jag ska alltså hålla mig vaken i 3,5 år i slowmotion!
 
Tänk dig själv. Hur länge hade du orkat hålla koncentrationen uppe på en föreläsning där föreläsaren faktiskt prrrrraaaaaataaaaaddeeeeeeee iiiiiiiii sssssssllllllloooooooowwwwwww- mmmmmmmoooooootiooooooonnnnnnn?
 
Jag är här frivilligt. Jag vill nå slutresultatet. Jag vet vad jag ska ha utbildningen till. Och ändå kryper det i mig efter 2 veckor.
 
Jag har bara 3,5 år framför mig. Bara.
 
Våra barn i min situation har 9! Utan att veta varför de ska vara där och lära sig saker de aldrig kommer att använda.
 
Jag hoppas verkligen att man i dagens skola inte lär sig alla floder i Sverige eller ska pricka in städer på en blindkarta.
 
Fördel! Det finns alltid P-platser precis utanför – så jag kan vara tidseffektiv. Och jag hittar till skolan utan GPS. Jag har även resan lärt mig hitta till salarna. Yes!
 
Sen kommer ett dilemma – den akademiska kvarten. Som inte står någonstans och som bara används ibland. Så jag tvingas vara på plats hel timme – ifall att. För jag har svårt att få koll på när ”ibland” är och när det inte är.
 
Jag kommer berätta min upplevelse av att stoppa min hjärna in i skolans system igen. Jag vägrar ta emot kritik för min personliga upplevelse. Du får gärna ha en annorlunda upplevelse och jag lyssnar hjärna med stort hjärta. <3
 
Det är okey att uppleva olika.
 
Läs aldrig in min upplevelse som kritik på din upplevelse. Vi får plats båda två <3

Write a comment