Måste bara!

Måste bara lyfta denna kommentar som ett inlägg. Tack Lizzie!

”Tänkte bara ge en liten tanke om viktväktarnas pointsystem, då de som förespråkar lågkcalkost ofta kritiserar GI systemet för att snickers ser nyttigare ut i tabellerna än potatis. Följer man VV, som jag gjort i många år, är det färre points i ett Wienerbröd än i en Avocado! När jag var med i VV undvek jag allt nyttigt för det är så många points i dem (såsom avocado, nötter, fet fisk och såser), istället åt jag kilovis varje dag av potatis, pasta och frukt… Hur mycket jag än åt blev jag aldrig mätt…”

Sen måste jag lägga till. Att tro att man förstår GI kunskapen för att man kan läsa GI listorna är som att tro att man kan köra bil bara för att man kan alla trafikmärken 🙂

11 kommentarer

  1. Lena Boström
    18 juli, 2011

    En vv-are berättade i helgen för mig att hon duktigt samlat sina extrapoints hela förra veckan för att hon skulle få äta gratinerad blomkål på fredagkvällen. Tur man äter LCHF, tänkte jag då, så man kan äta gräddstuvad blomkål så ofta andan faller på…

  2. Catti
    18 juli, 2011

    Jag håller med Lizzie till 100%. Jag gick med i Viktväktarna första gången 1992. Då var jag 23 år och vägde 100 kg till mina 173 cm. Jag gick ned 30 kg på ett knappt halvår. Visserligen var jag hungrig större delen av tiden, men jag intalade mig att det var nödvändigt, allt enligt principen ”den som vill vara fin får lida pin”. Och faktum är att när man varit hungrig ett tag slutar man känna hunger; det är väl så kroppen fungerar hos människor som självsvälter, om jag förstått saken rätt?

    Efter ytterligare sex månader vägde jag 103 kg, dvs 3 kg mer än när jag började banta. Jag gick tillbaka till VV, fick höra att jag måste följa deras jämviktsprogram efter avslutad viktnedgång annars skulle det inte fungera. Jag började om igen och visst gick jag ner den här gången också. Lite långsammare gick det – det tog ca åtta månader att ta 30 kg – men det var helt oK och så länge vågen rörde sig nedåt var jag nöjd. Och nu var jag fast besluten att följa jämviktsprogrammet efteråt och hålla vikten.

    Och det gjorde jag fram till 1996 när vågen och viktkurvan började vända uppåt igen. Varför? För att jag åt så mycket mer och motionerade mindre? Då trodde jag det, men nu i efterhand inser jag att jag utvecklade insulinresistens genom att äta väldigt mycket kolhydrater, inklusive snabba kolhydrater. Men både bröd, pasta, ris och potatis ger lite VV-points, så man kan äta stora mängder (som mättar för stunden) för få points. Jag skar ned på fettet så mycket jag kunde, valde fettfri yoghurt med Branflakes och Lätta och ökade pastaintaget för att hålla mig mätt. På den tiden, i slutet av 90-talet, var det mig veterligt ingen som talade om insulin annat än när det gällde diabetiker. Att friska människor skulle kunna påverkas negativt av sin egen insulinproduktion var det ingen som nämnde något om, och jag vet inte ens om det var känt i Sverige? Men när jag häromåret läste dr Atkins första bok, skriven 1973, insåg jag att han kände till insulinets betydelse för vikten och fettförbränningen redan på 60-talet.

    Genom åren har det blivit många bantningskurer för mig, inte bara Viktväktarna utan också Viktklubb, Nutrilett, Rigshospitalets diet (bara grönsakssoppa varje dag i sju dagar plus en dag tre bananer, nästa dag 3 dl mjölk, dag tre 200 g nötkött osv), fruktdieter och t o m Reductil och Xenical. Först när jag kom i kontakt med GI-metoden förstod jag hur jag haft och att jag ätit på ett sätt som fick min kropp att jobba EMOT mig. Men GI räckte inte hela vägen – sötsuget lindrades men försvann inte helt. Så LCHF eller lågkolhydratkost blev ett naturligt alternativ eller snarare en naturlig förlängning av GI-kosten. Och på den vägen är det…

  3. Catti
    18 juli, 2011

    Jag skulle f ö vilja tipsa om denna blogg:

    http://www.alltforforaldrar.se/56kilo/

    Åse är viktväktaren som började äta lc-kost för att få bukt med sitt sockerberoende. Hon är en riktig vitamininjektion att läsa och hennes recept är fantastiska – jag har aldrig blivit besviken på något, och då har jag prövat ganska många hittills. Fantastisk vardagsinspiration som jag varmt kan rekommendera!

  4. Nilla
    18 juli, 2011

    Hjälp! Jag försöker äta lågkolhydratkost och tycker själv att jag lyckas rätt bra (din kokbok är fantastisk, Anna, så sent som idag åt jag fläskfilé med blomkålsris ur den boken). Jag tycker jag har bra koll på vad jag äter, men faktum är att jag tycker att jag blir mättare på vissa köttsorter. Jag blev t.ex. mättare på kyckling och skaldjur än på fläsk- och nötkött. Ändå är både kyckling och skaldjur magra och fläskfilé är väl fetare? Hur det komma sig att vissa kolhydratfria livsmedel mättar bättre än andra? Det är inga problem att byta ut fläskfilé mot kycklingfilé, men jag är nyfiken på vilken förklaringen kan vara?

    1. Anna svarar Nilla
      19 juli, 2011

      Kan lite för lite om detta. Men jag vet att vissa proteiner mättar bättre än andra. Vet inte om det kan ha med det att göra. Eller kanske mer med en känsla av tillfredställelse än mättnad?

      Fisk, skaldjur och fågel är mer naturlig kost än dagens fläsk- och nötkött. Kan det spala någon roll?

      Någon som kan mer?

  5. hallonlove
    19 juli, 2011

    Hej!
    Jag undrar när din nya bok kommer ut så jag kan köpa den?
    Har din LCHF-husmanskost och den är underbar!
    Tacksam för svar!

    1. Anna svarar hallonlove
      19 juli, 2011

      Om ca 2 veckor. De ska vara ute i handeln den 6 augusti som senast 🙂

  6. hallonlove
    19 juli, 2011

    åh underbart, då kanske jag kan beställa den samtidigt som jag ska beställa min kurslitteratur 🙂
    Skriv gärna en kokbok riktad till en 21 årig studerande med mag-och tarmproblem. Skämt o sido, jag blir väldigt inspirerad av dig! 🙂

  7. Amanda
    19 juli, 2011

    Hej,

    Jag har inga vetenskapliga rön eller något att åberopa, men jag blir också betydligt mättare – och håller mig mättare längre – av ljust kött (fågel), fisk och skaldjur än av nöt- och fläskkött. Tyvärr äter jag nästan aldrig viltkött så jag kan inte jämföra, men jag antar att viltkött är naturligare föda för oss än kött från gris och nötkreatur som fötts upp i fångenskap? Som sagt, jag har inga teorier att erbjuda, men jag funkar likadant som Nilla ovan. Det viktigaste är nog att äta det som funkar bäst för den enskilda individen, och det enda som kan lära oss det är om vi prövar oss fram. Det är väl samma sak som Anna försökt säga hela tiden om fett och kolhydrater – vi måste pröva oss fram för att hitta vår egen individuella livsmedelsgräns. Vissa tål rätt mycket kolhydrater och protein och mindre fett för att må optimalt, och dessa personer får oftast bäst resultat med GI-tänk. Andra kan knappt titta på en kolhydrat utan att gå upp i vikt, men mår jättebra ju mer fett de äter. För dessa är LCHF oftast det bästa alternativet. Åter andra verkar funka bäst på mycket protein, en del fett och lite kolhydrater, och de kan hitta sin egen variant av GI-metoden med lite justeringar upp och ner (dock har jag aldrig hört någon som mått bäst eller optimalt av den s.k. tallriksmodellen). Återigen – ingen kan tala om för dig hur du funkar eller vad du mår bäst av, det vet du bara själv efter att du prövat.

  8. Anna svarar Amanda
    20 juli, 2011

    Vetenskap är gjord på grupp. Vi är individer. Tack för att du delar med dig. Jag tycker om när vi äntlgen börjar lyssna på våra egna kroppar OCH lita på vad den säger.

  9. 24 juli, 2011

    Nilla: Jag tänker direkt tanken….Vad äter du TILL maten? Kanske har du mer kolisar i maten då du äter fläsk/nöt?? 😀

    Själv äter jag nötkött från http://www.bonnakött.se

    Jag känner inte nån direkt skillnad på kött och kött, däremot om jag har för mycket kolisar till eller för lite fett… 😛

Write a comment