Kolhydrater vs fett/proteiner

Vem ska man tro på? Visst är det förvirrande?

Du ska inte tro på någon.

Du ska bilda dig din egen uppfattning.

Men för att göra det behöver du lite grundläggande kunskaper.

Kan du bygga hormoner av kolhydrater? Nej

Kan du bygga enzymer av kolhydrater? Nej

Kan du bygga och reparera hjärnan med kolhydrater? Nej

Kan du bygga och reparera muskler av kolhydrater? Nej

Kan du bygga och reparera celler med kolhydrater? Nej

Kan du försvara dig mot sjukdomar med kolhydrater? Nej

Kan du öka din intelligens med kolhydrater? Nej

Kan du träna hårt på kolhydrater? Ja

Kan du träna utan kolhydrater? Ja

Behöver hjärnan kolhydrater som bränsle? Ja (fast egentligen nej. Ler stort)

Tror du kroppen kan ta emot hur mycket bränsle som helst utan att gå sönder? Vad händer med en blomma när du övervattnar den?

Alla frågor ovan där jag svarade ”Nej” har i stället svaret proteiner och fett.

Tidigare
«
Nästa
»

12 kommentarer

  1. Nilla
    28 maj, 2011

    Amen 😉

  2. Nilla
    28 maj, 2011

    Hej Anna,

    Du verkar vara en klok och kunnig person och du har många kunniga läsare här. Därför ställer jag en fråga här och hoppas att du eller någon annan här kan besvara den:

    Våren 2001, dvs för tio år sedan, bestämde jag mig för att försöka stoppa en skenande viktökning genom att följa ett tips jag sett i en tidning. Detta gick ut på att inte äta någonting annat än färsk frukt efter kl 18 på kvällen.

    Sagt och gjort. Varje kväll vid 20-tiden gjorde jag i ordning en fruktsallad bestående av äpple, apelsin/grape, banan, ananas, päron, papaya, bär…det kunde se olika ut från kväll till kväll, men jag brydde mig inte det minsta om GI som jag inte visste något om vid den tidpunkten. Således åt jag mycket sockerrika frukter som banan, papaya, mango och ananas. Jag lade inte till något fett- och proteinrikt som nötter, riven kokos e dyl, utan åt enbart frukt efter kl 18.

    Resultat? På åtta veckor gick jag ner 12 kilo, från stl 46 till 40…jag fick massor av beröm och uppmuntran. Men sedan spårade jag ur – semestrar, kurser och annat kom emellan och jag började äta ”onyttigt” igen – pommes frites, snacks, alkohol, godis, allt möjligt.

    För ett par veckor sedan bestämde jag mig för att ta krafttag och använda mig av ”fruktdieten”-igen..den funkade ju så bra förra gången. Döm om min förvåning när jag vaknade vrålhungrig mitt i natten och var tvungen att gå upp och äta något vid 3-snåret, och det jag längtade efter var inte biff och bearnaisesås utan rostat bröd med marmelad…

    Så nu undrar jag om man någonstans kan utveckla insulinresistens/ökad sockerkänslighet? Jag har ätit mycket frukt och andra kolhydrater i mitt liv (i tron att det var nyttigt och t o m nödvändigt – jag har varit mer eller mindre ständig medlem i Viktväktarna sedan 1995 och där förordas mycket frukt), och första gången funkade det som sagt ypperligt. Nu blir jag bara hungrig av fruktsallad på kvällen, och inte går jag ner i vikt heller…snarare upp.

    Kan kroppen och de fysiska förutsättningarna ändras så mycket på ett decennium? Första gången jag provade var jag 30, idag är jag 40, och det är en himmelsvid skillnad…kommentarer, någon, snälla?

    1. Anna svarar Nilla
      29 maj, 2011

      Kroppen lär sig! Att tappa en massa kilon är för oss underbart, för kroppen katastrof. Övervikten är kroppens bankkonto. Den vill inte att det ska vara tomt på reserver. Ju mer desto bättre. Så i stort sett ALLA idiotdieter fungerar en, två kanske tre gånger men sen har kroppen lärt sig.

      Det stora problemet är att ju fler gånger vi går ner i vikte desto bättre blir kroppen på att hålla emot. Det blir alltså svårare och svårare att lyckas. Anledningen att jag kallar de för idiotdieter är för att de sällan är en livsstil. Och utan en ny livsstil så kommer kilona tillbaka…

      Du måste skaffa dig en trygg kropp. Äta rätt. Våga äta. Och sen när kroppen är redo kan du ta viktminskningen. Beach 2011? Ja, det struntar tyvärr kroppen i.

  3. HerrBanan
    29 maj, 2011

    På frågan om hjärnan: Den borde kanske omformuleras till: Behöver man äta kolhydrater för att hjärnan ska funka? Nej, kroppen fixar det fint själv via……

    Eller?

    Jag tycker att det är en springande punkt som kan fälla avgörande om matvalet.

    1. Anna svarar HerrBanan
      29 maj, 2011

      Du har rätt, men frågan är; bara för att det inte behövs – betyder det är vi mår bäst av att inte äta kolhydrater? OM det är så borde ju samma logik gälla för mättat fett, som inte heller är essentiellt.

      Är det meningen att vi ska bygga vårt glukos av grenade aminosyror? Är det meningen att vi ska leva på ketoner? Är det meningen att vi ska bygga mättat fett från essentiella fettsyror? Eller mår kroppen bäst av att slippa bygga vissa saker? Att vi äter dem fast de inte är essentiella?

      Mättat fett och glukos borde ju falla under samma logik.

  4. Tinis
    29 maj, 2011

    Tack för en bra sida. Jag har följt den ett tag nu, och det är så sporrande att läsa. Själv känner jag just nu att det tar sådan tid, även om jag försöker inse att det är en förändring för livet. Och just därför måste få gå långsamt. =)

  5. Camilla
    29 maj, 2011

    ”Att tappa en massa kilon är för oss underbart, för kroppen katastrof. Övervikten är kroppens bankkonto. Den vill inte att det ska vara tomt på reserver. Ju mer desto bättre. Så i stort sett ALLA idiotdieter fungerar en, två kanske tre gånger men sen har kroppen lärt sig. ”

    Det här var nog det bästa jag läst!!! Jag har några gånger varit inne i forumet Viktminskning i fokus och där finns det rena vansinnigheter att läsa. Människor som i ren desperation är beredda att pröva vad som helst efter att ha gått upp och ner i vikt hur många gånger som helst, som är beredda att pröva svältdieter med 500-600 kcal om dagen och sedan förundras över att de får huvudvärk, muskelkramper och yrsel. Jag önskar att de kunde läsa och lära sig här inne i stället för att plåga sig själva och sina kroppar med Naturdiet, Herbalife, Nutrilett och allt vad de heter. Och varför drar de inga slutsatser av resultatet, nämligen ner 10 kg och upp 12 varje gång?

    1. Anna svarar Camilla
      29 maj, 2011

      Det är det som är så konstigt. Ja, att man inte drar smarta slutsatser. Jag bantade med idiotdieter i 25 år. Och var helt övertygad att det var MIG det var fel på. Hade jag bara haft karaktär så hade det fungerat… ler sorgset. Jag som är helt emot allt vad knark heter och provade inte ens i ungdomens knäppa dagar… Jag åkte över till helsingör och köpte ”Bantningspiller” Japp, amfetamin. Behövde inte äta på 6 veckor, bara att sväva fram. Var fanns min eftertänksamhet då. Varför stannade jag inte till och funderade? Jag åt pulverdieter under långa perioder utan att fundera på hälsan, bara jag gick ner i vikt… Vad tänkte jag på då?

      Jag vet inte. All enerig gick åt till att inte vara fet. Att inte gå upp i vikt. Att inte äta fett. Att väga lite. Att träna mycket… blir lite ledsen när jag tänker tillbaka. Hoppas att vi kan ”väcka” så många som möjligt….

  6. Heléne
    29 maj, 2011

    Anna, du skriver så bra och så enkelt så man häpnar! Allt är bara så logiskt och lättförståligt när man läser här!

    Skaffa dig en ”Gilla”-knapp:-)!!! Jag lovar, jag hade tryckt på den ständigt och jämt!!!

  7. HerrBanan
    29 maj, 2011

    Det jag är ute och fiskar efter är, att dom som tycker att LCHFare är tokstollar, dom angriper ju gärna på den punkten. Men jag håller med dig rätt o slätt! 🙂

  8. Anna svarar HerrBanan
    30 maj, 2011

    Klart att kolhydratsberoende angriper med full kraft om vi föreslår att det är bättre för hälsan att vara drogfri 🙂 Speciellt om en myndighet ger dem rätt att fortsätta med sin serotonin/dopaminkick.

    Ler uppgivet.

    Tror tokstolleriet snarare kommer av överdosering av modifierad stärkelse och majsmjöl. Skratt.

  9. Anna svarar Heléne
    30 maj, 2011

    Tack. 🙂

Write a comment