Är det bara jag som upplever att vi pratar om samma sak hela tiden, göra samma sak och upprepar samma sak om och om igen?

Jag har varit i debatten sen 2005. Jag har arbetat med glutenfri artegen kost (plus mejerier) med naturligt fetter sen 2005 på heltid.

Äntligen skulle vi lära oss äta riktig mat som skapar förutsättningar för kroppen att må sitt bästa. Äntligen skulle alla metoder och konstigheter bort. Så fel jag hade. Så evinnerligt fel. Och så ledsen det gör mig.

8 år senare:

Vi jagar fortfarande kvickfix – och jag tjatar om att vi måste lära oss äta.

Vi jagar fortfarande lösningen på vårt ätbeteende i vad som ligger på tallriken – jag tjatar om att vi måste titta på anledningen till varför vi äter när vi inte vill och saker vi inte valt.

Vi jagar fortfarande energi i form av piller och kostval – jag tjatar om att vi måste titta på livet och vårt stress-system.

Vi jagar fortfarande den optimala fördelningen, metoden som är rätt, facit – jag tjatar om att vi alla är unika individer.

Vi hoppas fortfarande på snabba genvägar – jag tjatar om rutiner, att lyckas för alltid och att skapa sig en hållbar livsstil.

Vi tror fortfarande om vi bara göra exakt rätt på tallriken så kommer vi må strålande – jag tjatar om livet, skrattet, kramarna, umgänget, stimulans, återhämtning, utmaningar, närhet, tillhöra….

Vi fortsätter att fokusera på maten, recepten och lösningarna – jag tjatar om att leva livet i stället för att tugga det.

Vi slåss inbördes om vad som är rätt och fel och vad man får och inte får – jag tjatar om att du måste känna efter själv.

Jag upplever att jag fastat i hälsotuggets ekorrhjul. Vi kommer ingen vart.

BlodsockermätningOch det värsta är, jag upplever att detta inte skiljer sig så speciellt mycket från 80-90-talet. (Förutom att DÅ åt vi skräp och levde fel. Nu äter vi rätt, i alla fall de som fortsatt ATT äta, med fortsätter att leva fel)

Jag börjar faktiskt bli lite nöjd på det hela. Lite trött. Vi kommer ingen vart. Det är inte lika roligt längre.

Jag har svarat på samma frågor minst 1 000 gånger och ändå letar vi facit i exakt antal gram kolhydrater, fettdrycker och fettbollar, mer eller mindre, öka eller minska, tuffare, hårdare och konstigare och konstigare.

Först när du mår bra och avslappnat kan äta, så kan du bli smal och förbli smal. Först när du mår bra!

Först när du kramas, är kreativ och stimulerad, tillhör, skrattar, vilar, återhämtar dig, rör dig… kan du må bra. Vi kanske ska börja där?

Vaknade upp idag och kände mig trött… efter 8 år av hårt kämpande och insikten av att jag står och stampar.