Ja, jag tror faktiskt det. Svaret på varför kostdebatten ser ut som den gör. Jag tror vi diskuterar från helt olika utgångspunkter. Och har alltså tappat bort varandra redan vid första kommentaren.

Jag tror att vi som väljer strikt ISO eller LCHF förstår andra sidans kunskap mycket bra. Vi har varit där, erfarit kosten och kostråden. Provat och kämpat.

Jag vet att andra sidan inte har kunskap om oss. De vill inte ens prova. Eller lyssna.

Men det är inte detta som gör att vi hamnar fel. Utan att andra sidan hävdar att du kan äta lite av allt. DÄR är det. Att feta får skylla sig själva. Att feta bör ta eget ansvar för sina kostvanor. Att det är inte kostråden det är fel på utan på alla som ”väljer” att inte följa dem.

DÄR är problemet.

De (Normisarna”) har kontroll på sin mat och sitt ätande. De får inte denna enorma kick och denna enorma abstinens. De har ingen aning om vad vi upplever. Tyvärr tror de att allt är kalorier in och kalorier ut och lyssnar inte att det finns en parameter till.

Det tror att vi väljer att bli feta. Att vi har ett val. Det är ju för tusan vi själva som stoppar maten i munnen på oss. Det är väl ingen som tvingar oss? Jo. Det är det. BEROENDET!

Nej, det är inte något nytt vi skyller på. Jag vet att vi gärna använder gener att skylla på. Ämnesomsättningen att skylla på. Att vi tidigare har valt att skylla på något är ju för att vi inte själva förstod vad som var felet. Men vi VISSTE att vi inte var dumma och lata. Vi visste bara inte att det fanns något som hette beroende. Det är ju något stort, kan väl inte drabba var och varannan svensk heller. JO, det kan det! Och det har det.

Skylla på något, är när man inte vill ta ansvar. Detta är snarare att hitta anledningen så jag KAN ta ansvar. Hur gör jag då för att bli av med beroendet. Jo, slutar röka. Slutar dricka. Eller som i detta fall. Slutar med nya kolhydrater.

Tror nu kostrådsförespråkarna att beroendet inte finns, och det MÅSTE de tro med de råd de ger oss. Ja, då startar vi från olika platser i diskussionen och möts aldrig i en riktig debatt.

Tänk om Livsmedelsverket la till i sina kostråd att alla ska dricka ETT glas vin var dag. För det är nyttigt för hjärtat… Det ÄR nyttigt. Men fungerar verkligen detta råd för alla? Kommer alla bara dricka ETT glas? Och hur mår levern efter ett tag? Nu vaknar motståndet och många säger att alkoholism och kolhydartism inte är samma sak. Det skulle vara ett ”barnsligt påstående”.

Nej, jag tror att det är där vi tappar varandra. Det ÄR samma sak. Klart att du inte dör av frukt. Det är ett barnsligt påstående från VÅR sida. Men många kan inte hantera EN frukt. Klart att du inte blir alkoholist av ett glas vin. Men många kan inte dricka ett glas vin.

Så hade vi kunnat starta debatten med samma utgångspunkt tror jag vi hade kommit mycket längre.

Tyvärr är den kunskapssidan jag företräder ibland lite aggressiv i sin framtoning. Personliga påhopp och förlöjliganden är lite för vanligt förekommande. Det gynnar ingen debatt om man vill nå någonstans. Det är lite för mycket ”ät som vi, annars dör du”. Det finns de som tål kolhydrater riktigt bra och mår strålande. De tycker att vi är patetiska med ett påstående som detta. Jag förstår dem.

Tyvärr lyssnar den andra sidan mycket dåligt och upprepar mantran, undviker att svara på frågor som hade gjort politiker avundsjuka och saknar förståelse för att vi kanske inte fungerar precis lika. Det gynnar inte heller någon debatt. Vi kommer ingen vart. Jorden förblir platt. När kostråden sattes var inte kunskapen om hormoner lika stor som idag.

Jag kommer att fortsätta att drömma om den dagen jag verkligen kan förstå HUR man kan föreslå kostråden till alla. På vilka grunder det vilar. Hur man får ihop logiken. För om jag kan förstå kan vi ju börja med deras syn som gemensam bas och diskutera därifrån. Jag vill förstå HUR de får ihop logiken. Att det vi har ätit i alla år och som vi varit frisk på i alla år, hur det nu helt plötsligt är farligt för oss…  Jag vill verkligen förstå.