Hur snabbt kan du gå ner i vikt?

Ja, ungefär hälften så fort som du vill… eller lite långsammare.

2xdamer

Jag vet. Inte alls det svaret du vill ha. Men det är tyvärr väldigt sant. En kvinnokropp går ner ca 0,2 till 1,0 kilo i snitt i veckan. Det gör att du kan inte säga att du står still om du först rasar 2 kilo en vecka och sen står still i 3 veckor. Så fungerar kroppen. Sen kan vi tycka vad vi vill om det. Vissa har en snällare kropp. Vissa en utomordentligt envis kropp.

Vad kan du nu göra åt detta då? Inte mycket. Det är redan gjort…

Först är det en liten del som är genetiskt. Orättvist, men  så är det. Vissa har lätt för att gå upp, andra inte. Vissa bara rasar i vikt av att bara läsa om ”bantning”, andra får kämpa otroligt hårt för ett mycket blygsamt resultat. 

Jag  behöver bara titta in genom förnstret på ett konditori för att gå upp tre kilo.

Sen är det beroende på hur du har ätit de senaste 5-10 år.

Har du ätit dig rund på massa mat och mycket fett samt aldrig bantat kommer kilona troligtvis ganska så enkelt släppa.

Har du bantat dig rund, varit fettskrämd och testat den ena tuffa dieten efter den andra kommer kilona att sitta som berg!!

Men det är absolut inte omöjligt. Koppla på ditt tålamod. Hitta en ny livsstil och ät dig pigg och frisk. Efter några månader, ibland upp till ett halvår så brukar kroppen släppa. Sakta men säkert.

Tryck på knappen ”Jag kan det här med LCHF”. Här hittar du en massa fällor.

Genvägar då? Nej, hade det funnits genvägar som fungerar på lång sikt så hade naturligtvis alla använt sig av dessa och alla hade varit så smala som de önskar. Eller hur?

Kortisol är en enorm viktminskningsstoppare. Kortisol utsöndras när du tycker att du inte duger, när du stressar och när du har värk. (Lovar att titta närmare på knepen vid för mycket kortisol)

MEN. Det finns några saker som kan ha gått fel. Sköldskörteln och lite andra sjukdomar och problem. Alla ni som erfarit detta, snälla skriv och berätta era lösningar. Här måste vi hjälpas åt!

51 kommentarer

  1. Heléne
    4 april, 2011

    Hej Anna!
    Tackar återigen för en jättebra sida:-)!
    Jag skrev ett långt mail till dig för ett tag sedan, men fick veta att du inte riktigt hann med den typen av konsultation och det har jag full förståelse för!
    Jag började äta enligt LCHF i januari och ganska snabbt efter det började jag må jättedåligt, känna oro, ångest, ökad puls (kunde vakna mitt i natten med en puls på 110) och fick bröstsmärtor!
    Jag gick till läkare och man tog bl a EKG och en massa prover på just sköldkörteln, men allt var ok och alla nivåer bra! Läkaren skrev dock ut en betablockerare som heter Metoprolol och som jag åt i en månad! Då kändes allt mycket bättre och jag tycker att jag mådde bra! Jag slutade för drygt en vecka sedan med dessa tabletter och strax efter kände jag av bröstsmärtan igen och sedan har det kommit tillbaka lite till och från!
    Jag berättade om min situation för en väninna (som faktiskt också äter LCHF) och det lustiga i det hela är att då säger hon att ”det skulle kunna vara mina ord som du nu berättar”! Hon har (tror det är) överproduktion i sköldkörteln och hon mådde just så som jag berättade! Jag misstänker nu ändå att det är sköldkörteln som spökar, så jag ska försöka komma till och ta nya prover, för att se hur nivåerna är nu!
    Tack igen för din härliga sida!

    1. Mia
      16 april, 2012

      Hej Helene! Måste bara säga att jag har problem med sköldkörteln och jag VET att väldigt många allmänläkare är rätt okunniga och framför allt så lyssnar de inte på symptomen, utan går mest på provsvar som de tolkar lite som de vill.. (INTE ALLA givetvis, så ta inte illa upp om nu någon läkare skulle läsa detta!) Kräv ut en lista på dina provsvar och läs själv på nätet.. Jag fick inte en diagnos förrän jag bytte VC och jag hade gått med hemska symptom (vilka de sa var stress!!) i över ett och ett halvt år!

  2. Åse
    4 april, 2011

    Jag har i dagarna ätit LCHF i två år och inte gått ner ett hekto! Tvärtom, väger jag ett kilo mer än när jag började. Men magen mår toppen och värken i mina artrosfingrar verkar vara borta.
    I höstas fick jag diagnosen utmattade binjurar och Hashimotos (kroppen bildar antikroppar mot sköldkörteln), som ger ”låg ämnesomsättning” som följd.
    Först måste binjurarna läkas innan jag kan ställa in rätt dos med Levaxin för sköldkörteln. Detta gör jag genom att ha börjat med yoga, meditation, promenader, vila och kort sagt göra saker som jag mår bra av och som inte tröttar ut för mycket. Gärna massage, men dit har jag inte kommit än. Jag har en inre stress med högt kortisol som ska sänkas. Kaffe dricker jag inte längre utan jag häller kokande vatten på färsk ingefära och dricker som te. Då kroppen befinner sig i stress går det åt mer mineraler och vitaminer än jag kan få i mig med kosten så jag tar tillskott av Selen, B-stress Forte (innehåller många olika B-vitaminer), D-vitamin, C-Vitamin, Magnesium samt Omega 3. Ett tag tog jag även L-Glutamin som innehåller aminosyror som är bra för en läckande tarm. Dessutom tillsätter jag gurkmeja i det jag kan, då detta är läkande.
    Min läkare säger att viktminskningen är det sista som kommer att hända, så det är tur att jag mår så bra av LCHF kost. Trots att jag gått upp ett kilo så kan jag väl säga ändå att vikten är rätt så stabil, ”trots” att jag äter så gott med härliga såser, ostar mm.

  3. Therese (Kloka Kostbloggen)
    4 april, 2011

    Tack för ett bra och SANT inlägg! Det där med kortisolet och ”inte duga-känslan” är knepigt. Jag tycker mig möta ganska många som sitter fast just där…de äter faktiskt rätt och är så himla DUKTIGA men den dolda stressen blockerar allt. Känslan av att inte duga, uppgivenheten när resultaten uteblir, ”det är mig det är fel på”…
    Visst, vissa kan förmås att göra av med en del kortisol genom att träna, andra kanske kan tänka sig lite yoga, avslappning eller liknande – men sedan finns det de som inte vill se sambandet. HUR kan vi hjälpa dem?! Tacksam för alla tips 🙂

  4. Åse
    4 april, 2011

    Konstigt, jag skrev ett långt inlägg som bara försvann i eterrymden! Kan det bli så kanske när vi är två som lägger in EXACT samtidigt?
    Nåväl. Gör ett nytt försök.
    Jag har ätit enligt LCHF i två år och inte gått ner ett kilo (eller cm). Precis i början gjorde jag det, men nu väger jag ungefär 1 kg mer än när jag började. Min mage är däremot lugn och fin numera. Fri från uppblåsthet och ont under höger revbensbåge efter varje måltid. Borta! Så även värken i mina artrosfingrar. Och det är detta som gjort det enkelt att fortsätta trots att vikten inte minskat, vilket från början var skälet till att jag började med denna kost.
    Min man började också, för min skull, och trots att han är lång och smal så gick han ner i vikt. Och han mår jättebra, lugn och alert.

    Men tack vare, eller på grund av, utebliven vikt så uppdagades i höstas att jag har utmattade binjurar samt Hashimotos. (Kroppen bildar antikroppar mot sköldkörteln) , så därav en låg ämnesomsättning. Och innan binjurarna är läkta så kan jag inte ställa in Levaxinet ordentligt. Enligt min läkare så är det viktminskningen som är det sista som händer.

    För att då läka binjurarna (som gör att kroppen hela tiden befinner sig i en inre stress) så ska jag bara göra sådant som gör att jag mår bra;
    t ex yoga, meditation, promenader, massage mm. Inget som gör mig trött efteråt. Kaffe har jag uteslutit. Skivar i stället färsk ingefära och häller kokande vatten över och dricker som te.
    Då kroppen är stressad så förbrukas mer av vitaminer och mineraler än vad jag kan få via kosten, så jag äter en hel del extra. D-vitamin, C-vitamin, Magnesium, Selen, Omega 3 samt B-stress Forte (flera olika sorters B-vitaminer i en kapsel). Dessutom tillsätter jag Gurkmeja i de rätter där det går. Och jag ska äta måltiderna med 3-4 timmars mellanrum. Och då ha en lugn matstund under tiden.

    Har andra något tips så ser jag fram emot dem!

  5. Catta
    4 april, 2011

    Ja, det där var ju verkligen inte vad man ville höra men det är så sant så!! Helst skulle man ju vilja att alla kilon var borta från en dag till en annan… 🙂

    Jag har kört LCHF i 3 veckor och första veckan gick jag ner 2 kg men sen har det totalt stannat upp – jag känner mig oerhört stressad över detta, men förhoppningsvis ska jag klara det bättre nu när jag läst dina sanna ord.
    Tack Anna – du är en hjälp på vägen mot ett smalare liv!
    Kramar till dig

    Catta

  6. Linda
    4 april, 2011

    Hårda men sanna ord! För min del så har jag kommit fram till att kortisolet måste vara ”min” bov. Ser verkligen fram emot ”knepen” för att bli av med kortisolet.
    Anna – finns det någon möjlighet att gå ”viktminskningsprogram” hos dig i höst?
    Kram,
    Linda

  7. Heléne
    5 april, 2011

    Var blev min kommentar av?

  8. Birgitta Elisabet
    5 april, 2011

    Kom ihåg, ni alla som har besvär med sköldkörteln, över- eller underfunktion, var försiktiga med kokosolja!

  9. Helena
    5 april, 2011

    Birgitta Elisabet,

    Varför det? Jag har tvärtom läst att kokosolja kan öka ämnesomsättningen!

  10. Åse
    5 april, 2011

    Varför ska man vara försiktig med kokosoljan?

  11. Birgitta Elisabet
    5 april, 2011

    Kokosoljan ”piskar” skäldkörteln till överfunktion, vanligtvis, för mig gick det tvärtom. Jag tycker on smaken, men efter två veckor/ en matsked per dag, frös jag som aldrig fryser, händerna var iskalla.

  12. Åse
    5 april, 2011

    Men då måste det ju vara bra för mig som har en underfunktion. Fast ”tänker” kanske inte bra för stressade binjurar?

  13. Cecilia
    5 april, 2011

    Min kropp är bra envis. Men jag tror att jag är envisare! Med min envishet och dina goda råd ska det gå vägen tycker jag. Under tiden, skulle du kunna skriva ordet ”bantning” med lite större bokstäver för min skull? Tänker att alla knep är bra utom de dåliga. 😉

    Kram
    Cecilia

  14. 5 april, 2011

    Jag har bara ätit LCHF i lite drygt ett år. I början och det som gjorde att jag tog steget till denna kost var att jag mötte en kvinna med samma sjukdom som mej (Mb Menieres)och åt samma medicin som mej – men efter 3-4 år numera är så gott som besvärsfri och äter inga mediciner…… Så det är mitt mål!
    Just nu känns det som om jag är på väg mot något nytt – det är betydligt sämre, men det kan vara en ny medicin som jag ofrivilligt fått…
    Allt har sin tid, bara att fortsätta tro på LCHF, eftersom det gett mej så mycket annat positivt i mitt liv!

  15. Åse
    5 april, 2011

    @Birgitta Elisabet. Finns det någonstans där det går att läsa detta om kokosolja och skördkörteln??

  16. Jessica
    5 april, 2011

    Åse,

    Jag har sökt på sköldkörteln och kokosolja/-fett, men bara hittat artiklar som stödjer det jag hittills trott, nämligen att kokosfett är bra vid sköldkörtelrubbningar. Det sägs t o m kunna öka ämnesomsättningen något, och ev är det vad Birgitta Elisabet råkade ut, dvs förhöjd ämnesomsättning. Dock måste det vara ganska ovanligt – jag har inte hört talas om någon annan som drabbats av samma symptom.

    Googla t.ex. koksfett +sköldkörtel så får du upp ganska många träffar.

  17. Birgitta Elisabet
    5 april, 2011

    Alla ni som frågat/ kommenterat kokosolja. Jag skrev om mina egna och några bekantas erfarenheter, så kände vi. Det gäller för var och en att se hur det fungerar för dig! De jag talar om har alla någon form av störning på sköldkörteln, passar inte oss

  18. Karin
    5 april, 2011

    ser fram emot fördjupningen i ämnet kortisol!
    sen undrar jag en del över set-point, har inte riktigt fattat hur det hänger ihop… min kroppsvikt studsar alltid upp vid 72 kg, under det verkar vara omöjligt 🙁

  19. Inger
    5 april, 2011

    Jag har ätit lchf-kost till och från i ett par år men nu är jag stenhård sen januari. Hjälp mig för jag går inte ner ett endaste dugg trots att jag provat med lite olika; endast kött och fett, jag har tillsatt lite ovanjord-grönsaker för jag tänkte att jag kanske åt för lite kolhydrater, jag motionerar i form av promenader, jag äter 3 mål mat om dagen, jag äter bara när jag är hungrig, jag tar grädde i kaffet, jag tar inte grädde i kaffet( 5-6 koppar/dag ). Allt detta har jag provat i omgångar men jag står stilla i viktnedgången. Jag behöver råd hur jag ska göra. Jag är lite rädd att jag ska få höra att det beror på kaffet för det är min lyx i tillvaron.

  20. Eva
    6 april, 2011

    Jag genomled samma sak: Åt LCHF från mars 2009 med alltfler avsteg under slutet av året. Alltsomallt gick jag ned ca 2 kg. Det kändes så omöjligt att komma under 72kg ( min vikt var 76 och jag vill väga 58 till mina 160 cm) – så omöjligt att jag förföll långsamt till vanlig/skräpmat under 2010 , dock behöll jag det goda fettet OCH kokosfett. Vikten gick inte ned – men inte heller upp!?
    December 2010 tog jag ett beslut att gå på LCHF igen efter nyår och tog samtidigt bort mitt röda vin- även om jag åt vad jag ville tills det var Nyårsdagen. Sedan blev det nya tag.

    Jag är 50+, har bantat mycket i hela mitt liv, konstant missnöjd och tränat hårt periodvis, samt rökt och fetstat periodvis, godisråtta, stressig arbetsmiljö – det är alla faktorer som spelar in.
    Och nu äntligen så börjar det falla av kilon: inte fort, men tveklöst nedåt!! Fem kilo sedan nyår: Jag är EXSTATISK!

    Det BEHÖVS kanske så mycket som ett års ätande av lchf för att göra kroppen trygg igen? Inget man VILL höra – men skulle du inte hellre lägga ned det året än att äta dej ÄNNU ohälsosammare med vanlig nat och garanterat inte gå ned i vikt?
    Jag styr upp min mat ngn gång per månad men märker att jag behöver mindre mängd mat nu. Vad jag äter varierar för jag känner inte efter så mycket vad jag är sugen på utan äter det jag har planerat. Ibland blir det mera kolhydrater och ibland så blir det bara grillat kött för att det är så gott. En naturlig periodosering av protein och kolhydrater. Nuförtiden händer det ca en gång i månaden att jag äter glass, kaka, dricker vin men den dagen är jag strikt med lågt fettintag. Nästa dag är det INGA kolhydrater, minimalt med protein och maximalt med fett. Och lustigt nog får jag ibland en extra skjuts i fettförbränningen då.
    Så ge inte upp. Våga vara trygg i att det kommer att ta tid för vissa.

  21. Inger
    6 april, 2011

    Jag skickade iväg en kommentar i gårkväll men den verkar inte komma med så jag börjar om. Jag har i ca. 2 år ätit lchf-kost av och till men nu sen januari kör jag helt och fullt. Problemet är att jag inte går ner i vikt och inte minskar mina mått heller. Jag har provat olika för att nåt ska hända; jag har ätit bara kött och smör, jag har tillsatt i kosten lite grönsaker när jag tänkte att jag kanske åt för lite kolhydrater, jag har dragit ner på min kaffekonsumtion till 4-5 muggar istället för ca.10, motion ibland i form av promenader. Hjälp mig någon. Jag tänker att inte kan väl viktnedgång stoppas av att jag är orolig att jag inte minskar i vikt, det måste väl för sjutton vara nåt större fel.

  22. Catti
    6 april, 2011

    Birgitta Elisabet,

    Jag har för låg ämnesomsättning och har ätit kokosfett dagligen i flera år. Jag mår ypperligt av det och har inga tecken på vare sig över- eller underfunktion (min medicin är optimalt inställd).

  23. Madde
    6 april, 2011

    Åse
    Jag har samma problem som du, jag blir hjälpt av att läsa på hypo2.se samt följa Malins blogg där http://hypo2.info/bloggar/malin/
    hon har problem med utmattade binjurar och kan inte äta mediciner för det dvs kortison.
    Själv har jag ätit hydrokortison i 9 månader men slutade för en vecka sedan då jag inte märkt av något positivt resultat. Kan man undvika mediciner och hitta alternativ bör man!
    Lycka till! Nu kämpar vi oss friska!

  24. Anna frågar Birgitta Elisabeth
    6 april, 2011

    På vilket sätt påverkar kokosfett sköldkörteln? Är det T3, T4 som påverkas, sköldkörteln eller något annat?

  25. Birgitta Elisabet
    7 april, 2011

    Hei, Anna och alla andra som frågat. Jag kan inte nämna fakta, talar om egen och bekantas erfarenheter. Min bakgrund: Hade sköldkörtelinflammation för ca. 30 år sedan, då sade läkaren, att det kan leda till underfunktion med tiden. Har skanske några symptom tex alltid kroppsvärme under 36 grader. Mår annars bra, har inte borta från arbetet på 35 år endast för sklödkörteln och ett benbrott! Jag frös faktiskt alldeles hemskt de två veckorna, mådde inte bra.
    Nu måste jag bekänna, att jag bor i Finland, följer med några diskussioner här (Antti Heikkilä, Dojo-) där har jag träffat på liknande erfarenheter. Jag vet, att kokosolja skulle vara nyttigt på många sätt och skulle gärna använda den, tycker om den, men vågar inte, är rädd att den stör min sköldkörtelfunktion och den går ur balans.
    Hoppas ni var och en tar hand om er och följer er egen kropps signaler, för endel passar den (kokos) och och för andra inte!

  26. Anki
    9 april, 2011

    Jag började äta LCHF i juli förra året. Inte för att gå ned eller upp i vikt utan för att försöka minska min migrän, bli av med sötsakerätandet och för en bättre mage då det är glutenfritt.
    Efter 2 mån.hade jag gått upp 4-5kg i vikt och det var inte roligt, då jag var normalviktig till min längd, men hade samtidigt läst innan att man kunde göra så då man startar med LCHF men att det sen försvinner.
    Det försvann aldrig, hur jag än gjorde. Öste på fett, minskade fett, åt ofta, åt mindre ofta, inga kolhydrater alls, tog bort grädde, nötter, hårdost, ja jag prövade och lusläste allt om det här, men vikten som tillkommit försvann inte.
    Även läst att kroppen ställer in sig på en trivselvikt, men detta kan inte vara en trivselvikt då man inte får på sig sina gamla kläder längre, som man hade precis innan jag startade med detta. Hälsokontroller jag gjort via arbetet har alltid tidigare varit bra i vikt.
    Började då tvivla på om detta med LCHF var rätt för mig, men jag fortsatte äta så ändå.
    Men jag började må allt sämre under hösten,mkt pga viktökningen, då jag gick upp 2-3 kg till under nov.dec. men också även av olika andra symptom bl.a. svullen, ont i kroppen, hjärtklappning, koncentrationssvårigheter, frusenhet, extrem trötthet m.m. så i slutet av dec.gick jag till läkaren. Det visade sig att jag hade fått en underfunktion av sköldkörteln!!
    Tråkigt men samtidigt skönt att få ett svar på mitt dåliga mående. Så nu har jag fått Levaxin, har ökat dosen till 50 mg, sen ett par veckor och ska tillbaka för nya prover snart igen.
    Hade nästan givit upp LCHF för några veckor sedan,då jag ser ut som jag gör nu, för nämner man för någon att man äter LCHF så får man genast kommentaren att du behöver väl inte banta?! Näe, inte,men vill må bra, fast som sagt jag har gått upp i stället för att behålla min normala vikt. Så för dom som vill gå ned i vikt men lite rädda för LCHF ännu kanske inte jag är ett bra exempel 😉
    Men, förhoppningvis så har det med att göra med min underfunktion och att då jag nu fått medicin ska hända något. Ännu ingen viktförändring, men det tar tydligen ett bra tag innan kroppen ställt in sig på rätt dos.
    Jag tror verkligen på LCHF, genom att läsa alla er andras positiva berättelser och genom att jag själv har fått betydligt mindre migränanfall, mindre ”bullrig” mage och genom att jag inte ätit sötsaker/godis sen i somras 🙂 Helt otroligt, men sant!! Så glad och tacksam för det!!
    Så visst känns DET bättre, bara jag kommer tillbaka till min gamla vikt igen och får i ordning på underfunktionen så kommer jag nog att må så där toppenbra som jag önskar och läser om att alla gör som äter LCHF.
    Jag fortsätter kämpa på 🙂

  27. Anki
    10 april, 2011

    Skrev i går men det måste fösvunnit ut i eterns värld, så jag gör nu ett nytt försök.
    Jag började äta LCHF i juli förra året. Inte för att gå ned eller upp i vikt, utan för att försöka minska min migrän, sötsakerätandet och för att det är glutenfritt. I sept.hade jag gått upp 4-5kg i vikt och även i cm, och det ville jag absolut inte, jag hade en ”normal” trivselvikt till min längd som passade mig, men samtidigt hade jag läst innan att så kunde ske i början men att det skulle försvinna efter ett tag då kroppen vant sig.
    Men så har inte skett, jag har testat allt möjligt , öst på med mer fett,minskat fett, ätit oftare,mindre ofta, inga kolhydrater alls, tagit bort grädde, nötter, hårdost m.m. men inte kommit tillbaka till min ”normalvikt”.
    Allt eftersom under hösten började jag må sämre och sämre, tvivlat många ggr på om detta kunde bero på LCHF,men jag fortsatte. Fick bl.a. symptom som 2kg ökning till, svullnad, värk i kroppen, koncentrationssvårigheter, glömska, hjärtklappning, otrolig trötthet m.m. så i slutet av dec.gick jag till läkaren. I jan.fick jag svar på att jag fått en underfunktion av sköldkörteln.
    Tråkigt men ändå skönt att få ett svar på vad det var som var så ”tokigt”. Så nu har jag fått Levaxin sedan i feb.och håller på att hitta rätt dos, det kan ta tid tydligen.
    Läkaren sa även att jag fått en depression i och med allt som hänt under lång tid nu, för jag är rätt nere då jag inte hittar och känner av nån positivitet, kring mig och min kropp just nu.
    Jag har trots allt fortsatt äta LCHF för jag tror på det, då jag läser alla er andras berättelser som är så positiva, och ang.min migrän så har den minskat betydligt 🙂 Helt underbart! Även godis och sötsaker har inte ätits sedan juli! Otroligt men sant!! Och min mage är inte lika ”bullrig”….så visst är det mycket positivt för min del. Hoppas nu vikten går tillbaka, för dessa kilon är nu upp en storlek i kläder, och det är inte roligt att behöva köpa allt nytt, har fått göra det på en del kläder för det går inte att få på sig det jag hade innan jag började med LCHF.
    Det är klart att mina funderingar är ibland att om jag inte hade börjat med LCHF hade jag inte fått problem med sköldkörteln då….eller hade jag fått det ändå om jag hade fortsatt att äta som jag gjort tidigare (åt lite mer som GI) så går mina tankar.
    Min bästa kompis sa idag att hon hade pratat med en kvinna som håller på med zonterapi och naturmedel och då hade hon nämt mig och mina ”problem” och hur jag åt. Hon hade sagt att man kan äta så här (LCHF) ett tag, men inte jämt, då måste man ha kosttillskott (det har jag) men att hon var helt övertygad om att det är därför sköldkörteln slutat fungera som den ska då man inte äter några kolhydrater direkt och hon blev ännu mer säkrare på sin sak då hon berättade att jag nu även var deprimerad, hon skulle bara hälsa mig det sa hon.
    Vi kunde inte diskutera detta för min kompis tycker lite att man ska äta lite av allt, så jag försökte förklara att jag läst på mkt om detta som alla ”experter” som kan detta så som Anna, Annika, Skaldeman, Moniquie m.m kan och säger men det fick jag inte , för vi tycker så olika, kändes lite som om jag får skylla mig själv 😉
    Känns rätt ledsamt alltihop just nu, jag vet inte snart varken ut eller in, men jag kämpar på ialla fall och hoppas det ska vända snart med både viktnedgången och att kroppen hittar sitta vanliga jag igen.
    Ang. cocosfett och sköldkörteln, så dricker jag en kopp te med 1 tsk cocosfett i varje morron, ibland har jag märkt att jag mått lite illa direkt och hållt i sig ett par timmar,men sedan försvunnit, men har fortsatt för mättnadens skull, fast sedan jag fått Levaxinet så märker jag ingenting alls av illamåendet, kanske har det nåt samband trots allt.

  28. Anki
    10 april, 2011

    Hej, ville bara kolla om det är något fel? Jag skrev en gång igår men det hände inget, och så skrev jag om det precis nu,men det försvann det med?
    Kanske skriver man för långt? Men ser att en del skriver långa kommentarer och det går fram. Försökt att korta ned men lite svårt när man ska berätta om mig och LCHF och min underfunktion av sköldkörteln, gör denna test nu och ser om detta går fram. 3:e gången gillt säger man ju 🙂

  29. Anki
    11 april, 2011

    Gó morron!!

    Nu ser jag att det lossnat ordentligt, jag kanske upplevs som tjatig,men allt liksom försvann ,och nu kom allt, men nu vet jag varför.

    Önskar alla en bra dag 🙂

  30. Johanna
    15 april, 2011

    Men om man lider utav Crohns och inte går upp i vikt, sedan jag slutade med socker så har jag gått ner ytterligare 3 kg. Vad ska jag göra? jag vill gå upp i vikt. Är 161 lång och väger 46kg :o(

    Vad ska jag göra för att lyckas gå upp några kg? har du några goda råd :o)

    1. Anna svarar Johanna
      16 april, 2011

      Att gå upp i vikt är tuffare än att gå ner i vikt. Du ska använda kunskapen bakochfram 🙂 Naturligtvis ska allt som är onyttigt för kroppen bort. Sicker och mjöl och fullkorn och gluten!

      Men du bör välja rotfrukter (de som din tarm tål) i stället för grönsaker. Du bör försöka äta bär och grädde var dag. 5-8 små måltider. Gärna nötter, helt ok för din del att småäta på dessa om tarmen tål. Du vill ha ett litet insulinpåslag vid var måltid för att lagra. OM du tål mejerivaror är smoothies bra val. Drickmat är enklare att gå upp i vikt på. LCHFefterrätter är kanon för dig. Nyttigt för kroppen man skapar lite för mycket energi. Bröd på mandelmjöl som en extramacka då och då.

      Lycka till 🙂

  31. Ankan
    2 maj, 2011

    Nu passar jag på när vi med sköldkörtelproblem uppmanas stiga fram. Hoppas fortfarande att det finns någon där ute som kan hjälpa mig!
    Jag är 20 år, gick med obehandlad Hypotyreos i 3 år utan att förstå vad som var fel med mig, vilket medförde att jag gick upp runt 40 kilo. Nu när mina värden är normaliserade sen några månader tillbaka har jag kämpat som aldrig förr för att gå ner i vikt. Har ätit LCHF samt motionerat dagligen + tränat så mycket som möjligt (allt från 1 till 7 ggr i veckan). Men ingenting händer, varken på våg eller måttband. Innan jag fick Hyptyreos gick jag jättelätt ner i vikt, räckte med att minska på måltiderna under en månads tid så hade jag gått ner ca 5 kilo. Men nu händer ingenting.

    Jag har snart gett upp hoppet, som 20 år vill jag inte väga över 100 kilo. Det är nu jag ska leva livet. Finns det någon där ute som kan hjälpa mig?

  32. Catti
    3 maj, 2011

    Ankan,

    Jag har befunnit mig i samma situation som du. Jag lärde mig oerhört mycket av att läsa böcker, främst från USA där all forskning sker. Detta har jag lärt mig efter att ha levt med hypotyreos i 10 och efter att ha lyckats gå ner i vikt genom att läsa mig till fakta och hitta rätt läkare:

    De flesta läkare, åtminstone i Sverige, strävar efter ett s.k. normalt TSH-värde. Detta normalvärde spänner över en stor vidd, från ca 0.2-4.5 eller t o m 5 (varierar lite från labb till labb). I USA anses allt över 2 numera utgöra en varningssignal för begynnande hypotyreos, och där har numera värdena justerats så att högsta TSH-värde är 3 (dvs lägre än i Sverige som fortfarande använder sig av föråldrade värden). Men många läkare anser att ett TSH-värde mellan 0.5 och 1 är optimalt. Många hypotyreospatienter kommer emellertid inte så lågt, eftersom deras läkare anser att de är rätt inställda så snart deras TSH sjunker under normalgräsen. Om labbet har 0.2-5 som normalvärden anses m a o ett TSH på 4.9 vara normalt, trots att det i USA skulle klassas som hypotyreos och föranleda behandling.

    Ett problem är att många människor aldrig testar sin sköldkörtelfunktion förrän de börjat utveckla symptom på över- eller underfunktion. Om du testar din sköldkörtelfunktion medan du är frisk kanske du får veta att ditt TSH är 0.6. Det är ditt optimala TSH där DU mår som allra bäst (inte alla, men DU). Sedan utvecklar du hypotyreos och TSH stiger sakta men säkert. Efter något år är ditt TSH 1,8 vid provtagning. Läkaren slår fast att det är normalt och slutsatsen blir att det inte är något fel på din sköldkörtel. Om du mår dåligt måste det således bero på något annat. Problemet är att din hypofys reagerat på att din sköldkörtel inte fungerar optimalt för DINA behov, och det signalerar den genom att öka TSH-produktionen till tre gånger så mycket som innan din sköldkörtel började lägga av. Men läkaren inser inte detta och avfärdar dina problem eftersom 1. han vet inte vilka DITT optimala TSH är, 2. han styrs av alltför generösa labbvärden som inte säger särskilt mycket i sig och 3. han har fått lära sig att alla ”ska” må bra av samma värden. Tas blodprov efter ytterligare ett tag kommer TSH att ha stigit ytterligare, och så lär det fortsätta innan det till slut kommer över övre normalgränsen och läkemedelsbehandling anses befogad.

    Men TSH-värdet i sig är egentligen inte det viktigaste. TSH produceras av hypofysen när denna känner att nivåerna av sköldkörtelhormon är för låga. TSH är helt enkelt hypofysens signal till sköldkörteln att öka hormonproduktionen. Det viktigaste – och det som styr ämnesomsättningen – är egentligen de två faktiska sköldkörtelhormonerna, T3 och T4. Sköldkörteln producerar mest T4 och en mindre mängd T3. T3, som är det aktiva hormonet, producerar kroppen i stor utsträckning själv genom att en jodatom tas från lagringshormonet T4 och därmed omvandlas till T3. Har du för lite T3 har du hypotyreos, oavsett vilket TSH- och T4-värde du har.

    Tyvärr vet många läkare inte om detta, och testar inte ens T3-nivåerna. Vissa personer kan inte konvertera tillräckligt mycket T4 till T3 och får därmed T3-brist. Det kan också vara så hos den som inte har någon egen sköldkörtelproduktion alls att man behöver den lilla mängd T3 som direktproduceras av sköldkörteln för att må riktigt bra. Vanliga symptom vid T3-brist är trötthet, nedstämdhet och svårigheter att gå ner i vikt.

    T3 finns som syntetiskt preparat och heter i Sverige Liothyronin. Alla läkare känner dock inte till preparatet och är därför inte villiga att skriva ut det.

    Vidare finns det naturligt sköldkörtelhormon som består av torkad och nedmald sköldkörtel från gris. Detta är dock ett kontroversiellt preparat som alla läkare inte känner till eller vill befatta sig med. Jag tror att detta beror på att de inte vet tillräckligt mycket om detta preparat. Det finns dock ganska många som mår betydligt bättre av naturligt hormon. Vanliga produktnamn är Armour Thyroid, Erfa Thyroid och Naturethroid.

    Det finns också en del receptfria preparat att köpa. Dessa innehåller samma hormoner (från djur, ko eller gris) som receptbelagda men i odeklarerad mängd (därför kan de säljas receptfritt). Jag äter personligen sådana och har gjort ganska länge. För mig har de inneburit en enorm skillnad – jag mår betydligt bättre, och framför allt har den ”brain fog” jag länge led av när jag åt enbart Levaxin skingrats. Numera kan jag också gå ner i vikt och hålla den. Under påsklovet syndade och slarvade jag en del och gick upp 2 kg som en följd av detta. När jag jämförde med andra med normal ämnesomsättning sa de att de också gått upp 2-3 kg av all påskmat och extra alkohol de druckit. Då insåg jag att min ämnesomsättning numera är så normal att jag inte går upp mer än andra när jag syndar eller slarvar. Men det tog lång tid att komma dithän – det fanns en tid när jag gick upp i vikt av att viktväkta, trots att jag följde pointssystemet slaviskt och andra gick ner 1-2 kg i veckan.

    Du har bara medicinerat i några månader, och ibland kan det ta betydligt längre tid än så att få ordning på organismen igen, inkl ämnesomsättningen. Men det är viktigt att symptom på låg ämnesomsättning försvinner. Du ska känna dig pigg och energisk, orka träna, kunna gå ned i vikt även om det går långsamt, inte tappa hår eller ha extremt torr hy eller sköra naglar. Har du efter några månader-ett halvår kvar symptom på hypotyreos är du troligtvis inte optimalt behandlad.

    Det som hjälpt mig – och kom ihåg att vi alla är olika – är följande:

    – insikten att jag behöver ett lågt TSH (t o m lite under nedre normalgränsen) för att må riktigt bra (då krävs det en läkare med samma inställning). För att nå dit och må optimalt behöver jag 200 mikrogram Levaxin/dag (vissa läkare anser, helt felaktigt, att ingen ”ska” behöva mer än 150 mkr/dag. I Sverige och övriga Europa tillverkas dock tabletterna i styrkor upp till 200 mkr, och i USA t o m upp till 300 mkr).

    – insikten att jag behöver T3- och T4-värden nära övre normalgränserna. Många läkare testar enbart TSH, och få testar T3. Be din läkare om en fullständig utvärdering av såväl TSH som T4 och T3 (obs ska vara FRITT T3 och T4 som visar hur stor mängd hormoner som finns tillgänglig i blodet, det finns även totalt T3 och T4 som tydligen inte säger särskilt mycket). När jag hade ett s.k. normalt TSH, runt 1.5, låg mina T3- och T4-värden nära nedre gränsen och jag mådde inte alls bra av det, trots att jag ansågs rätt inställd och behandlad,

    – insikten att jag behöver tillskott för att må optimalt. Levaxin räcker en lång väg för mig – säg att 90% av symptomen försvann med Levaxin, men jag ville komma upp till 100%. För att uppnå det tar jag tillskott som jag beställer på nätet – ett heter Thyromine, ett annat Raw Thyroid (du kan söka på båda dessa ord).

    En frisk sköldkörtel sägs producera ett antal hormoner, men bara T3 och T4 är kartlagda och de enda som kan mätas med blodprov. Men det finns ett hormon, T2, som sägs spela roll för fettförbränningen. Det finns i preparat framställda av sköldkörtel från djur, och det kan förklara att många som inte mår optimalt vare sig av enbart Levaxin eller Levaxin + syntetiskt T3 mår bättre av naturligt hormon.

    Tyvärr finns det inga genvägar utan var och en måste själv pröva sig fram till vilka hormonnivåer just den personen mår bäst av.

    Jag skulle vilja rekommendera några böcker som jag själv haft stor nytta och glädje av (tyvärr känner jag inte till några bra böcker på svenska). De finns att köpa på nätet, t.ex. hos Amazon:

    -Thyroid Power och Feeling fat, fuzzy and frazzled av Richard och Karilee Shames (läkare och sjuksköterska med mångårig praktik där de behandlar ämnesomsättningssjukdomar)

    -Living well with hypothyroidism och The thyroid diet av Mary J. Shomon (har själv hypotyreos)

    -The thyroid solution av Ridha Arem (läkare, förordar T3-tillskott för optimal behandlingseffekt)

    -The hormone solution av Thierry Hertoghe (läkare och hormonexpert som tar upp den roll som hormonerna spelar och vikten av hormonell balans, även balans mellan olika hormoner)

    Det lönar sig att vara påläst i kontakterna med läkare och sjukvård, för enligt min egen erfarenhet är det inte många läkare som kan särskilt mycket om sköldkörtelsjukdomar. De tror att Levaxin är det enda läkemedlet och att alla mår bra av ”standarddosen” 150 mkr/dag. Som sköldkörtelsjuk måste man av den anledningen tyvärr ofta vara sin egen läkare.

    Lycka till!

  33. Anna svarar Ankan
    3 maj, 2011

    Hoppas att du orkar mala på. Även om din kropp har hittat belansen tar det nu tid för den att bli trygg och fungera optimalt.

    Välj LCHF. Mal på. Ät tillskott av selen (eller 3-4 paranötter/dag) samt tillskott av jod, brukar vara i form av Kelp.

    Ät mycket skaldjur och ofta. Perfekt vid problem med sköldkörteln då det innehålelr selen och jod naturligt.

    Spikmatta och stresshantering för att din kortisolnivå ska vara så perfekt den kan. Påverkar vikten och ämnesomsättningen mycket.

    Och sen det svåraste: Tålamod. Två månader för dig är evinnerligt lång tid. För kroppen är det bara en snabb ”sekund”

  34. Ankan
    14 maj, 2011

    Tack så mycket Catti och Anna för era svar! Känns skönt att få en så bra respons, ingen i min omgivning (inte ens min läkare) verkar förstå hur trött och orkeslös jag egentligen är.

    TIll Catti: Det var trevligt att läsa din utförliga beskrivning om thyroideahormon, dock var det inte direkt något nytt då jag är inne på mitt 3:dje år på apotekarprogrammet. Allt du berättade och lite till tog vår föreläsare faktiskt upp under vår fysiologikurs, otroligt nog då min läkare är nyutexaminerad från samma skola och jag verkar besitta mer kunskap om hypotyreos än vad han gör. Vilket känns bakvänt då det är han som ska kunna sjukdomen och jag eventuell läkemedelsbehandling. Men några av läkemedlen var faktiskt nya för mig vilket känns spännande, ska definitivt läsa på mer om dem. Tackar så ödmjukast att du tagit dig till att skriva ett så utförligt svar och helst boktipsen, får väl skrapa ihop de sista örena från mitt stackars CSN lån. Om inte böckerna ger mig något får jag väl själv sätta igång ett forskningsprojekt inom hypotyreos och viktnedgång när jag är färdigbildad, känns faktiskt lockande.

    Ska byta läkare nu till sommaren när jag åker till min pojkväns födelseort, hans mamma som även hon har hypotyreos har rekommenderat sin läkare som doserat efter hennes välmående och bortsett från var på skalan hennes värden ligger.

    Till Anna: Tack så hemskt för tipsen, jag har börjat ladda för att köra igång med LCHF igen, har precis haft en dipp med alldeles för lite sömn och för mycket plugg och då har tyvärr kosten kommit i andrahand. Spikmatta ska jag definitivt införskaffa mig, är alldeles för stressad för det mesta. Tips för annan stresshantering uppskatas!

  35. Lena
    17 maj, 2011

    Hej!

    Jag läste på Anna Skippers sida att man ska Dricka en mugg hett vatten med lite färsk ingefära i det första du gör på morgonen. Sjud ca 5 cm färsk ingefära i 6-7 dl vatten ca 20 minuter och drick det heta vattnet. Det sätter fart på magen och ökar din förbränning.

    Men jag skulle vilja veta om det går lika bra med malen ingefära,kört med LCHF i snart en månad ,har även druckit detox som jag köpt från hälsoboden,motionerar varje dag.
    Allt går bra men jag tycker att det tar längre tid att gå ner i vikt nu än det gjorde förra gången och då åt jag vanligt alltså potatis,bröd ja allt som man inte ska äta när man går på denna bantingskuren :).

    Tacksam för svar MVH
    Lena.

  36. Jessica
    6 september, 2011

    Jag har hållit på lchf i en vecka, har kört ganska strikt dvs. nästan inga mejeriprodukter. Har haft grädde i kaffet. Lite grönsaker till maten. Har inte överdrivit med massa sås utan normalt så att jag blivit mätt. Har gått ner 1,8kg härligt!!!

    Kan ju även säga att jag har unnat mig ett glas rödvin under denna veckan. Men inga nötter.Har läst att man ska va lite försiktig med nötter?!

    Kämpa på alla glada lchfare!!!

    1. Anna Hallén
      6 september, 2011

      Nötetr är extremt nyttig men önskar du viktminskning bör du hålla dig till ca 1 dl blandade nötetr per dag. Lycka till

  37. Karim
    3 maj, 2012

    Hej
    Jag har börjat med lchf den 17-04-2012 o då vägde jag 103,8 kg nu idag den 03-05-2012 vägde jag 98,9 kg äter lchf 99.9% bröd spagetti /kolhydratfri mat, allt ska jag äta kollar jag den på min applikation i mobilen som heter näringsguide ärligt talat tycker det konstigt för det går jätte fort kan Du anna förklara situationen för mig är det normalt så eller inte ?????

  38. Pia
    10 maj, 2012

    Karim, man gar ner fortare om man har storre overvikt. jag ar 167 och vagde kanske 67 nar jag borjade for fyra manader sedan och nua har jag gatt ner fyra kilo. Det gar ju alltsa inte jattefort, men a andra sidan ar jag ju inte riktigt overviktigt heller nu pa 63 kilo. For min del gar det alltsa langsamt, men a andra sidan vill jag heller inye vaga 50 kilo, utan kanske 57. Lycka till alla!

  39. Liselotte
    11 maj, 2012

    Håller med dig Pia, att det går inte fort MEN det går åt rätt håll. Är 178 cm och vägde när jag började 87 kg. På 8 veckor har jag gått ner 4 kg, och det blir ju nästan 20 kg på ett år – om det fortsätter i den takten. Tänk på att det har ju säkert tagit några år att komma upp i ”match-vikten”. Håll ut o ät rätt så går det bra!

    1. Anna svarar Liselotte och Pia
      11 maj, 2012

      4 kilo på 8 veckor är mycket snabbt! Det är i snitt 0.5 kilo i veckan. Ett underbart snitt. Kom ihåg att aldrig titta på veckominskningen utan alltid räkna ut snittet. (Kroppen ”tänker” så) Vanligt kvinnligt snitt (på fettminskning) är 0,2 kilo till 1,0 kilo i snitt per vecka.

      Hur ska du göra för att ligga i det över värdet? Inget. Det har inte med duktig att göra. Det har med hur du har ätit de senaste tio åren. Mycket sväl och duktigt bantande? Ja, då ligger du säkert nära 0,2 värdet.

      Ätit dig rund och aldrig bantat? ja, då har du en trygg krpp och ligger troligtvis nära 1 kilosgränsen.

  40. Rojin
    10 augusti, 2012

    Hej, tack för en otrolig bra sida 🙂 jag har nu gått på LCHF i snart 3 månader, jag har sen tidigare överproduktion och åt mediciner i 2 års tid, jag är 31 år och frisk nu från det, men det jag nu undrar jag bör jag vara försiktig med att gå på LCHF då man alltid kan få tillbaka sjukdomen? Jag har även en liten flicka som jag ammar hon är 9 månader allt funkar jättebra, jag är 167 cm och väger 68 , jag vill bara gå ner lite och vill fortsätta med detta då jag känner att man mår bättre och har mycket mer energi 🙂

  41. edna
    10 augusti, 2012

    Hej,

    Det finns LCHFbröd nu som man kan köpa på Hemköp, men kolhydratandelen ligger på ca 11%. Är det för mycket?

    1. 13 augusti, 2012

      Nummer ett, kolla så det verklgien ÄR ett LCHF bröd, så att inte producenten bara använder ordet för att sälja mer. Du ska känna igen alla ingredienser, det får inte se ut som en kemilåda. Du ska med dessa kunna baka ett eget bröd. Det ska vara glutenfritt, mjölfritt och fritt från modifierad stärkelse och andra dumheter.

      Sen om 11% är ok, det avgör din kropp och ditt mål med kosten. För min kropp hade det varit katastrof. Men det är min kropp. (Sen äter jag i stort sett aldrig bröd överhuvudtaget längre. Det är en av mina tegelstenar. Triggar minnet för mycket även om det är perfekt LCHFbröd)

      1. edna
        17 augusti, 2012

        Hej

        Tack för svaret!

        Ja, jag misstänker att 11% är för mycket för min kropp med. Ska slänga bort det som är kvar och börja baka eget LCHF-bröd istället. Egentligen vill jag också skippa brödet helt och hållet men man måste äta nånting i skolan också och i cafeterian har de bara mackor och annan kolhydratrik mat i form av potatis/pasta/ris.

  42. edna
    23 augusti, 2012

    Nu hittade jag det!

    http://www.carbzone.se/shop/product_info.php?cPath=1&products_id=1

    Här är brödet som jag pratade om. 2.7 g per skiva, är det för mycket? Vad tycker ni?

    1. 24 augusti, 2012

      I min värld bara en kemilåda full av skräp.

      Vill du äta naturligt eller Low Carb? valet är ditt och inget är fel. Men det jag förespråkar är naturlig lågkolhydratkost. Jag är orolig för dessa Low Carb produkter som är så långt från naturliga som finns. Varför jaga tillsatser om vi sen ända ska äta skräp?

      Känn efter vad du vill ska vara grunden i ditt ätande? Vad är viktigt för dig? Vissa tycker KRAV, andra djurhållningen, några bryr sig inte. Vissa vill ha ren mat utan tillsatser, andra bara lite kolhydrater o s v. Du måste hitta din linje och sen blir det lättare att bestämma sig för vilka produkter som är bra.

      Jag har valt naturlig artegen föda med så få tillsatser som mölligt. Ibland godkänner jag dessa för att göra livet enklet.

  43. Ida
    17 september, 2012

    Hej, jag ären ung tjej med ett extremt högt bmi, tycker om att äta allt men har en man sominte äter sallad därav blir det lite för lite av det här hemma, jag har bantat till och från men mårnu väldigt dåligt, i både kropp och själ efter min graviditet som fickmin sedan tidigare runda kropp att bli ännu rundare… väger idag 83 kg på 155cm i längd och mår så dåligt att jag inte vill gå ut längre, tvingar iväg mig ibland för jag vet att det är bra. har även kraftig psoreasis så är inte jätte kul med sommaren skönt den snart är över, har funderat på att gå till vårdcentralen och prata med dom om mittproblem men vet inte hur jag ska förklara att jag är trött orkeslös utanmotivation till något alls och fast i dåliga tankar pågrund av min kropp.

    Tacksam för svar och hjälp MvH Ida

    1. 17 september, 2012

      Hej Ida! LCHF brukar vara lösningen för de flesta. Männen slipper kaninmat och fröer 🙂 Och du slipper svält och kämpande.
      Nu kan du äta dig ner i vikt, på vanlig mat. Mat som skapar energi och mättnad.

      Hoppas du väljer att prova. Har du min bok LCHF Husmanskost? Den tror jag kan vara perfekt för dig och din man. Helt vanlig mat med fokus på att gå ner i vikt.

      Orken kommer tillbaka. Men förbered dig på att första veckan kan vara tuff, med huvudvärk och yrsel och vissa mår till och med riktigt dåligt. Andra veckan är lättare och tredje veckan så återkommer energin…. många blir förvånade: ”Men ska man må så här bra?”

      Prova! bestäm dig för att köra i 8 veckor. Känn efter. (Och du kommer troligtvis även uppskatta att vikten minskar i takt med att energin återvänder)

      Varmt lycka till!

SKRIV EN KOMMENTAR