Hur lär barn in?

Och hur lär skolan ut?

Och stämmer de två överens? Nix. de gör det inte.

I skolans värd pratar många lärare, men väldigt få barn är auditiva. Alltså lär genom att lyssna in. Man skulle snarare säga att de flesta INTE lär in bäst genom örat.

I skolans värld ska mycket läsas in. Och här får alla barn med lässvårigheter även problem i andra ämnen, fast de inte har problem med ämnen i sig. Lite onödigt tycker jag.

I skolans värld ska det mesta av barnens kunskap skrivas ut. Trots alla barn med finmotoriska problem (de som har svårt att forma bokstäver, hålla pennan mm) All deras koncentration går åt till att rita bokstäverna i stället för att återskapa och återberätta det de faktiskt kan.

Vad gör skolan med de barn som är kinestetiska med dålig finmototrik? Alltså våra rörliga barn som lär med kroppen och som sen har svårt att förmedla all sin kunskap med att skriva ner den.

I skolan är böckerna ett koncentrat av kunskap. Allt är så hårt förkortat att du måste kunna innehåller innan, för att få ett sammanhang. Berättelsen försvinner. Helheten försvinner. Det som skapar skratt, spänning och nyfikenhet är borta. Fakta staplas på varandra för att skapa en tunn humorfri skolbok.

I skolans värld ska barnen sitta still och koncentrera sig. Långt över sin förmåga. När jag håller föreläsning för vuxna kan den inte vara för lång för ”man” orkar inte koncentrera sig så länge. var är den förståelsen i skolans värld?

Vad enkelt det hade varit att nå våra skolbarn om vi tittade på hur DE lär in och inte var så fokuserade på hur vi enklast lär ut. Vi är vuxna fungerande individer, visst måste det vara VÅRT ansvar att hitta lösningen. Inte kan det väl vara det lilla barnets ansvar?

 

12 kommentarer

  1. mia
    29 september, 2010

    Tyvärr så tror jag att det kan vara så enkelt att eftersom alla lärare är fd ”lättlärda” elever, så saknas den personliga förståelsen för de elever som lär sig på annat sätt än att läsa. Man utgår ifrån sig själv. Tror inte det finns särskilt många ”energibarn” eller dyslektiker bland våra akademiker.
    Jag som lärde mig läsa när jag var fem har alltid tyckt skolan var toppen. För den var gjord för sådana som mig. Tråkigt att läsa att det inte hänt särskilt mycket på trettio år.

  2. Cissi
    29 september, 2010

    Hörde att det hålls en stor konferens i Borås just nu om barns lärande. Hoppas att de får med sig nya ”rön” och att pedagogerna tar till sig av det och kan göra lärandet mer individanpassat än vad det är idag.

  3. 29 september, 2010

    Nickar och håller med helt! Tänk om man kunde utgå från och ta tillvara på barnets förutsättningar mer än att utgå från läromedel

  4. Effie
    29 september, 2010

    Jag började skolan på sextiotalet – och något har väl blivit bättre sedan dess. Jag kunde läsa när jag började – men alla skulle börja med O; skriv ooooooooooo; nu lär vi oss S; skriv ssssssssssss, so, os.

    Läroböcker – jag minns en gång jag letade på biblioteket efter en bok om något jag gärna ville lära mig mer om, och hittade en lärobok. Hjärnan slog av direkt – jag klarade inte att läsa den.

    Jag hade aldrig känslan av att det jag lärde mig i skolan var användbart i verkliga livet. Minns min förvånade känsla på skolresan till Paris – ”de pratar ju så som vi lärt oss!!!”. Det hade jag inte förväntat mig. Just att få använda sin kunskap – har det blivit bättre?

  5. 29 september, 2010

    Ja, tänk va bra det hade varit om skolan hade lärt utifrån barnet och inte utifrån ”alla ska lära sig på samma sätt”-mall. Blev rätt chokad över hur stelbent det är i skolans värld – för jag har inte alls samma hårda krav på mina barn som de har (på gott och ont??)
    För för mig som själv har dyxlexi har det viktigaste varit att vår skoltjej skrivit inte hur hon höll pennan (något som skolan snabbt påpekade som fel…hihii) eller skrev bokstäverna på rätt sätt (uppifrån och ner)…det ska va kul och skriva,läsa och lära…annars tappar man sugen.

  6. 29 september, 2010

    Jag blev alltid tillsagd att jag höll pennan fel och skrev oläsligt. Det har hämmat mig från att skriva hela livet, ända tills jag nu börjat skriva på en laptop. Och upptäckt att jag kan skriva och att det är kul dessutom 🙂

    Hade lätt att lära genom att läsa i böcker, men desto svårare att stå framme vid katedern och redovisa det jag lärt mig.
    Det blev ett handikapp, lärarna tvingade oss att redovisa våra arbeten på det sättet. Jag var ofta ”sjuk” de dagarna. Hånet från både lärare och elever, när jag stod där blossande röd i ansiktet var hemskt.
    Skolan var en enda lång pina, trots att jag inte hade läs eller skrivsvårigheter. Matten var däremot något obegripligt, fick höra att jag var dum många gånger. Koncentrationen var ett problem, när jag inte hade en lugn miljö runt om mig. Och hur många skolor är lugna, inte ens i små byskolor som jag gick i.

    Därför har aldrig vidareutbildning varit något för mig, jag valde istället ett praktiskt yrke som Kock. Jag blev till och med Köksmästare, men lät andra ta hand om räkenskaperna 😉

    Individualitet var något fult i skolan på 60-70tal, alla skulle stöpas i samma form.
    Tråkigt att höra att det är en liknande situation idag.

    Ditt arbete är viktigt, Anna. Tur att du blivit så energisk av LCHFkosten, att du har ork att kämpa emot skolsystemet.

  7. Eva Z
    29 september, 2010

    Jag lutade inte åt ”rätt” håll. Det var en stor synd när jag började i skolan i slutet av 50-talet. När det var rättstavning/rättskrivning/VÄLskrivning var jag tvungen att skriva i en bok med 4 stödlinjer OCH ett papper under sidan som hade linjer med rätt lutning. Gissa hur mycket jag hann med att skriva när fröken satt i katedern och läste högt vad som skulle skrivas, texten efter lutning och staplar (ex f, g, h) upp och ner exakt lika. Jag har aldrig haft problem med att lära mig läsa och skriva eller ngt annat i skolan BARA med linjerna och rätt håll. Idag skriver jag som jag själv vill och hinner med att skriva det jag behöver ;-).
    Jag gick i EN skola för alla! Mina barn gick i EN skola för alla.
    NÄR skall vi få en skola för ALLA. Måste vi göra revolution???? I så fall HUR???
    Eva Z

  8. 30 september, 2010

    Artikel i DN idag, Brittiska och Isländska forskare har fastslagit att det finns en genetisk koppling till ADHD. Ett steg i rätt riktning, så det inte bara låter att ungarna är stökiga och måste skärpa sig.

    Men inget, än så länge, om att maten kan ha betydelse för hur barnen mår.
    Men att det finns en koppling mellan ADHD och Schizofreni. Och att de schizofrena blir bättre av en glutenfri lågkolhydratkost, vet man sen tidigare.

    http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/forskare-adhd-har-genetiska-orsaker-1.1179811

  9. 30 september, 2010

    Länk till Kostdoktorn och hans inlägg om matens koppling till Schizofreni.
    http://www.kostdoktorn.se/schizofreni-och-lchf

  10. Lynn
    30 september, 2010

    Hej Alla 🙂

    Enligt mina vänner på facebook så är det positiva dagen idag. Och ja, den började helt underbart!

    Det visar sig att min yngste son som går i ettan har en mycket observant lärare. Förvisso så har han haft henne under hela första förskoleklassåret, så det är lite mer än den dryga månad som har gått av höstterminen.

    Barnens far ringde mig och tyckte att minstingen påminde mycket om hur han var när han skulle lära sig och läsa. själv gick han i 4:an innan flytet gick bra i läsningen. Vi pratade om det och han meddelade att skulle ta upp det med läraren.
    Nu på morgonen så ringde han och berättade att lärarna hade uppmärksammat samma sak och en specialpedagog ska kopplas in och det ska göras en utredning. Så jag är en glad och lycklig mamma. Speciellt över att min barn går på en liten skola, de är bara dryga 54 elever och har observanta lärare och vuxna i närheten.

    ni inser säkert själva att jag kommer ha ”energibarn” under armen när jag kommer in på det mötet. Åhhh vad jag längtar 🙂

    Ha en skön dag i det vackra höstvädret!
    //Lynn

  11. Anna svarar Lynn
    30 september, 2010

    Jag blir alldeles varm i hjärtat. Du förmedlar en lycka och stolthet i att skolan ska göra en utredning. Underbart. Detta kommer att ge din som möjligheter i stället för hinder.

    Skolan har mycket att lära, men det finns tyvärr också många föräldrar som blir mycket arga när skolan flaggar för att det finns något som bör utredas.

    Stort lycka till! 🙂 Jag fick föresten precis reda på att boken är tryckt och skickas nu till Sverige. Bör komma til Pick A Book på tisdag och jag ha den i slutet av veckan. Så snart jag är från Kreta så postas alla beställda böcker!

  12. malla
    1 oktober, 2010

    Vad glatt överraskad jag blev när jag nyss läste ditt gårdagsinlägg : )

    Häromdagen överlämnade jag många rader till min (skol)chef i samma ämne, och tog roligt nog samma exempel som du om de icke-auditiva barnen som tvingas lyssna till den verbala läraren utan att kanske få stöd genom sina bästa kanaler, ex visuellt, logiskt eller kinestetiskt.

    Själv har jag en innerlig önskan att få till stånd ett samarbete med någon/några lärare på min ort för att kunna arbeta med våra sju intelligenser i pratiken (utifrån Garders forskning -83). Det finns mycket litteratur i ämnet, men inte många (jag vet) har provat det i praktiken. Gissningsvis p g a att det krävs lite extra arbete från oss pedagoger…Men jag är också övertygad om att barn, särskilt barn som inte har sin styrka i verbal och visuell intelligens, skulle komma att blomma om vi tog vårt ansvar och började undervisa på ett ”komplett” vis. Och utan att rangordna dessa intelligenser! Inget snack om ”talang”, ”intresse” där det handlar om en intelligens. Eller vad sägs om verbal/lingvistisk, visuell/spatial, kroppslig/kinestetisk, musikalisk/rytmisk, logisk/matematisk, interpersonell och intrapersonell intelligens. Alla behövs i samhällskroppen!

    Härligt att du lyfte detta viktiga ämne på din sida Anna! Min egen erfarenhet av att möta elever på detta sätt är odelat positiv. Chansen att nå eleven mångdubblas…

    Glad helg!

SKRIV EN KOMMENTAR