Jag läste en bok för några år sen – ”Forskningsmetodikens grunder” av Patel och Davidsson.

Jag var nyfiken. Hur kan resultat av forskning så ofta vara så fel?

Redan på sidan 10 hittar jag svaret.

Först står det: forskning ska producera kunskap.

Men så kommer den stora fällan: du måste söka grunden för din forskning i redan ”producerad kunskap”. Och då det finns olika läger finns olika syn på vad vetenskaplig kunskap är.

Forskningen kommer också påverkas av vilken roll forskaren har…

Jag är nu på sidan 19.

Redan nu har jag lite ont i magen.

1 Bygga ny kunskap med gammal kunskap som grund annars är det inte vetenskap. Men om vi gjorde fel första gånger så bär vi ju med oss felet hela tiden. (Det är min personliga uppfattning att precis så är det)

2 Forskarens roll? Jag trodde naivt för 15 år sen att de nyfiket skulle titta på nya ting. Idag vet jag att de oftast har en bestämd uppgift redan från start. 

Tidigare kunde man lägga ner en forskning INNAN slutdatum om resultatet inte visade vad man hoppades på… Ja du läste rätt.

Om verkligheten var en annan än man önskade lades undersökningen ner så verkligheten förblev osann. För det fanns ju ingen forskning på det.

En för tidigt avslutad forskning behövde inte redovisas.

Nu (tror jag) har de ändrat på detta. Det låg i alla fall på förslag. Någon som vet hur det blev?