Hur gick det?

Ja, med föreläsningen om Energibarn? Mitt svar blir tveklöst: HELT FANTASTISKT!

Vilket gensvar! Där var föräldrar, lärare, specialpedagoger, rektorer mm. Efter föreläsningen kom väldigt många fram och tackade för att jag satte ord på problemen på ett så tydligt sätt. Att jag skapade möjlighet för ”poletten att trilla ner”. Många använde ordet ”Aha-upplevelse”. Det jag sa var så enkelt och självklart och ändå hade man inte tänkt på det.

Jag fick sen en massa mail efteråt som verkligen berörde mig. Många tårar och många ”ögonöppnare”. Flera föräldrar skrev att ”det var ju MIN son du pratade om”.

Det viktigaste efter en sådan föreläsing är att inte fundera på vad man har gjort galet tidigare. Det går ändå inte att förändra något. Använd i stället historien som en nyttig och värdefull erfarenhet och gör det du vill ändra på idag, i morgon och resten av framtiden.

Jag pratade om Energibarns brister, inte om fullt sammansatta diagnoser. Spelar det någon roll om bristerna skapar en full diagnos? Eller är det bristen som ska kompenseras som är det viktiga? Jag pratade mycket om kompensation och möjligheter i stället för uppfostran. Jag pratade om förståelse och acceptans för ett funktionshinder som inte syns. Vi skulle aldrig kräva av ett barn i rullstol att de ska skärpa sig och resa sig och gå… ”Du kan om du bara vill”.

Men vi gör detta på fullaste allvar med ett barn med ett neuropsykiatriskt funktionhinder. Med någon förevändning om att han eller hon bara är ouppfostrade.

Jag blir så ledsen. Vilket barn vill alltid misslyckas? Vilket barn vill alltid få skäll? Vilket barn vill hamna utanför kompisgänget? Vilket barn vill vara illa omtyckt?

Nej, dessa barn har inte en aning om vad och hur de ska göra för att det ska bli rätt. Vi berättar ju bara vad som är fel.

Jodå, jag håller med om att det finns fräckhet och arrogans hos många av tonåringarna. MEN det är ju för att de har misslyckats som barn och hellre vara ful&fräck och veta varför man får utskällningen och varför de vuxna är missnöjda. Till skillnad från att aldrig duga…

Jag hade också valt strategin att bli uppkäftig. Men får vi vuxna verkligen vänta så länge innan vi gör något? (Det är dock inte för sent, bara lite jobbigare :))

Var du där? Berätta gärna vad du tyckte!

14 kommentarer

  1. På plats
    23 januari, 2011

    Vilket underbart inlägg!
    Känslan i föreläsningen fångad i ett nötskal.

    Från en som verkligen var på plats.

  2. pernilla
    24 januari, 2011

    Vad ska man äta/ inte äta och göra när man har bara en njure sedan födseln och P-krea värdet nu är så högt som 119? Det är fråga om en normalviktig, annars frisk 53 årig man. Han äter lchf och tar en del extra kosttillskott som calcium, magnesium, karnosin, arginin, omega3, strontium och berberin. Ibuprofen en hel del pga ont i ryggen och dessutom pantosten och depressionsmedlet Voxra. Är det ngt av detta som skadar njuren?

  3. Anna svarar Pernilla
    24 januari, 2011

    Jag får som kostrådgivare inte arbeta med sjuka. Det är också en alldeles för stor och viktig fråga för att tas som ett snabbsvar på bloggen.

  4. Kattis
    26 januari, 2011

    Hej Anna,
    vi har ett energibarn. Vi har hittills inte tagit hänsyn till hans kosthållningn i någon större utsträckning. (Ger honom omega-3 och försöker hålla socker- och stärkelseintaget lågt och fettet högt).
    Jag förstår av din kommentar till Pernilla att du inte kan/får ge oss specifika råd. Men du kanske kan lotsa oss till någon som får ge oss råd?
    Vet du var man vänder sig för att få hjälp med kostläggning för barn med energibarnets behov? Jag antar att det vi behöver är att testa honom för gluten, kasein, ev något annat? BUPs läkare och psykologer kan beteendeträning och läkemedel, men frågar man om kost tror jag att de drar öronen åt sig. (Min man är inte heller helt med på mitt spår så jag behöver ordentligt på fötterna om jag ska kunna dra igång en kostomläggning). Mycket, mycket tacksam för svar.

    1. Anna svarar Kattis
      27 januari, 2011

      Energibarn får jag ge hur mycket råd som helst för det är ingen sjukdom 🙂
      De flesta som arbetar med NPF i Sverige vill inte erkänna att kosten kan påverka. I Australien och Nya Zeeland har de kommit oerhört mycket längre. Jag tror att enklaste vägen är att själv läsa på om vad som finns på nätet. Andra föräldrars erfarenhet. Utländsk forskning.

      Det som är skönt är att ni kan inte göra fel. Ingen behöver gluten och att ta bort det skapar inga problem, bara fördelar.
      Kaseinet provar du på just ditt Energibarn. Får ni stora resultat komemr det att motivera att hitta en kost utan kasein. Händer ingenting så kommer ni inte motiveras till just den kostförändringen.

      Kasein är inget som kroppen behöver och att ta bort det skapar inga problem.

      När man väljer att tasta är man alltid beroende av vad de anser vara gräbnsvärden och vad det skulle innebära för problematik. Samt vad de mäter och varför. Många får redan t ex på att de inte är glutenintolleranta men när de tar bort gluten så försvinner alla deras problem. Vem har rätt? Läkaren eller kroppen?

      Lycka till! Och fråga gärna igen.

  5. Kattis
    28 januari, 2011

    Hej, tack för ditt svar!
    Vår läkare säger att hon inte hört talas om att kasein kan spela roll i de här sammanhangen, och att hon borde ha hört talas om det om det fanns någon studie. Har du någon referens? Jag har sökt på nätet och förstås hittat många kaseinråd som bygger på empiri men det skulle kännas bättre att ha en vetenskaplig studie att bygga vidare resonerande på.
    Ang gluten så säger hon att vi med fördel ska testa vårt barn men om testet är negativt (dvs han inte är intolerant) så avråder hon från glutenfri diet.
    Jag har stort förtroende för läkaren men tror ju samtidigt att det kan ligga något i att ta bort kasein/gluten. Hur letar man smart på nätet för att hitta forskningsrapporter? Jag får mest träffar i olika forum för föräldrar till barn med NFP. (Jag har beställt din bok Energibarn – kanske finns det referenser där?)

    1. Anna svarar Kattis
      29 januari, 2011

      Jag vet inte om du såg debatt på TV i torsdag. Där var det samma diskussion. Inte om det fungerar eller ej utan om det finns studier. Vi tror inte längre på verklighet och erfaranhet. Vi tror bara att sanningen finns i studier.

      Problemet är att mycket av detta är individuellt. Det betyder att om 50% av barnen får enorma fördelar och 50% inga fördelar så säger en studie att detta fungerar INTE. Detta då % måste vara större… men för de 50% där det fungerade då? Ja, det är oväsentligt. (OBS! Siffrorna är bara ett exempel)

      Få läkare läser kost och näringsfysiologi. Att bara komma på tanken att avråda från glutenfri kost om man inte är glutenintolerant är ett mycket konstig råd. Jag skulle vilja höra motiveringen till denna inställning.

      Det finns ingen risk eller fara med att ta bort kasein eller gluten. Varför inte prova? Speciellt när så mänga föräldrar vittnar om fantastiska fördelar och framsteg. Vad kan gå fel? Det finns ju inget att förlora.

      Vi måste börja lita på verklighet och erfarenhet. (Jag har inget emot studier, inte alls)

  6. 29 januari, 2011

    Hej Anna hittade just din sida i en grupp vi har på Facebook ”LCHF for life” nogon hade skrivit ang. Mejeri produkter intressant att läsa som tusan. Det här med LCHF är nog inte så lätt som jag trodde, jag har druckit min mans laktosfria mjölk istället för den röda, nu byter jag 🙂
    Jag har två tonåringar med ADHD 14 år och 16 år. Fick diagnoser tidigt så vi har lärt oss och dem hur detta funkar de är världens goaste ungar men visst har det varit tufft mest med omgivninges kommentarer typ – men hallå kan du inte fostra dina ungar….man blir så ledsen…. de är så väluppfostrade som de kan bli, vi har kämpat…. men för guds skull de har en diagnos och de lär sig varje dag hur de skall handskas med den, men jag önskar verkligen jag fick vara med på en föreläsning nångågn när du håller i den…kommer du till stockholm snart ????
    Många kramar Annica i södertälje

    1. Anna svarar Annica Lundgren
      29 januari, 2011

      Hoppas att jag får chansen att föreläsa i Södertäljetrakten (min hemstad) 🙂

  7. Anna Svarar Kattis
    31 januari, 2011

    Fråga
    Hej, tack igen för bra svar.
    Jag tror att hon antar att vi inte når några större vinster med att ta bort gluten och att det i så fall är en onödig påfrestning för vårt barn att lägga om hans kost. Han kämpar med så många andra påfrestningar pga sitt funktionshinder, och vi vill inte införa nya tuffa regler i hans liv om vi inte starkt känner att det gör nytta. Därav mitt sökande efter referenser som övertygar mig helt och hållet.

    Svar
    Den förstår jag helt och fullt. Däremot kan man försöka läggs om kosten stegvis och försöka skapa så ”nära som möjligt-varor”. Tex så finns det vita frallor helt utan mjöl och gluten i min Energibarnsbok. Den finns pannkakor. Oboy utan socker och mjölk 🙂

    Just gluten finns det faktiskt en massa forskning på. Det man ocksåbörjar upptäcka är att det finns ett samband mellan NPF och gluten intollerens. Fler och fler med någon form av NPF diagnostiseras med glutenintolerens. Många fler än barn utan NPF.

    Kaseinet är däremot mer ifrågasatt. Där finns det många som undrar om det finns forskning elelr om det bara är en hypotes. Oavsett så fungerar det 🙂
    Anna

  8. Kattis
    2 februari, 2011

    En sista(?) fråga. Nu har jag börjat läsa Energibarn och har ögnat lite i recepten. För att undvika gluten och kolhydrater så baseras tex pannkakorna på grädde. Men det innehåller ju kasein? Är det så lite kasein att det inte påverkar, eller är det helt enkelt en kompromisslösning? Är det ”bara” mjölk vi ska ta bort för att bli av med riskerna med kasein? Är crème fraiche ok? Turkisk yoghurt? Om det är så, så har vi en bra chans att fixa detta: Han är ingen godisfreak, han gillar ”dina” pannkakor, jag ska testa dina bröd-utan-mjöl-och-gluten, han dricker självmant hellre vatten en mjölk. Det blir tufft att ta bort riset och pastan, men som jag ser det blir det den enda riktigt stora fighten. Plus fajten med att få skolan att ställa upp på nyordning vad gäller lunch och mellanmål :-/

  9. Anna svarar Kattis
    2 februari, 2011

    Du har helt rätt. Drömmen är att ta bort ALLT kasein. Vill du det så byt mot Havremjölk och tillsätt extra kokosfett för att öka fetthalten.

    Jag gjorde valet att ge mig på den stora mängden av problemet – mjölken, men i kunskapsdelen kan du själv avgöra hur du vill göra.

    Det jag vill undvika är att göra förändringen så besvärlig att man väljer bort att prova av den anledningen. Men visst haltar min logik lite…. Känn efter viljket val du vill och orkar göra i din familj.

  10. Lollo
    25 juni, 2012

    Jag förstår din poäng men måste komma med en invändning angående rullstolen. Det händer visst att folk säger ”Du kan väl gå, det är ju bara två trappsteg, kom igen nu”. Folk förstår tyvärr inte att 1 (eller 99) trappsteg de facto är en omöjlighet för många rullstolsburna.

    1. 25 juni, 2012

      Skrämmande och sorgligt.

      Var finns förståelsen och empatin?

      Sen finns det härliga historier också. Jag höll på med hopprep en period. Var ute en hel del på skolorna och hoppade rep med barn och tonåringar. Långrep och Double Dutch (2 rep) Där var det en kille i rullstol som ville ”hoppa”. Så vi tog långrepet och så fick han och kompisarna hoppa tillsammans. Gällde bara att vi som slog repet hittade takten så han hann ”rulla” över i farten. Så många härliga skratt vi fick. Både grabben och jag var lyriska efteråt. Ha ha ha.

Write a comment