Öppnade ögonen och så var den här dagen förstörd? Lite ont i magen? Spänd över axlarna och känner att det där gråa lilla skitmolnet ovanför ditt huvud, kommer att följa dig hela dagen? (Ja, ni har väl sett i serietidningar hur solen gassar från en klarblå himmel, men en stackare har ett grått moln över bara just sitt huvud. Ler underfunderligt)
Kan valet av mat göra någon nytta? Skada? Mmmm, tyvärr eller kanske ska jag säga; ja som tur är. Jag vet inte. För det första är vi olika, brukar hitta två tydliga grupper. De som slutar äta när det mår skit. Lustigt nog är det oftast de som redan är smala. Och de som börjar tröstäta i massor när hängigheten kommer. Ja, och naturligtvis är det de som oftast redan kämpar med sin vikt.
Tror inte att detta är en tillfällighet.
Vad vill vi tröstäta på? En bit kycklingfilé? Nä, tror inte det. Till 99% är det kolhydrater. Många kvinnor väljer choklad men allt bröd i olika former går alldeles utmärkt. Den sista lilla procenten är fett, vispgrädde och ost brukar där dyka upp. Men jag kommer att stanna vid kolhydraterna.
De fungerar nämligen som antidepp medicin. OCH de fungerar jättebra. Tyvärr. Jag kommer nämligen att fokusera på oss som redan kämpar med vikten OCH som tröstäter när vi mår dåligt. Som då blir ännu ledsnare när vi ser att vågen smiter uppåt mitt i allt elände.
Kolhydrater och så speciellt de söta (inklusive bröd) påverkar serotoninet i hjärnan. Enkelt kan vi förklara det med att nivåerna av serotoinin påverkar hur vi mår. Så med kolhydrater kan du må bättre. Ja, jag vet, nu blir det ännu tydligare hur jag kan säga att socker (kolhydrater) kan vara beroendframkallande.
OCH varför vi äter mer än vi hade tänkt trots att vi vill gå ner i vikt. De får ju oss att må bra. De får ångesten att lindras. Mycket effektivt. På kort sikt. Du behöver snabbt fylla på mer och mer.
Tror att bara insikten om hur kroppen tillsammans med kolhydraterna fungerar kan ge en och en annan aha upplevelse och skapa eftertanke.
Absolut! Vad är det vi vill äta när vi mår dåligt och behöver tröst och uppmuntran? Själv längtar jag antingen efter sötsaker – choklad, godis, kaffebröd – eller salta snacks – popcorn, chips, salta pinnar. Alla lika fulla av dåliga fetter och snabba kolhydrater.
Och nu förstår jag VARFÖR jag upplever detta sug i stämningshöjande syfte!
Mmmm, bara kunskapen om hur det fungerar kan hjälpa till.
Intressant länk hos Kostdoktorn:
http://www.kostdoktorn.se/pa-besok-hos-dr-westman
Nu faller min sista invändning mot Atkinsdieten i dess ursprungliga form, nämligen att den begränsade grönsaksintaget rätt kraftigt. Den nya, reviderade Atkinsdieten verkar överensstämma till punkt och pricka med de råd Anna ger i sin brevkurs!
Helt nergången i en sörja av sorg, ledsnad, maktlöshet och tröstätning, låg jag en natt på sjukhus på hjärtobservation i februari 2008. Det visade sig att hjärtat var OK, men en massa markörer visade helfel och blodsockret var åt skogen. Då åkte jag hem och satte igång med LCHF på stört. Visst, många kilo rasade av mig snabbt, ”markörerna” normaliserades – förstås! Men det som var mest häpnadsväckande var att känslorna ”normaliserades” också. Sorgearbetet hoppade snabbt vidare från nattsvart och totalt hopplöst, till nyanserat och möjligt att börja leva med. Överhuvudtaget försvann det bedövade töcken som pågått i två år på kolhydrater och …kolhydrater och …mera kolhydrater – typ.
Mackor som antidepressivt medel, hade blivit mackor som totaldämpare. Det var inte bara ”ketoseuforin” med vidhängande hybris som tog vid, det var också en enorm seger, att få tillgång till hela sitt känsloregister när sockret försvann och hjärnan började kvickna till.
Nu är livet nästan ohållbart stressigt igen men ändå…att droga sig med mackor och choklad skulle sannolikt leda rakt tillbaks till sjuksängen, har jag på känn.
Påbörjar nu BTW andra veckan med ”Kostgajden” (efter kursen) med mig själv som coach. Det känns underbart! Härligt sätt att lära sig det man egentligen kan men ännu mera på djupet. Det skulle just nu inte förvåna mig om jag vill ”franchisa” hela konceptet i höst eller våren 2011, så ”allt ska du sila genom dig själv”-typ jag är. Du är en stjärna Anna!
Jag skickar stjärnan tillbaka. Lycka till nu vännen!
Jag behöver verkligen läsa dina ord som görs så begripliga och fullt förståliga för mig…självklart hänger det ihop mat och känslor men att förklara för andra när man mer eller mindre blir idiotförklarad då känner jag att, lära mig mer vill jag för att bättre kunna argumentera måste jag, blir bekymmrad när jag själv vet hur mkt bättre jag mår idag och andra inte vill förstå….men å andra sidan är det ju deras bekymmer och inget som hindrar mig från att fortsätta på denna linje.
Så du behövs Anna
tack ziwan. Det känns toppen om jag kan vara till lite hjälp.