Den kokande Grodan

Varför blir vi utbrända? Ja för att allt kommer smygande på oss. Sakta sakta…

Grodan slängs ner i en kastrull med kallt vatten på spisen. Känner snabbt att, nja det här var inte bra, men stannar. Vi ska ju vara duktiga och bita ihop.

Efter ett tag så känns det helt okey. Vattnet är nu ljummet och Grodan har anpassat sig allt vad det går.

Efter ett tag börjar vattnet bli varmt, lite för varmt. Grodan bränner sina fötter och det känns som att vad han/hon än gör så är det fel.

Till slut är vattnet så varmt att grodan vet att den måste ut ur kastrullen, men nu är den för trött för att hoppa ur. Och den vet inte åt vilket håll den ska hoppa för att landa på fötter. Grodan blir nu bränd…

”Men Anna, vissa av oss måste stanna kvar på grund av ekonomin!”

Nja, är det verkligen så stor skillnad på att vara arbetslös och på att vara sjukskriven i 5-6-7 år?

För det kommer att sluta med sjukskrivning.

Om du hoppar när du är frisk och har energi kvar och blir arbetslös är det tusen gånger lättare att byta väg väg än att göra samma sak när du är trött, ledsen, orkeslös och sjukskriven.

Det finns inget som heter ”Ge upp”. Ge upp är ju ett resultat på att misslyckas.

Nej, du ger inte upp, du ”Byter väg!”. Att byta väg kommer vara det modigaste och mest skrämmande du någonsin gjort.

Och att kalla något modigt och skrämmande för att misslyckas och ”ge upp” är både fräckt och fel.

Är du på väg att fastna i den kokande kastrullen?

Vill du byta väg när nu fortfarande kan eller vill du tvingas byta väg när kroppen helt har lagt ner alla dina funktioner?

Write a comment