Debatt, retorik och logik

Är vatten dödligt? Ja, det är det. om du överdoserar på kort tid så dör du av vatten. Är vatten onyttigt? Nej, det är essentiellt (livsnödvändigt).

Så är vatten nyttigt eller onyttigt?

Finns det någon långsiktig forskning som visar på att vatten är nyttigt för oss? Måste det bevisas eller kan vi lita på vår historia, det sunda förnuftet och vår kunskap om kroppen?

Måste allt bevisas i absurdum? Är det bara forskningen som visar sanningen? Om forskningen inte överensstämmer med verkligheten, varför är det verkligheten som måste förändras? Är det rimligt? Vettigt?

Tidigare
«
Nästa
»

10 kommentarer

  1. Cissi
    10 maj, 2011

    Shit vilket bra inlägg! Du är en klok kvinna Anna!

  2. Sofie
    10 maj, 2011

    Hur mycket vågar man dricka som en smal 173cm kvinna under ett dygn? Och inom 5h? 🙂
    Bra inlägg

  3. Anna svarar Sofie
    10 maj, 2011

    Drick när du är törstig. Inte mer. Sluta när du är nöjd. 🙂 Inte mindre.

  4. eva
    11 maj, 2011

    haha, mitt i prick.

  5. Tess
    11 maj, 2011

    Jag har upptäckt en sak med min kropp och vatten. Stora delar av förra året hade jag värk, inte i lederna utan snarare bredvid. Gick till slut till läkare efter att ha haft väldigt ont i över ett halvår – han hittade inget fel alls. Alla blodprover var perfekta, precis som jag egentligen redan visste.
    Jag hade då slarvat en del med mitt lchf’ande, och ätit lite för mycket socker under samma tid. Så jag trodde att det berodde på kolhydraterna. Särskilt som jag blev av med värken efter ett par veckor efter årsskiftet när jag striktade upp min kost.

    Men sen i februari fick jag ont igen, trots att jag fortfarande åt som jag skulle. Började då fundera på vad som hänt, och insåg att när jag började med strikt lchf i början av januari så ökade jag även på mängden rent vatten jag drack. Jag hade då börjat se till att dricka minst 2 liter vatten om dagen, utöver allt annat jag drack. Detta hade jag kommit ifrån i slutet av januari (det var en vana jag inte hade lyckats få in fullständigt) och mitt vattendrickande minskade till kanske en halv till en liter om dagen.

    Jag upptäckte alltså, efter flera månaders värk i kroppen att jag fysiskt led av vätskebrist!!! Jag märker det fortfarande. Om jag slarvar med mitt vattendrickande (inget annat i vätskeintag räknas i mitt fall, jag måste ha rent vatten) får jag direkt ont igen, på ett eller annat vis. (Dvs jag har fortfarande svårt att få i mig den vattenmängd jag behöver periodvis, för vanans makt (att dricka för lite) är svår att bryta den också.)

    Det jag vill säga är att jag tror att fler lider av vätskebrist utan att förstå att det är just vätskebrist.
    Från början fick jag mest huvudvärk/migrän av vätskebristen, men det gick sen så långt att jag fick värk i hela kroppen istället.

    MEN! Det räcker alltså för mig, med denna vätskebrist, att jag dricker åtminstone 2 liter vatten om dagen. Brukar försöka hålla mig runt 2.5 (eller mer om jag tränar), för att vara helt säker på att klara mig från värken. Det är alltså absolut ingen överkonsumtion av vatten, men för min del vet jag absolut att det är det minsta jag måste dricka per dag för att slippa värken.

  6. dufva
    11 maj, 2011

    Jo, det finns faktiskt exempel på folk som lyckats åsamka sig själv missfall och tom hjärtstillestånd pga rubbningar i vätske och saltbalans.

    Måtta med allt.

    Tankeväckande inlägg för dom som anser att det krävs multipla dubbelblindtester innan vi kan tro att mättat fett är ok att äta i normal omfattning, trots att det ingått i vår kost i årmiljoner 🙂

  7. 11 maj, 2011

    Klockrent! 🙂

  8. 11 maj, 2011

    Samma som med kolhydrater, behövs ingen vidare forskning för att veta att dem är dåliga för oss 🙂

  9. 11 maj, 2011

    Tja, massor av människor dör varje år efter att ha inandats vatten i mer än små mängder, så helt ofarligt är det inte. Jag kan inte låta bli att tipsa om http://dhmo.org/ som varnar för farorna med divätemonoxid. 🙂

  10. CharlotteTheOriginal
    11 maj, 2011

    Ja precis så är det Anna!

    Jag får ibland frågan, när jag berättar att jag äter enligt LCHF, ”hur ofta äter du då?” ”När jag är hungrig”, svarar jag….”när äter du själv?”

    Precis som med törst. Jag svarar på min kropps signaler. Om någon myndighet eller någon annat/annan skulle få för sig att styra detta lär jag inte lyssna.

Write a comment