En av mina stora fördelar är att jag minns alla som är intressant. Allt, vilket känns nördigt ibland. Men oftast är mycket användbart. En annan fördel är datt detta göra att jag kan sätta ihop kunskap, fakta och forskning från väldigt många olika håll, vilket är helt nödvändigt för att skapa hållbara system. och då allt hänger ihop i kroppen kan vi inte förlita oss på forskning som forskar på detaljer.

För några år sen dök en forskning upp med paradoxen att man i Polen röker oerhört mycket men antalet rökningskopplad cancer inte korrelerade. Vilket betyder att de hade alldeles för lite lungcancer i förhållande till andra länders rökande. Forksningen hade inget svar men gissade på att kål var svaret.

Man visste inte varför men det var det enda som stort skilde Polen från andra länder. De är en massa kål.

Nu kommer en forskning som visar att tarmbakterien akkermansia munciniphila är en mycket stor del i vårt cancerskydd. Och Ann Hilda Maria Ringblom berättade för mig precis att just denna bakterie råkar älska att äta pektin.

Och var finns det mycket pektin? Jo i kål (och lingon)

Jag älskar när kunskap bara ramlar ihop till et självklart pussel där bitarna stämmer ihop och skapar en bild och ett sammanhang. Detta är också ett ypperligt exempel på att vi inte ska vänta in forskning utan lita på verkligheten och oss själva.

Varför vänta i 5-10 år på att forskningen hittar varför när vi resan vet att kål troligtvis funkar? Och om vi skulle gissar fel så är ju kål nyttigt på 1000 andra sätt.

Vi kan inte vänta in forskning hela tiden. Den är för långsamt och den glömmer att vi är en helhet. Den tror att vi är en maskin och vi kan studera del för del. Det fungerar inte.

Allt hänger ihop!