Banta sig in i viktfällan

2Xfetis

Är det då kört om jag har bantat mig fet? Absolut inte. Men du kommer att få mycket svårare att snabbt gå ner i vikt.

Det första du måste göra är att skaffa dig ett enormt tålamod. Sen måste du acceptera att de snabba genvägarena inte finns som alternativ längre. Några av er kommer kanske behöva läka kroppen i 6-12 månader innan något händer.

Du måste skaffa dig en lugn kropp som inte tror att det är matbrist. För vissa går det på några månader, för andra tar det upp till ett år. MEN DET GÅR! Det gör du genom att äta LCHF inriktad kost var dag, var vecka och var månad. Inte hålla på att öka eller minska maten. Inte prova att lägga till och ta bort. Bara lugnt hitta en trygg livsstil.

Du måste våga äta fett så att kroppens fettförbränning blir perfekt supertrimmad igen. Detta känns som om det går betydligt snabbare. Jag skulle vilja säga 1-3 veckor. Du märker det genom att huvudvärken försvinner trots att du håller kvar vi lite kolhydrater. Först och andra veckan kan vara tuffa. Hjärnan skriker efter kolhydrater som kroppen roffar åt sig bara för att den är så kass på fettförbränning. Men så snart den har kommit i gång så får hjärnan de kolhydrater den vill ha, huvudvärken försvinner och kroppen får börja använda fett istället. Precis som det var tänkt från början. (Lite konstigt att detta nu helt plötsligt skulle vara farligt…)

Tuffast av allt. Du måste VÅGA gå upp 1-3 kilo. Ja, tyvärr händer det ibland. De försvinner alltid ganska så snabbt igen. Men eftersom din kropp blir överlycklig över att du äntligen äter igen så kan den få för sig att lagra ALLT. Vem vet du kanske hoppar på en ny svält snart igen? Du kommer också att öka i vikt eftersom du nu har en full mage och en full tarm. Fet fisk, grädde och ost väger mycket mer än sallad och riskaka. Det har inget med fett att göra. Bara vågen som visar att fisk väger mer än riskaka. Tyvärr skrämmer detta många och de hoppar av med kommentaren ”Detta fungerade inte på mig.”

En av mina klienter vågade lita på mig. Hennes kropp var ohyggligt envis. Hon fortsatte och var beundransvärd. Efter några månader skulle vi ta nya tag. Då visade det sig att 3, eller var det 4 cm, var borta från midjan. När hon bara åt, fanns och malde på tillsammans med kunskap och att hitta ett konsekvent matval… jag då försvann några av de ”hopplösa” centimetrarna. Det kommer att ta tid. Tyvärr. Men bättre att långsamt tappa 3 cm på 3 månader än att kämpa år efter år och aldrig blir klar.

Tänk att 3 cm på 3 månader gör 12 cm på ett år. Det är ganska så mycket. Och med den takten är det mycket stor chans att resultatet är för alltid.

Tidigare
«
Nästa
»

16 kommentarer

  1. Margareta
    25 maj, 2011

    Tack för det här inlägget. Precis vad jag behövde läsa just nu när det går trögt!! Du kommer med så mycket klokt som man verkligen tar in. Jag önskar att det fanns grupper där jag bor. Nu ska jag kämpa vidare med LCHF och må bra för det gör man ju med den här livsstilen…..

  2. Julia
    25 maj, 2011

    Jag bidrar gärna med lite hopp till dem som kämpar och är rädda för att gå upp av fettet genom att berätta min historia. Jag var normalviktig vegetarian när jag började med LCHF och gick det första halvåret upp ca 6 kg! Jag trodde dock på LCHF och fortsatte äta fett trots att mitt ”sunda” förnuft sa att jag borde göra motsatsen och kanske bli vegetarian igen. 1 år efter att jag började med LCHF hade jag gått ner kilona jag gick upp plus att jag fått mer muskler och mådde bättre rent fysiskt än jag någonsin gjort 🙂

  3. 25 maj, 2011

    Finns det något spann inom vilket man måste ligga vad gäller fettintaget för att få ut mesta möjliga av LCHF-kosten, typ minst 50E% och max 70E% fett?

    OT: Både jag och hustrun har märkt att vi blöder mer vid sårskador och har lättare för att få blåmärken. — kan du kanske utveckla detta i ett särskilt inlägg då säker fler än vi upplevt samma sak.

  4. lena
    25 maj, 2011

    Jag läser alltid Din blogg Anna, har Din kokbok och väntar otåligt på nästa som vänder sig direkt till mig och andra kvinnor. Här kommer min resa: Jag är 57 år och har bantat sedan jag slutade röka och gick upp 15 kg som 40-åring. Väck mig om natten och jag kan lätt svara på teorin kring ALLA bantningsmetoder. I sommras var det ”all time hight” och jag vägde 25 kg för mycket. 1 september i fjol startade jag med strikt LCHF. Jag mådde skitdåligt på många olika sätt i fem veckor och sedan har jag mått som en prinsessa. Jag har stadigt gått ned och varit strikt hela tiden förutom under en utlandsresa då jag drack två söta drinkar och ramlade ur ketonfasen. Det tog mig en vecka att komma in i ketonfas igen och tre veckor innan viktminskningen fortsatte. Tro mig, det var inte värt det och jag gör inte om det igen! Jag har gått ned 15 kg och tänker försöka fortsätta tills kroppen är nöjd. Jag äter gott och ofta ute på resturant. Det fungerar jättebra. Bonus är att jag fått en bättre självkänsla eftersom jag kan hantera mitt ätande och slipper att ha dåligt samvete över att jag skulle vara någon karaktärslös person.

  5. dufva
    25 maj, 2011

    En kropp som genomgått jojobantningar i årtal är ofta svårt stressad och är hela tiden beredd på att parera nya eventuella svältperioder vi utsätter den för.

    Vad kroppen gör rent kemiskt då är att den utsöndrar kortisol.
    Det är ett stresshormon som höjer glukoshalten i blodet

    Ett typiskt tecken på långvarigt förhöjd kortisolnivå är bukfetma.

    Det bästa man kan göra för sig själv om man har en sönderbantad kropp förutom en bra kost är att göra vad man kan för att minska sin stressnivå.

    Det gäller att må bra sova bra inte stressa upp sig för småsaker och helt enkelt hitta lugnet och sköta om sig själv

    Lyckas man med det får man inte sällan åter en kropp som är trygg och gärna släpper på reservlagren 🙂

  6. 26 maj, 2011

    Jag började med LCHF i november 2009. Gick ner 4-5 kg på någon vecka. Sen var det stopp. Vikten rörde sig inte upp eller ner, men jag fortsatte huvudsakligen LCHF, med en bytta Ben&Jerrys glass och/eller godis då och då (var 14:e dag ungefär). Jag struntade i att väga mig, bestämde mig bara för att fortsätta utan kolhydrater eftersom livet blev mycket enklare med den mathållningen och jag slapp koman på eftermiddagen. Och framför allt – jag gick inte upp i vikt, vilket jag alltid gjode annars – jag har 30 års erfarenhet av jojobanting i bagaget, 10 kilo ner på våren för att gå upp 15 kg på hösten.

    Förra hösten (2010) började jag äta färre gånger per dag. Bara om jag var hungrig, inte för att klockan sa att det var dags för lunch. Ofta blev det bacon-ägg till frukost och en sen middag på kvällen – däremellan en arbetsdag + ett träningspass.

    Plötsligt började kroppen bli annorlunda, mina kläder passade inte längre… och inte som förr i tiden då bysten åkte först vid bantning utan nu försvann det från magen och midjan.

    10 kg har runnit av mig sedan sommaren 2010. Och det fortsätter att gå neråt, fast jag inte är alltför strikt.

    Numera äter jag lunch med arbetskamraterna, för att det är en socialt viktig händelse, men lunchen kan bestå av en näve nötter och en kopp kaffe med grädde om jag har ätit en stadig frukost. Eller en riktigt blaffig lunch om frukosten var skral.

    Man får inte ge upp.

  7. 26 maj, 2011

    Förlåt – jag började med LCHF i november 2008!

  8. Anna svarar alla som kämpar
    26 maj, 2011

    Tack alla som delar med sig. Det är erfarenheter som lyfter kunskap.

    Och det svåraste med viktminskningen är inte kosten. Det är tålamodet 🙂

  9. CharlotteTheOriginal
    26 maj, 2011

    Ja usch ja….det där med å gå ned i vikt. Efter graviditeten har jag bokstavligen slängt i mig maten, trots att lillen är större och lugnare nu. Fortsatte med samma portioner som när jag var gravid i typ 8:e månaden….det höll ju inte. Försöker nu äta i lugnare takt för att hinna känna mättnad bättre, samt att jag äter när jag är hungrig. Är lite vaneätare, typ ”ska” äta något runt åtta-halv nio snåret. Kommit på mig själv att fundera på vad jag ska äta, för att sen konstatera att jag inte ens är hungrig. Vanesak – farligt för mig!

  10. Agneta
    27 maj, 2011

    Bertil Lind,

    Intressant iakttagelse. Jag är inte Anna, men jag undrar om inte den frågan också/snarare bör ställas till Kostdoktorn?

    Intressant också att höra att många gått ner i vikt när de började äta för att de var hungriga och inte äter bara för att man ”ska” äta på bestämda tider. Jag är uppvuxen med mantrat att man ”måste” äta mellanmål på fm och em för att undvika just blodsockerfall och efterföljande frosseri, men jag tycker faktiskt att det funkar bättre att bara äta frukost, lunch och middag. Men då äter jag enligt LCHF-principer vilket förmodligen förklarar varför jag står mig 5-6 timmar utan att bli hungrig eller sugen. På den gamla goda(?) kolhydratstinna tiden var mellanmål nödvändiga. Dock märkte jag aldrig att de vare sig dämpade min hunger eller gjorde det lättare att gå ner i vikt.

  11. Anna svarar Agneta och Bertil
    27 maj, 2011

    Skratt. Nu ÄR Kostdoktorn, Andreas, oerhört duktig och påläst på näringsfysiologi. Men det är ändå fantastiskt att vi dra oss till vita rockar när vi vill ha kunskap. Helt vanligt näringsfysiologi och näringslära läser läkarna vanligtvis inte och ändå hoppas vi på att de har svaren på kostrelaterade frågor. (Men som sagt, vår Kostdoktor, är en ovanigt läkare som även kan kost)

    Det kan finnas många faktorer. Men en faktor som påverkar blodet är balansen mellan oemga 3 och omega 6. Den har bevisligen blivit mycket bättre i era kroppar.

  12. Agneta
    27 maj, 2011

    Finns det eg några belägg för påståendet att frekventa måltider (3 ggr/dag + minst 2 mellanmål) ökar förbränningen? För mig har det som sagt inte funkat så, utan jag har snarare gått UPP av 5-6 mål om dagen.

    1. Anna svarar Agneta
      29 maj, 2011

      När du lever åp kaloririk svältkost så är det bra att äta lite och ofta så kroppen inte helt går inte på spara. Men det är ju en kunskap baserad på att du ska äta fel mat.

      5-6 måltider på rätt mat brukar bli alldeles för mycket mat för nästan alla. De flesta äter 2-4 måltider per dag beroende på aktivitet, gener och dagens rutiner.

  13. melia
    28 februari, 2012

    Jag tror övervikt orsakas av att kroppen inte kan använda fett effektivt, kanske på grund av att vi har mindre aktivitet. kalorier intaget mer än kalorier att bränna / användas. minska din mat eller mat och försöka ersätta den med några dryck för att undertrycka din aptit.

    1. Anna svarar melia
      1 mars, 2012

      Tyvärr stämmer teorin gällande kalorier inte. Förr trodde vi att det var en fix energisiffra. Men nu vet vi att kroppen reagerar helt olika på om det är 500 kcal kolhydrtaer eller 500 kcal fett. Detta beror på att näringsämnena påverka våra hormoner på olika vis. Men även på att näringsämnena påverkar blodsockerkurvan samt våra signalsubstanser.

      Så det skiljer sig båda i upplevd mättnad, i sug, i beroende, i tröst och i användning. Viss mat triggar de hormoner som skapar lagring och viss mat de hormoner som skapar förbränning.

  14. Carina
    2 mars, 2012

    Hej Anna!

    Jag köpte nyligen LCHF för kvinnor (har sedan tidigare husmanskosten) och älskar både recepten och bilderna. Men jag har en fråga ang dina snabba pannkakor – ska det inte vara lite fiberhusk i smeten? Jag följer receptet till punkt och pricka men pannkakorna bara trasas sönder. Det är inget fel på smaken, men det ser onekligen aptitligare ut med hela pannkakor.

SKRIV EN KOMMENTAR