Att äta sig glad!

Visste du att kolhydrater fungerar som ångestdämpande”?

Det går att självmedicinera på dessa. de fungerar. Kortsiktigt. Och när kroppens tålighet ökar och ökar så är det bara att öka kolhydraterna.

Biverkning: Många blir tjocka eller eviga bantade.

Visste du att ketonkropparna är ångestdämpande?

Annas-Vykort[5] kopiaDet går att självmedicinera på dessa. De fungerar nästan ännu bättre. Kortsiktigt. Och när kroppens tålighet ökar och ökar så kan kroppen till slut inte hänga med. Du behöver till slut mer medicin än kroppen kan/får bygga.

Biverkningar: Många går ner i vikt och sen upp igen när ”tröstätandet” tar över igen.

Visste du att endorfiner är ångestdämpande?

Det går att självmedicinera på hård träning. Det fungerar och i mindre dos är det riktigt bra val. Och när tåligheten ökar och ökar så är det bara att träna hårdare och mer. Till slut tar timmarna eller kroppen slut och du kan inte bygga den mängd ”medicin” du behöver.

Biverkningar: Snygg kropp, stark kropp och till slut kanske en överbelastad trasig kropp med ständiga förkylningar.

Visste du att det går att sätta ihop alla dessa?

Det går att skapa en coctaileffekt. Noll kolhydrater, fasta och hård tuff träning… och när du inte orkar så faller du igenom på kolhydrater (det kan vara mandelbröd och yoghurt)… för att börja om på måndag.

Biverkningar: Fixerat ätbeteende, stort kontrollbehov, ökad oro, jojobantning, periodvis håglöshet, upplevelse av misslyckande och en stor irritation på alla som minsta lilla hotar eller ifrågasätter denna tillvaro och detta livsstilsval.

Om det är ångest och oro som skapar din viktkamp så är det svårt att lyckas med denna i bakfickan hela livet.

Att leva med en tidsinställd bomb i fickan är oerhört stressande.

Är du sen sockerberoende på detta och minsta lilla fall skapar en kaskad av belöning – ja, då är det ännu viktigare att ångesten och oron arbetas bort?

Jag valde terapi. Tog mig många år. Hade tur att göra det när jag var 25-35 år. Jag har räknat ut att det kostar mig 10 öre per dag att må bra idag, om jag lever tills jag är 80 år. (Annars blir det lite dyrare.)

Alla lösningar finns kanske inte på tallriken, även om vi är många som gärna vill det och letar där.

5 kommentarer

  1. Glen
    25 april, 2014

    Hej Anna.

    Har du några referenser eller går du på din personliga erfarenhet?

    Glen.

    1. 21 maj, 2014

      Fysiologi, endokrinologi, närigsfysiologi tillsammans med erfarenhet.

      Erkänd grundkunskap tillsammans med verklighet. Tyvärr går allt inte att forska fram då det är svårt med dubbelblindstudier på livet.
      Det är också svårt att hitta EN sak som är den enskilda orsaken. Detta gör då att det blir svårt att skapa en bra studie.

      Däremot är grundkunskapen tydlig. Många är överens om hur signalsubstanserna fungerar och vad de påverkar.

      Visst kan min tolkning vara fel, men många delar denna verklighet. Känn efter, är den korrekt på dig?
      Tyvärr är tolkningen av studier och designen på studierna lika osäker som tolkning av grundfakta, så vi måste våga tänka själv.

      Du har 19 grader i en lägenhet i januari. Upplever du det skönt eller kallt?
      Några säger skönt, andra säger kallt. vad är fakta?
      För mig är det bara 19 grader. Men jag kommer ändå att lyfta fram att vissa tycker det är skönt och andra kallt.
      Och de som upplever det kallt kommer jag att ge rådet att ta på en tröja.

      Har jag forskning på att tröja är ett bra råd? Nope…
      Men det är oerhört rimligt. Och de som behöver tröjan kommer att uppleva att jag hittade deras lösning.

      De som inte behöver tröjan kommer att ifrågasätta rådet…
      Och några väntar frysande tills det kommer en forskning som visar att de borde ha en tröja på ;=

  2. Bitte Kempe Björkman
    11 maj, 2014

    Jag är, precis som Glen, också intresserad av att veta grunden till ovanstående inlägg.

  3. majalisa
    12 maj, 2014

    Vilken fantastisk beskrivning av min ständiga kamp! Det är ju precis så där det är för mig! Men att arbeta bort ångesten och oron – hur gör man? Jag har gått i terapi ett år nu och står precis på samma fläck som när jag började. Jag kommer ingen vart! Jag önskar verkligen att jag kunde hitta nyckeln till mitt beteende.
    Läser med stort intresse din blogg.

  4. Theres
    15 maj, 2014

    Ett riktigt bra inlägg, tack!

Write a comment