Stämmer allt du läser i tidningen? Nix.
Skriver journalister det du säger? Nja, inte alltid.
Vinklas reportage? Jajamensan. Det ska säljas lösnummer.
Kan det komma in rena faktafel? O ja!
Men jag är ändå oerhört nöjd med både Expressen och Aftonbladets bilaga. Båda med namnet ”Söndag”. Båda journalisterna fångade upp det viktigaste. De VILL gärna läsa in en mer tolerant nivå gällande frukt, trots att jag inte förespråkar det. Men det känns ok i alla fall.
De förenklar också min viktresa. Tillskriver allt till LCHF trots att resan varit både längre och besvärligare. Men de skriver en artikel, inte en bok om Anna och hennes liv.
Jag har gått ner 32 kilo (ca). Häften genom att svälta mig med idiotmetoder. Hälften genom GI/LCHF. Hur såg då min GI ut? Jo vispgrädde, smör och fet creme fraiche, kött fågel, ägg och fisk. Plus det jag nu har tagit bort: frukt, quinoa och bönor.
Jag åt BARA fullfeta produkter som GI:are. Däremot kunde jag inte hantera frukten och jag tillät mig ibland undantag, vilket jag inte heller klarade av. Av den anledningen blev jag mer och mer strikt. Jag använde även då den näringfysiologiska kunskapen. Har aldrig följt en metod under 2000-talet. (Förutom de första trevande stegen med Montignacs bok) Har ju själv känt till näringsfysiologi, näringslära samt hormonlära. Men visst var det behagligt att tillhöra ett ”gäng”.
Denna tilhörighet till GI förföljer nu mig. Ler stort. GI-Anna som tidigare var mitt namn är mycket svårt att radera ut. Det har gjort att jag nu inte använder LCHF. Vill inte bli LCHF-Anna. Jag vill vara Anna Hallén som arbetar med lågkolhydratkost och naturliga fetter.
Jodå, jag har fått frågan om jag då tar avstånd från LCHF. Klart jag inte gört. Jag lever ju så. Jag vill bara inte hamna i ett nytt fack. Tänk om kunskapen fortfarande kan utvecklas? Tänk om vi inte har hittat det ultimata svaret? Ska jag då tvingas arbeta bort FYRA bokstäver i stället för TVÅ. 🙂 Det kanske tar dubbelt så lång tid.
Vi är på rätt väg. Tveklöst. Men vem vet, kunskapen kanske kan förfinas? Vi kanske har lite till att lära…
Jag var bland de första med GI, runt 2000. Jag var bland de första med LCHF, runt 2005. Jag har ingen aning om när skiftet skedde. Det var en långsam övergång. I alla tio åren har jag ätit naturliga fetter och mycket lite kolhydrater. Men utveckling är härligt, spännande och nyttigt. Jag tycker att det är ok att tidningen gör några förenklingar. Hoppas att du håller med.
Hej Anna,
Jag tror inte nödvändigtvis att det är ett problem att förknippas med två olika ”läror”. Kostrådgivare Ulrika Davisson t.ex. har blivit känd som GI-förespråkare och -författare, men numera håller hon även kurser om LCHF och kommer snart med en LCHF-kokbok. Någon undrade om hon övergett GI-metoden? Svaret: nej, men GI passar inte alla utan för vissa fungerar LCHF bättre. Det är ju precis vad du brukar förorda, nämligen att alla skall äta efter SIN nivå och lyssna på sin egen kropp.
För kostrådgivare måste väl den främsta uppgiften vara att hjälpa varje kund att hitta den kostmodell som är optimal för just den individen, och då kan man inte låsa sig vid en enda modell. Vissa kan och vill äta mycket kolhydrater av det långsamma slaget och då är det väl jättebra att det finns kostrådgivare med inriktning på GI som kan hjälpa dem att hitta rätt i kostdjungeln, så att de åtminstone lär sig välja bort de riktigt dåliga alternativen. Sedan finns det personer som jag, som inte kan äta en enda frukt utan att vilja vräka i mig en påse godis direkt efteråt. Jag KAN inte äta frukt, bönor eller surdegsbröd utan att känna att jag vill ha något annat sött att stoppa i munnen. Jag har förstått att många andra är i samma sits. För oss är det utmärkt att det finns hjälp att få från kostrådgivare med särskilda kunskaper om LCHF.
För mig är det inte konstigare än att ett skönhetsinstitut erbjuder ansiktsbehandlingar med preparat från flera olika tillverkare, utifrån varje kunds specifika behov och preferenser. Ibland framställs GI-förespråkare som förrädare och femtekolonnare i vissa LCHF-forum, och det tycker jag är jättesynd. Egentligen är grundtankarna bakom kosthållningarna i mångt och mycket desamma, och själv ser jag LCHF som en naturlig vidareutveckling av GI för kraftigt överviktiga, insulinresistenta personer som helt enkelt inte kan övervinna sitt sötsug med GI.
YES!!!! 🙂
Jag började med GI för ca 2 veckor sen. Men det händer inget på vågen ..jag vet att man inte ska stirra sig blind på den men man vill ju gärna ha någon respons på att det faktiskt går neråt:-) När jag körde GI metoden för ca 2 år sen så gick jag ner. Men efter ett tag så stod jag still.
Det kan myckel väl vara så att din kropp idag är ännu mer lite känslig. Beroende på vad du ätit mellan GI perioden då och nu.
Det finns inga metoder som fungerar. Du måste ändra livsstil för alltid. Hitta din må-bra nivå.
Prova gärna GI Rivstart eller LCHF. Men ät inte bröd i någon form, inte ens fullkorn. Ingen pasta, potatis eller ris. inga flingor och ignet mjöl i någon form. Ge det tid.
Inga lättprodukter.
Och Anna, det är väl inte dumt att dela omslag med Angelina Jolie? 🙂
När jag såg omslaget on-line trodde jag var först att det VAR Anna…:-)
Intressant det där med kolhydrater i samband med träning…många verkar äta kolhydrater i förebyggande syfte, och säger att de ”behöver det för att orka träna”. Jag minns med fasa orienteringsdagarna i skolan när vi uppmanades att kolhydratladda med pasta och mackor flera dagar i förväg, och under själva orienteringspasset blev vi rekommenderade att ha med oss Dextrosol-tabletter…usch, ja, det är tur att utvecklingen gått framåt sedan dess, även om många fortfarande verkar tro på teorin om ”pastaladdning” för att orka med tuffare träningspass. Det där med att kolhydrater är nödvändiga för att orka motionera har på något sätt upphöjts till absolut sanning. Dessutom känner jag flera som på fullt allvar tror att kolhydrater är det viktigaste ämnet för överlevnad. Häromdagen sa en kollega till mig: ”Så fort jag inte ätit kolhydrater på några timmar börjar kroppen skrika efter dem, och det måste ju betyda att det faktiskt är något som är bra för mig för annars skulle väl inte kroppen vilja ha det”? Suck…först efteråt kom jag på att jag borde ha sagt: ”Hur är det med alkoholister och narkomaner vars kroppar skriker efter sprit och knark – är det för att det är BRA för dem???”
Jag håller med Catti.. Att leva är att utvecklas och när behoven förändras så söker vi nya lösningar. Jag gick hos Paulun och var GI länge men när mina förutsättningar ändrades från balanserad och hårt tränande till depressin och skada så hjälpte inte GI längre. Då började jag leta och fann LCHF som jag tror på passar mej bättre. Men idag lever jag på att laga GI mat och om jag inte trodde på att den funkar för dem som äter det så skulle jag känna mej väldigt falsk.
Och jag längtra efter den dag då jag återigen kan äta bönor.
Jag praktiserar en metod men jag ÄR inte den metoden. Jag tror att du kan vara trygg i den identifikation du valt för dej själv Anna.
Vad säger ni om det här. Sossen Thomas Bodström har, enligt ett citat i SvD, i en intervju i Café sagt att han misstror alliansens Göran Hägglund och Jan Björklund för att de håller sig till GI. Bodström säger sig ha hört att man kan bli sinnesjuk av det.
Även om det möjligen är ironiskt menat, det kanske framgår i Café, säger det här citatet i SvD mer om Bodström än om GI. Undrar vad han själv går på??
Du är väldigt klok du Anna!