Vill du följa med in i 2014? Vill du titta närmare på ”Gnisselzonen”?

Jag fick några mycket bra men upprörda kommentarer då jag sa att fibromyalgi inte är en sjukdom. 

Full respekt för upprördheten och samtidigt ett stort förlåt. Men jag backar inte från det jag sa, jag ber om ursäkt för att mina rader kunde tolkas som att jag brast i respekt och förståelse för ett stort problem.

Låt mig förklara. 

Först måste jag dock säga att jag tar problemet på fullaste allvar. Jag förstår frustrationen av att inte ha blivit lyssnad år efter år och sorgen, ilskan och hopplösheten av att ingen tror på en. Att får höra att man är inbillningssjuk. Det är fräckt. 

Jag är glad att sjukvården och Försäkringskassan äntligen tar problemet på allvar. Att det uppmärksammas.

Men jag är orolig över att det ses som en sjukdom, då sjukdomar behandlas med medicin eller kniv.

Många har hamnat i ”gnisselzonen”. Du är sjuk men läkaren kan inte inte hitta något, och ändå mår du allt annat än bra. Du har kanske värk, magen gör totalt uppror, du har svårt att sova och upplever en hopplös trötthet eller du mår allmänt dåligt.

Vi börjar från början. Vad är hälsa? För många blir svaret att hälsa är att vara osjuk. 

Att vara sjuk är när kroppen går sönder för vi har utsatt den för mer än den tål. Att vara sjuk kan vara en brusten blindtarm, brutet ben, bakterier, virus eller kanske en svampinfektion. Kommer du till sjukvården med detta så kommer läkaren att genom prover och genom att fråga dig en massa frågor på vilka symptom du har, hitta din sjukdom och ta bort den. En sjukdom är mätbar eller syns. En sjukdom kan botas eller lindras.

Läkarna gillar dessa patienter. Och har vi en sjukdom så gillar vi oftast läkaren. Han eller hon tog bort problemet och vi blev friska. Vi upplever att vi fått hjälp.

Men vad är hälsa? Är det att verkligen att vara osjuk? Räcker frånvaro från sjukdom för att uppleva hälsa? Kanske är hälsa att vara frisk, stark, pigg, kreativt stimulerad, full av energi och att känna att du tillhör? Är det så, betyder det att hälsa är inget du får, utan något du skapar dig. Du måste göra olika aktiviteter för att möta ditt behov, som träna, umgås, skratta, skapa kreativitet, vila, vara utomhus, lära nytt och kramas. 

Att göra inget ger alltså troligtvis inte hälsa vilket i sin tur betyder att det inte alltid är en bekvämlighet att skaffa sig hälsa. Att försöka sitta sig till hälsa framför TV:n verkar inte fungerar för speciellt många.

Vad finns då mellan hälsa och sjukdom? Jag lyssnade på en mycket spännande föreläsning av Clas Malmström, och han kallade detta för ”gnisselzonen”. Området mellan sjukdom och hälsa, där du mår riktigt dåligt men det finns ingen sjukdom att bota. Du har en hel del symtom på grund av funktionell störning i din kropp. Värk, trötthet, håglöshet och upplevelsen av att inte må så bra infinner sig nu. Magen säger ifrån och skapar både problem och gör ont.

 Detta är inget ”hitta på”, det är ingen inbillningssjuka. En funktionell störning betyder att din kropps inte fungerar som den ska men ingenting är trasigt. Symptomen du får av en funktionell störning kan förstöra ditt liv. Men det är ingen sjukdom, det är en funktionell störning. En stor obalans som varit där under många år till kroppen inte kan sköta sina uppgifter längre.

Kommer du nu till läkaren så hittar han inget fel på dig. Han tar prover och allt ser bra ut. Du är inte sjuk, du är i gnisselzonen, du upplever tuffa symtom på grund av en funktionell störning. Ingenting är trasigt, inget går att operera bort, det finns inga virus, bakterier eller svampinfektioner. Läkaren har det mycket jobbigt med dessa patienter. Och vi som söker för dessa symptom är ofta irriterade på både läkare och på sjukvården. Vi upplever att de inte lyssnar, att de inte tar oss på allvar. Vi upplever att sjukvården inte kan sitt jobb.

Många blev oerhört glada när en del av våra funktionella störningar nu räknades som sjukdomar. Jag med. För nu tas dessa allvarliga problem äntligen på allvar. Men ser vi det som sjukdomar kommer nästa problem….

Vi vill bli botade fast det inte finns något att bota. Ingen annan kan ta bort en obalans i din kropp. Det finns inga mediciner som kan skapa balans.

I ”gnisselzonen” upplever du dig som sjuk och kan ha mycket tuffa symptom, men det finns inget att behandla. Din kropp är i obalans och obalanser skapar funktionella störningar. Och under många år har sjukvården viftat bort dig och det har varit svårt att hitta någon som förstår eller vill lyssna. Den frustrationen måste vara fruktansvärd. Speciellt när hela livet för övrigt bara gör ont och är hemskt. 

Det går att skapa balans. Men det sker genom livet och inte med piller. Men det går. Jag lovar!

Vi måste bara hitta orsaken till obalansen. Och sen ge oss på orsaken. inte symptomet. (Alla mediciner försöker dämpa symptom.)

Stress, otillräcklighet, oro och trötthet pressar oss mot ”gnisselzonen”. Stillasittande, soffsittande och utråkning pressar oss mot ”gnisselzonen”. Dåliga förhållanden, orättvisa arbetskollegor och för få skratt i livet pressar oss mot ”gnisselzonen!” Vi vill ha en gul receptlapp med hem, vi vill inte höra: ”Du måste göra något själv för att må bra!” Ofta reagerar vi då med ilska, hopplöshet och tårar: ”Ska du lägga skulden för att jag inte mår bra, på mig? Ska jag behöva bära den bördan också?” Många läkare backar för detta och skriver snabbt på sin gula lapp; sömnpiller, värkpiller, laxerande piller, stoppande piller, dämpande piller, höjande piller, piller för biverkningarna…

Tyvärr är det iinget som fungerar. Det känns lite bättre, men få eller ingen blir frisk.

Bekvämlighet är inte hälsa och hälsa är inte alltid bekvämt. Det kan till och med vara både obekvämt och jobbigt att göra saker för att må bra. Men gör du inget så glider du obarmhärtigt in i ”gnisselzonen” där ingen läkare kan bota dig. Du mår dåligt och känner dig sjuk, ja du kan till och med blir sjuk till slut.

Vill du ta dig ur ”gnisselzonen”? Vill du följa med på en spännande kunskapsresa som ger dig kunskap och skapar möjligheter för dig och din kropp att må sitt allra bästa? En resa som kräver tålamod och ork när det knappt finns någon. Men en möjlighet. En öppning. En början.

Detta är vad bloggen kommer att handla om 2014.

Jag vet att vi är två grupper som tycker olika. Full respekt för allas val. Men jag ber dig som väljer att se det som en sjukdom som sjukvården ska lösa, jag ber dig att respektera att det finns de som vill se det som en funktionell störning där det går att själv hitta en lösning som balanserar orsaken. Jag hoppas att ni som anser att jag har fel att ni väljer att inte trycka ner ett alternativ. Ingen vinner på att trycka ner en lösning som kan hjälpa hundratals bara för att ni väljer en annan lösning. Jag respekterar ert val. Vi kommer att ha olika uppfattning. 

Låt oss ha det med respekt.

Till alla som är nyfikna på vad funktionella störningar är och hur vi kan må vårt allra bästa. Varmt välkomna till min blogg och ett spännande 2014. Jag lovar att, som vanligt, skapa en massa tankar och funderingar.

Kom ihåg. Jag äger inte facit, jag är bara en baddare på att fundera utanför ramarna. Känn efter om det stämmer på dig – gör det inte det så är det bara att hoppa över.

Gott Nytt År på er alla.

 

Andra inlägg som kan intressera dig

14 kommentarer

  1. Gunborg Carlsson
    31 december, 2013

    Hej! Jag tror att jag befinner mig någonstans i gnisselzonen. Tar mediciner sedan ca 16 år pga lindrig hjärtattack. Min läkare vill inte ändra på detta, men jag har fått besked att mitt ekg var perfekt för flera år sedan. Prover brukar vara bra med några undantag. Känner mig ofta trött. Sveda i halsen sedan juli, hostat, sveda på tungan men inte varit verkligt förkyld. Fick veta att jag hade B12 brist. Läkaren tror att mina symptom kommer från magen som kan kännas orolig samt har halsbränna ibland. Äter piller för magen och extra B12. Samt tar D-vitamin, magnesium/kalk tabletter. Har dessutom en muskelinflammation runt höfter och ryggslut. Min historia helt kort. Glad att jag inte har någon allvarlig sjukdom, enl läkaren. Därför kommer jag att följa dina inlägg om gnisselzonen under 2014. Känns som det ge mig förslag vad jag kan göra.
    Hälsn Gece

    1. 31 december, 2013

      Lite slarvigt sagt av din din läkare. Men men. Välkommen hit!

  2. Margaretha
    31 december, 2013

    Hej Anna kul att du bloggar igen. Jag har ätit LCHF sedan 2006 har kunnat sluta med metformin har haft diabetes typ 2 sedan 2001 Min värk i muskler och leder är som bortblåst men om jag fuskar det allra minsta får jag ont och svullnar . Det du skriver är är jätte bra tänk om folk ville lyssna och prova vad mycket bättre många skulle må. Min stora sorg är att jag inte går ned i vikt men jag mår ju bra.

  3. Heidi Popper
    31 december, 2013
    1. 31 december, 2013

      Intressant men jag blir direkt skeptisk. Är denna anhopning av blodkärl ny, har människor helt plöstligt blivit födda med detta överskott? Inte rimligt. Och är det så så är det skrämmande då har vi något som påverkar våra gener så kraftigt att en hel hop människor helt plötsligt föds med ett överskott av blodkärl. Näe, det stämmer inte.

      Finns det inga med fibro som inte har denna ansamling? Det tror jag det finns.

      I min värld verkar de med denna anhopning mer känsliga för signalerna och får alltså kraftigare värk kanske på grund av denna anhopning blodkärl. Jag är nämligen helt säker på att det finns en massa människor utan värk som har detta också.

      Jag undrar så hur de har forskat. bara att de tidigare hade som grund att det eventuellt var inbillning gör att jag drar öronen åt mig. Och vad menar de med psykisk sjukdom? Att de jämför den med depressioner, borderline mm? Det tror väl ingen. Vad har de för bakgrundsuppfattning egentligen.

      Nej, jag tror de har hittat ett sätt att minska symptomen med en kommande medicin. Tyvärr tror jag inte detta är lösningen. Jag hoppas att jag har fel. Lösningen hade varit underbar!

      ”Fram tills nyligen har många läkare trott att sjukdomen har varit inbillad eller psykisk, men forskarna har nu visat att källan till fibromyalgismärtan kommer från en oväntad källa – nämligen ett överskott av blodkärl i handen.”

  4. Eva
    31 december, 2013

    Tror inte jag kommenterat förut men detta var ett av dina bästa inlägg från mitt sätt att se. Ser verkligen fram emot att läsa din blogg 2014.

    Gott Nytt År!
    Eva

  5. Rina
    1 januari, 2014

    Gnissel gnissel…
    LCHF i snart två år… Första året mådde jag toppen. 2013 har varit tuffare och lättare att falla för sockret. Går upp och ner i vikt… Samlar mkt vätska också… Har svårt att hitta balans.

  6. meppalottan
    1 januari, 2014

    Hej! Och vad intressant. Jag kommar att följa detta. Både jag och min mamma har ont och besvärligt, men läkarna hittar inga fel. Jag äter dock lchf sen 5 år tillbaka och är mycket bättre, men min mamma vägrar tro att det beror på maten. Hon är säker på att hon är sjuk och läkarna är dumma.

  7. Thomas Jansson
    2 januari, 2014

    Undrar om inte fibromyalgi beror på läckande tarmar?

    Vi blir självförgiftade?

    Min uppfattning är att minst 50% av alla som besöker en vårdcentral inte är sjuka utan matförgiftade förutom att de flesta av oss lever i ett lågintensivt krig,,,

    Ska bli riktigt intressant att få följa med på resan ut ur gnisselzonen.

    Tyvärr är det nog så att många som befinner sig där inte gör något själv för att komma därifrån utan är för bekväma och istället förgiftar sig med ytterliggare gifter i form av piller,,,,

    1. 2 januari, 2014

      Jag tror det spelar en stor roll. Men inte helt. Logiskt sett borde ju en person med fibro bli betydligt bättre efter år av bra kost. Visst brukar jag se en liten förbättring, men inte alls som på alla andra problem. Just fibro är det som verkar vara svårast att lösa med kosten.

      Däremot ser jag många som är duktiga, effektiva, produktiva, snälla, omtänksamma, gör allt för andra och glömmer sig själv. Det är nästa mer regel än undantag. Det brukar betyda att man samtidigt är orolig för att inte räcka till, att inte hinna och att inte duga. Det i sin tur betyder att fel nervsystem ständigt är påkopplat.

      Lägger man sen till det du tar upp och alla annan påfrestning så klarar till slut kroppen inte mer. Det är nog inte ett svar utan en sammantagen belastning som till slut blir för mycket.

      Däremot är jag lite orolig för när människor oroar sig för gifter och tillsatser. Oron kan ofta vara mer skadlig än påverkan från det vi får i oss. Att göra bra val är smart. Att oroa sig för det som är opåverkbart kommer bara att belasta. Då är det bättre att vi väjer att påverka och förändra.

      Jag ser fram emot dina tankar och funderingar. Ju fler vi är som vänder och vrider på detta ju fler svar kommer vi att hitta.

  8. Erika
    2 januari, 2014

    Hejsan!
    Otroligt bra skrivet!! När det gäller Fibromyalgi (eller vilken sjukdom/symtom som helst) så är det otroligt jobbigt för de som drabbas. MEN det läkarna gör är att skriva ut starkare och starkare piller vilket skapar vårdrelaterade missbruk då dessa läkemedel är stark vanebildande. Alla människor har ett egenansvar för vad man kan göra för sin kropp – kost, mindfullness, avspänning och träning. JO, man kan träna trots mycket smärta….det kommer bli så mycket bättre. Man måste över tröskeln bara (vet detta efter 20 år med Bechtrew). Inte alltid lätt men kan vara bra ibland att titta utanför ramarna och sjukvården. Tack för kloka ord Anna.

  9. Lena Winther
    2 januari, 2014

    Tror du har en bra poäng där när det gäller många sjukdomar…sjukvården vill helst ge ett piller och sedan ska man vara en nöjd patient.
    Själv har jag psoriasisartrit och var väldigt sjuk i flera år. De flesta lederna i kroppen var svullna och ömma och jag var halvtidssjukskriven för värken. Läkarna på reumatologen gav mig olika mediciner som inte hjälpte alls utan bara gav mig olika biverkningar och de sa rent ut att jag fick vänja mig med att ha ont resten av livet.
    Jag beslöt mig för att skippa alla mediciner helt och prova alternativa sätt att bli bra på. Läste en artikel om en kvinna som blivit bra på LCHF och hittade till Annika Dahlqvists blogg.
    Efter 3 veckor på LCHF märkte jag skillnad i lederna och efter 6 månader var jag så gott som helt symtomfri. Samtidigt som jag blev bättre och bättre i lederna av kosten har jag fått jobba med mig själv och alla mina egna måsten, sluta stressa och att försöka vara nöjd med den jag är utan dåligt samvete för den jag inte kan vara samt att bryta upp från ett dåligt förhållande.
    Nu har jag varit symtomfri och medicinfri i 5 år och jobbar heltid sedan flera år men läkarna på reumatologen tror inte att kosten påverkat mig utan att jag måste vara i ett bra skov 🙂
    Tack Anna för att du börjat skriva om detta.

    1. 3 januari, 2014

      Det som gör mig mest arg är att det inte är större nyfikenhet. Din berättelse borde de ju verkligen vilja ta upp och studera… tycker man.

      Härligt att höra att du mår bra. Gör mig så glad!

  10. Ingalill
    5 januari, 2014

    Härligt att läsa din blogg. Mitt liv handlar definitivt om hälsa. Har obalans vilket för det mesta ger dålig sömn. Borde vara trött efter många vakna timmar med 14 km cykeltur och 8 Tim arbete. Det känns att kroppen min kräver mer stimulans för att sova. Alkohol är ännu mer störande de få gånger jag dricker. Hur ska jag hitta balans för en god sömn?

SKRIV EN KOMMENTAR