Eller är det kanske kvinnokroppens normalvikt? Kan det vara så att dessa 2-4 kilon som i stort sett alla kämpar med SKA vara där. Att kvinnokroppen strävar efter att ha dessa reserver som ett naturligt självklart tillstånd? Men att modeskaparna, tidningarna och bantningsidealet har skapat en onaturligt önskan?
Är det så, så skapar vi vår egen bantningsfälla genom att hela tiden gå emot kroppens genetiska självklarhet. Vi rubbar hela tiden kroppens balans.
Visst kan man svälta sig ner de sista kilona, men så fort du slappnar av så är de tillbaka. Tillbaka med en känsla av hopplöshet. Varför kan jag inte lyckas? Suck! Svaret är kanske enkelt, Du har redan lyckats. Nu försöker du bli smalare än vad kroppen kan hålla sig pigg och frisk på.
Fundera och känn efter. Vad tror du? Jag tror faktiskt att det är så. Under alla år jag jobbat med kost och vikt så har dessa trivselkilon alltid dykt upp som ett omöjligt och frustrerande problem. Kanske är det i stället bara normalt?
Jag har valt att stanna i vikt där kroppen stannade mig. Det gör att jag är mycket viktstabil. Men visst har jag några ”trivselkilon” kvar. Visst har jag det. Det är bara det att min kropp inte vet om det, den har inte läst veckotidningarna (för min kropp kan inte läsa… ler finurligt)
Underbar läsning! SJÄLVKLART är det så. Det är sorgligt att det finns en hel värld där ute full av normalviktiga, snygga kvinnor som ser sig själva som tjocka och som bantar. Trivselkilon är egentligen trygghetskilon, det som ofta är den avgörande skillnaden hur man klarar sig ifall man råkar ut för svår sjukdom/andra prövningar.
Gröna Anna: ”Trygghetskilon” – huvudet på spiken!
H¨åller me!!!
Tack för att du skrev detta!
SÅNT HÄR borde ist. publiceras i Aftonbladet!!
Go girl!
Vilka bra namn. Trivselkilon och trygghetskilon. Visst är det så, att man behöver några extra kilon för att skydda kroppen om något skulle hända.
Tänk i evolutionens början, då var ju våra förmödrar tvungna att ha lite extra fett, för att orka med att ta hand om barnen.
De behövde ju dessutom ork till att samla rötter, bär och annat nyttigt som komplement till jägarnas kött, även under tider med lite mat.
Då var det nog inte tal om att det var vackert med smått anorektiska kvinnor.
För att föra släktet vidare så var det nog snarare det småmulliga idealet som sattes främst. De klarade ju av en period av hunger betydligt bättre, när de hade ett fettlager att ta av.
Nu behöver vi ju aldrig känna hunger, men det är nog som du skriver Anna, att vi har de här extrakilona som är svåra att bli av med av en anledning. Vi ska nog vara glada åt dem istället
missh och Birgitta: Ja, även om vi inte älskar dem så ska vi nog acceptera dem. Lära oss att vara nöjda med vår kropp. Börja ifrågasätta idealet.
Många gnäller på alla översmala modeller SAMTIDIGT som de kämpar med trivselkilona. Vi kanske ska stå för att den normala vackra kvinnokroppen har en eller två skavanker?
Den största delen av alla karlar tycker om oss precis som vi är så varför ska inte vi?
Däremot tycker jag inte om den nya trenden där vi ska tycka om och höja fetma. DET är inte hälsosamt. Alla förtjänar respekt, men att gå så långt att vi höjer fetma är synd.
Betänk att många av våra kvinnohormoner bor i just magfettet. Var ska det bo om vi inget har?
I österlänsk religion så tror man att vår ande/själ bor i magen, och en människa med helt platt tycker de synd synd om.
Eva: Så då skulle man kunna säga att vår kvinnlighet och själ bor trivselkilona! DEN tyckte jag om.
Haha, oj vilken ”stor själ” jag har då
…fast min själ har minskat 11 cm de två senaste månaderna… 
Vet inte om mitt inlägg kom med förut eller inte… ville bara uppmuntra och gratulera till ”bloggen bland de bästa på nätet” enligt mig! Så professionell o pedagogisk!! Riktigt härlig läsning varje dag
Kanske tom få det till att bli en ”kvinnlig och het” sak att ha en mage?
Eva: Skratt. Ja, nytt namn för putmage kan bli ”kärlekskudde”.
Majsan: Stort varmt tack! Och ett ännu större grattis!
Tyvärr försvann en del kommentarer när jag jagade spam. Så jag passar på att skicka ett förslåt också.
[...] Sen kommer frågan: Hur mycket kolhydrater kan och vill just jag äta? Hur har jag det med sötsuget? Hur vill jag se ut? [...]