Just nu ber jag om ursäkt för kritik som jag aldrig har sänt iväg. Just nu försvarar jag mig inför ett angrepp jag aldrig har utfört.
Till de som känner sig påhoppade och undrar över vad jag ville förmedla:
Jag förtydligar mig igen och hoppas att diskussionen hamnar här, på det jag skrev. Här kommer kontentan av mitt tidigare inlägg och uppmaning:
”Ät mindre och träna mer? eller?
Är det någon som ser det skrämmande sambandet med den klassiska bantningen som vi LCHFare idag förkastar?”
Jag har full respekt för allas val. Men det betyder inte att jag håller med. Min åsikt är aldrig kritik mot andras val. Det är min åsikt.
Din åsikt är aldrig kritik mot mitt val.
…
Jag ifrågasätter även saker som jag själv tycker om, t e x mejeriprodukterna. Och jag gillar inte alltid svaren jag hittar. Jag äger ingen sanning, men mina frågor har lärt mig oerhört mycket.
Ifrågasättande är inte alltid den lätta vägen. Men den utvecklar.
Jag är oerhört stolt över alla er läsare. Både ni som håller med och ni som inte håller med. Diskussionen är saklig och utan personangrepp. Tack för den varma respekten som finns här. Vi behöver inte tycka samma. Hade vi gjort det hade det varit obehagligt.
Vi gör alla våra val. De val som får oss att må bäst. Känn efter, är ditt val just nu bäst för dig? Bra, då är det rätt. Enkelt.
Sjukt att du ska be om ursäkt för något som du aldrig har sagt. Så förbannat trött på den utbredda agressiviteten inom LCHF!!
Jag uppfattar inte den aggressiviteten du talar om. Det har varit sakliga diskussioner, vilket Anna också har poängterat.
Sen är det ju så att skriver man ”offentligt” är det viktigt med tydlighet. Det är en sak att kommunicera ansikte mot ansikte för då kan man snabbt korrigera eventuella missuppfattningar, medan i skrift måste det sitta första gången.
En bloggare skriver ju till sina läsare och läsarna känner igen sig både på gott och ont. En bloggare kan inte i förväg bestämma hur läsarna reagerar och det kanske är det som är tjusningen med det hela.
Sirpa: Det tråkiga är att av ca 5-6000 läsare är det samma skara som vill läsa mig fel och snabbt skapar en storm. De ser mina ord som påhopp inte att vi tycker olika.
När någon av de andra 5-6000 läsarna tycker annorlunda så ifrågasätter de, undrar och tycker till om sak. De tolkar det inte som påhopp. De ogillar det jag skrev och berättar det.
Stor skillnad!
Ja jösses vad fel detta blev Anna, vi är ju faktiskt ganska många som inte förstår vad du skrev utan fler av oss tolkade det just som kritik av detta lilla gäng som nu mäter blodketoner.
Nu ber du om ursäkt men ändå inte, men du skriver att det blev fel…
Man blir faktiskt lika förvirrad av detta. Detta hjälper knappast.
det är ju inte heller första gången detta sker att du skriver i kritiska ordalag och i samma mening/inlägg skriver du också motsatsen, det är ofta väldigt förvirrande när du skriver ett i grunden kritiskt inlägg.
Vill man framföra en åsikt som i grunden är kritik så får man välja sina ord på guldvåg… vi alla trampar i det klaveret ibland, men jag får en känsla av att du gör det ”titt som tätt” och får också då möta detta som du nu möter ”titt som tätt”, fast jag kan ha fel…
Om du anser att du inte gjort något fel (vilket du ju verka anse), be inte om ”ursäkt med reservation”, det gör saken bara värre, tycker jag.
Antingen ber man om ursäkt så folk förstår att du verkligen menar det eller så skiter man i det bara. Min åsikt bara dock…
”jag får en känsla av att du trampar i klaveret titt som tätt” – Vilket stolpskott! Hur kan man uttrycka sig så otrevligt och spydigt? Det är otroligt hur ömma tår man kan ha. (Och om nu så skulle vara fallet hoppas jag att Anna fortsätter med att trampa i klaveret.)
Ytterst otrevlig kommentar, kasta inte sten i glashus. Antar att din antagoni bottnar i att inte Anna förespråkar dina kakor och bullar.
Jag vet att Anna inte förespråkar mina kakor och bullar, det gör inte de som känner sig påhoppade av Anna heller. Men jag uttrycker en åsikt och då blev det att jag tog ”parti” för de som jag UPPFATTADE var inläggets mottagare.
Skulle Anna bli påhoppad av fel orsak så skulle jag ta parti för henne.
Jag försöker skilja på sak och person. Det hoppas jag att Anna vet om.
Jag har även gnällt offentligt på Colting och Kostdoktorn och som sagt Skaldeman och Margareta/LCHF magasinet, så jag uttrycker en åsikt oavsett vem avsändaren av motsatt åsikt är. Jag är däremot snar att ta vilken av alla dessas parti OM de råkar ut för samma sak, också Anna som sagt.
Mariann, sluta…. Du gör bort dig.
Ni är några få som alltid väljer att missuppfatta mig. Oerhört många väljer att inte missuppfatta mig. Tyvärr uppmärksammas det alltid på det negativa. 172 gillar på FB, en hög siffra. 32 delningar en mycket hög siffra.
Jag har hamnat i storm 2-3 gånger på 7 år. Kalla det gärna titta som tätt. En spännande detalj är att du var gång är där och häller bensin på brasan.
Jag har sagt tidigare och jag säger igen, har du problem med mig som person så hör av dig till mig. Tidigare var du privatperson som hade tagg i sidan till mig, men nu är du en förebild och författare. Kontakta mig istället och red upp ditt problem.
Hur jag behandlar dig? Ja, ta och läs Expressens LCHF bilaga och bilda dig en egen uppfattning. Det gäller att hålla isär person och sak.
Mariann ”äta kaka istället för mat” är ju också rätt person att prata LCHF .. pinsamt.
Marie, hur tänkte du nu? Pinsamt skrivet av dig skulle jag säga
Hon har en poäng… En åsikt.
Snälla, låt oss undvika personangrepp. Tack!
Tyvärr är det just detta som Mariann gör.
Ha ha! Den var rolig, det blev dagens stora garv! TACK! Fick jag förlängt mitt liv med någon dag kasnke?
Vilket kul efternamn jag fick ” äta kaka istället för mat”.
Tyder på någon som läser min blogg som ”fan läser bibeln”
Äsch, ta det lugnt Marie, när det blir bråk brukar jag bara hoppa över att läsa. Mat ska vara roligt
Mat engagerar verkligen, och har man ett beroende är man ju förvarsberedd och reagerar (överreagerar?) om mn TROR att ens matvanor kritieras. Stå på dig Anna, du gör så mycket nytta. Kritiken beror nog snarare på alltför ömma tår, än att du egentligen trampat på dem.
Ketos är ju det vi vill uppnå. Det går på två olika sätt. Antingen genom tidskrävande utesutningsmetod eller med stickor. Vad är det för fel med det? Sen behöver vi ju inte vara i det högsta ketos hela tiden vad jag förstår. Vi är ju olika individer allihopa. Vad är det för fel med detta? Alla kan ju inte bli nyförälskade tyvärr! Läser din blogg o tycker att du har ett ”sunt förnufts”- språk jag gillar annars.
Låt inte detta bli så infekterat. Själv tycker jag, med akademisk bakgrund, att det är sunt med ifrågasättande. Tag ut svängarna och se vad det leder till.
Nu släpper vi detta och går vidare. Finns så mycket mer spännade att lägga energin på. Bråk ska inte hållas i text. Bråk ska vara mellan två ögon, live.
Kosten ska ge glädje och hälsa.
Njut av dagen!