Känslor och kostdebatten

Empati, ödmjukhet, förståelse och nyfikenhet saknas allt för ofta i kostdebatten!

Vissa äger facit för att något fungerar på deras kropp.

Andra äger facit för att de har hittat studier som bevisar att det är så.

Och sen lägger de tid på att fult förkasta varandra i stället för att nyfiket försöka att hjälpa fler människor.

Att forska vad som händer om du äter en vetemjölsbulle med kanel och socker är idioti!

Det händer olika. Och jag tycker att verklig användbar kunskap är att förstå varför 10 olika saker händer och varför de kan hända.

FöreläsningAnnaMin inriktning kommer sen bli de 3-4 kanske 5 anledningarna som finns i min läsar/följar-målgrupp. Men jag kommer ju inte lägga en endaste sekund på att försöka förkasta de andra. Varför skulle jag?

Jag är inte ute efter att ha rätt. Jag är ute efter att hjälpa så många som möjligt. Och de som kan äta och inget händer behöver mycket lite eller ingen hjälp…

Så vad händer om du äter en bulle?

1 Du äter en bulle, njuter och livet går vidare.
2 Du äter en bulle och din celiaki får dig att vara sjuk i flera dagar.
3 Du äter en bulle och hela magen svullnar upp.
4 Du äter en bulle och sen en till och en till och en till för ditt belöningssystem kidnappar dina beslut.
5 Du äter en bulle och ångsten äter upp dig och du bestraffar dig med svält dagen efter.
6 Du äter en bulle och har noga räknat ut kalorier och kolhydrater och anpassar detta till ett kontrollerat träningpass
7 Du äter en bulle, fast i smyg när ingen ser och sen toppar du med snickers, glass, godis, chokladsmet direkt ur bunken…
8 Du äter halva bullen och sen är du nöjd och lämnar resten.
9 Du äter en bulle och dagen efter är ansiktet rött, flammigt och fnasigt.
10 Du äter en bulle och har skapat dig flera veckors kamp mot sötsaker.

Vem har rätt? Och vilka av dessa ska vi håna på bloggar för att forskningen visar att de inte finns?

Nej, in och förklara fysiskt och biokemiska varför alla 10 finns. Lyft blicken och lyssna. Och lägg sen tid på att hjälpa de som behöver hjälp och låt de som kan njuta lite och sällan utan konsekvenser göra detta.

Att tror att alla är lika är ren dumhet. Arrogant trångsynthet.

Att våga tänka själv är lite läskigt. Och ett utsatt läge.

Jag tvingas se en verklighet som kanske ännu inte är forskad på.
För det finns inga pengar till det, eller ingen nyfikenhet.

Och finns det inte forskning på det så finns det inte i verkligheten? Eller?

Kan du bevisa det? Nej, inte alltid. För jag har inte 100 miljoner i plånboken.

Men däremot finns det framforskad grundkunskap inom biokemin, endokriologin och näringsfysiologin. Kanske kan vi använda den kunskapen om verkligheten bevisar att det stämmer? Eller får vi inte gå den vägen?

Jag gör. Och så länge tusentals mår bättre och bättre tänker jag fortsätta.

Suckar, förnedring på nätet och förlöjligande får jag väl acceptera som en del av mitt jobb. Om det nu kan få någon att må bättre av att trycka ner andra. Vi är alla olika. Även på detta <3

Glad påsk.

Var försiktiga om varandra.

Vill du hitta dina val? Leta upp ditt facit?
Läs mer här:
x
Anmal_dig_nu

Spännande om vatten

På labb använder man ett avjoniserat vatten för att få fram EN sanning. Sen att den inte är sann i verkligheten spelar tyvärr ingen roll.

Detta är problemet med forskningen.

Vi borde i stället nyfiket forska på verkligheten. och då få 1000 olika svar såsom verkligheten ser ut. Och sen logiskt försöka bygga ihop dessa.

När du pratar med vatten eller spelar musik från det så ändras strukturen. Där har forskningen något att bita i.

Energi kan inte skapas från inget och inte heller försvinna i tomma intet. Helt sant om du pratar om mätbar energi. Men om du använder ordet energi som kraften för att leva. Eller den positiva energi någon person sänder ut så få fysikens lagar det lite jobbigt.

Och på något sätt ändras ”energin” i vattnet. Samma vatten kan få blommor att må bra som att dö. Beroende på hus klutarna sitter ihop och ligger i förhållande till varandra. Där har forskningen något att bita i.

Tyvärr förkastas oftast det som forskarna inte förstår i stället för att nyfiket ge sig in i ämnet.

Som tur är så är just nu en forskare som fått Nobelpriset nyfiken på detta.

Kommentar:  ”Jag fascineras av hur både katt och hund kan rata vattnet i vattenskålen inne för att gå ut och dricka regnvatten som stått i några dagar ute…”

Japp. De vill inte dricka ”dött” vatten som de inte kan använda i sina kroppar.
 
Och ingen har hånfullt skrattat åt dom så de tvingat lära sig att det de håller på med bara är ”trams” så ”drick nu!”.
 
De har behållit sina instinkter. Vi människor anpassar oss för att passa in och inte svara besvärliga eller ”tro på sånt”

Men… oavsett var man landar i sin övertygelse så är det intressant. Eller hur?

Att vatten bildar kluster av molekyler. Olika kluster beroende på vad vattnet utsätts för.

Nyfikenhet

Jag vet att jag har en del läkare som vänner och följare här.

Ni vet att jag har respekt för läkare. Utan er hade jag varit död i alla fall 2 gånger, kanske fler.

Ni vet också att jag inte delar allt sjukvården gör eller står för.

Jag har en uppriktig fråga.

Var är nyfikenheten utanför ramarna? Saknas den eller får ni inte?

Två exempel som i alla fall får igång mig och borde vara yberintressant om man till och med besitter all den kunskap en läkare har.

Ex 1. Epilepsi och ketogen kost. Varför? Först och främst makalösa resultat men även för att epilepsimedicinen är full av hemska biverkningar OCH oftast sämre än ketogen kost.

Hade jag varit läkare hade jag grävt djupt i denna tråd.

Tänk att kunna göra min patient frisk eller friskare utan biverkningar och utan att det kostar något. Medicin är inte gratis.

Googla Robbie epilepsi ketogenic…

Ex 2. Diabetes och lågkolhydratkost.

Jörgen Vesti Nielsen gjorde en studie på detta. (Karlshamnsstudien) Ja, den var liten och ja den var inte randomiserad. Men oerhört intressanta och positiva resultat.

Borde inte detta väcka nyfikenhet? Tänk om diabetiker kunde slippa medicin och ändå förbli friskare? Tänk om det går att stoppa ”naturalförloppet” och inte bara acceptera det?

Varför görs inte en stor och lång studie?

Jag förstår inte. Var är nyfikenheten? Saknas den? Eller får ni inte?

Jag är uppriktig i min fråga. Inget angrepp och ingen spydighet.

Och fråga nummer två. Har någon av er läst Peter Gøtzsches bok ”Dödliga mediciner och organiserad brottslighet”?

Jag hoppas av hela mitt hjärta att alla läkare läser den.

Den borde ingå i kursen ”Kritiskt tänkande och otillbörlig påverkan” på läkarutbildningen.

Och om du läst den, vad anser du om innehållet?

Mig skrämmer det.

Till er som inte är läkare, dela gärna detta inlägg. Kanske har du en läkare i din vänkrets.