LCHF, kost och hälsa med Anna Hallén

Att läsa på nätet är gratis. Stämmer, men samtidigt får du ofta råden helt tagna ur sitt sammanhang. Vad är det som gäller just för dig? Ett råd måste alltid följas av -under vilka förutsättningar?, – för vem? och – varför?

Viktminskning är något av det svåraste som finns. Men det går! Lovar! Det vi dock ofta glömmer är att för kroppen är extrakilona något bra, något kroppen gör allt för att få behålla. Kroppen struntar högaktningsfullt i vad som står i tidningarna, vad vågen säger eller vad du tycker om din spegelbild. Kroppen är överlycklig för att den nu garanterat sin överlevnad! (Kroppen förstår inte att den kan överspara och dö av sviterna av för mycket fett. Det finns ingen sådan programmering, för detta har aldrig varit människans problem under vår utvecklingstid)

Vi har också ofta bråttom. Kroppen gillar långsamt. Jag får ofta frågan – Men Anna, finns där inga genvägar? Tänk efter. OM det hade funnits någon genväg som verkligen fungerade, hade inte vi alla använt oss av den och blivit smala och klara en gång för alltid? Jo, självklart. Men den finns inte!

Du vill gå ner i vikt. Då måste du först ha klart för dig hur din historia ser ut.

1. Har du har bantat dig överviktig?
2. Eller har du har ätit dig överviktig?

Väljer du svar ett måste du nu skapa en trygg kropp som KAN äta utan att gå upp i vikt. Börjar du här med tuffaste LCHF och äter en gång per dag kommer du troligtvis att stå still. Du har en kropp som knappt förbränner något och som tror att den ska dö av svält och sparar allt vad det går. Nej, du ska ÄTA MER! Lära dig äta 4 måltider per dag, (se mitt inlägg om LCHF för viktminskning) När du kan äta LCHF, fyra måltider per dag, utan undantag eller falla dit och har det som rutin (brukar ta ca 3-6 månader) DÅ kan du sen gå ner i vikt. Många som bantat länge har ett felaktigt ätbeteende och saknar ofta rutiner. Utan rutiner kommer vikten alltid att vara en kamp! Du ska äta mer. Lite mat blir din fälla.

Väljer du svar två. Ja, då har du en bra förbränning men troligtvis en sämre upplevd mättnad. När du då får höra att med LCHF ska du äta tills du blir mätt, ja då överäter du. Det finns inget naturligt stopp. Du måste lära dig att vara nöjd på mindre och skapa en bra tallriksstorlek med kunskap. Börja med ”LCHF för viktminskning”. Du ska äta mindre. Mycket mat är din fälla.

Nästa fråga du ska titta på.

1. Kan du göra undantag?
2. Vill du göra undantag?
3. Gör du undantag?

Vill du gå ner i vikt gör du naturligtvis inga undantag. I alla fall inte om du inte går ner i vikt, men vill detta. Då vet du ju att du har en besvärlig kropp. En besvärlig kropp kommer aldrig att släppa ett gram om du då och då väljer yoghurt och bär, mandel- eller fröbröd, LCHFefterrätt eller mjölk i kaffet.

Valda undantag gör du när du VET att du inte triggar på det. När du VET att det inte skapar sug och får konsekvenser dagen efter. Undantag gör du när du accepterar att stå still eller är nöjd med din vikt.

Mycket fett? Nollning? Lite mat? Mycket mat?
Vad är sant? Vad fungerar?

Det som fungerar är den mat du kan tänka dig att äta i 30 år framöver. Tar du i så tufft att detta blir en metod så är vi tillbaka där vi började. I olika bantningsmetoder där lidanet betydde att vi var ”duktiga”. Ju hårdare och tuffare, desto bättre. LCHF ger dig en möjlighet att äta dig ner i vikt! ta den!

Att äta 150 gram kokosfett per dag för att slippa äta, slippa känna hunger och för gå ner i vikt är långt ifrån ett naturligt ätbeteende. Om du uppskattar denna känsla så funder på varför det är farligt eller jobbigt att uppleva den naturliga känslan av hunger? Varför du uppskattar att slippa äta? Kan det vara så att kontrollen är problemet?

Att vara rädd för ett salladsblad men äta mejeriprodukter är ett härligt feltänk!

Nyfiken på mer ? Skriv Sockerberoende i SÖKfältet uppe till höger på bloggen. Finns del 1,2 och 3. Kan ge lite bra idéer.

Anna

”Det är så tråkigt att fika med dig Anna, du vill ju aldrig ha något till.”

Jag svarar finurligt: – ”Jag kan låtsastugga om det känns bättre…” Och sen kommer världens största överdrivna kameltuggande.

Varför är det så viktigt att jag äter något till kaffet när vi fikar? Vad är det som i detta gör mig så mycket trevligare? Sitter min personlighet i vad jag stoppar i munnen? Är det inte bra att du får allt det gotta för dig själv? Du kan få min bit också. Nej, av någon anledning ska vi ner i fördärvet tillsammans. Det känns alltid bättre om kompisen också har dålig karaktär, lägger på lite extra på rumpstorleken och att synda tillsammans känns betydligt mindre på samvetet än att synda själv. Tänk om jag äntligen lyckades och min rumpa blev mindre och snyggare än min bullälskade kompis rumpa.

Jag tror aldrig jag har varit med om att så många bakade som när jag blev socker- och mjölfri. ”Men Anna, nu har jag stått vid ugnen hela förmiddagen bara för din skull, en bulle kan du väl ta i alla fall. Du får inte bli fantasisk!” Hur många gånger säger vi så till någon som slutat röka eller som nyss blivit nykterist. Jamen, nu har jag gått och handlat ditt favoritvin, ett glas kan du väl dricka i alla fall. Du blir inte alkoholist på ett glas och det regnade till och med när jag gick ut bara för din skull.

Varför ska vi vara den snälla och äta saker som vi inte vill, som vi mår dåligt av, som vi blir tjocka av och vissa även blir sjuka av? Varför ska vi som önskar tacka nej, vara den goda vännen och ställa upp genom att äta någon onyttigt. Kan inte vår vän vara den goda bästa vännen och låta oss slippa? Och hur blev det ”snällt och artigt” att tacka ja till något som gör att vi mår dåligt. Ologisk omvänd omtänksamhet.

Det är inte stackars Anna som inte få äta en bulle. Det är stackars Anna som inte får slippa utan en lång diskussion som avslutas med en uppgiven suck från andra sidan.

PS! Jag är trevlig att fika med trots att jag bara väljer kaffet!

Foto: Jenny Grimsgård

som jag lyfter upp som ett inlägg:

”Hej Anna,

Jag undrar om du vet varför många – inklusive jag själv – går ner jättemycket i vikt med Viktväktarna första gången vi är med, men sedan går vi upp allt igen (och lite till) och andra, tredje gången osv är det som förgjort? Då är det som om kilona sitter som gjutna och VV hjälper inte längre. Finns det någon fysiologisk förklaring?

Hälsningar från en annan Anna”

Svar till Anna: Visst är det så. Det är den klassiska bantningsfällan. Först dra vi ner på kalorierna. Kroppen är inte beredd på detta. Förstår inte vad som händer. Tappar en massa reservbränsle. (Fett) Och vi tror metoden fungerar.

Så fort det kommer mat igen så lagrar kroppen allt vad den kan…. ifall det blir svält igen. Vi har nu skapat en otrygg kropp, en kropp som prioriterar spara och lagra! (och det blir det ju vanligtvis en ny ”svält” eftersom vi ”bantar” istället för att byta livsstil.)

Dags för en ny omgång på kalorimetoden. Läs: ”Äta för lite”. (PS! Något som tyvärr många inom LCHF nu börjat med. Nu ska vi svälta och jaga kolhydrater…)  Nu är kroppen lite mer bereddd och sänker sin förbränning, så viktminskningen går lite långsammare. Men du går fortfarande ner…

och sen upp! (Inte ditt fel, har inget med karaktär att göra. Du håller bara på att skapa dig den omöjliga kroppen. En kropp som sätter överlevnad före spegelbilden.)

Så kör vi det här några varv. Kroppen blir mer och mer expert på att anpassa sig till svälten. Mer och mer försvarsinriktad på att behålla fettreserverna. Mer och mer inställd på att lagra. Mer och mer duktig på att spara på energin. Och vi tror att ”metoden” fungerar, det är bara vi som har så dåiga karaktär…  Vi försöker måla om ett hus med skruvmejsel och skäller på oss själva för att vi inte kan.

Till slut så anpassar sig kroppen supersnabbt vid varje kostförändring och nu går du inte ner ett gram med samma kunskap som bara för 10 år sen klippte 10 kilo på 10 veckor. Du måste nu också äta väldigt lite mellan bantningsperioderna eftersom kroppen nu har en normalt låg förbränning. Du går nu lätt upp i vikt, känns ibland som kilona ökar bara man tittar på något gott. Du upplever att du äter lite men går ändå upp.

Och samtidigt har du oerhört svårt att gå ner i vikt. Det spelar ingen roll vad du gör. Det händer inget. Nu tar många pulver som en sista desperat åtgärd. Några får resultat men fördjupar ju bara fällan och problemet och kör den metoden några varv, tills inte ens det fungerar. Kroppen är nu en överlevnadsexpert på mycket lite energi.

Och HÄR kommer de flesta och ber mig om hjälp. Skratt. Nu är det dags för LCHF

För vissa blir kroppen direkt lugn av att vi äntligen äter och släpper några kilon. Men för det flesta tar det upp till ett år att ”laga” kroppen igen. Kroppen ska bli lugn och trygg igen. Vi håller inte på att svälta till döds. Det finns mat. Vecka efter vecka och månad efter månad.

När kroppen är trygg kommer viktminskningen. Men tyvärr har många fått för sig att LCHF är en metod, så kommer inte viktminskningen inom några veckor så suckas det om att ”den här metoden passar inte mig” eller ”den fungerar inte på mig”. Och sen ska det börja ”meckas”. Ner med kolhydraterna, upp med fettet, ner med fettet, ner med kalorierna, nollning, ät lite, äte mycket. En otrygg kropp lär sig nu att även kompensera LCHF.

Jag brukar då fråga: ”Vad fungerar på din kropp?” Men jag tror du redan vet svaret jag får…. ”inget!”

Vi som sitter i bantningsfällan måste lära oss att äta igen. Skapa lugna rutiner som håller år efter år. DÅ först kan vi gå ner i vikt. Det finns ingen metod som fungerar!

En enormt stor fördel med lågKOLHYDRATkosten är dock att vi äntlilgen kan äta oss mätta UTAN att gå UPP i vikt. Bara att stå still har ju blivit ett problem. Vad underbart att faktiskt ha stoppat viktökningen. Jag kommer aldrig att bli ett endaste kilo fetare. Men så tänker alldeles för få.

Du måste kunna äta 4 måltider per dag och ha en stillastående stabil vikt för att kunna gå ner i vikt. Varför? jo det visar på en trygg kropp med hög förbränning. Du måste även kunna hålla dina rutiner utan undantag månad efter månad. Detta är ingen bantningsmedtod du kör stenhårt i några veckor. Du ska hålla på i ca 30 år….

(Jag bad tidigare om lite idéer om vad jag ska skriva om. Frågan kom upp att HUR blir det om jag äter lite extra kolhydrater? Kom på att det inlägget fanns redan så här kommer en repris.)

 Ja, hur ska man tänka? Vad händer om barnen äter LCHF hemma och tvingas i skolmatssörjan, blir de tjocka då?

Det gäller att hitta sitt kolhydratstak. Och det är olika för alla.

Förr åt vi proteiner och kolhydrater som grund och la sen till fett efter vad vår kropp tålde utan att gå upp i vikt. Vi ville inte ta bort produkterna utan valde då lättvarianter, trots att de smakar så mycket sämre.

Vi åt då proteiner som kroppen verkligen behöver och mår bra av.
Vi åt kolhydrater som kroppen inte behöver och vi valde många typer av kolhydrater som ställer till med en massa problem i kroppen. Vi åt mer kolhydrater än vi behövde och samlade på oss ev värk, vikt, trötthet, magproblem mm.
Vi åt INTE fett som kroppen behöver till en amssa olika funktioner för att hålla oss smala, friska och pigga. MEN vi läste av hur mycket fett vi kunde klägga på innan vikten ökade… (Vi valde bort friskmat för att hålla vikten)

Nu ska vi äta proteiner, något som kroppen verkligen behöver.
Vi ska äta fett, som gör oss friska, smala och minskar vår värk.
Och sen kan vi lägga på kolhydrater efter vad kroppen tål. Vi får nu läsa av var gränsen går, men nu gäller det att lägga på något som inte är livsnödvändigt. Något vi bara vill ha som livskvalité.

Var går ditt kolhydratstak, innan de negativa effekterna kommer?

Mitt råd är att först välja att lägg till grönsaker för att få C-vitamin, folsyra och variation. Därefter nötter för att få magnesium och selen (paranötter).

Sen mejeriprodukter och kanske bär & rotfrukter.

Efter det provar du med fröbröd, mandelbröd… Nu har väldigt många gått förbi sin ”Må bäst”-nivå. I alla fall vi som har varit professionella  jojobantare i många många år.

Men har du en frisk normalkropp och bara vill äta för att må ditt allra bästa så kan du ofta tåla lite mer. Du vill äta nyttigt, vara frisk och pigg samt slippa ålderns krämpor. Nja, jag har inget hundra säkert svar, men jag har min kunskapsmässiga gissning. och den ska du få nu.

Vad kan du då lägga till?
Jag föreslår lite råris, inte fullkorn, 40 minuters. I det finns inget gluten, inga andra lektiner och inget mjöl.
Kanske lite av örten quinoa, även det glutenfritt.

Kommer inte föreslå pasta som är en hemsk produkt. Potatis innehåller lite lektiner och är inte en naturlig produkt för oss människor, men 1-2 då och då kommer inte att göra någon sjuk.

Bröd på jäst och mjöl kan aldrig bli ett bra val. Kräver du bröd bör det vara på råg och surdeg. Nix, jag rekommenderar inte bröd. Jag erbjuder kunskap om vad som är minst dåligt.

Frukt i små mängder gör dig inte sjuk.

Sen kommer det viktigaste. (Och nu blir jag lite avundsjuk) För er som kan äta EN god sak lite då och då. Det skadar inte!! Men se till att det verkligen är något fantastiskt gott som du verkligen njuter av och är glad över att du åt när du är klar! Välj aldrig något halvgott bara för att det är ett bättre val. Skräp är skräp, och utan sockerberoende så klarar kroppen av lite skräp. Se till att det är värt att äta. Njut!!

Var går ditt kolhydrattak? Facit har du när du är pigg, magen fungerar, värken är borta elelr mycket mindre och du bryr dig inte om din vikt för den är stabil och du är nöjd.

Mitt tak går vid grönsaker ovan jord och  2-3 dl grädde per dag.
Jag kan lägga till 1-2 dl nötter ca 1 gång i veckan.
Rotfrukter när jag är på restaurang.
Fröbröd 1 gång i månaden MAX (och då äter jag upp hela plåten på samma dag. Suck)
Gräggglass 1 gång varannan månad (annars sticker sockersuget)
Mörk choklad 2 gånger per vecka (ungefär)
Turkisk yoghurt 1-2 gång i vweckan. (Fast det ökar mitt sug tyvärr)

Jag äter LCHF-efterrätt bara när jag har gäster. Aldrig LCHF-kakor i någon form. Aldrig grädde och bär. Aldrig flatbröd eller Finn crisp.

Jag tränar alltid 2 zumbapass & 2 pilatespass i veckan.
Jag tränar ofta 2 jogginpass i veckan.
Och ibland 2 vibbpass i veckan.

Hur hittar man lättast sitt tak? Var strikt i tre månader och lägg sen tillbaka det du saknar mest. En sak i taget. långsamt.  Och var observant. När sticker ditt sug? När äter du mer än du tänkt? Vad händer med alla fördelar som strikt kost har gett dig?

Du kommer inte må strålande samtidigt som kroppen är på väg att bli sjuk. Så du kan lungt lyssna på dina signaler.

Aspartamet påverkar inte fettförbränning. MEN för vissa kommer kroppen svara med insulin på grund av den söta smaken i munnen. Insulinet skapar ju sen i sin tur fettinlagring, ett för lågt blodsocker eftersom din kropp nu plockar bort blodsoker fast det inte skedde någon ökning och därmed ett sug.

Men för vissa händer ingenting. Deras kropp läser av nivån av blodsockret och eftersom det inte finns något socker så händer inget med insulinet. Då kommer inte heller fettförbränningen att påverkas. Och inget ökat sug och därmed inte heller ett ökat ätande.

Nu kommer ett hemmagjort knep. Alltså inte vetenskapligt underbyggt överhuvudtaget. Men logiskt:

Känner du ett sug efter ca en halvtimme till en timme efter lightprodukter så har troligtvis din kropp reagerat på den söta smaken. Hoppa över så mycket sött du kan. I alla former.

Känner du ingenting efter lighprodukter så fortsätt. MEN kom ihåg att fusksocker är ju inget nyttigt i sig. Så håll gärna nere konsumtionen till ett minimum i alla fall.

Några försöker dela upp stress som positiv stress och negativ stress. Vet inte om jag köper det. För kroppen är stress och stress samma sak. Den öser ut en massa hormoner så du ska kunna försvara dig eller fly.

Kroppen vet inte om ifall hormonerna dyker upp för att du vräker i dig kolhydrater och får en blodsockersvacka  (den fylls nämligen med stresshormoner för att hjärnan ska kunna komma åt blodsocker). Eller om hormonerna dyker upp för att du har för mycket att göra, eller för att chefen ställer omöjliga krav eller om det är för att du stoppar in en massa kul i ditt schema men mängden är för stor. Eller om du blir anfallen på stan en mörk kväll.

Det är för kroppen samma stress. Du ska fly eller slåss. Alltså röra på dig!

Så av den enkla anledning så ser jag positiv stress som den stress där du efter får röra på dig så kroppen packar undan hormonerna. Negativ stress är den då du sitter still efter, så hormonerna (som nu inte har någon uppgift) i stället ställer till en massa skada.

Vad ÄR stress? Jo kroppens instinktiva försvarsreaktion. Du ska inte lära dig att hantera den. Hur ska du kunna hantera kroppens instinkter. Hormonerna öser ju ut i alla fall. Nej! Du ska, när den slagit på se till att röra dig. Göra det kroppen tänkt att du ska.

Stress gör kroppen redo för fysisk aktivitet!

Om stressen blir långvarig försämras immunsystemet och vi blir lättare sjuka. Långvarig stress kan också påverka blodtrycket negativt. Sen är det ju det vanliga med huvudvärk, ont i axlar och nacke samt hjärt, -kärl sjukdomarna.

Och magen! För när kroppen ska fly eller slåss så lägger den inte tid och energi på att ta hand om maten. Det är två olika system. Mycket förenklat kan du tänka dig en on och off knapp. Antingen är stress på och magen off eller tvärt om.

Visst är det ett bra råd att stressa ner. Men hur lätt är det?

Två andra råd är att minska blodsockerkurvan, så du i alla fall slipper kolhydratstressen. Samt att träna. När jag hör kommentaren ”Jag är så stressad. Ska du nu belasta mig med träning och dåligt samvete också” Då VET jag att träning behövs! Det är DÅ du behöver den som mest.

Ja, det är därför så mycket händer i kroppen när du minskar på kolhydraterna. Stor del av din kropps stresshormoner minskar nämligen. Lågkolhydratkost är inte bara för viktminskning. Den är även för pigghet och friskhet. Ganska så häftigt!

Mirakelkur? Nä, du ger bara kroppen vad kroppen är skapt för och mår sen ditt allra bästa.

Ja, detta än nog ett av få tillfällen där det inte finns en enkel kanonlösning. Det finns inget på ett kondis eller våra ”kaffehus” som är ok-val. Jo, ibland kan du ha tur och de säljer små söta 70%-iga mini chokladbitar.

Men sen kan man också fråga sig, fikar vi för att vi är hungriga eller för fikandets skull, alltså att sitta och prata med en vän?

Är du hungrig är fiket helt enkelt fel ställe att vara på. Gå till en restaurang i stället. 

Är du ute efter det trevliga sällskapet så ta en stor kopp kaffe, toppa med sockerfri grädde om det finns eller lite skummad mjölk och på med kanel och njut av vännen. Äta kan du göra sen.

Gör det enkelt. Det går att hitta problem i allt. Eller ursäkter för att slippa ta tag i kolhydratberoendet.

Vill du göra undantag, så gör det. MEN du måste du räkna in konsekvenserna. Du kan inte både ha kakan och äta kakan. Vill du stå still så ät små dumheter ibland. Vill du gå ner i vikt så välj bort dem. 3-4 undantag i veckan brukar räckar för att stoppa viktminskningen för den besvärliga kroppen. 1 nyttigt extraval utan hunger per dag brukar ha samma verkan.

Det är ju det som är vår framtida nyttiga livstil. Bra vardagsmat med något extra var dag samt några små undantag var vecka. Detta är inte viktminskningsval utan mycket bra hälsoval. Viktminskning kräver oftast mycket mer.