Kina, att älska och hata

Jag kommer att välja att blunda för det politiska och bara titta på mat och hälsa. (När jag var där så njöt jag av historia i massor. Jag besökte Peking för tredje gången sen 2006 och såg ändå nya saker var dag)

Jag fick och får hela tiden frågan HUR de kan vara så smala när de äter så mycket ris hela tiden. Min fråga är – äter de så mycket ris?

Visst äter de ris. Men de som tvingas äta mycket ris tillhör de som har begränsat med mat så där sköter naturen ”suget” av sig själv. De har helt enkelt inget att bli överviktiga på.  Riset de äter används som energi för dagen.

De som har möjlighet att äta på restaurang, som vi, äter inte speciellt mycket ris. Skålen vi fick som skulle användas till ris var ca 1/4 av den ”kinesiska soppskål med porslinsked” som finns här i Sverige. Pytteliten alltså. Och servitrisen vara alla gånger vi svenskar åt, tvungen att ta in mer ris… då vi åt mer än de hade beräknat.

Vad fattas kineserna? BRÖD! Ja, i alla fall fram till nu. Idag har brödet gjort sin entré i Kina, övervikten likaså.

Här ser du min hotellfrukost. Stekt ägg, bacon, äggröra med svamp, ugnsbakad lök och ost. På hotellet fanns allt! Till och med rostebröd. Men de hade i stort sett ingen ost överhuvudtaget. De tre bitarna som jag la beslag på var i stort sett det som serverades totalt på frukost. (Och de tog jag :)) Kineserna åt mat till frukost.

Ägg fanns i massor. Men jag måste erkänna min tråkighet. De jag smakade tyckte jag inte om och sen valde jag bort att smaka fler.. Jag uppskattar vanliga hönsägg.

Jag hade möjlighet att ha en kinesisk guide hela resan. En fantastisk person som tålmodigt svarade på alla mina frågor som inte hade det minsta att göra med Ming och alla dessa dynastier. Jag frågade vad gamla dog av för sjukdomar. Och hur gamla de blir i Kina. De blir ca 75-76 år i snitt, alltså lite mindre än här i Sverige. De dog av njurcancer och lungcancer och ålderssjukdomarna var diabetes och högt blodtryck. Jag frågade då om hjärtinfarkt. Han hade aldrig hört talas om detta!! Spännande.

Kineserna röker en massa och i städerna har de tung industri utan rening, så det kan förklara lungcancern. (Peking hade dock inför OS flyttat all sin tunga industri utanför stan, men biltrafiken kvarstår) Sen är det många som påstår att all soja påverkar njucancer, men jag har inte kontrollerat den uppgiften. någon som vet?

Hur såg de ut då? De gamla var smala, de i min ålder (runt 40) vara smala men en hel del tonåringar och barn var tjocka. De är inte många, men de fanns. Däremot såg jag inte fet människa någonstans.

Vi besökte en av Pekings många parker en morgon. Den var överfull med äldre som tränade. Damen på bilden som totalt imponerade på mig var absolut inte ensam om dessa konster. 70 åringa män svingade sig i barren, det var line dance, tai chi, bollspel, utegym mm mm. Och under 9 dagar i Peking där jag såg åtskilliga tusentals människor så såg jag bara två med käpp!

Alla gamla gick upprätt med underbar balans. Visst gick det långsamt ibland, men med rak rygg och en säker gång.

I parken var det också säkert ett 50-60-tal pensionärer som satt och spelade kort och diverse brädspel. Någon tant hade med stickningen och bara tittade på. Vädret? Ja, det var minus 7 grader när vi besökte parken.

Vad gör våra gamla? Sitter hemma, ensamma i sin tomma lägenhet? Jag är helt övertygad över att den sociala samvaro och tillhörighet betyder enorma för hälsan och livsglädjen.

Så, även om Kina gör en del fel så finns det mycket vi kan lära.

PS! Vet du vad det blåa sträcket är?

Nästa
»

16 kommentarer

  1. /LO
    2 januari, 2011

    Mycket intressant. Hur ska vi få våra gamla att umgås? Eller är det vår generation som ska lära sig det?

    Och hur ska vi få asiaterna att fatta faran med brödet och läsken? Vi har ju inte fattat själva.

    Linjen lär väl vara maratonrundan från OS, eller möjligen något cykel-lopp

  2. Sofie
    2 januari, 2011

    Åh! Om två månader beger jag mig till Kina. Peking. Säg mig, vad får jag inte missa? Jag har en guide som kommer visa mig de stora ”måste”-ställena. Men jag tänker utöver palats och byggnader.. Snarare kanske just olika maträtter? Herr gåman-skyltar? Deras tofflor? Lukten i vissa butiker? Vill se allt. Helst det där som man så enkelt missar i turisthetsen.
    Får man fråga om resebolag förresten?

  3. 3 januari, 2011

    Tack för en intressant inblick i Kinesernas sätt att äta och leva.

    Sverige är tyvärr ett av väldigt få länder där våra äldre blir satta på undantag och inte är med som en naturlig del i samhället.
    Hoppas vi lär om och börjar bry oss mer om de gamla vi har runtom oss.

    Vi har mycket att lära av dem, inte minst om hur man lagar den naturliga mat som åts förr.

  4. Anna Hallén
    3 januari, 2011

    Jag åkte med Kinaresor (alla tre gånger).

  5. Emelie
    3 januari, 2011

    Åh vad jag börjar längta tillbaka till kina när jag läser ditt inlägg var dör för några år sedan med skolan. Gillade det inte alls när jag var där pga den extremt dåliga luften men saknar allt nu i efterhand. Jag var där innan OS och de höll på att göra om allt. Men jag skulle väldigt gärna åka dit igen men då på sommaren (vi var där i mars april fanns inte så mycket att se då) men att se gamlingarna i parken var otroligt underbart 🙂

  6. ANN MARIE
    3 januari, 2011

    Det är gammal tradition i Kina att man äter sig frisk istället för att ta medicin.
    Friskvård istället för sjukvård. Finns sjukhus där det inte används medicin. Varje patient får ett qigong program att följa. Medicin hör väl till det västerländska sättet att se på sjukdom.
    Kolla Kinas mat på SVT play. Fredrik Önnervalls serie har varit intressant. Men varför använder dom glutamat?

  7. /LO
    3 januari, 2011

    Anna:
    Vad är den blå linjen?
    Tänkte lite vidare på det om att du såg två med käpp. Och jag tror ju på att fler gamla är friska än här och i Väst i stort, men vad händer med de som är sjuka och dåliga? Tar släktingar hand om dem? Finns det sjukvård/äldrevård?

    Birgitta:
    Barn och gamla sätts på institution och vi vuxna, som förvärvsarbetar är de enda som kan och får och räknas gör någon nytta. Ganska konstigt synsätt egentligen. (ursäkta avvikningen från ämnet)

  8. Therese (Kloka Kostbloggen)
    3 januari, 2011

    Har aldrig varit i Kina…så en liten fundering:
    Här i Sverige är kinamat (eller den mesta asiatiska maten för den delen) väldigt söt och görs med hjälp av många konstiga flaskor vars innehåll kryllar av E-nummer. Är det likadant där, eller gör vi en ”försvenskning” även i det fallet?

  9. Anna Hallén
    3 januari, 2011

    Maten är försvenskad. Inte en enda gång fick vi soja till riset. och en av tio rätter som serverades var med sötsur sås, som var helt annorlunda än den vi har hemma. och inte en enda gång kunde du hälla på extra sötsur sås. Det som fanns på köttet eller fisken var det som fanns.

    Däremot kunde jag inte se vad rätterna innehöll. Kände bara att jag inte triggade på dem.

    Har inte heller koll på om och hur de använder glutamat i Kina.

  10. Therese (Kloka Kostbloggen)
    3 januari, 2011

    Asien är väl generellt den största konsumenten av glutamat, om jag inte är helt felunderrättad…men det gläder mig ändå att höra att det åtminstone sockermässigt verkar så mycket bättre än den försvenskade varianten vi bjuds här hemma.
    Men den som har lust kan ändå o(roa) sig med att studera innehållsförteckningarna på asiatiska hyllan i mataffären. Hua…

  11. /LO
    3 januari, 2011

    Anna, du glömde säga vad den blå linjen är! 🙂

  12. Anna svarar /LO
    4 januari, 2011

    Skratt. Det är sträckningen för OS maraton, så jag har nu sprungit en del av den 🙂

    (en mycket ltien del dock)

  13. Cavegirl
    4 januari, 2011

    Vilket underbart inlägg! Vi har mycket att lära av Kina.
    Och förhoppningsvis ”lär” de sig inte för mycket från oss i väst …

  14. Mia Antonsson
    4 januari, 2011

    Funderar, såg det där tv-programmet som nämnts tidigare här i en kommentar. Såg och förvånades över att de tog glutamat i maten. Där kanske man kan förklara högt blodtryck som de har i Kina? Bara en tanke…

  15. Tess
    12 januari, 2011

    Hej!
    Njurcancer är 50% mer vanligt bland rökare…

  16. Anna svarar Tess
    12 januari, 2011

    Tack Tess. Jag lär mig nytt var dag 🙂

Write a comment