Jag fick en kanonbra fråga av Håkan som jag väljer att lyfta:

”Kolhydrater triggar ju insulin som är vårt stora FETTINLAGRANDE hormon. Vi måste minska på fettinlagringen INTE på fettet” skriver Du Anna.

Förvirringen blir stor när jag läser detta av en man som säger sig ha torrt på fötterna: http://traningslara.se/pastaendet-att-insulin-gor-dig-fet-ar-en-stor-fet-logn/#comment-9537

Anna svarar Håkan skriver:
  • Hej Håkan. Problemet med hormoner är att de gör så mycket. Ibland till och med motsatsen till sig själva. Eller resultatet blir så.

    Ex. Insulin är ett mättnadshormon. Men äter du snabba kolhydrater som stimulerar mycket insulin kommer du snabbt att bli hungrig . Detta för att insulin gör så mycket mer än bara vara ett mättnadshormon. Så frågan är då blir du mätt eller hungrig genom att stimulera insulinet? Ja, då kommer nästa problem. Mätt nu? Eller fortfarande mätt om en timme eller om tre timmar? Nu kan du återigen få tre olika svar från forskningen beroende på hur den är gjord. (och det får vi också). Därefter går vi bara ut emd svaret, inte under vilka förutsättningar svaret gäller.

    Vi forskar på grupp. Alla är alltså lika i sina reaktioner?

    Problemet är också att när vi forskar så måste vi utesluta en massa saker annars blir inte forskningen tydlig. Mycket av det du tar bort är det som kallas livet. Sen finns det ett annat problem med forskning, du kan alltid hitta studier som visar det du önskar och sen kan man köra en ”fotbollsmatch” och se vem som gör mest mål. Det står ”6-8″ i studier….

    Sen kommer vi till det problemet som jag tyvärr bidrar till. Förenkling. Jag tar den ganska så invecklade näringsfysiologin och så förenklar jag den i massor. Men jag känner inget dåligt samvete för detta då mina förenklingar oftast överensstämmer med verkligheten för väldigt många människor. Men jag rör till det, det håller jag med om 🙂

    Vad fungerar i verkligheten och stämmer i näringsfysiologin? Det är viktigt att se på verkligheten. Se på helheten. Forskning och detaljer är viktigt men det är inte alltid sanning tyvärr. Vissa detaljer är så svaga i förhållande till andra funktioner i kroppen att trots att de är sanna så blir det inte det som händer i det vi uppfattar. Sidan du visar på talar ju om ett hormon som skapar fettinlagring och stimuleras genom fett. Säkert sant, men alla som äter fett och rasar i vikt undrar nog hur starkt detta egentligen är. I förhållande till allt annat som händer i kroppen samtidigt.

    Sen har sidan rätt i att vi äter mindre. Men det är inte något att förringa. Det är ju en underbar effekt. Fast då pratar vi mer glukosets påverkan på våra signalsubstanser/opiatsystem samt hormonen som påverkar blodsockerkurvans påverkan på vår kropp. Samt även ketonkropparna. Och nu var förenklingen snart borta. Skratt. Så snart vi tror oss ha ett svar så ska vi alltid ödmjukt vara medvetna om att det finns minst tio system till som påverkar kroppen.

    Vilket vinner i just din kropp? Ja, det har tyvärr med din unika biokemi. HÄR tror jag att vi har ett jätteproblem i diskussionen. Många tror att alla reagerar lika på samma hormon och signalsubstans. De fungerar på samma sätt i allas kroppar, men vi ”hör” dem olika mycket.

    Vissa äter en bulle, njuter, blir nöjd och inget händer.
    Vissa äter en bulle, blodsockerkurvan öser upp och rasar ner.
    Vissa äter en bulle och seotoninet och dopaminet exploderar.
    Vissa äter en bulle och upplever en pigghet följd av en trötthet.
    Vissa äter en bulle och tömmer sen hela fatat på tio till.

    Så vad händer när ”man” äter en bulle?

    Vem har rätt till sanningen om hur kroppen fungerar? Och det mest spännande är att jag kan hitta forskning på att allt detta är sant. Alla reaktioner… fast naturlgtvis inte i samma forskning och inte på samma person. De motbevisar hela tiden varandra. Jobbigt, motsägelsefullt och otydligt.

    Mitt jobb är att hitta förklaringsmodeller inom näringsfysiologin, evolutionen och biokemin som kan ge människor en möjlighet att hitta just sin optimala fördelning. Superspännande och jättesvårt! Men det bästa jag vet.

    Mitt jobb är att berätta att detta händer, mer eller mindre, och sen är det upp till dig att känna efter: Är denna kunskap relevant och styrande i just min kropp? Kan denna kunskap hjälpa mig att nå dit jag vill? Är det denna kunskap som gör att mina problem försvinner?

    Det bästa med det jag gör är att det kan inte bli fel. Det värsta som kan hända är att inget händer. Men det har jag fakttiska aldrig varit med om. Antingen blir det bara mycket bättre, eller så blir det helt bra. Ganska så underbart facit på ett jobb.

    Så, vem ska man tro på? Den, vars kunskap, ger dig positiv effekt på 4-12 veckor. Längre än så ska det inte ta att känna att detta är rätt eller fel väg.

    Foto: Jenny Grimsgård