Varför lyckas vissa?

Jag fick en fråga. Varför lyckades jag gå ner i vikt och varför går jag inte upp igen?

Jag tror det är många svar. En massa små pusseldelar.

Varför åt jag för mycket från början?
1 För att jag inte dög! Jag ville vara duktig flicka och klassens clown.
Så jag gick i terapi och arbetade på att duga som jag är.
Nu behövde jag inte längre tugga för att självmedicinera. (serotonin)
Nu kan jag misslyckas – det är okey.
Jag kan glömma – det är okey.  Jag gör det ju inte för att vara elak utan för att min hjärna tappade bort det.
Jag kan göra fel.  Jag kan klanta mig. Jag kan handla omålad.  Jag kan ha myskläder.  Jag kan lata mig. Det är okey!

2 För att jag var uttråkad.  Jag passar inte in i ett 9 till 5 jobb. Klarar inte av rutiner, vardag och ekorrhjul. (Behöver dopaminkicken)
Så jag blev egen företagare med ständiga utmaningar.
Pluggar hela tiden nytt.
Provar nytt.
Jag har skapat en kreativ och stimulerande vardag.
Jag tar ansvar för att mitt liv inte blir för lugnt – för det är min stora fälla.

3 Jag kunde inte äta. Visste inte hur man avslappnat åt efter att ha bantat i 25 år.
Så jag slutade banta och lärde mig äta.
Jag slutade med metoder och skapade mig en livsstil.
Jag lärde mig att äta 3 gånger per dag.
Jag slutade planera.
Jag slutade ”unna” mig.
Jag lärde mig att sluta kontrollera maten.
Jag slängde vågen.
Jag lyssnade på vad jag kan och inte kan.
Slutade fråga andra vad jag får äta!
Njuter av det jag kan och tar bort det jag inte kan.

4 Jag berättade ofta för mig själv att jag var tjock, hade ful rumpa och att alla andra var smalare och finare.
Så jag slutade med det.
Punkt.
Kan jag inte säga något snällt till mig själv kan jag i alla fall hålla truten.
Idag är jag stolt över min platta mage, över min styrka, över min energi och över att min kropp orkar allt jag vill.
Jag är inte smal men jag är hälsan själv.

5 Jag trodde jag kunde äta lite av allt. Så jag behöll triggers som kidnappade min hjärna. ”Godkända” triggers. ”ser-ut-som-bröd”, ”nästan-kaka”, ”chiafrö-puddingar-som-smakar-efterrätt” o s v. (beroende)
Så jag analyserade vad som kidnappade mina beslut och tog bort det.
Tog sorgen och njöt i stället av att ha makten över mina beslut kvar.
Om jag längtar efter något så slutar jag äta det.
Om jag märker att jag väljer samma sak ofta så tar jag bort det.
Om jag är missnöjd efter ett val så tar jag bort det.
Om jag äter mer än jag tänkt mig så tar jag bort det.
Jag behöver vara lite fanatisk.
Jag kan inte ”unna” mig av saker man kan äta. Jag måste välja att ”unna” mig av livet – en aktivitet, en upplevelse, ett möte mm

image

Jag äter proteiner, grönsaker och naturligt fett. Punkt.
Jag äter varma rotfrukter på restaurang men inte hemma.
Jag äter inte mejeriprodukter som en måltid utan bara som tillbehör till måltid.
Jag äter inte ”Ser-ut-som-nåt-annat”-produkter.
Detta är min lösning. Det gäller för mig. Jag har skapat mitt facit för mig.

6 Jag gjorde tidigare ”allt eller inget”. Det skulle antingen vara extremt tufft, hårt strikt, mycket, lite, allt, inget. Eller så gav jag upp och sket i det. Åt massor tills jag skulle börja om. Vanligtvis en måndag.

Nu är det en tråkig trygg rutin med alla näringsämnen alltid alla dagar.

F,L,M (frukost lunch middag)

Som jag kan strikta till om det behövs. Ingen ny metod. Utan just strikta till.
Eller jag kan släppa lite om jag vill. Inte att jag ger upp, tappar taget och börjar om. Utan just släppa lite.

Strikt betyder, inget mellan måltiderna, spontan fasta då jag hoppar över en måltid när det passar, aldrig påfyllning, inga nötter.

Släppa lite betyder rotfrukter på restaurang (på semestern), påfyllning på en buffé, lite goa nötter eller ostknappar.

Jag börjar aldrig om. Jag bara är. Men det har tagit många år att landa där. Men det var min dröm. Att bara vara. Att bara fungera.

MEN det betyder att några kilon är kvar. Fast de får sitta där. De ingår i mitt nya avslappnade liv. Att duga!

7 Jag hade mat som mitt största intresse!! Att trigga hjärnan med mat-prat, mat-bilder och goda recept kanske inte var det smartaste.
Så idag lägger jag ytterst få minuter på min mat.
Inga FB-grupper om mat & recept.
Inga mat-bloggar.
Jag lever mitt liv och äter för att vara stark och full av energi.
Jag har skaffat mig andra intressen – som inte gör mitt liv till en kamp.
Efter år av träning så tänker min hjärna inte längre på mat.
Den fokuserar på stimulans, kreativitet, skratt, nyheter, kunskap, utmaningar.
Jag har skaffat mig ett liv som inte kretsar kring mat, kolhydrater, kontroll, äta, laga, hitta alternativ till mina fällor.

Så, det är nog inte en lösning, det är många.

Tror receptet är:
Vila och återhämtning (så du har tillgång till serotonin)
Duga utan oro eller ältande (så du inte behöver så mycket serotonin)
Hitta trygghet, harmoni och hitta din plats i livet där du trivs (så stressen inte kallar på kortisolet – som är en viktminskningsstoppare utav rang)

Unna sig av livet. (dopamin)
Leva livet.
Skapa stimulans och kreativitet.

Lära sig äta på ett sätt som håller i 30 år. Som håller på semestern, på festen, på kalaset, på fikan på jobbet, när du är glad, när du är ledsen och som ger alla näringsämnena alltid.

Ta bort i stället för att byta ut.
Undvika ersättningsprodukter.
Acceptera. Ta sorgen. Lev livet i stället för att tugga det.

Du måste må bra för att få den vikt du önskar och sen hålla den.
Många tror tyvärr att de kommer att må bra bara de når sin drömvikt.
Så de flesta börjar i fel ände.

1 Må bra
2 Tyck om dig själv
3 Nu kan du skapa dig den storlek på kostym som du vill ha.

Oj, vad långt detta blev. Slutar här och hoppas att du inte har hunnit somna. <3

9 reaktioner till “Varför lyckas vissa?”

  1. Hej!
    Vad roligt att du lyckats gå ner i vikt.

    Själv har jag kämpat 10 år utan att lyckas. Och för ett år sedan fick jag reda på varför. Det jag, dietister, personliga tränare och läkarkåren, trott varit övervikt, visade sig vara en sjukdom som heter lipödem. Lipödem är en nästan helt okänd sjukdom i Sverige och innebär att lymfsystemet inte fungerar som det ska. Underkroppen fylls av vätska som efter ett tag omvandlas till en fettliknande vävnad. En vävnad som inte kan förbrännas och som långsamt breder ut sig.

    Som du säger finns det många orsaker till att man inte går ner i vikt; lipödem är en av dessa orsaker.

  2. Kan nog vara rätt, Anna. Kanske ändras inte min vikt efter dryga 6 år med LCHF, för att jag har svårt att aceptera att jag inte lyckas. Vänner som jag introducerat LCHF för, som lyckas kilo efter kilo, slutar jag umgås med för att slippa bli påmind om att jag inte lyckas. Ska ju tänka positivt.

    1. Har du provat mejerifri? Funkar för mig efter år utan större viktnedgång. Äter smör och ibland ost i övrigt mejerifritt.

  3. TACK! Precis så där ska det vara. Klockren analys, uppmuntrande, saklig, sann och MYCKET INSPIRERANDE!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *