Varför går jag inte ner i vikt?

Skratt. Underbart att bilden blir fet. Tror min bloggmaster kommer få fnatt och fixa till det.

Tack Sten Sture! Detta är en bok som behövs. En bok som berättar hur du äter dig smal, inte en bok om hur du svälter dig fet.

Boken handlar om många av ämnena vi har tagit upp här på bloggen. Vi har för bråttom. Vi har en otrygg kropp. Vi äter för lite fett.

Tillsamman med kunskapen om att vi har olika optimal föredelningsbehov kommer denna bok hjälpa många. Det enda jag inte riktigt köper är att ju mer desto bättre. Fakir är kanon för vissa, men kommer att vara anledningen till att det inte fungerar för andra.

Tack Sten Sture för ännu en bra bok.

Vill DU äga boken? Bestäl den här
http://www.bokverket.com/varfor/text.html

11 kommentarer till “Varför går jag inte ner i vikt?”

  1. Hannah skriver:

    Hej!

    Har en del frågor (as usual) och undrar ifall Du kan besvara dem:)

    En vän till mig brukar lägga rå broccoli i en plastpåse och sedan micra dem ett par minuter i en micro. Min fråga är, vad är bäst (nyttigast) att micra broccolin eller att ångkoka? Då man vill bevara så mycket vitaminer, järn etc som möjligt. Samt vad är nyttigast; att tillaga rå broccoli (råa grönsaker över huvudtaget) eller att tillaga frysta grönsaker?

    Är quorn en bra proteinkälla? Anses quorn som nyttigt? Vilket alternativ är nyttigast; tofu eller quorn? (vet inte vad de innehåller exakt)

    Om jag ska inhandla oliver. Vilka bör jag satsa på? Gröna eller svarta? (Vilka innehåller minst kcal, fett etc..?) Är svarta oliver med och utan kärnor likadana? Finns ju släta, skrynkliga, större och mindre oliver. Vilket dilemma!

    Finns ju många olika löksorter. Är de alla lika nyttiga? T.ex. vitlök, gullök och rödlök. Är de alla lika GI-vänliga och innehåller de lika mycket med vitaminer?

    Du nämnde för ett tag sedan att rågbröd är bättre än knäckebröd. Hur menar Du då? Trodde knäckebröd var det nyttigaste ”brödet”.

    Tacksam för svar och förlåt mig för mina dumma frågor;)
    Mvh Hannah

  2. Eva skriver:

    Hannah: En del menar att microvågor är mindre bra, men tills vi har bevisat det så får man ta ett personligt beslut om det är bra (för mej) eller inte. Jag ångar gärna mina grönsaker.. tycker att det går snabbt när jag ändå lagar mat. Våra frysta grönsaker har så hög klass att de är närmast BÄTTRE än de s.k. färska som ligger i våra grönsaksdiskar – speciellt vintertid. De skördas innan de är mogna, packas, förvaras, fraktas lång väg innan du köper dem. De frysta skördas och packas samma dag. Med en obruten fryshantering innebär det att den har kvar mera av de känsliga näringsämnena. Quorn är en produkt som framställs av svamp. Hanteringen är lite diskutabel. Tofu framställs av sojabönor. Är de genmanipulerade från odlingar som görs på skövlad träslmark så är de dåligt val pga flera anledningar. Personligen äter jag hellre tofu än quorn om jag inte kan äta fisk, bönor eller kött.
    Varför är du orolig för kalorier och fett? Om oliver kan du läsa i ‘Äkta Vara’ – bästa valen för att slippa kemikalier hittar du där. Fettet behöver du inte vara orolig för.
    Lök tillhör kålsläktet och har så många hälsosamma egenskaper att du kan äta vilken lök som helst med gott samvete. GIvärdet är bra för dem alla i de små mängder vi kan få i oss är det närmast försumbart.
    Rägbröd med hela korn har bättre GI än knäcke som har mycket högt GI och bakas på vitt mjöl och tyvärr ibland även på fel sorts fett.
    Jag tycker att du borde läsa på om GI och LCHF på sidor som ‘Kostdoktorn’ och Annika Dahlquist blogg där båda har bra artiklar om mat i länkarna.

  3. Anna Hallén skriver:

    Håller med Eva i allt förutom tofu före quorn. Men bästa proteinvalet är ändå ägg.

    Gällande Kostdoktorn och Annika så är de oerhört duktiga på LCHF men glömmer ibland kroppen och den grundläggande näringsfysiologin. Jag upplever ibland en ”jakt” på kolhydrater. Det är många fler faktorer som påverkar hälsan. Blir du FÖR duktig på att utesluta produkter med kolhydrater kommer nya problem. INTE gällande just näringsämnet kolhydrater, men allt det andra som du bara kan få genom ”kolhydrat”-produkter. Magnesiumet är ett. Folsyra ett annat.

    Inte ska vi äta en kost som KRÄVER tillskott.

  4. Ingrid skriver:

    Heja Anna! Vad jag gillar dig och dina klokheter! :)

  5. Anna svarar Ingrid skriver:

    Tack Ingrid! Ja, jag tror att det behövs balans. Både i debatten och i kosten. Hoppas att fler och fler uppskattar det.

    Jag är lite orolig över att ”bantarna” tar över LCHF kunskapen. Att överdrifterna kommer att ta över. Då blir detta bara en ny metod utan betoning på hälsan.

  6. Jag håller med Ingrid. Det är så bra att din sida finns, Anna. Som betonar hälsan främst. Det är ju den vi ska leva med resten av livet.
    Så att sköta om den, är det bästa vi kan göra för oss själva :)

  7. Viola skriver:

    Instämmer till fullo, Anna!

    För mig och min sambo är det enbart för hälsans skull vi äter lågkolhydratkost. Det är inte så sällan man får höra ordet diet om sin kosthållning, samt frågor om varför jag äter som jag gör, ”du behöver väl inte banta”. Kolla alla lk-böcker som finns att tillgå, allt handlar ju bara om vikt och bantning, inte konstigt att folk får fel bild.

    Din blogg däremot, riktigt härlig.

  8. Hej, Anna och tack för trevliga rader! Jag håller med dig på varje punkt och tycker att du har en utmärkt blogg med ett väl avvägt innehåll. Jag kan kanske framstå som ganska radikal i mina böcker, men orsaken är att jag främst vänder mig till en kundgrupp som behöver radikala råd. Någon ska ta hand om dem också!

    I min privata rådgivning är jag betydligt mer liberal. Vi är alla olika och råden ska alltid vara individanpassade. Men i böckerna vill jag hålla en tydlig linje.

    Må bra!

    Sten Sture

  9. Anna svarar Viola skriver:

    Tack Viola. Ja, bra kost är bra för alla. Visst är vikt vktig för oss som är eller har varit tjockisar. Men hälsan är viktig för alla. Härligt att även ”normisar” tänker på hälsan.

    Ta väl hand om dig!

  10. Anna svarar Sten Sture skriver:

    Tack för en underbar bok. Du är en underbar författare och en härlig föreläsare. Jag vet vad du menar med att vara ”lagom”. Svårt att synas i bruset då.

    Jag maler på och hoppas att min ”lagom”väg vinner med tiden.

    Du är en av de bästa på föreläsningar i vårt gäng. Du är naturlig och har en underbar humor. Hoppas att snart få höra dig igen. Hoppas att alla som har en möjlighet att lyssna på dig tar den. Fram till dess får de köpa din bok.

    Kanske vi till och med kan gadda ihop oss och föreläsa tillsammans en dag…

  11. Anna skriver:

    Hej Anna & Sten Sture!

    Jag tycker att ni är fantastiska båda två, riktiga inspirationskällor och dessutom så lätta att förstå och ta till sig för ”vanliga dödliga”!

    Ju mer jag läser om LCHF – och särskilt det du Anna skriver här på sajten och det Sten Sture skriver i sina böcker – inser jag hur rätt ni har.

    Över julen var jag på kryssning på sydliga breddgrader med min mamma. Fartyget var fullt av amerikaner varav säkert 90% (nej, jag överdriver inte) var smällfeta. De bokstavligt talat vaggade fram, valkarna vällde fram och vissa var till och med så omfångsrika att de inte kunde sitta på vanliga stolar eller gå till fots när de skulle av fartyget, utan de måste hämtas med något litet fordon som liknade dem man har på golfbanor och köras i land. Jag kunde inte låta bli att kolla vad de plockade på sina tallrikar i buffénrestaurangen – två-tre hamburgare, dvs en liten skrämd köttskiva mellan ett degigt bröd, dränkt i ketchup, med ett berg pommes frites och till det en extra stor coca-cola eller öl (beroende på ålder). Till efterrätt: någon sliskig paj med vispgrädde på burk (mer socker än fett, antagligen…). När min mamma såg dessa fläskberg komma med sina rågade tallrikar och fyllda glas sa hon: ”Ja, inte undra på att de ser ut som de gör med tanke på allt fett de äter!” (Hon lät mig – i all välmening – växa upp på lättprodukter, ju fettsnålare desto bättre, och idag undrar jag om hon inte ofrivilligt grundlade mina viktproblem som bestått ända upp i vuxen ålder). Då kunde jag för första gången klä alla mina teoretiskt förvärvade kunskaper i ord och tänka: ”Nej, om de nöjt sig med hamburgaren, skippat brödet, tagit en klick majonnäs i stället för decilitervis med ketchup, tagit grönsaker i stället för pommes frites och vatten eller t o m vin i stället för öl och läsk skulle de inte se ut som de gör!” Då föddes min vilja och övertygelse att lågkolhydratkost i någon form är den enda framkomliga vägen för mig. Sedan återstår att se om jag behöver bli extrem eller kan unna mig att vara liberal – m a o, om jag är en 10+, 25+ eller 50+ för att nu tala ”stensturiska”. Tack än en gång till er båda för kunniga, inspirerande och lättbegripliga råd och tips och särskilt för att ni delar med er av era egna erfarenheter!

Lämna en kommentar