Ja, vad hände på ”hokuspokus-helgen”?
Vad gjorde vi den 5-6 maj?
Jag kan bara svara för mig själv. Men jag lärde mig oerhört mycket.
Jag har alltid tjatat om, nästan övertygat människor runt mig, att jag absolut inte tror på ”sånt”.
Det jag lärde mig är att det handlar inte om att ”tro på”
Det handlar om att känna. Inte tänka, utan känna.
Och det du känner är din sanning.
Min hjärna vill gärna ta över. Den vill förklara. Så min utmaning dessa dagar var att koppla bort hjärnan och lyssna till vad jag kände och upplevde. Utan förklaring.
En ren känsla. Att uppleva utan att tänka, döma eller förklara.
Mäktigt och oerhört utvecklande ❤️❤️❤️
Har upplevt mycket. Fast väldigt lite faktiskt hände.
Jag har växt och jag har sett människor växa.
Första minuten av dagarna mötte jag glada ytor med sorg i ögonen. Ensamhet och trötthet.
Sista minuten av dagarna mötte jag varma öppna insidor. Ärliga tårar och en stark framtidsförväntan.
Mäktigt.
Och det mesta av detta skedde utan ord och utan diskussion.
Att sitta tyst, still, lugn med slutna ögon och tårarna rinner helt utan sorg och helt utan hopplöshet är mäktigt. Att bara känna är starkt.
Och på samma gång fanns det plats för dialog, skratt och kaffepaus i vårsolen.
Tänk att jag missat allt detta i 50 år på grund av jag valde bort att prova för jag trodde det handlade om att jag skulle tro på något.
Jag och Alex Buitenhuis kommer att göra detta igen. Hoppas att du vågar känna.
Tror jag kommer kalla dagarna för just det – ”Våga känna”
Du ska inte tro på något. Du ska bara koppla bort alla förklaringar och bortförklaringar och lita på vad du känner.
Jag vågade. Stolt och evinnerligt trött. Skönt trött. Tryggt trött.
❤️
Tack Stef Freriks och Inge!
Tack Marie Malmsjö!