Trivselkilon kanske är hälsokilon?

Eller ska vi kanske kalla dem Trygghetskilo? Kanske är bara kvinnokroppens normalvikt? Kan det vara så att dessa 2-5 kilon som i stort sett alla kämpar med ska vara där. Att kvinnokroppen strävar efter att ha dessa reserver som ett naturligt självklart tillstånd? Men att modeskaparna, tidningarna och bantningsidealet har skapat en onaturlig önskan om en pinnasmal kropp?

Är det så, så skapar vi vår egen bantningsfälla genom att hela tiden gå emot kroppens genetiska självklarhet. Vi rubbar hela tiden kroppens balans. Vi skrämmer vårt överlevnadssystem!

Visst kan man svälta sig ner de sista kilona, men så fort du slappnar av så är de tillbaka. Tillbaka med en känsla av hopplöshet. Varför kan jag inte lyckas? Suck! Svaret är kanske enkelt. Du har redan lyckats. Nu försöker du bli smalare än vad kroppen kan hålla sig pigg och frisk på.

Fundera och känn efter. Vad tror du? Jag tror faktiskt att det är så. Under alla år jag jobbat med kost och vikt så har dessa ”trivselkilon” alltid dykt upp som ett omöjligt och frustrerande problem. Kanske är det i stället bara normalt?

Jag har valt att stanna i vikt där kroppen stannade mig. Det gör att jag är mycket viktstabil. Men visst har jag några ”trivselkilon” kvar. Visst har jag det. Det är bara det att min kropp inte vet om det, den har inte läst veckotidningarna (för min kropp kan inte läsa… ler finurligt)

Vi är alla unika. Lär dig din kropp.
Anmal_dig_nu