Jag har gått ner lite till. Skratt. Ja, det kanske inte är så spännande i sig men sättet det råkade hända på kanske kan hjälpa någon.

Sen 2000 har jag ätit lågkolhydratkost med naturliga fetter. Först någon egenvariant skapad efter amerikanska bantningsböcker, sen en egen GI variant (jag har inte varit fettskrämd sen jag började med kolhydratbegränsningen) och nu med LCHF.

Hur många kolhydrater äter jag per dag? Har ingen aning, eftersom jag låter min kropp vara facit för just mig.

Men jag äter pannkaka på bara ägg och grädde till frukost. Lunch på kött eller fisk med fett och lite grönsaker ovan jord till lunch och middag och ingenting däremellan. Tränar jag hårt så äter jag nötter när kroppen ber om det. Känns ganska så tydligt. Blir kanske 2-5 gånger per månad. Mängden? ja, tills jag blir nöjd. Efter 10 års konsekvent ätande så är min kropp idag ganska så tydlig i sina signaler.

MEN vad skapade nu viktnedgången? Jo, jag gör i bland undantag på sommaren i mitt frukostval. Jag äter turkisk yoghurt för att det smakar bättre i sommarvärmen. Jag dricker också kaffe med mjölk. Ett kolhydrtaintag som jag lätt glömmer bort att ”räkna in”.

Jag tittade på fotona från senaste semestern och insåg att storleken nog hade ökat lite. Inte så att det var dags att byta storlek på kläderna men det syntes.

Undantag? Nej, jag gör inga undantag, däremot kan jag unna mig planerade gobitar i livet. En planerad gobit var att jag åt moussaka på Kreta. Jag dricker också vin ibland. Något som jag räknar som en del av min livskvalité och som jag inte tänker välja bort. I så fall får rumpan vara lite för stor, om det nu är priset. Mina valda gobitar är sällan förekommande. Max en per månad, kanske lite mer sällan.

Så vad gjorde jag då? Jo, jag tog bort yoghurten och valde bort alla kaffekoppar förutom två per dag. Ska jag njuta av kaffe så ska det vara med mjölk. Ska jag dricka kaffe så ska jag njuta. Så för mig fanns inte valet att dricka kaffet på ett sätt som var mindre njutningsbart. I stället valde jag bort en stor del och sparade lite. Det räckte för min kropp. Jag hade alltså varit mer generös med intag av kolhydrater är vad jag tålde.

Så vad hände? Jo, den totala upplevda hungern minskade och jag åt då automatiskt mindre på alla måltider. Jag upplever samma livskvalité men nu är kläderna mycket lösa på kroppen och det känns underbart…. på grund av några koppar kaffe med mjölk och en yoghurtfrukost i stället för ägg!!

Var går DIN gräns för att kroppens signaler bara ska sköta sig själva? Var går DIN gräns för att du inte ska behöva fokusera på vikten utan kunna lita på din kropp? Hur mycket kolhydrater kan DU äta? Kanske kan min berättelse ge dig några ledtrådar till vad som kan finjusteras i dina val?

Tänk på att FÖRST skaffa dig en trygg rutin som håller i år, inte bara i några veckor. Först när du har en ätrutin som sitter UTAN undantag kan du börja finliret. Att går ner i vikt är lätt, att aldrig gå upp igen är utmaningen. Att byta livsstil tar tid. Det tar några år innan det sitter i ryggmärgen. Men så underbart när en ”metod” övergår till självklar vardag.