Vi börjar från början. I magen. Det som är allra viktigast för det lilla barnets utveckling är att slippa så många gifter som möjligt, och det känner de flesta till. Men viktigt är också att vi äter mycket fett. Speciellt fett från fisk (omega 3). Nix, omega 3 från linfrön fungerar inte här, då det är en annan form av omega 3 och det är inte den som bygger upp barnets hjärna. Många mammor äter inte fet fisk. Och på omega 3 burkarna står det skrämmande nog att de inte ska ätas av ammande, gravida och barn under 12 år. Det är ju DÅ bebisen behöver det som mest och bäst. Det är ju då hjärnan utvecklas och växer som mest och bäst.

Sen föds den lilla bebisen. Förhoppningsvis ammar vi sen allt vad vi kan och orkar. Min egen amningskarriär var tyvärr bara någon vecka. Det fungerade aldrig. Tyvärr. Vad står då till buds? Ganska tidigt lägger vi in vällingen. Oerhört snabba kolhydrater som skapar ett piggt lite hyperaktivt barn, något som får många mammor och pappor att bli oerhört trötta. Barnet likaså, för efter denna piggperiod kommer blodsockerdippen. Barnet blir irriterat, argt, okoncentrerat och skriker. Vi fyller på med en ny sockerbomb, blodsockerkurvan går upp, överaktivitet… som snart blir en ny dal med ny ilska.

Jo, osockrad välling är en sockerbomb. ALLA kolhydrater blir ju till blodsocker. Har vi sen valt majsvälling, ja då går det ännu snabbare, med ännu högre energitopp och en ännu värre blodsockerdipp. Majsprodukter är nämligen mycket snabbare och värre än vanligt vitt socker. (Även vetemjöl är sämre än vitt socker.)

Är vi sen riktigt duktiga så väljer vi välling med fullkorn. Tyvärr. I stort sett INGA barn under 10 år klarar av fullkorn. De får ont i magen.

Å sen blir vi förvånade när bebisen förtvivlat skriker. Klart den gör. Vi har skapat ett hyperaktivt eller övertrött barn med magont. Jag hade också vrålat, i massor!

Jodå, det finns ett problem till. Vi ger vi små gluten! Vansinne.