Menu

Vad söker du? Sök här.

© 2015 Anna Hallén AB - All rights reserved.


Designed by
Anna.

”Ska jag fettbomba?”

Jag fick en fråga i helgen: ”Man Anna, om du nu inte läser andras bloggar, hur kan du då veta vad som skrivs?”

Mitt svar: ”Jag får mail, FB-meddelanden och printscreens…”

Och nu är det dags igen. Jag fick precis ett långt mail som innehöll frågan ”..ska jag fettbomba?…”

Mitt svar är och förblir: Nej, varför skulle man vilja gör det? Alla (eller i alla fall många, för många) som väljer den vägen blir ju aldrig klara. De fastnar i någon form av experimenterande. Prova hit och prova dit. Öka här och minska där.

En god vän som arbetar med ätstörningar sa: ”Det är detta jag arbetar med dagligen…” Den meningen skrämde mig och gjorde ont i mitt hjärta.

Alla svar finns inte på tallriken. Hade de gjort det så hade ingen blivit tjock. Då hade ingen valt att äta för mycket. Punkt.

Varför åt vi då mycket att vi blev tjocka? Kanske är ordet ”varför” mer intressant? Ditt svar är inte samma som mitt svar, med det är troligtvis svaret på varför du nu kämpar med övervikt, eller kämpar med att bibehålla din vikt.

Tyvärr går detta ”varför” att självmedicinera bort. Mångas svar på ”varför” är nämligen ”tröstäta”, ”suget”, ”belöningsäta”, ”Unna sig”, ”Uttråkningsäta”, ”Jag äter när jag är ledsen, arg, glad, besviken, nere, trött…”

Och det finns en massa knep att döva dessa känslor. Mat är ett av dem. Men få arbetar med orsaken – känslorna. Vi bara dövar, igen och igen och igen.

Vad fungerar bäst som självmedicinering? Jo kolhydrater. Och som med hjärnans alla system så blir det hela tiden en ökad tolerans. Men med kolhydrater gör detta inget, det är bara att öka dem. Det finns inget stopp.

Men kolhydraterna ger biverkningen – övervikt. (Den ger fler biverkningar, men vi var ju bara på vikt och ätande i detta inlägg).

Till slut var vi tjocka. Och till vår lycka hittade vi LCHF. En kolhydratätare går in i kesos redan runt 80 gram Kh per dag, så vi njöt. Ketosen gör nämligen samma sak som kolhydraterna PLUS att vi får en extraeffekt – hunger. OCH går ner i vikt – initialt…

Så nu var vi ångestfria, ingen oro, pigga och glada och fick ”kicken” UTAN att bli tjocka. Och vi blev ohungriga, så det blev ännu enklare att äta som vi hade planerat UTAN att hjärnan tog över våra beslut.

Men då kommer problemet. Hjärnan utvecklar ju tolerans. Den vill ha mer. Vi minskade Kh lite till, och lite till och lite till och lite till. Efter några år var vi på noll.

Men vår tolerans ökar… och ökar. Så efter ett tag kom alla känslor tillbaka, trots nollning. Orsaken knackade på. Och vi fortsatte jaga symptomen.

Nu la vi till träning, för endorfiner fungerar på samma sätt. Vi tränade 2-3 timmar i vecka och ökade det snabbt till 6-10 timmar i veckan. Först tränade vi varierat, men sen blev det hårdare och hårdare och hårdare. Vi behövde endorfinerna och toleransen ökade hela tiden. Vi kände inte av den ursprungliga dosen.

De som hade lärt sig äta konsekvent den mängd de mår bra av och tagit tag i grundorsaken till den tidigare övervikten var nu klara.

Hade ketos varit lösningen och hjärnan inte utvecklade tolerans, så hade ju alla som hoppade på nollning år 2009-2010 varit klara idag. Eller hur?

Men så var det inte. Resten fortsatte att söka och experimentera. Det var nog för lite ketos? För lite träning? Dags för optimal ketos. Vi ökade fettet och tvingade upp ketosen lite till.

Det gick bra ett tag, tills tåligheten ökades av hjärnan. Nu känns inte ens detta.

Den gamla kunskapen från kolhydratstiden väcktes. Vi fastade ju för att hamna i kesos. Kommer ni ihåg alla fastekurer vi gjorde på 80 och 90-talet och vad bra man mådde på fredagen? Det var ketos!

Kanske kan man sätta ihop nollning, mycket fett ”fettboma”, hård träning och fasta? japp, det går och det fungerar. Kortsiktigt. För sen kommer tåligheten från hjärnan, den vill ha mer!

Eller varför inte ”fettfasta” med stenhård träning?…

Vad gör vi nu, när inget fungerar längre? När tåligheten är så hög att det inte ens käns att vara i ketos på 20 gram Kh? Det vi njöt av för 10 år sen <3

Ja, vin fungerar. Alkohol är bra i detta syfte, och ju mer tåligheten ökar desto mer kan vi öka! Men jag tror inte vi kommer att bli lugnt, långsiktigt och tryggt normalviktiga med allt detta.

Orsaken finns ju kvar.

Jodå, alla ni som går i taket nu. Ni FÅR äta som ni vill. Men jag behöver inte hålla med. Ni FÅR göra vad ni vill med era kroppar. Jag talar inte om vad ni får eller får inte. Jag bara svarar på vad jag tycker.

Och jag, efter att ha sett detta kämpandet sen 2009, delar inte uppfattningen om att ni har hittat ”facit”. Snarare tvärt om, min personliga uppfattning är att vi kommer längre och längre bort från lösningen.

Tjock3Vi inom LCHF har ofta sagt: ”Idioti är att göra samma sak om och om igen, bara lite mer. Och förvänta sig ett annorlunda resultat.” Jag tycket det borde gälla för fler än dietister och SLV. Vi kanske borde lyssna på oss själva?

Kan du inte äta som du har bestämt dig för i 20-30 år, så kanske det är detta som du ska lägga tiden och kraften på? Lite tuffare och mycket jobbigare, men jag tror du har en betydligt större chans att lyckas då. För alltid. Utan kamp.

Jag var med om att börja banta när jag var 14 år och kcal-metoden fungerade. Jag gick ner 10 kilo på 6 veckor med en massa kolhydrater. Efter 20 års bantande så fungerade ingenting, inte ens fasta och hård träning. Min kropp hade anpassat sig. Jag gick till och med upp om jag åt ”som alla andra”. Jag gick över till lågkolhydratkosten. Jag tog tag i mitt ätbeteende. Jag gick ner. Jag var klar.

Men jag ser till min förtvivlan många idag som nu inte ens går ner med strikt LCHF. Efter många års trixande och fixande med LCHF så står de nu still även med denna teknik. Varför? Kan det vara så att orsaken är kvar, hjärnan ökar sin tålighet och vi är överlevnadsvarelser vars kropp anpassar sig? Håller vi på att göra om samma sak igen, men denna gång med kolhydratskräck i stället för fettskräck?

Discussion (9 kommentarer)

  1. by Sara
    Svara

    Vilken underbar läsning! Har så länge trott att det BARA var jag som inte gick ner av LCHF tre år och har bara gått upp inte fort men smygandes trotts strikt lchf nu äter jag i stället som Lillan lite kolhydrater men inte överdrivet med fett tror man måste hitta sin egna väg :)

  2. by Anonym
    Svara

    En bra början är att tycka om sig själv som man är. Sen kan man börja beta av det man vill ändra på i lagom takt, så man inte tappar bort sig i denna djungel av fina råd.

  3. by Elisabeth Kiole
    Svara

    Underbara Anna! Så klok du är! Jag äter nu som jag känner. Äter inte när kl är 12.00 eller när gubben är hungrig(han går efter klockan).Är jag vaken tidigt och hungrig gör jag min frukost kl 06.00, en annan dag äter jag kanske flera timmar senare. Middagen är lite helig, så där anpassar jag mig så även jag vill ha mat då. Tappat i vikt? Inte ett gram! När kroppen, och jag är mogen, så är jag övertygad om att kilona kommer att rinna av mig.
    Ser fram mot din nya bok, som jag redan satt på bevakning.
    Glad Påsk !

  4. by Elle Egeland
    Svara

    Amen,bra skrevet!
    Blir skremt av alle som ”pøser”på med fett.
    Vi får nok fett fra fete meieri produkter,avokado osv..
    God påske :)

  5. by Lillan
    Svara

    Det var riktigt bra skrivet. Stress hets el skräck när det gäller kost åt vilket håll det än är gör att ingenting fungerar. Varesig det är viktminskning eller läkning av olika åkommor.

    Jag själv åt superstrikt Lchf för några år sedan gick ner 10 kg och var superstressad över denna kolhydratjakt ledsnade och pang upp igen alltihopa och lite till.
    I höstas började jag igen denna gången av hälsoskäl inte för viktnedgång. Tillåter mig nu en liberalare variant som innehåller alla typer av grönsaker. Räknar inte något alls. Kollar ingen ketos eller håller på å lägger till massor med extra fett. Känner bara helt enkelt efter så att jag äter så jag blir mätt och äter när jag är hungrig och inte pga sug. Och vips 15 kg ner direkt. Och har lyckats hålla det i flera månader nu. Aldrig sötsug. Migränen som bortblåst, IBS försvunnen. Denna gången känner jag att det här kommer att var en livsstil att kunna leva med och då fungerar det. Ingen stress eller press kring mathållningen utan bara god näringsriktig mat och ett avslappnat förhållningssätt då kan kroppen oxå slappna av och göra sitt för att läka å må bra. Kommer säkert att tappa de sista 10 kg av övervikt som jag oxå behöver bli av med men denna gången tänker jag inte stressa på. Det kommer när kroppen själv vill släppa dem.

  6. by Camilla
    Svara

    Får jag dela på fejjan?

  7. by Gunilla
    Svara

    Wow! Delar helt din uppfattning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>