Nu räcker det. Jag sätter ner foten nu! *PANG* Vad är det som händer?
1. Vi väger maten. Kontrollerar maten.
2. Vi räknar kolhydrater. Söker i listor.
3. Vi kissar på stickor.
4. Vi övertränar och sen ökar vi lite till.
5. Vi provar LCHF tips, LCHF metoder, någon säger ditt en annan säger datt och allt vi gör är att hoppa från metod till metod, nu bara med LCHF som prefix.
6. Och nu är det dags för LCHF-svält!
Ät mindre och träna mer? eller?
Är det någon som ser det skrämmande sambandet med den klassiska bantningen som vi LCHFare idag förkastar?
Vad är det som händer? Var tog det naturliga vägen? Balansen? Lugnet? Dags att sätta stopp. NU! idag!
LCHF skulle ju vara den naturliga vägen att avslappnat äta sig ner i vikt. Inte kissa på stickor och äta så lite som möjligt. Varför blir det så här? Tyvärr ganska så enkelt. Det är inte maten det är fel på, det är vårt ätbeteende. Anledningen till att vi äter.
Kortfattat:
Först äter vi Kh för att kicka på dopamin eller själmedicinera på serotonin. Vi måste dock öka och blir tjocka och börjar banta (på lågkolhydratkost proppfull med snabba Kh att självmedicinera på).
Sen hittar vi LCHF och kan nu medicinera på ketoner. De ger både kicken och är ångestdämpande. Många upplever att de till och med är bättre drog än Kh. ”Jag har aldrig mått så här bra” – är en vanlig kommentar. Men dessa ketoner går inte att öka hur mycket som helst. Visst kan vi nolla, vilket många provar, men till slut är även detta en normalnivå för kroppen som kräver mer och MER. För att känna samma sak.
Japp, en omöjlig spiral att tillgodose. Det är ju detta som är drogers stora fara. Men stananr vi nu upp och börjar fundera? Nix, vi sitter i den vanliga fällan; men om jag gör lite mer, provar lite hårdare, kämpar lite till. (Det är ju en kopia på vår gamlan hederliga bantning!)
Vi kan nu börja överträna. Nu kan vi droga på endorfiner. Fler timmar och när det inte går så hårdare och hårdare pass. Kräkträningen är tillbaka. Hm, känns som 80-tal! Men till slut behöver kroppen MER och vid runt 10-12 timmar i veckan så hinner vi inte träna mer. Tiden räcker helt enkelt inte till, eller kroppen säger ifrån.
Nu har vi bara två sätt till att droga naturligt på. Bli förälskade…. detta håller i 6-18 månader sen är du tillbaka på ruta ett igen.
Och sen det nya inom LCHF; att skapa svält. Och gärna svält MED nollning….
Problemet är fortfarande ANLEDNINGEN till det felaktiga ätbeteendet. VAD är det vi självmedicinerar mot?
Här föds tyvärr en massa konstiga metoder i frustration för att vikten smyger sig på trots LCHF. Vi måste lyfta blicken och gå ett steg längre. VARFÖR åt vi fel från början?
Så länge du byter, provar nytt, går upp något kilo, ner nåt kilo, provat nytt, läser en ny blogg, provar igen. Ja så länge livet ser ut så, ja då VET du att anledningen till varför din vikt finns kvar. Det har inte med maten att göra. Utan med varför du äter.
Du måste kunna äta tre mål mat per dag, utan undantag och vara helt viktstabil månade efter månad. Hitta lugnet, rutinen och lära känna din kropp. Kunna äta utan att jaga vikt, lära dig äta utan undantag trots att du inte får något resultat. Först då kan du gå ner och stanna där för alltid. För nu vet du hur man tryggt står still. Nu vet du hur du fungerar. När du får kämpa och varför. Nu kan du din kropp och behöver inte lyssna på andra. Nu har du också tagit bort anledningen till felätningen. För är anledningen kvar så lovar jag dig att du inte kan tryggt äta tre balanserade måltider i ett år utan resultat utan att trilla dit.
Men det är ju så livet ska se ut EFTER din viktminskning. I 20, 30 kanske 40 år! Tränar du inte på det nu kommer du aldrig få behålla viktminskningen den dagen du lyckas.
Jag sätter ner foten nu. *PANG* Naturlig LCHF får inte bli en ny bantningsmetod.
Håller du med så DELA gärna. Många nyingar letar runt på nätet idag och tror på det de läser. Vi var i början av 2012 på väg att bli rumsrena… låt oss inte tappa denna balans och acceptans.
Väl rutet!!! Har delat på Facebook
.
Jag tillhör dem som oxå undrat varför vikten smyger sig på o i desperation letat runt på en del olika sidor för att hitta ett svar. Samtidigt som jag läser fackbok på fackbok, om vad som händer i kroppen och för att få en djupare förståelse om det här med kolhydratskost, hormoner, enzymer, återvänder jag ständigt till din ”filosofi”. Jag har kommit över ”besvikelsen” att jag lagt på mig några kilon… jag vet varför o jag stretar oförtrutet vidare med LCHF. Jag älskar LCHF, min kropp älskar LCHF… Men precis som du skriver, så har jag oxå börjat fundera på vad sjutton det är som håller på att hända.
Skönt att du är tillbaka, har saknat dig! Självklart har jag delat o hoppas att så många av mina vänner läser o delar i sin tur.
Åh, *PANG*! Jag sätter ner min med och håller med dig på varenda punkt! Har gått omkring och funderat på just detta idag. Stört mig på att det håller på att skena iväg, bli lika fel som allt annat har blivit tidigare. Det är ju det där lugnet du beskriver som är så häftigt. Känslan av att efter två års avslappnat ätande kunna konstaterat att vikten bara har rört sig +/- 1,5 kilo. Det är ju det som är friheten. Tillsammans med den lugna magen, den problemfria hyn… och vetskapen om att man inte längre behöver skämmas när man njuter av den goda såsen!
Välkommen tillbaka Anna. Jag har funderat själv på att testa någon av dessa metoder som florerar på olika forum för att komma ner i vikt. Efter att ha börjat med LCHF gick jag upp i vikt men hoppas nu efter 9 månader ha hittat stabiliteten och hoppas nu att jag har hittat en vikt där det står stilla. Tack vare din blogg vet jag nu hur jag ska gå vidare utan att falla för frestelsen med att testa ”nya” metoder.
Tack Anna för det inlägget.
Har precis tagit upp det här själv i min ena blogg (inte den som jag skickat med). Det är galet och beroenden gömmer sig och kryper fram i alla möjliga olika uttryck och situationer. Jag kallar mig därför inte för LCHF:are, trots att min kost är mycket lik LCHF. Jag vill inte förknippas med någon rörelse. Jag måste hitta min väg att äta och vad min kropp mår bra av och jag vet ju att sockermat som jag kallar det ska jag inte alls äta. Jag försöker äta naturligt som du beskriver och ibland faller jag in i olika ”sjuka ”beteenden, det gör jag för att jag är en beroendeperson. Men en dag i taget tillfrisknar jag från mitt matmissbruk.
PS. kul att du tar upp det där om förälskelse, för det vet jag att jag är beroende av. Nu är jag gift sen 22 år tillbaks och har lagt det på hyllan men började med förälskelseberoendet redan i 7-årsåldern. Så tack för att du också tog upp det. Något jag vetat om länge att jag är, men det är ingen annan som pratar om det.
Kramisar till dig du kloka kvinna.
Tack Anna!
Tack för ditt inlägg!!
Du är så klok och klarsynt och det ligger så mycket sanning i det du skriver… Jag delar… =)
Följer gärna dina klokheter lite oftare framöver!! =)
Kram!
och tack igen Anna, jag hade häromdagen din kokbok i mina händer, men jag väntar med de, Du har tagit upp precis den push jag behövde. Har börjat med Lchf, sedan 2 månader, gock ner 5,5 och en månad har jag varit stilla i vikt , men jag har fått en läxa av dig, nu, och det har kan inte vara en bantar metod till som jag trodde i början, istället är en sund livsstil. Min man och jag tar en dag i taget, men inte kommer vi att hoppa av från den här fantastiska resan…. tack igen
Va? Ingår förälskelse i LCHF? Det har jag missat! Måste genast…:-)
Nej, allvarligt talat så håller jag med dig. Ser alltför ofta frågor typ ”har ätit LCHF i flera dagar och har gått upp två hekto; vad gör jag för fel???”
Funderade en gång inne på kolhydrater.ifokus att skriva en sorts handledning för nybörjare: ”ät så här. Om inget har hänt på ett halvår, pröva x. Om inget hänt på ytterligare tre månader, pröva y” – och så en lista med x, y och andra möjliga åtgärder (dra ner på mejerier, minska kolhydraterna lite till, och vad mer för råd som brukar finnas). Tanken var väl att skjuta upp alla desperata åtgärder så länge att de inte skulle behövas, i stället för att nybörjarna genast tar till kaloriräkning, periodisk fasta och jag vet inte vad. Men det blev väl bara funderingar; åtminstone hittar jag den inte.
Själv letar jag fortfarande efter vad det är som jag ska göra för att gå ner i vikt. Ibland försvinner några kilo, alltför sällan och alltför få. Slarvar jag kommer de lätt tillbaka. Försöker hitta vad det är jag gör, och huvudmisstänkta är:
- mindre stress
- sömn
- kokosolja
- promenader
- och möjligen magnesium som tar bort chokladsug.
- och möjligen att inte gå hungrig för länge, och heller inte äta av andra orsaker än hunger.
Jag äter två gånger per dag; det började jag med efter några år på LCHF, och jag gör det för att det passar mig. Det har inte påverkat vikten.
Ja, det här är bara kommentarer och funderingar, inget rop på hjälp. Jag testar vidare.
Och jo, en sak till: jag står för att jag äter LCHF. Jag tror mer att min trovärdighet bland mina bekanta smittar av sig på LCHF än att tokiga rubriker och hysteriska bantare påverkar deras uppfattning om mig. (därmed inte sagt att det är rätt, och att kalla det något annat är fel; det här är mitt perspektiv, bara)
Lite jobbigt att diskussionen kring inlägget delade upp sig på två ställen. Här och FB… Jag väljer att skriva här…
När jag läste rubriken på inlägget blev jag riktigt förväntansfull. Men när jag läst det några gånger inser jag att jag inte riktigt förstår poängen…
Vad är det egentligen du vill säga med en så skarp rubrik och sista mening. Allt däremellan tycker jag tyvärr blir ganska platt och intetsägande. Det är väldigt välskrivet så vid första genomläsningen så känner man (jag) liksom flera kommentarer här och på FB att man liksom instinktivt håller med. Men jag förstår som sagt inte riktigt vad syftet är med det du skriver.
Tycker du att det är ”farligt” för LCHF-gemenskapen att några av oss är lite nerdiga och mäter och analyserar det vi äter och hur våra kroppar reagerar?
Är det ”farligt” för LCHF-gemenskapen om några söker sig till den enbart för viktminskning?
Är det ”farligt” för LCHF-gemenskapen om några försöker kombinera LCHF med idrottande och träning på högre nivå än motion?
MVH
Tommy
Nej det tycker jag inte!
Ytterligare ett par kommentarer:
På FB säger du:
”Jag sätter ner min fot HÄR och NU! Jag tänker inte hoppa på det nya LCHF-tåget.”
Vad är det du menar egentligen? Jag förstår inte… Vad är det nya LCHF-tåget?
Samtidigt som du skriver detta inlägg så delar du en ”FB-länk” till Expressens specialtidning om LCHF vars största text säger ”Turbo tappa”.
/Tommy
Jag kan tyvärr inte svara för vad Expressen gör. Däremot är jag glad över att Expressen gör LCHF rumsrent. Även om de vinklar på ett sätt som jag aldrig skulle välja själv.
Hoppas att detta gör oss fler. Många är starka!
Det jag är rädd för är att LCHF blir mer och mer lik 80-talsbantning. Jag var med då. Jag vill inte tillbaka.
Jag är inte emot energibegränsning. Absolut inte! Jag är inte emot ketos. Absoluit inte! Jag är inte emot träning. Trnar själv en massa.
Jag är emot att vi göra samma sak som på 80-talet, det vi tjatat om var så fel. men nu utan kolhydrater och under namnet LCHF. Den utvecklingen vill jag inte vara med att stötta. Det var ju den jag ville ifrån. Den som vi konstaterade inte fungerade.
Jag arbetar heltid med detta och det är viktigt för de som väljer att följa mig att de vet var jag står.
De som inte håller med mig väljer bara en annan väg vilket är helt ok. Inget fel och inget rätt. Bara olika val.
Jag tycker det är jättebra att det kommer fler tidningar med LCHF (även om jag inte tycker de är speciellt bra…) och det är kul att se så många av LCHF-ledstjärnorna i dem. Men det blir alltså lite konstigt om du vänder dig emot det koncept Expressen säljer samtidigt som du själv exponerar dig där…
Var du väljer att exponera dig kan du svara för och om du inte står bakom sättet LCHF förs fram på kanske du ska överväga om du ska vara med där…
Jag vill också poängtera att jag inte har något alls emot att LCHF (som några säger) kommersialiseras. Jag tror inte så många blir direkt rika på LCHF och konsumenter idag är trots allt ganska kloka. Det är bara ”dubbelmoralen” jag vänder mig lite emot.
/Tommy
Jag gillar Expressens bilaga, men jag står inte för allt som skrivs där. Men vem säger att jag sager sanningen?
Men är jag med så kan jag påverka. Jag kan inte bestämma, men jag kan påverka.
Jag står för mina ord. Jag gillar frågesidan.
Jag gillar inte rubriker som ”Gå ner 5 kilo på 4 veckor”, men jag kan inte ta bort dem.
Jag tycker att många recept är underbara men blir ledsen när jag ser baljväster och ännu värre sojaprodukter. Däremot att det finns LCHF recept för både nollaren och den liberala, det gillar jag.
Det som saknas är med kunskapsinriktiade reportage. Vem ska välja vad och varför. Det försöker jag få med var gång Elin Gunnarsson intervjuar mig. Läser du de taxterna så ser du hur ofta Elin lägger in texten ”om du kan hantera det” eller liknande.
Väljer jag bort att vara med så försvinenr min möjlighet till påverkan. vad vinner vi på det?
Nu läser jag tidningen med stor kunskap, kanske lite orättvist, för jag ser ju till vem respektive sak är riktiad till. Men jag tycker att tidningen är bra. Riktigt bra till och med.
Vem är målgruppen? Jo tallriksmodellarna. De springer inte iväg och köper LCHF magasinet och börjar läsa om kolesterol mm. De köper en Expressenbilaga, börjar med lite recept, läser och FÖRHOPPNINGSVIS blir nyfikna på att lära mer.
Sen kommer kunskapen. Men den hittar du vanligvis inte i en kvällstidning oavsett ämne.
Målgruppen är också de som kan LCHF och gillar nya recept och gillar att läsa en tidning där man inte hela tiden tjatar om fettets farlighet och att jaga kalorier. En lättläst tidning för hängmattan.
Jag ser det inte som dubbelmoral. Jag anser att jag kan stå för mina ord och att jag kan delta i någon som inte till hundra lever upp till allt jag tycker. OM jag väljer bort den möjligheten och vi får in en LCHF-expert som förespråkar bönor och sojaprodukter. Har vi vunnit något då?
Balansgången är svår och jag förstår din invändning och dina funderingar.
Hoppas att jag svarat på din fråga. Annars fråga gärna igen.
Det finns bara 2 saker i livet som kan tillfredsställa alla de fem sinnen vi har samtidigt….det är kärlek (sex) och mat.
Strävan efter tillfredsställelse har anknytning till vår fortplantning som för oss egentligen är en fråga om överlevnad.
Att vi strävar efter maximal tillfredsställelse är ju naturligt. Det gäller bara att ha möjligheten till en bra balans. När vi stressar runt så går vi miste om den upplevelse vi kan få av våra sinnen och den behöver då kompenseras av annat.
Kanske kan det vara lättare att förstå våra handlingar om vi ser oss som de däggdjur vi är.
Tack snälla Anna att du är tillbaka och ryter till. Nästan alla LCHF-bloggar jag läser har under sommaren börjat kissa på stickor eller kör periodisk fasta eller nollar KH… Ditt sunda förnuft är en lisa för själen och ger hopp för framtiden!
Tack
[...] Anna Hallén skriver om “nya” LCHF-rörelsen och jag… blir lite matt. [...]
Vi är många som förstår precis vad Anna Hallén vill ha sagt med detta, tack Anna för det finns många som behöver läsa och begrunda detta. Förstår att de som är inne i din desperata ketosfixering/kontroll blir defensiva men det du skriver är glasklar sanning och ingenting annat. Bry dig inte om de som känner sig trampade på tårna, betyder enbart att du har rätt.
Min dröm är att skapa debatt och eftertanke, inte att trampa på tårna elelr att gömma personlig kritik. Synd att det ska ses så.
Jag är inte ute efter att äga facit eller ha rätt. Jag vill att alla tänker till varför de gör sina val. Sen är alla val ok.
Tack för dinna uppmuntrande ord.
Kommer alltid finnas defensiva människor som känner sig trampade på tårna hur än försiktigt man går, tyvärr. Ser ju redan nu responsen hos vissa. Trist, då kosten LCHF alltid bör vara i fokus. Väldigt mycket ”svart eller vitt” (för eller emot, vän eller fiende) inom LCHF, något jag avskyr.
sin desperata…. skulle det stå. *
Ps. Tack för att du även tar upp diskussionen här på bloggen då alla (tex jag) ej har Facebook.
Håller med Kattis. Tack för att du skriver även här. Alla har, och vill inte ha, FB
Idag är det skönt att vara utan FB. Lovar! ler varmt.
Hej Anna..
Jag har läst detta inlägg, och andra, om att äta strikt lchf och ändå börja gå upp igen. Jag vet inte om jag är lite korkad, men jag fick en liten känsla av meningslöshet.. Jag trivs jättebra med lchf, men kommer jag att börja gå upp igen? Det vill jag ju inte, även om jag mår bra av att äta lchf..
Jag förstår grejen med att man inte ska bli hysterisk, att man ska äta balanserat, men om man nu börjar gå upp igen efter ett par år, finns det ingenting man kan göra åt det? Förutom att lämna lchf och gå på pulverdieterna..
Nix, det händer absolut inte alla. Jag lovar!
Well spoken, Anna! Det er så vigtigt det du er inde på her. Det kan ikke siges nok gange. Jeg ser samme tendens, som du beskriver, og det er ikke en sund trend.
Så tak for dit opråb og dit store arbejde.
Mange hilsner fra Jane
PS: Jeg har gjort reklame for din iPhone app til det danske publikum. Se det her: http://www.madbanditten.dk/2012/07/30/lchf-for-kvinder-som-iphone-app/
Så himla bra skrivet Anna.
Jag provade periodisk fast för att det skulle vara så fruktansvärt bra men insåg att jag var väldigt hungrig hela tiden. Det var ju för att slippa vara hungrig som jag började med LCHF så vad är då vitsen?
Jag försöker istället att avdramatisera det här med maten så mycket som möjligt. Jag har gått ned 17 kg (24 som mest) med LCHF och jag går upp ibland och ned ibland men jag vet varför och jag rycker mest på axlarna år det och tar nya tag om byxorna stramar lite. Jag är trygg i mitt LCHF-ätande och vet vad jag ska göra om jag verkligen vill må bra.
Jag är inte emot energibegränsning men anser att det bör ske på en trygg kropp med sunt ätbeteende.
Det innebär, i min värld, att ibland måste vi lära oss äta först och sen sträva efter viktminskningen.
[...] “Pang” Anna Hallén har förlorat tålamodet. [...]
Kattis, kan du inte förklara för mig vad det är Anna vill ha sagt. Som jag skrev så förstår jag inte riktigt vad det är som är ett så stort problem med att bla jag är intresserade av siffror. Det är ju inte så att jag försöker tvinga alla att köpa dyra provstickor och börja mäta sig för att bli en äkta LCHF:are.
Lotta, Jag har kört det som kanske kan kallas fasta då jag normalt bara äter en gång om dagen. Så har jag ätit i flera år. Jag har dessutom legat väldigt lågt i kolhydrater (i snitt under 4g per dag senaste två åren). Under denna tid har jag haft en grundfilosofi, att inte lida eller tvinga mig till någonting. Jag har inte någon gång under dessa år känt att jag ”försakat” något och har gillat den mat jag ätit.
Jag känner mig inte direkt trampad på tårna men det jag tycker är lite märkligt när det blir någon slags ”moralisk” diskussion där vi som gillar siffror blir extrema och konstiga och vi ”förstör” för andra LCHF:are…
Jag gillar inte heller FB som diskussionsforum. Det begränsar möjligheterna att deltaga lite väl hårt tycker jag.
/Tommy
Kontentan i mitt inlägg är ”Ät mindre och träna mer? eller?
Är det någon som ser det skrämmande sambandet med den klassiska bantningen som vi LCHFare idag förkastar?”
Direkt citat ur inlägget. Vad är otydligt? Jag förklarar gärna.
Ja, jag känner nog att du får förklara kontentan en gång till då jag blir lite förvirrad över om det är frågan som är kontentan eller om det är ett påstående.
Jag känner mig aningen korkad just nu…
Min tolkning av ditt inlägg är att du är orolig för de trender du ser i LCHF-gemenskapen idag. Mer och mer fokus på träning, bantning och detaljer och att LCHF blir mer komplext och då svårare for folk att ta till sig.
/Tommy
Jag gillar att du frågar om.
Under åttiotalet så började många av oss kvinnor att banta. Vi åt oss då mätta, vägde maten och räknade kalorier samt ökade på träningen. Vi gick snabbt ner i vikt.
Och sen upp igen. Vi gjorde om samma sak igen och igen. Efter några år fungerade det inte längre.
Vi åt då mindre och tränade mer, räknande kalorier och vägde maten. Lyckades för att sen gå upp igen.
Då tog vi i ordentligt, Vi åt väldigt lite, gärna pulver. Utnyttjade ketonerna så vi inte behövde äta så mycket. Vi tränade ännu hårdare och nu kom begrepp som ”kräkträning”.
Vi gick ner, men sen upp och då skulle vi ta i ÄNNU mer. Mindre mat och mer träning.
Där hittade många av oss LCHF. Hos mig var det 2006-2007 en övergång från tidigare GI. Släppte frukten som sista GI-grej 2007.
Jag som varit med sen dess upplever att många inom LCHF nu gör samma sak som vi gjorde då.
Vi har börjat äta mycket lite, väga maten, räkna (nu inte kalorier utan kolhydrtaer) samt träna mer och mer.
Denna utveckling ser precis likadan ut som bantningenutvecklingen. Detta skrämmer mig. Jag vill inte dit igen. Jag vill inte förmedla den varianten av LCHF. Jag vill till och med tydligt visa att jag är emot och förhoppningsvis är det fler som delar min uppfattning.
Vilket det bevisligen var. Många har kännt dessa vindar. Många har skrivit till mig om detta.
Vad är nästa steg? Äta en gånge per dag och träna två gånger per dag? Var tar det slut?
Redan nu är det många som äter skrämmande lite mat och tränar 10-12 timmar var vecka och tror att de lever efter LCHF.
Jag vill markera mitt stopp här och skapa debatt. Ha ha ha ha, och jag lyckades, fast det blev helt fel fokus.
(Vi tre har dock genom respektfull kommunikation hittat varandra igen. Men sorlet fortsätter på det ostoppbara nätet)
Jag tycker det är intressant att läsa både om periodisk fasta och om de som kissar på stickor för att utöva lite halvvetenskapliga experiment för att ta reda på saker.
Så därför kommer jag att följa utvecklingen av detta inlägg för att sedan ta bort denna blogg från mina bokmarken :-\
Nej, nej och åter nej!
Det finns ingen diet som håller oss fron diabetes, sköldkörtelunderfunktion än LCHF!
Den dieten fanns redan på 1968 i USA!
Så ingenting nytt att klaga över och vem klagar över att man gått ner i vikt?
Anna du vet dock inte riktigt vad pratar om fullt ut tyvärr.
Tycker du mer och mera låser in dig sig själv och propagerar över fel saker.
Sisst tyckte du att det var bättre att riskera att trilla dit i sitt beroende igen om man nu skulle äta sött skulle man käka socker för inget är ju mera naturligt.
Men du har fel det finns naturligt sött att söta med oxå.
Och ditt resunemang är lika logiskt som att säga till en brukare att skall du berusa dig är det bättra att du gör det på ”riktiga” grejer och inte alkohol…
Att nolla är inget onaturligt.
att mäta och väga gör man för att man vill veta vad man får i sig inget fel på det.
Och om man kört LCHF i två år kanske det är dags att testa något nytt. Vi har aldrig atit lika dant varje dag varje månad varje årstid.
Vi har ätit varierat på det vis att vi har ätit vad som funnits tillgängligt.
Vi har haft kcal underskott vissa veckor månader och överskot andra.
Tillgång till frukt vissa och endast protein och fett andra.
Vi har alltid varit varierade och bytt metod, det är naturligt.
Anna over and out… Ta det lugnt.
Jag har inte skrivit att det är ok att trilla dit genom att äta socker. Var kommer det ifrån? Jag förespråkar inte socker. Jag råder sockerberoende att avstå från allt sött. Jag vill veta var jag har skrivit detta. Låter obegripligt att jag sagt något så evinnerligt dumt.
Jag läser snarare dina rader som att vi har samma ståndpunkt.
Enda stället vi inte håller med varandra är mätandet och vägande. Men lite olikheter är väl ok?
Så jag förstår inte riktigt din kommentar…
[...] har mest engagerat mig i Anna Halléns senaste inlägg som fick väldigt många kommentarer på Facebook men inte riktigt lika mycket på bloggen där [...]
Fråga: Hur skapar man svält med lowcarbmat där man äter till mättnad?
Dessutom fett/Ketonmetabolism är ingen drog som du påstår, är ett helt naturligt tillstånd, de flesta av oss här på jorden är i mild ketos varja morgon när vi vaknar om vi inte äter pasta eller mackor mitt i natten förstås.
Förutom fok som Tommy och Monique som är vetenskapsintresserade och siffernördar behöver vissa av oss detta finlir som blodketosmätning ger oss så enkelt är det. Gå in på jimmy Moores blogg han förklarar hur det hänger ihop.
http://www.dietdoctor.com/new + Jimmy Moore
här förklarar Tom Naughton hur det hänger ihop: http://www.fathead-movie.com/index.php/2012/07/09/low-carb-ketosis-not-necessarily/
Igen: Detta är ett viktigt redskap för många och ingen drog eller anorexiaknäpp. Vi äter så mycket vi behöver till mättnad när vi är hungriga annars är det inte LCHF….
med feta hälsningar
Bosse
Jag får in matdagböcker med två måltider per dag där den ena är en kycklingklubba och den andra måltiden 4 tärningar ost. I min värld är det svält. I min värld får jag inte ihop alla näringsämnen med den kosten.
Hungern reglaras med ketos och om det inte räcker så lägger man till kokosfett. Det är detta som fått mig att slå i taket.
Energibegränsning och ketos är INTE det som fått mig att gå i taket.
Ovan matdagbok är skriven av en person som är mätt och äter fram tills mättnad. Ska jag låta denna trend och vind passera? Är det ok att detta blir LCHF?
Förstår egentligen inte hur man kan jämföra LCHF med 80-talsbantning???
LCHF mår man ju bra av och det funkar UTAN att man behöver gå hungrig.
Dessutom så blir man full av energi och friskare när man äter LCHF.
80-talsbantning innebar ett ju nästan asketiskt liv med ständig hunger som i längden inte fungerade.
Dessutom så är ju inte LCHF en bantningsmetod. Det är en hälsokost. Viktnedgången får man på köpet om du inte väger för lite…då gåt du upp till en nyttig viktnivå.
Med 80-talsbantning däremot går du under plågsamma former tillfälligt ner i vikt.
Jag har inte jämfört LCHF med 80 talsbantning. Jag har jämfört de 6 punkterna som nu för många blivit LCHF med 80 talsbantning. Men skillnaden är att nu upplever vi inte hungern.
Stor skillnad. Läs mitt svar till Bosse så ser du varifrån min oro kommer.
Anna tog du bort mitt inlägg?
Varför då?
Jag ville ju ha en åsikt ifrån dig.
Censurerar du din blogg?
Nix, censurerar aldrig. Men mitt spamfilter tar ibland fler kommentarer än jag vill. Släpper ut dem så snart jag hinner.
Varför filtret tar vanliga kommentarer ibland förstår jag inte. Har försökt att fixa det men då komemr alla engelska snusk-kommentarer också ut.
Ett dilemma för en okunnig datortjej… du är nu ”utsläppt”
Äter LCHF sedan hösten 2008. LCHF är ingen bantningsmetod utan ett varaktigt sätt att förhålla sig till mat. Sluta banta! Ät LCHF!
Jag förstår önskar om viktminskning. Av hela mitt hjärta.
Jag är bara orolig för att vi kopierar grunstanken från den gamla bantningen in i LCHF.
Drömmer vore dock att alla lyssnade på dina ord!
[...] Hallén skrev ett inlägg igår på sin blogg som hon kallade PANG. Hon anser att LCHF är på väg att bli något annat än vad hon vill att det skall vara. [...]
Problemet är väl att många LCHF-are är kroniska bantare? Nu är det sommar och semester och lätt att falla för frestelsen att överäta. Det är ett missbruksbeteende.
Mmmm, och det kanske är en av de delarna vi bör uppmärksamma. Tror stro del av lösningen finns gömt i den kunskapen.
Det är synd när en del försöker krångla till LCHF och göra det till något helt annat än vad det är: Det är en sund livsstil utan en massa krångel!
Det är anledningen till att jag inte är aktiv som Lic. Kostrådgivare, trots att jag har gått utbildningen. Jag är bara glad över att jag nu inte bara vet ”att” utan även ”varför”. Och jag kan berätta för folk. Det är ju så lätt! Du kan leva ditt liv som vanligt, men ät rätt. Vill du träna, gör det, det är bra för kroppen, men krångla inte till det med en massa andra konstigheter.
LCHF blir väl inte krångligare för dig för att _jag_ mäter _mina_ ketoner i blodet under en begränsad period.
Ingen av oss som nu mäter ketonerna basunerar ut att alla måste göra det annars är man ingen äkta LCHF:are. Det är snarare tvärt om. Vi blir nästan ”anklagade” för att förstöra LCHF…
För mig kommer LCHF fortsätta vara ”en sund livsstil utan en massa krångel!”
/Tommy
Du verkar ta hela diskussionen väldigt personligt utifrån din reaktion både här, på facebook och bla kostdoktorn. Självdistans är hälsosamt, alla kan inte tycka lika om allt
De som känner mig är nog inte så oroliga för min förmåga till självdistans så det behöver du inte oroa dig för.
Det jag inte gillar är när någon (nu råkade det vara Anna) på något sätt utger sig för att ha något slags ”moraliskt” tolkningsföreträde på vad LCHF är och _ska_ vara.
Jag gillar LCHF-gemenskapen för den trots allt är väldigt ödmjuk till allas relation till den. LCHF är öppet och man kan äta lite som man vill och vad som passar. Men nu får vi veta (lite tillspetsat) att vi är på fel väg och någon måste ryta i för att få ordning i leden. Det är väl inte så ödmjukt?
/Tommy
Jag ville inte ge uttryck för ett tolkningsföreträde. Men nu när jag har svarat dig vad jag är orolig för, kan du se min oro?
Bara för att du med ketoner kan uppleva ohunger på oerhört lite mat, är det verkligen kroppens behov?
Ingen har blivit anklagad. Ledsen att mina rader ska tolkas så fel.
Att raderna tolkas fel kan ha att göra med att du inte i ditt första inlägg poängterar att du uppmärksammat dessa tendenser i mail som olika människor skickar dig. Som det är skrivet nu kan det handla om vem som helst, vilket många har reagerat på.
Jag förstår att människor har reagerat
När du inte vet att det finns ett tolkningsutrymme är det svårt att förutse detta.
Jag hade ingen aning om att det fanns en grupp som kunde känna sig träffade och därför kunde jag inte lägga till text för att undvika detta.
Vi tre i debatten, jag, Monique och Margareta, har däremot med en respektfull kommunikation löst det hela. Tyvärr kommer nog sorlet på nätet att kvarstå ett tag. Det blir så när många ska tycka om vad de hört men inte varit med.
Jag uppskattar alla er som säger emot mig här eller på FB. Ni som säger emot mig och inte pratar OM mig på andra ställen. Det är respekt. Tack!
Någon sorts sammanfattning på hur väldigt många strävar efter kunskap om hur kroppen fungerar och förstås allra helst lyckas komma i fas med den oftast ökade vikten.
Det är väl där ketostickorna kommer in, vi vill försöka förstå genom egen upplevelse, men där är alla andras egna upplevelser en viktig ingrediens, därför så många bloggar, vi vill veta.
Tyvärr har inte jag lyckats få minskad vikt ännu efter ca 6 år med Atkins och LCHF, tvärtom så har jag ökat mer än jag har lust att trivas med.
Jag tror också på att hitta balans, om det går att vara så lyhörd när så mycket av vardagen tar så mycket plats.
Flera rapporterar om sina lyckade viktnedgångar, skriver böcker och tjänar stora pengar, någonstans har det gått fel, det är inte längre en fråga om att dela med sig av kunskap, mer en egenuppfattning om att; nu har jag kommit på det, nu kan jag sälja.
Nu satte jag också ner foten!
Hoppas att ni inte slutar att bry er om er själva och att ni inte nedvärderar er för att det går trögt, den viktigaste ingrediensen tror jag är kärlek, även till sig själv.
Kramar till er alla!
Yvonne, mycket bra nedsatt fot!
Sen är det ganska få som tar betalt för kunskapen de förmedlar. Att en tryckt bok kostar pengar tror jag är ganska accepterat. Sen finns det väl några tveksamma betalsiter men de är ganska få.
Det finns så otroligt mycket bra gratisinfo på nätet så man klara sig utmärkt på inga pengar alls.
/Tommy
Jag är inte emot ketosstickorna. Jag är emot fenomenen av ALLA de 6 punkterna.
Att ketosen kom upp i disukssionen var för att de som nu provar detta felaktigt tog åt sig. Läs mitt inlägg med öppna ögon. Jag angriper ingen och jag är inte emot ketos eller energibegränsning.
Diskussionen har helt lämnat mitt inlägg…. Kontentan av vad jag vill säga är:
”Ät mindre och träna mer? eller?
Är det någon som ser det skrämmande sambandet med den klassiska bantningen som vi LCHFare idag förkastar?”
Jag upplever att din rubrik Anna är det som provocerar många (av oss). Framhävd av stora bokstäver och ber alla som håller med dig att dela, utan att du egentligen säger vad det är de ska dela?
Men jag vet att du gillar att provocera, synd bara när det blir på andra kostrådgivare och insatta personers bekostnad. Tråkigt tycker jag, när vi ändå är här för att hjälpa andra med samma sak, att hitta det som fungerar bäst för individen. Och när inte LCHF i all njutning fungerar för någon som har 20 eller 40kg övervikt så tycker jag att det går inte säga att bara du stressar mindre så löser det sig, om du förstår mitt poäng. Det är många överviktiga ‘out there’ som VILL gå ner i vikt utan hunger o sötsug, kalla det att banta eller inte, det är ett faktum. Om vi inte testar oss fram så vet vi inte heller hur vi ska kunna hjälpa de, eller?
Att prata ketoner eller vara i ketos har funnits med i LCHF kosten hela tiden, synd bara att det blir så negativ för att vi är några som testar hur i praktiken ketoner påverkar kroppen genom att mäta blodketoner.
Tex har jag precis ‘forskat’ fram på min egen kropp att grädde INTE tar mig ur ketos! Det är jättehäftigt då många kostrådgivare, mig inkluderat, har sagt att den ‘svåra’ kroppen ska dra ner på grädde (mejerier) !
TÄNK OM det inte är grädden o mejerierna som är boven?
TÄNK OM det inte överdriven mängd grönsaker som tar oss ur ketos?
TÄNK OM vi kan hitta bra lösningar för att hjälpa de som vill ha hjälp genom att visa ‘så här kan det vara…’
TÄNK OM detta hjälper tusentals personer med sina viktproblem, samtidigt som de äter sig mätta och nöjda på LCHF!
TÄNK OM detta är svaret som många MÅNGA har sökt:
HUR ska vi veta utan att testa oss fram till det?
Jag har svarat dig och svarar igen. Det finns INGET fel i all testa. Och jag har aldrig sagt det. Du försvarar dig mot ett angrepp som aldrig har skett och jag försöker förklara att jag inte kritiserat dig/er.
Men ni håller fast vid detta. Var är jag otydlig?
Läs mitt inlägg. Det jag vill DELA är följande rader:
”Ät mindre och träna mer? eller?
Är det någon som ser det skrämmande sambandet med den klassiska bantningen som vi LCHFare idag förkastar?”
DET borde vara diskussionen. DET var ju min fråga. DET var mitt syfte.
Varför diskuterar vi påhopp och inte sak?
Min åsikt är att du inte var tydlig i ditt första inlägg. Människor känner sig påhoppade. Du skulle redan från början poängterat att du i mail från olika människor får vibbar som du inte tycker om.
Fokuset hamnar på annat än sakfrågan eftersom folk känner sig utpekade.
I ärlighetens namn trodde jag också att ditt inlägg var en känga till de som mäter ketosen via blodet.
Jag har bett om ursäkt för min otydlighet. Gång på gång.
Jag har förtydligat mig. Gång på gång.
Varför hör ingen detta?
Jag visste inte att gruppen fanns och därför hade jag ingen aning om att jag var tvungen att förtydliga. Jag har inte en susning om att det fanns en grund för missuppfattning.
Men en spännande fråga. Är jag typen för att slänga iväg dolda kängor? Brukar jag göra det? Eller brukar jag försöka att respektera allas val och hitta möjligheter för olika viljor?
Jag vet att jag har kängat till Claude Marcus ett par gånger. Jag nämnde då honom vid namn.
Tråkigt är att diskussionen nu handlar om att jag trampat någon på tårna som jag inte hade för avsikt att göra.
Var tog den verkliga diskusionen vägen?
Här komemr kontentan av det jag oroas över:
”Ät mindre och träna mer? eller?
Är det någon som ser det skrämmande sambandet med den klassiska bantningen som vi LCHFare idag förkastar?”
Var är den diskussionen?
Jo jag har sett att du har bett om ursäkt, men skadan är kanske redan skedd. Ibland är det ju svårt att rätta till något som blivit fel.
Eller så kanske inte ursäkterna är nog tydliga eller trovärdiga (mina spekulationer)?
Jag känner inte dig så vet ej om du ”kängar”, men jag tror jag läste en kommentar av någon om att du tycker om att provocera (vet ej om det stämmer). Och då väcker man reaktioner hos folk.
Jag håller med dig att det är en viktig diskussion och bör lyftas upp, men kanske på ett annat sätt. Budskap som är viktiga bör tala för sig själv, utan inlindande i text som går att misstolka.
Tack Anna, mycket bra skrivet. Nu klarnar mycket för mig. Du behöver inte ”förklara dig mer” i min fråga ovan (den om syftet alltså, Expressen får du gärna kommentera
)
När jag äntligen förstår tanken med ditt inlägg ska jag sätta mig och fundera på en kommentar kring det. Som du skriver det nu känner jag ingen mycket från de kontakter jag har också…
/Tommy
Du förutsätter alltså att alla som laborerar med sin ketos har nödvändiga kunskaper med andra ord? Min systerdotter som har ett BMI på max 17 kom igår hem ochmeddelade glatt att nu skulle hon fixa ketosstickor så att hon äntligen skulle bli skinny som modellerna (hennes egna ord) DET är ett problem hur än ni vrider och vänder på det. Så lätt att förutsätta att endast ”de som vet vad de håller på med” ”forskar” på sin gene kropp..så är INTE fallet och så länge ätstörningar är ett faktum så blir det ett problem. Man får tag på droger på nätet hur lätt som helst, snart ..om inte redan..så är det lika lätt att få tag i mätare och ketosstickor olus annat nödvändigt för att laborera med sin vikt för ALLA som inte är nöjda med den och det är många oavsett om BMI är 15 eller BMI är 45.
Otroligt tacksam att Anna tar upp ett existerande problem och pinsamt hur föraktfullt och misstolkande många av er bemöter detta. Bara för att det funkar för er behöver man inte ha skygglappar på. Du verkar gilla versaler, men är väl så när man har svårt att acceptera andras synvinklar än sina egna.
Vi behöver inte alla tycka lika, men vi måste våga prata om känsliga ämnen.
Din berättelse visar på hur stickorna kan missanvändas och skapa ohälsa. Det finns alltid två sidor på ett mynt.
Nu tror jag dock att diskussionen börjar handla om det jag skrev om
Spännande att se var det leder.
Det här är svårt och individuellt, men om man inte hittar sin egen balans, så måste man ju göra något och söka orsakerna. Den bästa borde vara att hitta varför man gick upp i vikt och förska få bort den anledningen.
En anledning är naturligtvis att man har ätit för mycket, men om man inte gjort det? Jag gick upp i vikt medan jag åt cambridgesoppor och inget annat.
En annan är att man ätit för mycket godis, glass, kakor och bullar, men dessa produkter går faktiskt bort redan på viktväktartiden (7 gånger). Sen finns ju det här med sockerberoende, men det är heller inte mitt problem.
Sen kommer väl att minska på kolhydraterna överhuvudtaget. Och det optimala måste väl då att inte äta några alls, men inte ens ägg är utan kolhydrater. Men under 5% är inte omöjligt.
Träning tar jag inte upp, jag tror att det är jättebra och jätteskönt, tränar en del själv, men går inte ned i vikt av det.
Min historia finns också hos kostdoktorn, eftersom till en början gick det väldigt bra, jag gick långsamt och säkert ned i vikt, var nere på 75 kg, då utan någon som helst anledning det vände. Och sen har jag varit rätt tyst.
Ganska snart var jag uppe i min ursprungsvikt igen, utan att jag förstod varför. Jag hade inte ändrat på någonting som hade med matintag att göra.
Vid 38 års ålder och två barn vägde jag 51 kg , 15 år senare 99 kg.
När jag vägde som allra mest fick jag dessutom diagnosen diabetes och nu när jag gick upp i vikt igen hade jag fått tillbaka mina förfärliga bs-värden med mellan 12 och 15 som fastevärde utan kolhydrater.
Som diabetiker gör man ibland en sjuprovtagningskontroll, dvs fastade, efter frukost, före och efter lunch och middag samt till kvällen. Det enda tydliga var att det fanns varken toppar eller dippar, allt var jämnt och högt. En dag prövade jag med att inte äta något alls, men det var inte någon skillnad då heller.
Mitt konstaterande och slutsats då är att det för mig inte handlar om mat utan det måste vara något annat.
Men vad? Jag vet inte varför jag gick upp i vikt till en början, så grundorsakerna kan jag inte göra något åt, jag vet inte varför jag gick upp igen nu.
Jag har fått börja medicinera mot min diabetes och tack vare detta har det börjat vända nedåt igen. Jag kommer dock ändå alltid att äta LCHF, då jag tror att allt annat är mera katastrof.
Jag är därför också väldigt glad över alla andras testningar av olika varianter för att se hur de lyckas och vad som händer, allas kunskaper och erfarenheter tror jag tillför en hel del.
Frågan är, varför väljer vi att äta så vi går upp i vikt?
Jag ville inte vara tjock men åt mig upp till 111 kilo. Varför? Vad gjorde att jag inte hade trygga ätrutiner utan undantag? Vad gjorde att jag skapade mig bantningsperioder och däremellan äthelger för jag skulle ju börja på måndag igen? Varför åt jag inte korrekt hela tiden?
Här tror jag en del av svaret sitter. Kan jag inte äta korrekt hela tiden kommer ingen kunskap att fungera.
Karin20,
Låter som om du kan ha problem med sköldkörteln. Du skriver inget om den, kanske värt att kolla upp om du inte redan gjort det.
MvH Ulrika
Något som jag funderat över och som jag kan tycka är märkligt är när föräldrar väljer att ge sina minsta barn socker. Nu syftar jag på barn i åldrarna 6 mån – ca 4 år. Varför ska ett så litet barn äta godis, glass, kakor, bullar etc? Jag kan inte förstå det! Det är föräldern som bestämmer och väljer att barnet ska äta det. Inte barnet! Att ge socker till ett litet barn på ett år som knappt kan prata eller överhuvudtaget inte vet något om kost är för mig ganska så osmakligt faktiskt. Det är ingen hemlighet att socker inte gör någon som helst nytta i våra kroppar. Tänderna tar stryk och blodsockret stiger snabbt som attan för att sedan sjunka och bidra med trötthet och gnällighet, framför allt hos barn! ”Ja men barnet tycker det är gott med socker, man ska njuta av livets goda”. Nej! Om barnet inte vet något annat, varför väljer man ens att ge godis till barnet då? Det finns ju inget socker barnet kan sakna om det aldrig har börjat äta det? Jag kan förstå att man ger lördagsgodis till barn som är 4-5 år gamla. Varför? Jo eftersom de är såpass stora att de själva har tagit reda på att det finns något som heter ”lördagsgodis”. De ser andra barn som äter det och de hör andra barn på dagis prata om godis. Självklart ska barnen få unna sig lördagsgodis en gång i veckan och det är absolut inget fel i det även om socker inte är speciellt nyttigt. Det jag tycker är fel är som jag skrivit ovan, att man ger små små barn socker. Barn som inte har bett om det, inte vet vad det är för något eller aldrig ens frågat efter det. Då tycker jag att man som förälder har ett ansvar att inte proppa i sina barn en massa skit, så länge det går! När Elvin kommer upp i åren och lördagsgodis kommer på tal kommer vi i första hand att välja de nyttigare alternativen, som fruktsallad eller bär med grädde osv. Jag vill inte förbjuda mina barn att äta lördagsgodis när de blir äldre men jag ser ingen som helst anledning till att ge dem socker när de är små och inte själva vet vad det är.
Stackars dig Anna, inte ens fri att ha en egen åsikt och när du väl yppar den ändå så misstolkas den till det grövsta av oliktänkare. Såååå lite behövs för att agressiviteten inom LCHF’rörelsen ska flöda.
Stå på dig Anna, vi är många som glädjs över ditt arbete och delar dina åsikter.
Kram
Sten i glashus?
Det där är väl en rätt grov övertolkning av oss oliktänkare?
/Tommy
Jag tycker inte att du blir påhoppad, utan att det kommer fram andra åsikter än dina. Om kritiken är konstruktiv kan man gott lyssna på den och det tycker jag att den är.
Jag håller med Monique, att det kan kännas hopplöst att inte tappa något i vikt, trots LCHF kost. Då kan det vara bra att göra en mätning under en tid och få reda på vilken mat som bromsar upp viktminskningen. Jag kallar inte detta för bantning för man äter ju enligt LCHF, är mätt och nöjd och har inget sug och svälter absolut inte.
Sten-Sture Skaldeman, som jag anser, startade LCHF, är av den åsikten, i alla fall om man läser hans böcker, att det inte är fel att räkna ketoner. Det behövs kanske inte göras med stickor, utan enbart med kosten för att se hur kroppen reagerar och viktminskningen sätter igång, men det blir betydligt enklar med stickor.
De flesta som går över till LCHF vill gå ned i vikt och när detta inte sker tycker jag att det är helt OK med lite koll. Det är ingen njutning att stå stilla på vågen när man vill gå ned i vikt. Då är det lätt att tappa modet och gå tillbaka till kolhydratkost igen.
Tack för en informativ och trevlig blogg.
Jag är inte påhoppad. Håller helt med. Hoppas att jag inte på något ställe skickat de signalerna. Men disukssionen har tappat fokus. Och det är tröttande att förtydliga i det oändliga och ändå så är den felaktiga uppfattningen om att jag har hoppat på någon kvar.
Jag har inget emot Moniques mätningar, Jag har aldrig berört det ämnet i mitt inlägg. Jag är för ny kunskap. Jag har inte kallat mätningarna för bantning. Jag kände inte ens till att de existerade. DÄR är felet. Jag ska ha hoppat på något jag inte visste fanns och som jag nu med facit i hand fortfarande inte tycker stämmer in på min text.
Är dessa ketonmätningar och deras tester det jag skriver om? Jag kan inte se sambandet.
Jag har sagt att mina sammanlagda 6 punkter liknar klassisk bantning och det skrämmer mig. HÄR borde diskussionen vara.
Jag är inte emot stickorna som mäter ketoner, även om jag aldrig använder dem själv eller förespråkar dem. Alla gör väl som de vill.
Jag är emot konceptet ”ät mindre och träna mer”-vindarna som nu når mig. Vad har det med Monique att göra?
Det är ok med koll. Jag är inte emot det heller. Jag är emot att vägen vi är på väg just nu är lik den vägen vi precis lämnade. Varför är den frågan så skrämmande? Varför kan vi inte diskutera sak?
Det är frustrerande dock att på nätet komma ur en missuppfattning. Näst intill omöjligt. Spelar ingen roll hur många gånger man förklarar. Känns ibland som att det inte finns en vilja att lyssna. Själva missuppfattningen är kul i sig. Lite: låt oss hälla bensin på brasan.
Gissar också på att det redan pratas där jag inte finns så jag inte kan förklara mig och där skrivs det att jag gjort och sagt saker som jag inte sagt eller gjort. Det är frustrerande. Men men, inget att göra åt. Det är nätets värld. Bara att acceptera.
Hoppas fortfarande på när detta har lagt sig att vi kan diskutera det jag och många med mig upplever. Det som mitt inlägg faktiskt handlade om. Vi är på väg tillbaka till ”Om du bara tränar mer och äter mindre” så löser det sig. Jag tror den diskussionen behövs.
…kanske inte här men på andra bloggar och forum… tyvärr!
Ler lite snett. Som tur är så läser jag inte på andra bloggar. Skitsnack bakom ryggen biter inte på mig. Tycker bara det är svagt och vidrigt. Det får stå för dem.
Jag tycker om raka diskussion med den det berör. Även om vi tycker olika.
Vi en än gång säga att Margareta, Monique och jag har rett ut detta respektfullt oss emellan. Så vi är klara. Och glada.
Vad var det somvar så svårt att förstå? Jag uppfattade inlägget som att Anna yttryckte en oro för att många börjar svälta sig med LCHF, dvs försöka äta så lite att man går hungrig, ungefär som man gör med tallriksmodellen. Detta i iverna att nå snabba resultat. Även att man skall försöka få syn på varför man äter för mycket. Är det för att man mår dåligt, har tråkigt, är ensam eller finns det andra skäl utöver att man är hungrig? det är väl lysande att först och främst lära sig äta normalt, precis om Anna nämner massor med gånger på sin blogg. Jag tycker absolut Anna har en poäng då många har bråttom islället för att hitta en modell som kan fungera resten av livet. Detta är bara ett uttryck för vad jag tycker och inte en påstådd sanning som gäller för alla.
TACK!
Jag vill inte vara spydig, men jag förstår inte heller vad som är så svårt att förstå.
Jag lyckades trampa på tår jag inte vissta fanns och nu är disukssionen på dessa och inte längre på ämnet.
Jag har bett om ursäkt, men det räcker inte. Tyvärr. Får låta tiden var det som får oss att lämna ämnet. Finns nog ingen annan lösning.
Ett sista inlägg från mig : )
Ska man be om ursäkt gör man det så folk förstår att man menar det annars kan ursäkten lika gärna vara.
Ödmjukhet är en god sida och ”Jag vill inte vara spydig, men jag förstår inte heller vad som är så svårt att förstå.” är inte ödmjukhet i mina ögon. Ännu en gång, jag förstår att folk reagerar och det sista gör inte saken bättre
De två jag bad om ursäkt har förstått. De är glada och nöjda. Så jag har nog gjort vad som skall. Eller?
Sen Sirpa, hur mycket tålamod tror du jag har i min kropp. Läs allt jag tålmodigt har svarat på om och om igen. Även jag har en gräns och jag förstår uppriktigt inte hur det urartade så.
Efter timmar på nätet av ödmjukhet så hittar du en mening med en ”suck” från mig och direkt tolkar du det som att jag inte är ödmjuk. Nej, du känner verkligen inte mig. Känn efter, hur hade du svarat efter timmar av samma sak på något du påstås ha sagt men aldrig menat?
Hur hade du upplevt det när vad du än säger vrids på så att allt hela tiden blir fel och elakt? När du ska rätta till det så blir det fel.
Mitt tålamod är stort, men tyvärr inte oändligt.
Hoppas att du stannar på bloggen även efter stormen och hänger med i denna positiva samling av underbara läsare och spännande debatter.
Kan väl kanske hålla med Sirpa om att det där var lite onödigt…
/Tommy
Kan nog jag med, nu när jag har sovit en natt. Men som sagt, efter timmar av samma sak så fanns det en stor känsla av hopplöshet och uppgivenhet. Tyvärr lyste den igenom.
Hoppas att ni kan se alla timmar och kilometer av text innan och inte bara denna miss i protokollet.
Jag personligen ”överanalyserade” nog det Anna skrev och fick inte ihop resonemanget, rubriken och slutklämmen. Men nu tror jag att jag förstår. Det är ju synd att alla inte är lika snabba att fatta som andra…
/Tomm
Väl rutet Anna! Jag har delat på min vägg, är lika förvånad som du över det hetsbantningsbeteende som dyker upp överallt inom LCHF-sfären
Jag släpper tjafset här och på andra ställen och kommenterar själva innehållet (som jag tolkat det).
Som jag skrev i en kommentar tidigare så är min uppfattning om ”syftet” eller ”tanken” med detta numera omskrivna inlägg att Anna upplever trenden inom LCHF som oroande då den mer och mer fokuserar på viktminskning och att LCHF av många nya ses som en viktminskningsmetod i första hand och de andra hälso- och förebyggande effekterna som lågkolhydratskost faktiskt har.
Med denna förståelse av inlägget skulle jag vilja säga så här:
Jag håller helt med om farhågorna. Det jag hakade upp mig på var de sex punkterna men mer om det senare.
Jag började ganska anonymt med LCHF i september 2009 och läste då bara sporadiskt på Annikas blogg och sen även kostdoktorn. Efter en kort tid blev jag aktiv på LCHF-Forum.se där jag började skriva en dagbok där mina intag och viktförändringar rapporterades. Redan här på LCHF-Forum i början av 2010 började jag känna att det finns en enormt stor fokusering på vikt och utseende. Många unga tjejer dök upp kort och frågade mig (i forumet och via mail) om hur de skulle gå ner från 63,5kg till 59kg på fem veckor. Jag försökte hjälpa till så gott jag kunde men baserade allt jag skrev på mina egna erfarenheter och vad jag själv åt och drack.
De som kan min bakgrund lite vet att jag alltid säger att jag innan jag hittade LCHF aldrig hade bantat eller egentligen ens funderat på att banta. Jag vägde nästan 175kg och trivdes alldeles utmärkt med mitt liv. Jag hade alltså aldrig egentligen aldrig reflekterat över hur stor denna fråga är för väldigt många. Visst hade jag lite koll på de metoder som fanns. Viktväktarna, GI och pulverdieter. Men jag hade aldrig intresserat mig för matrestriktioner då jag är på tok för matintresserad för att låta mig styras av några regler.
Denna enorma utseendefixering chockade mig och jag slutade faktiskt kommentera de flesta av ”quick-fix” frågorna och koncentrerade mig på de som faktiskt hade ”verkliga” problem. Dvs kraftig övervikt och till viss del andra typer av problem. Detta fick jag lite skit för då men jag höll fast vid att jag såg få poänger att hjälpa 17-åringar att tappa 1,73kg ner till gränsen på undernäring.
Vad vill jag säga med detta då? Jo, även om jag inte jobbar med kostrådgivning så har jag coachat och försökt hjälpa folk under några år nu och eftersom det för mig har varit vikten som varit den enda ”upplevda” förbättringen så är det den jag har fokuserat på. Även diabetiker och andra som hittat mig med andra problem har jag naturligtvis stöttat så gott jag kunnat men utan helt egna erfarenheter så har det fortfarande varit matrelaterat och kopplat till vikten. Så att synen på LCHF som viktminskingsmetod för ”allmänheten” tror inte jag egentligen har förändrats sådär jättemycket. Och nu när tidningar som Expressen säljer LCHF på det sättet man gör så lär det ju inte minska.
När det gäller de 6 punkterna som kanske väckte mitt intresse för mycket så kommenterar jag dem ur mitt perspektiv. Min tolkning av dessa och sen slutsatsen var att de sex punkterna på något sätt leder till den trend som nu flaggas för.
1. Vi väger maten. Kontrollerar maten.
2. Vi räknar kolhydrater. Söker i listor.
Första månaderna vägde och mätte jag ingen mat alls. Jag läste lite om vad Sten_Sture rekommenderade och körde på det. Det blev godtycklig storlek på köttbiten och så kryddsmör till den. Broccoli, champinjoner och blomkål var vanligaste tillbehören. Viktminskningen kom igång direkt och jag blev mer intresserad av vad jag faktiskt åt så jag började registrera mina intag på LCHF.se och lade in allt i ett datablad. Jag tyckte detta var riktigt spännande att följa men jag var väldigt noga med att inte låta dessa siffror styra mina val av mat. Det har jag varit noga med hela tiden.
Jag ser inte dessa två punkter som något problem utan snarare tvärt om. Många som jag coachat har skckat matsedlar till mig som följer det ”alla” säger. Bara livsmedel med 5g per 100g. Totalt har jag stött på personer som får i sig upp till 50-60g kolhydrater på dessa råd och när jag istället får dem att titta på hela dagsintaget och inte på enskilda livsmedel så går det betydligt bättre. Så ibland måste man väga och mäta och det tror jag de flesta håller med om. Efter ett tag får man en god känsla för vad man kan äta och hur mycket och då är LCHF sjukt enkelt att hålla på med.
Själv registrerar jag dagligen vad jag äter och lägger in det i mitt datablad. Jag har data på vikt, intag och förbränning sedan februari 2010. Dag för dag. För mig som är sifferintresserad är det skoj att gå tillbaka ibland och se vad jag ätit. Men jag låter mig normalt som sagt inte styras av det alls. Jag kommenterar intagen i bliggen ibland och det låter ibland som att jag ”bryr” mig mer än vad jag gör.
3. Vi kissar på stickor.
Jag har precis nu börjat mäta lite saker. Det började med att jag var nyfiken på hur blodsockret förändras av olika livsmedel. Framför allt kommer jag jämföra saker som anses nyttiga i samhället men även i LCHF-gemenskapen. Jag ska testa Low-Carb bröd och choklad mot riktigt bröd och choklad. Cola Zero med apelsinjuice och riktig cola. Detta ska jag göra för att det verkar kul. Mathållningen kommer naturligtvis forsätta vara ganska strikt LCHF.
Nu har jag ju även också börjat mäta ketoner för att se vilka livsmedel som får vilken effekt för mig. Sen kan jag möjligtvis rekommendera folk att testa det ena och det andra baserat på hur det funkade för mig. Men då vi alla är ganska olika så kan jag ju aldrig garantera effekten för någon annan.
4. Vi övertränar och sen ökar vi lite till.
Den enda motion jag ägnar mig åt just nu är promenader. Jag går kanske någon timme eller ett par om dagen så av ren träning har jag ingen erfarenhet. Jag har dock börjat läsa mer och mer och det som inte lockar mig är att flera bloggar och böcker förespråkar en för liberal LCHF för mig. Och om man skulle ”behöva” mer kolhydrater för att träna då får det vara. Så det ligger på hyllan för mig just nu.
5. Vi provar LCHF tips, LCHF metoder, någon säger ditt en annan säger datt och allt vi gör är att hoppa från metod till metod, nu bara med LCHF som prefix.
Lite kopplat till förra punkten. Lite väl många liberalare LCHF-varianter börjar dyka upp. Det blir mer och mer GI och enkelheten med LCHF försvinner med alla dessa varianter. Här ser jag nog den största risken i ”trendspaningen”.
6. Och nu är det dags för LCHF-svält!
Den här är lurigare för mig. Normalt äter jag bara en gång om dagen men då är det ganska mycket. Mellan 1500 och 2500 kalorier brukar det bli. Någon gång närmare 3000. Så det är inte så att jag svälter mig. Det var en av mina huvudprinciper när jag började med LCHF. Aldrig gå hungrig och aldrig ”lida”. Så är jag ungring så äter jag. Men det blir alltså ganska ofta bara en gång om dagen. Allt jag äter redovisar jag på min blog och där kan man se bilder och näringsinnehåll från i princip alla dagar sedan september 2011. Svält har alltså aldrig varit ett problem för mig. Men jag håller med om att detta kan vara en risk. Jag får ofta frågan om det är bra att äta en gång om dagen och jag svarar alltid att det funkar för mig. Men jag har blivit försiktigare på sista tiden då jag också insett att de som ger sig på att äta bara en gång om dagen ”tvingar sig till det”. Då är det definitivt på väg åt fel håll.
Så i princip (tor jag) håller jag med om att det finns risker med framtidens LCHF om vi låter för mycket teknikaliteten och utseendeideal _styra_ oss. Om några av oss mäter ketoner och redovisar våra upplevelser och data så tror jag det i kombination med alla andras egna erfarenheter kan bygga en bra empirisk grund för vad som funkar och vad som inte funkar. Att bara säga att ”man måste lära känna sin kropp” funkar inte för alla. Vissa människor vill få bevisat på papper att de är friska medan andra inte behöver det. LCHF-gemenskapen måste ha plats för alla.
Oj, det blev lite långt och kanske väl rörigt… Men det var väl i alla fall lite kopplat till det jag tror posten var menad att lyfta? Eller?
MVH
Tommy
Tack, det var detta jag sökte med mitt inlägg.
Funderingar, berättelser och reflektioner om vart vi är på väg.
Mina punkter under är ännu ett dilemma. Vi glömmer att kosten är en del av självmedicinering och kickarna i livet. Kanske mer av facit finns här än vi har reflekterat över? Kanske…
Tack för ett bra inlägg Anna! Jag har själv reagerat på att LCHF handlar mer och mer om bantning snarare än naturlig kost och om att må bra. Varför jagar vi ALLTID dessa kilon?? Jag tycker det är sorgligt att vi tappat spåret med naturlig mat, hålla blodsockret i schack och må bra. Visst tror jag att dagspressen (bantning säljer lösnummer) har en bidragande effekt till detta men jag läser mer och mer på webben om LCHF som en bantningsmetod och nya sätt att gå ner i vikt (jag riktar mig inte till någon specifik person utan talar i allmänna ordalag).
Nu börjar jag förstå varför bakning a la lchf har varit så fult tidigare – för det går ju inte hand i hand med bantning… tur att LCHF inte bara handlar om viktnedgång utan om naturlig kosthållning.
Jag tänker på alla nya som börjar äta LCHF…. jag skulle ha blivit mörkrädd om jag började nu och inte för en massa massa år sedan
Jag är inte emot LCHF för viktminskning. Inte alls. Ser det som en hållbar och hälsosam väg mot en mindre vikt.
Jag är rädd för tendensen att vi äter allt mindre och tränar allt mer.
Jag är också rädd för att vi glömmer att det inte finns ett facit för alla. Vi är alla olika. Vi behöver olika facit.
Bakning är inte fult. Det är en underbar lyx för de med ett sunt ätbetende och önskad vikt. Diskussione gällande bakning har nog snarare varit att när bakningen blev ok inom LCHF så började äver sockerberoende att baka – för det var ju ok. Och många som sökte viktminskning började baka – för det vara ju LCHF. Man glömde då bort, för vem är denna nya form av nyttigare glutenfri bakning ett bra val?
Jag är så glad att Bakböckerna finns för alla som kan använda dem. jag är samtidigt orolig för att skapa en ok-stämpel för dessa då många inte kan hantera ens minnet av det goda.
Tyvärr spårar även denna debatt lätt ut då den tolkas hur som helst. Jag har lyft fram faran med bakningen och vips så är jag emot bakning. Vilket jag INTE är! Jag vill att de som inte kan hantera bakning ska förstå att denna del inte är för dom. (Jag tillhör den skaran)
Till alla som kan njuta och må strålande och ha sin önskade vikt. NJUT!
Det viktiga är att alla gör sina egna val. Ingen bestämmer vad andra får.
Jag tycker det är bra det du skriver. Själv har jag aldrig ”lidit” av min övervikt speciellt inte som min fru alltid har gillat ”mulliga” män.
Under 20 år smög sig som för många hade ändå 20 kg på mig och satte sig runt midjan när jag var runt 50 och jag ”pratade” ofta om att ”banta” men detta var knappast seriöst och jag gjorde egentligen inga allvarliga ansträngningar för att gå ned. Den allvarligaste ansträngningen var när vi på jobbet var några stycken med samma utvecklingstendenser och ”bestämde oss” för att ”ta tag i saken” och gemensamt gick vi därför och vägde oss varje vecka och gjorde kurvor som vi satte upp på väggen. Dessutom satte vi upp ”personliga” mål t.ex. att gå ned 5 kg på ett halvår. Vi var väl ett tiotal som ställde upp på detta men resultatet var egentligen noll för samtliga utom för en som ”spikade målet” på 10 kg ned. Alla, utom den som lyckades, var förstås fast i det officiella tänket att det bara är antalet kalorier som räknads. Han som lyckades hade hört talas om LCHF och körde den linjen.
Jag tycker som du att vi lever i en helt sjuk värld av viktfixering och där ”skammen” tyvärr är en viktig faktor. Jag anser inte att man är sjuk för att man har ordentlig övervikt utan tror snarare att denna övervikt på samma sätt som högt blodtryck och höga kolesterolnivåer ingår i kroppens ”försvar” och att dessa ”riskfaktorer” då snarare är signaler på att vi utsätter våra kroppar för saker som den inte borde utsättas för och det gäller då inte minst ”onaturlig” kost med alltför mycket kolhydrater och speciellt då snabba i form av socker och bröd.
När vi till slut har samlat på oss alltför många riskfaktorer befinner vi oss till slut djupt nere i det ”metabola träsket” vilket typiskt inträffar när man passerar de femtio. Det är förstås då många av oss som då på allvar också drabbas av våra ”välfärdssjukdomar” (konstigt ord förresten) som t.ex. sockersjuka och hjärtsjukdom. Det hela är ju förstås frågan om en gradvis försämringsprocess.
Min ”egen” hypotes är här att ju djupare man nu hamnat i det metabola syndromet ju svårare har man sedan att ta sig ur det och ju strängare måste man därför vara för att minska på kolhydraterna om man ska lyckas ”hålla ställningarna”.
De flesta riskfaktorerna förbättras ju också ofta dramatiskt när man följer LCHF strikt. Däremot är det kanske så att övervikten är den faktor som kroppen sist gör sig av med för att det kanske är så att det bara är bra att ha en rejäl övervikt som försvar om kroppen under många år tagit för mycket ”stryk” av kolhydraterna. Jag läste någonstans att av de som drabbas av hjärtinfarkter, som i mitt fall för 14 år sedan nu, så har de som har övervikt störst chanser att överleva och jag hade ju då bevisligen 20 kg för mycket så detta var kanske min ”räddning” och att jag överlevde inte, som överläkaren trodde, enbart berodde på turen.
Man ska förstås inte var kaxig men jag är ännu inte bypassopererad trots att jag tackade nej till operation redan 1999. Nå – nu har jag på strikt LCHF idag exakt normalvikt och det tror jag också detta beror på att kroppen (homeostatiskt) har bestämt sig för att det nog inte längre är så stor risk för att jag ska hamna på intensivvårdsavdelningen igen och därför kan ”slappna av” vad det gäller övervikten och till slut även ge sig även på den punkten
Tack för din berättelse. Grattis! (Och lite kaxig tycker jag allt att du kan få vara)
Det gäller ju att äta så mycket som möjligt av artegen föda = ”riktig mat” för att hålla vikten och må optimalt väl – som jag ser det. I sak om vad jag grundar det på här http://josefboberg.wordpress.com/2008/04/13/mg-brist-stress/#comment-907
Läste igår ett kanoninlägg av Anna Hallén! http://www.annahallen.se/lchf-for-sockerberoende Gör det du också! Och alla kommentarerna från hennes läsare! Blir så glad!!!! Det finns fler ”knäppgökar” därute än jag! Tänk om fler ville prova på, och komma underfund med vad livet kan vara BRA UTAN SOCKRET! Så MYCKET bättre till och med!