Anna Hallén

Du ska inte ge upp. Det är inte omöjligt. Men tyvärr har många av oss provat att gå ner i vikt med en metod som ÄR omöjlig. Att äta lite och fettsnålt!

Har du då kämpat i 10-20 kanske 30 år med en omöjlig metod och ständigt misslyckats, ja då börjar det kännas hopplöst. Det känns omöjligt och man känner sig oerhört misslyckad. Jag kommer ihåg känslan. Men det är inte dig det är fel på. Du har bara använt fel verktyg. Klart att du misslyckas om du försöker slå i spik med en skruvmejsel!!

NU kommer det att ta tid. NU måste du ”läka” Har vi misshandlat våra kroppar, våra enzymsystem, vår förbränning, våra hormoner, vår fettförbränning mm i en massa år så är det klart att det kommer ta tid för kroppen att fungera på sitt yttersta igen.

Hade du brutit benet hade du inte förväntat dig att bli frisk på en vecka, eller hur? Och för kroppen är det en mycket enklare sak att laga än att laga hela matsmältnings- och överlevnadssystemet!

Är du sönderbantad och har oerhört svårt att gå ner i vikt så måste du FÖRST lära dig att äta. Att stå still i vikt. Att bli trygg med din mat. Att inte svälta. Att inte frossa. Att inte börja om… utan bara fortsätta vecka ut och vecka in med bra god lågkolhydratkost kost och ordentligt med naturliga fetter.

Du måste hitta en trygg rutin. Ditt eget lugn. En trygghet i att mat inte är orsaken till din övervikt. Orsaken är att du inte kan hantera svält och du kan inte ”äta lite av allt”. Du är kolhydratberoende! Utan ett beroende hade vi haft full koll på vårt ätande, eller hur?

Du kan!

Varför fungerar inte LCHF på mig? Varför går jag inte ner i vikt?

Jag får den frågan lite då och då. Första gången så förstod jag inte varför. Jag hade personlig kostrådgivning med en tjej som hade en övervikt på minst 30 kilo. Vi gick igenom kosten, skrev matdagbok, gick igenom kunskapen, letade fällor.

Tjejen gjorde allt rätt och jag trodde på henne och gör fortfarande, när hon sa att hon aldrig ”fuskade”.

Till slut ställde jag ”rätt” fråga. Hur MYCKET äter du?

LCHF går ut på att du ska äta dig mätt. Proteiner och fett har ju en mättnad som sitter i hjärnan. När kroppen fått vad den behöver så signalerar den att du ska sluta äta. (Kolhydrater blockerar dessa signaler, därför kan du äta dig tjock på mackor) Dessa ”ät inte mer”-signaler (fast en annan sort) kommer OCKSÅ från fettväven. Ett hormon skickas ut och berättar för hjärnan att det finns ett fettlager = du behöver inte äta så mycket. (leptin)

MEN hjärnan har aldrig varit med om att bli ”dränkt” i signaler från fettväven. För vi har aldrig haft en sådan stor övervikt när våra signaler utvecklades. Detta gör att hjärnan konstaterar att det måste vara fel och slår därför dövörat till. Japp, det innebär att är du för tjock tappar du mättnadssignalerna. Visst är det orättvist? Det verkar också vara så att många som under en lång tid utsatt sin kropp för tuff jojobantning tappar sitt naturligt stopp.

Så då kan LCHFs rekommendationer att du får äta tills du är mätt, innebära att du äter alldeles för mycket.

Använd handflatemodellen. En handflata (från fingertopp och hela handen)  kött, fågel, fisk eller ägg. En handflata med grönsaker OVAN jord. En näve med fet god sås. Denna fördelning gäller alla måltider, även frukosten.

Är du mer hungrig, lägg till lite mer fett. Gärna fet ost. Det skapar bra mättnad.

All mat ska läggas på tallrik och du ska alltid sitta och äta. (Det är nog det enskilt allra bästa tips som finns för viktminskning)

Sen kan det vara kul att konstatera att tjocka människor (även fd. tjockisar som jag) oftast äter väldigt fort, medan smala människor oftast äter långsamt. Och JA, det finns studier som visar att hastigheter har med vikten att göra. Ju snabbare du äter, desto mer fettinlagring. Spännande, eller hur?

Ja, det är en vettig fråga. Och en fråga som har väldigt mycket med vikt att göra. Många väljer bra val men äter stående och vid kylskåpet. Det skapar en stress i kroppen samt att du har ingen aning om hur mycket du egentligen får i dig. Jag lovar att mängden är mycket större än vad du har som uppfattning och ändå är du inte helt nöjd.

Så knepet för bra matvanor som skapar en långsiktig stabil vikt är att ALLTID äta sittande och ALLTID lägga upp maten på tallrik så du ser mängden. Kan du sen äta långsamt så är det underbart. Tempot på maten du äter kan innebära en hel del kilon upp eller ner på samma mat!! Ja, det är faktiskt så.

Hur mycket är en vettig mängd? Tallriksmodellen i sig är katastrof och att dela en tallrik fungerar inte heller. Hur stor är en normaltallrik? Det skiljer ju sig enormt. Ja menar att tallrikarna från idag går ju inte ens in i ett köksskåp från 50 talet. Skrämmande!

Jag har också en önskan att komma bort fråg räknande och vägade. Mat ska vara en avslappnad naturlgit del av vårt liv. Inte något som kontrollerar vår dag.

Min Handflatemodell är bra att starta med. En grundnivå som passar många och varifrån det sen är enkelt att hitta just Din optimala nivå. 

En handflata med kött, fågel, ägg eller fisk, en handflata med grönsaker OVAN jord och sen 1-1,5 dl fet sås över det hela.

Jagar du vikt eller har diabetes kan du välja att öka lite på fettet. Se till att du alltid är mätt. När du hittat din rutin kan du sen anpassa mängderna efter din kropp. Några minskar lite på grönsakerna, några minskar lite på köttet/fisken, några ökar lite  på fettet. Några minskar på all mat för de upplever sig proppmätta. Några ökar lite för de känner sig hungriga.

Men ha inte för bråttom. Kroppen är långsam och trög.

Mat är inte bara ett näringsintag. Mat är social samvaro. Mat är gott. Mat är en del av livskvalitén. (Men jag kommer ihåg när maten kontrollerade mitt liv och var en enda stor fiende. Hur mycket tid och energi maten, räknandet och vikten tog av min vardag.)