LCHF, kost och hälsa med Anna Hallén

Nej, tyvärr. I så fall hade alla som önskar vara smala, varit smala. Det är så mycket mer som styr.

Dina signalsubstanser serotonin och dopamin styr ditt sug. De kan få dig att äta för att skapa ångestdämpning eller för att minska uttråkning. Så för att hålla din önskevikt (eller nå den) är det viktigt att titta på hur du mår.

Oro och ångest eller ett tråkigt ostimulerande liv skapar hos många ett ökat ätande.

Inom LCHF äter du tills du är mätt & nöjd, men med för mycket kortisol i kroppen stämmer inte detta. Har du för mycket kortisol i din kropp kan det stoppa din viktminskning helt. Spelar ingen roll att du gör allt rätt och att du har allt tålamod i världen. Kortisolmängden måste ner.

Kortisolet ökar då du går omkring och är orolig. När du bryr dig om vad alla tycker. När du ska ta hand om alla alltid. När du inte trivs. Har du inte långa perioder av att allt är toppen så minskar inte mängden utan den bara ligger konstant högt och sliter på kroppen.

För mycket kortisol under lång tid skapar dålig sömn. Och med dålig sömn ökar hungerhormonet Ghrelin. Du upplever alltså en ökad hunger på grund av sömnbrist. Och här föll resonemanget att alla kan äta sig ohungriga med LCHF och gå ner i vikt…

Kortisolet ökar när du stressar. När du arbetar för mycket. När tiden inte räcker till. När du känner att du inte räcker till. När du inte känner att du duger. När du blir besviken var morgon för att vågen står still… Har du inte långa perioder av att bara vara nöjd med dig själv, ja då minskar inte nivån utan ligger alltid för högt och sliter….

Kortisolet ökar vid värk. Tyvärr. Orättvist men det är bra att veta. har du mycket värk har du tuffare att gå ner i vikt. Att minska värken är då steg nummer ett för att kunna minska i vikt.

Är det då kört? Nej, absolut inte. Det finns fler sätt att mekaniska ta ner kortisolet på. Träning, spikmatta och vila är några. Extra omega 3, massage och kramar är också en hjälp på vägen. Sen kan du också jobba med dig själv. Jobba med din krav, din stress och din självkänsla. Ljus är oerhört viktigt. En promenad på lunchen kan skapa skillnad.

Den underbara bilden har min syster Malin Håkansson ritat. Det är jag som slåss mot sockersuget. Vilket verkligen kan vara en kamp!

Ja, hur gör man när vikten står still trots att man gör allt rätt och inte fuskar?

Den är inte lätt. Men vi börjar med vad vi kallar ”allt rätt”. Det är nämligen olika från person till person. Jag gör en mall (har inte sagt att den är rätt) så vi har samma utgångspunkt.

Frukosten är på 2-4 ägg, 0,5 dl grädde eller ost och kanske något kött eller fisk till. (Inte yoghurt eller keso)
Lunchen är en handflata (med fingrar) stor kött eller fiskbit, 1 dl 40%ig fet sås och en handflata grönsaker ovan jord.
Mellanmål OM du önskar är 1 dl nötter (så slipper du magnesiumbrist och kramp)
Middagen är samma som lunchen.

Grädde eller mjölk i kaffet är helt ok. (Max 1 dl per dag totalt) Men bort med all filmjölk och yoghurt. Detta brukar vara en viktminsknings-stoppare. Är du hungrig så stoppa en msk kokosfett i din kaffe- eller te kopp.

Vissa rasar ett kilo i veckan på denna kost och andra står bara envist still. Varför?

Ja, vissa tränar en massa andra är soffpotatisar. Vissa har snälla gener andra har inte. Vissa har bantat en massa och har en kropp som kämpar emot och andra provar att gå ner i vikt för första gången. Vissa har en blodsockerkurva som reagerar för minsta lilla andra tål en massa… o s v.

De som brukar ha mest problem är kvinnor som bantat i många år (svält-skrämd kropp inställd på överlevnad) och som är väldigt omhändertagande (lite oroliga) eller väldigt duktiga i sitt jobb och i sin familj (stress).

Inom LCHF äter du tills du är mätt & nöjd. Tyvärr är det många som går från kaloribantning till LCHFbantning. Alltså äter mycket lite. Du får då en kropp som ligger kvar på sparlåga och som fortsätter att försvarar fettet allt vad den kan. För dig gäller att äta MER under 6-12 månader för att få UPP förbränningen. Först då kan du sen gå ner i vikt. Du måste alltså skapa en kropp som är trygg. Som vet att den inte ska dö av svält. En kropp som vågar släppa sin fettreserv för det finns gott om mat.

Inom LCHF äter du tills du är mätt & nöjd. Tyvärr är det många som har ätit sönder sina mättnads- och hungerkänslor och nu får veta att ät så mycket du vill. Detta kommer naturligtvis inte att fungera. Enklaste knepet här är att följa handflatemodellen ovan. Bara äta sittandes och bara äta från tallrik. Börja med fem måltider per dag, annars kommer din kropp att känna sig hungrig och risken för felätning ökar. Minska sen till 3 eller 4 måltider. Känn efter, vad tris DU med?

Inom LCHF äter du tills du är mätt & nöjd. Många glömmer bort variationen och är kolhydratskrämda. Grädde och kött ger inte kroppen allt vad den behöver. Kroppen vill ha nötter med alla våra mineraler, grönsaker med alla fettlösliga fibrer, fet fisk för omega 3 o s v. För många blir LCHF en mejeridiet med lite kött. Det är inte kroppens naturliga kost. Många väljer också bort t ex nötter eftersom de innehåller för mycket kolhydrater. Magnesiumbrist och kramp brukar vara kroppens naturliga signaler.

När du nu har ätit mycket mat i ca ett halvår. Mycket LCHFmat. DÅ har du en bra förbränning i en lugn och trygg kropp. DÅ kan du som har svårt att gå ner, börja gå ner i vikt igen. Då kan du minska lite på maten. Men gör du en kalorireduktion på en bantarskrämd kropp så händer ingenting. Du bara förvärrar läget.

Så sammanfattningsvis. Viktnedgång är inte bara det du äter. Den är så mycket mer. Har du en omöjlig kropp så sluta fokusera på vikten. Hitta en LCHF livsstil som du strikt kan hålla i ett år. Hitta ett annat fokus än vågen. Ta hand om DIG. Skapa en lugn och stabil kropp… så tar vi vikten SEN.

Men, finns det ingen genväg? Nej, det gör det inte. Då hade du redan provat den OCH lyckats! Tillsammans med alla andra som kämpar. Tålamod att nog det allra svåraste när det gäller viktminskning.

Från och med den 4e kommer du kunna komentera. Lovar! Då är jag på kontoret igen (Vill inte att bloggen ska bli full av spam och skräpkommentarer.)

Foto: Jenny Grimsgård