Hur tänker de då?

Ja, jag vet att jag tjatar den frågan. Men jag vill uppriktigt veta. Jag var inne på en dietist blogg i veckan. Jag får aldrig svar på mina frågor. Varför? Just nu var det ämnet att det är inte kostråden det är fel på utan alla som inte följer dem. Därför skulle det vara orättvist att skylla ohälsan på dietister som ger bra kostråd… det är de som inte följer kostråden som man ska skylla på.

Min fråga  som jag försöker få svar på är:

” Jag har ställt frågan till dig en gång tidigare men fick aldrig något svar: VARFÖR äter vi inte enligt kostrekommendationerna?

Kan det vara så att de skapar ett för stort sug hos vissa? Att de inte stillar hunger hos vissa? Att de påverkar blodsockerkurvan för mycket hos vissa? Att vi är individer som fungerar individuellt?”

Jag får inget svar. I alla falla inte av dietisten. Däremot av några av hennes läsare. Fast svaren jag får där är INTE på mina frågor. Svaren jag får är ifrågasättningar. Jag ska bevisa mina påståenden. Och allt jag säger är fel. Men jag får inte förslag på hur det är i stället. De ger ingenting som jag kan fundera på, ifrågasätta eller lära mig av. De ger ingenting. De bara ber mig bevisa mig och berättar att jag har fel. Vilken enkel strategi. Men så fel det blir

Nu kommer några ärligt nyfikna frågor till alla som förespråkar kostråden: Vad är DITT förslag på HUR vi ska få alla att följa kostråden om de nu är så bra? Hur fungerar det i kroppen när en diabetiker äter kolhydrater? Och motivera varför de ska äta den mängd du rekommenderar. Varför överäter vissa? Varför faller vissa för ett enormt sug? Varför bantade jag och misslyckades i 25 år och sen bytte kostråden mot fettrik och lågkolhydrat kost och lyckades…. varför? Hur kan en så fet och farlig kost få mig att må bra? När blir jag sjuk? Varför är mina värden efter 10 år kanon? Borde jag inte bli trött och hängig? Eller i alla fall något negativt?  Hur förklarar du att så många får så många fördelar OCH de håller i sig år efter år? Vad är det som påverkar kroppen så konstigt på en kost som är så förskräcklig?

Trötta, okoncentrerade och stökiga skolbarn?

 

Ja men självklart! Vi gav ju dem det beteendet till frukost och förstärkte med skollunchen. Egentligen började vi redan när de låg i magen. Jodå, jag har gjort samma tankevurpa med mina egna barn, det var ju den informationen jag och alla andra fick, och tyvärr än i dag får (med några lyckliga och efterlängtade förändringar, som tillexempel att gravida nu ska äta fet fisk. Äntligen!).

”Vi blir vad vi äter” är ett populärt uttryck. Men tänk efter, det är inte bara ord. Det är sant. Och i nästa tanke kommer ju då frågan, vad blir vi på Cola, mackor och pommes -tallrik med ketchup?

Allt vi är, gör och förmågan till tanken byggs upp av vår mat. Lite skrämmande tanke. Men samtidigt underbart härligt. Det skapar ju en möjlighet till förändring, förbättring och välmående. Det är aldrig för sent. Kroppen är makalös på att rätta till och bygga om sig.

Dags för dagis. Smörgås eller flingor på morgonen. Vilket är koncentrerad turboenergi. Barnet lämnas över till personalen, hyperspeedad och redo för spring och lek.  Vi fyller på med ett mellis, ofta av samma kolhydratkaraktär. Sen kommer lunchen. Potatismos, knäckebröd, fiskpinnar med största delen panering (vilket också är snabba kolhydrater). Energimat som triggar igång överaktivitet, vilket fungerar ganska så bra på dagis. För dessa barn leker hela dagen och använder då turbomaten på rätt sätt.

Men samma rutiner följer sen i skolans värld. Nu ska pedagogen klockan 8 på morgonen få det hyperaktiva barnet (efter kolhydratfrukosten) att sitta still och lyssna. En nästan omöjlig situation. Vid 10-tiden dippar kurvan och vi släpper ut småirriterad barn på skolgården och blir förvånade när de börjar bråka och kivas. Klart att de gör, så fungerar ju kroppen. 2 timmar efter lunch när sockerkurvan snabbt dippar och barnet blir trött och okoncentrerad, så ska pedagogen få eleven att jobba, kanske till och med skriva ett prov…

Nej, jag hävdar inte att alla problem skulle försvinna med rätt mat. Men jag är fullständigt övertygad om att en mycket stor del skulle göra det. Du kan äta dig till ökad koncentration, minskad aggressivitet, ökad intelligens och ett jämnare humör. Tror alla är överens med mig när jag hävdar att detta skulle vara till en fördel både för det enskilda barnet och för skolans personal.

Jodå, visst finns det barn som klarar av att hantera dagens skräpmat. Fast å andra sidan, jag tror att även de hade uppskattat fördelarna med att ge kroppen vad kroppen behöver. I alla fall på sikt, för att slippa framtida övervikt, diabetes typ 2 och våra nu alldeles för vanliga hjärt- och kärlsjukdomar.

”Men barn behöver kolhydrater, de växer ju!” Ja, barn behöver kolhydrater, men inte för att de växer. Du växer inte på kolhydrater, du växer på proteiner och fett. Kolhydrater är barnets lekenergi. Barn som rör på sig mycket behöver mer kolhydrater. Dator och TV spels barn som åker buss till skolan behöver väldigt lite kolhydrater.

Barn behöver fett. Lätt produkterna är en sorglig samlig felaktig omtanke. Välj smör och Bregott i stället för dessa hemska margariner. Vanlig naturlig 3 %ig mjölk istället för dessa lättprodukter.

Barn behöver proteiner. Kött, fågel, fisk och ägg. De flesta barnkorvar är tyvärr förklädda mackor i korvfodral. Lite kött och lite fett och en massa potatismjöl, stärkelse, potatisflingor, druvsocker mm.

Du blir vad du äter. Låt Ditt barn få bli sitt allra bästa!

Skitungar i skolan!?

Nej, de finns inte. I alla fall inte många …

Men däremot finns det många barn som inte klarar av de krav som idag ställs på dem och därför beter sig som skitungar. Planera allt själva, stora sociala krav för att fixa stora klasser och lärare som tror att de är ouppfostrade.

Hade det gått att uppfostra bort ett sådant beteende så hade ju definitivt skolpersonalen kunnat det. Vi har ett brinnande intresse av barn, varm välviljla och en bra pedagogisk utbildning. Nej, det går inte att uppfostra bort, eller skälla bort, eller bestraffa bort. Det måste kompenseras. Och det som gör mig så arg är att vi lägger denna uppgift på det lilla barnet som har en brist. Inte på oss fullt fungerande vuxna med utbildning.

Om lille Olle har glasögon så ber vi inte honom att ta av dem för att det är orättvist att han ska få ha hjälpmedel när resten av klassen inte får. Vi tvingar inte honom att sitta längst bak och skärpa sig. ”Olle, du kan om du bara vill” Men vi gör så med barn med särskilda behov. Och när de sen inte kan så straffar vi dem. ”Du får inte följa med på skolutflykten” eller så ber vi dem att underteckna ett avtal om att de ska vara snälla….  ”Jag, Olle, lovar att kunna läsa utan glasögon från bakersta raden av skolbänkar.”

Eller Pelle som inte tål gluten. Bra då ska vi träna. Pelle ät nu en smörgås var dag och vi vill inte höra något gnäll om magont. Fungerar inte detta så får du äta två mackor var dag för du ska lära dig!!

Dessa två exempel är perfekta på barn med särskilda behov. Precis så här fungerar de. De behöver hjälpmedel och de behöver slippa vissa saker. DÅ fungerar de.

Vilket barn VILL ha skäll var dag? Vilket barn vill vara odugligt? Vilket barn vill vara utanför?

INGET!

Det vet bara inte hur de ska göra för att göra rätt. Vi talar ju bara om vad de inte ska göra. Mycket sällan berättar vi det självklara. HUR de skulle kunna gjort i stället. Dessa barn behöver detta. Men när de har misslyckats år efter år utan att förstå varför. Det spelar ingen roll hur mycket de försöker för de gissar aldrig rätt. Våra krav är inte självklara för dem. Ja, då skiter de i allt. ”Bättre att få en utskällning för att jag är uppkäftig är för att jag inte förstår. Jag är hellre djävlig än blåst”

Jag skrev ett enklare arbete när jag läste till lärare. Men det innehåller en hel del nyttigheter för skolpersonal att veta. Bifogar en Pdf som du får använda som du vill (klicka bara på bilden ovan). Hoppas att den kan komma till någon nytta.