”När ska jag ge upp?”

I många länder finns inte utbrändhet.
 
Jag blev förvånad och fick möjligheten att fråga i två av dessa länder, ”Varför?”
 
”Vi har inte det valet för det finns inget skyddsnät.”
 
Svaret har grott i mig. Gnagt och snurrat i min hjärna.
 
”Vi har inte det valet för vi har inget skyddsnät”
 
De kan inte vara ”duktig flicka” eller ”bror duktig” för att om de tillåter sig att gå in i väggen blir de hemlösa på gatan.
 
De måste byta väg och styra om livet – för alternativet är mer skrämmande än att aktivt svänga av från dagens liv.
 
Vårt alternativ är tyvärr mindre skrämmande så de flesta av oss stannar kvar på motorvägen rakt in i väggen.
 
Ingens fel, ingen skuld och ingen skam. Absolut ingen anklagelse på någon. Mer en fundering om vad för mycket ”duktig” tillsammans med för stor trygghet kan skapa.
 
”Vi har inte det valet för vi har inget skyddsnät”
 
En av kvinnorna jag pratade med (i Spanien) hade varit tvungen att lämna sin man och jobb, då mannen ägde hennes arbetsplats. Hon tog hundarna och gick ut och vandrade i bergen i 3 veckor för att tänka och återhämta sig. Sen kom hon tillbaka, flyttade ut och tog vilket jobb som helst. Hennes materiella tillvaro blev sämre, men hennes liv var underbart mycket bättre – hon var glad!
 
Att byta väg är något av det mest skrämmande och modiga vi någonsin kommer att göra. Att byta väg till något okänt men i alla fall bort från vägen är ALDRIG samma som att ge upp.
 
”Att ge upp” finns inte som begrepp här! Det är bara gamla Jante, skuld, svenska skammen, duktig flicka, bror duktig som försöker göra sig hörd. Lyssna inte!
 
Att byta väg är det mest modiga som finns.
 
För vi har ett val.
 

Men tyvärr även ett skyddsnät och en kultur som gör att många inte vill ”ge upp”…

Livskunskap borde vara obligatoriskt i alla skolor. Läs mer HÄR

En reaktion på ””När ska jag ge upp?””

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *