(Tillägg och förändring: Inlägget gäller alla magoperationer och beroende på vilken du har och vilka biverkningar du har, så får du läsa det som gäller dig. Ett allmänt inlägg blir ofta lite för stort och för generellt.)
Nu är möjligheten att äta det kroppen behöver betydligt begränsad, det innebär att allt du äter bör vara av kvalité. Näringsbrister gör ingen glad. Näringsbrister kan till och med skapa depressioner, värk och orkeslöshet. Tre saker som i längden brukar innebära sämre sömn och viktuppgång.
Dina måltider är nu begränsade i storlek men du har samma behov av att äta enligt handmodellen som alla andra. Du kommer också gå ner och hålla din vikt som alla andra. Risken med att kunna äta lite är att du upplever stark hunger och ”överfaller” den mat som snabbast ger lindring – kolhydraterna. Risken är också att nu när vikten rasar att du tolkar detta som att du kan äta vad som helst bara du äter lite… många väljer då att bara äta det ”gotta”. En framtida fälla som heter duga. (Din kropp lär sig nämligen att anpassa sig och efter ca 10-20 år kan du äta nästan lika mycket som du kunde från början, men med dilemmat av att kräkas lite då och då. I detta skede är det många, för många, som nu har återfått sin fetma.)
Många som väljer operation är också sockerberoende. Ingen väljer att frivilligt gå upp i vikt för att sedan ha nöjet av att banta, eller till och med tvingas till ett möte med kniven. Du som valt en operation ska vara extra uppmärksam på ditt beroende. Nu när du inte längre kan självmedicinera på kolhydrater är det tyvärr en stor mängd som väljer att självmedicinera på vin. Statistiken visar skrämmande tydligt på ett stort antal nya alkoholister i gruppen som blivit opererade.
Inom LCHF har vi ”godkänt” rödvin, så nu är det många som tyvärr ökat intaget för att det ska vara ok. Det var inte så kunskapen om att rödvin var ok skulle tolkas. Rödvin är bästa valet av alkoholhaltiga dycker. dessa ska dock alltid intas med måtta.
1 Så vaksamhet nummer ett är mineraler och vitaminer.
2 Vaksamhet nummer två är alkoholintaget.
3 Vaksamhet nummer tre är kolhydrater och kolhydratberoende. Alla gastric bypassopererade borde få kunskap om LCHF. Känn också efter, triggas du av mejeriprodukter? (Individuellt)
Hur ska du nu äta? Jo, du vill ha näring i trängsel.
Tänk dig handmodellen och dela upp den på så många måltider som du behöver för att äta den mängden mat.
Fördelningen och innehållet är samma som vid viktminskning.
Många som gjort operationen är rädda för att äta, det var ju så fetman uppstod. Tyvärr en feltanke. Du måste äta för att förbli smal och hälsosam. Du åt fel. Nu ska du äta rätt. Visst har du nu påtvingad svält och kilona bra rasar av dig. Men vad mer fattas kroppen? Och vad händer när kroppen fattas reservdelar och material till livsviktiga processer? Vi är inte bara en energimaskin med kalorier in och kalorier ut. Det sker så oändligt mer i kroppen. det är det som skapar hälsa, lycka, rörelser, tankkar, skratt, livskvalité, kärlek…
Du måste variera i massor. Ju mer du varierar desto mindre risk för brister. Var vecka ska innehålla kött en dag, fisk en dag, skaldjur en dag, kyckling en dag och ägg flera gånger i veckan. Gärna något ägg var dag. (Ägg innehåller alla vitaminer förutom C) Var vecka ska innehålla minst tio olika sorters grönsker och 5-6 olika sorters nötter. (Varav paranöten ska vara en av dessa. Paranöten innehåller selen. Selen behövs för ämnesomsättningen.) Gällande fett rekommenderar jag att du tar tillskott av omega 3. Fettat ska vara blandat. Alla sorter var dag. Lite mättat fett (smör grädde och fettet från djur samt kokosfett), lite enkelomättat fett (nötter, avokado och oliver) och lite fleromättat fiskfett.
Var vaksam på B12-brist, på D vitaminbrist och på magnesiumbrist. (Alla tre ger trötthet, håglöshet och även depressioner om det går tillräcklgit långt)
Detta betyder att du kommer att äta ca 5-8 gånger per dag. Men du kommer att äta rätt. Hur det går med dumpningar och ofrivilliga kräkningar mm är helt individuellt. Där är mitt enda råd tyvärr bara att sakta och försiktigt prova dig fram.
Hejsan Anna!
Gilar dina inlägg – dom är SUPER alla!
Synd bara att GBP-opererade inte fått en ärlig handledning om bra hunger/beroendedämpande kost före GBP, men sådan är ju numera/än så länge kostkunskapen i vår sjukhusvärld.
Ljuset syns dock, när man nu kan läsa på bloggar att vissa läkare rekommenderar ökat smörintag osv. ……
Tror nog att kostombyte/livsstilsförändring vid just ADHD och andra liknande symtom/diagnoser är väldigt mycket överlägset den traditionella pillerbehandlingen! Sjukdomen måste ju bero på att något triggar dom, stör balansen för dessa personer som nu är känsliga och därmed har ett nedsatt immunförsvar! Rätt bränsle behövs i vår dessutom numera allemansrättsliga strålande värld. Å andra sidan så är ju det lite off topic på en kostblogg, men även det påverkar negativt för många enligt min mening och ingen foliehatt har jag på mig heller!
Jag tycker att det är bra att även LCHF-folket försöker förstå sig på överviktsopererade men tycker att det finns lite faktafel i texten.
Kräkas kan väl väldigt få gastric bypassopererade göra, det är snarare bandingopererade som gör det.
Påtvingad svält? Har svårt att se att man svälter vid 1700-1800 kcal. Jag läser en lchf-blogg och hon äter snarare mindre mängd än jag (två-tre mål per dag och färre kalorier) men mycket mer fett för att hålla sig mätt.
Dock gillar jag din tanke om att äta varierat och ha bra kvalitet på maten. Så gör jag också!
Jag har personligen testat LCHF innan operationen (tillsammans med Viktväktarna, medicinering, traditionell kaloriräkning osv). Jag har flera gånger gått ner i vikt men aldrig lyckats hålla vikten. Traditionell LCHF klarar min mage inte riktigt av, men däremot mår jag bra av att dra ner på kolhydraterna i pasta/ris potatis och fokusera på protein och grova grönsaker.
Hej,
en bra artikel i stort tycker jag men det märks att den inte är skriven av en som är opererad själv. Som tidigare påpekas i kommentar så är det inte vanligt att kräkas efter en GBP. Sedan skriver du också: ”Risken med att kunna äta lite är att du upplever stark hunger och ”överfaller” den mat som snabbast ger lindring – kolhydraterna.” vilket inte känns rätt med tanke på att en stor vits med en GBP är just att den som är opererad ska bli mätt på mindre och därmed inte vara sugen på annat. Hur det sedan blir är väldigt individuellt men det stora flertalet upplever i alla fall en snabbare mättnadskänsla och en ökad nöjdhetskänsla. Det handlar alltså inte om att ”kunna” äta lite utan att det blir så automatiskt. Att kunna äta mindre kan alla så den delen av din text känns mer anpassad för ickeopererade än för opererade. Däremot håller jag med dig, effekten av operationen är inte densamma flera år efter, man kan på sikt äta mer så vikten av att få in rätt vanor kan inte poängteras nog. Operationen är inte lösningen i sig, den är ett verktyg för att få hjälp att lära sig äta rätt, något som är nödvändigt för att få ett hållbart leverne.
Påpekas bör dock att många GBP-opererade blir känsliga för stora mängder fett. Jag kan till exempel inte äta grädde, då dumpar jag. Så det bästa är som sagt en varierad kost för att tillgodose alla behov, dvs. att få i sig alla viktiga näringsämnen inkl. kolhydrater.
Jag använde slarvigt ”Gastric bypass”. Förlåt. Jag borde skrivit magsäcksoperationer där syftet är att inte kunna äta så stora mängder.
Mitt fokus i inlägget är att skapa en bestående viktminskning. Minska risken för återfall på grund av sockerberoende. Och behålla hälsan som annars ofta bli sämre på grund av näringsbrister.
Operationerna skiljer sig åt markant. problematiken likaså. Men näringsbristerna är generella. Och alldeles för många är förtvivlade 10-20 år senare. (Nästa alla dessa är lyriskt överlyckliga de första 5 åren)
Kräkningarna är individuella men långt ifrån ovanliga. Många som inte kan kräkas har dumpningar. (Beroende på operation) Oavsett vad, så innebär det stora livskvalitépåverkningar för många. Att inte kunna äta saker som kroppen behöver ses nu som något bra. Men vad händer om kroppen får för lite fettsyror under mycket lång tid?
Mängden mat är inte det enda som styr övervikt eller viktminskning utan även valet av mat. Och efter 10-15 år kan alldeles för många äta lika stora mängder som innan operationen. Detta skapar tyvärr, för många, en ny stor viktökning. Och en ny känsla av att tappa kontrollen. En känsla av total misslyckande.
Kolhydrater är inte essentiellt för kroppen så att välja något, för kroppen helt oviktigt, på bekostnad av essentiella fettsyror kan i längden bli ett stort problem. Kan du bara äta lite är det synd att fylla upp med onödigheter när det nästan inte finns plats för kroppens behov. Att kalla detta varierat blir i närinsfysiologins värd lite snett. Varierad kost måste väl utgå från variationer av det som kroppen har behov av?
Det som bygger immunsystem, tankar, känslor (signalsubstanser), det som bygger friskhet och hälsa, en glad fungerande mage, trötthet på natten och pigghet på dagen o s v. Det måste väl komma först?
Och om vi behåller kolhydraterna som triggar ätbeteendet till överätning, vad ska en magopererad göra när tvångsstoppet inte längre fungerar? Att säga till dig att du ska äta lite av allt måste näst intill vara fräckt. Hade man kunnat det hade ju inte en operation behövts!
Vi måste hitta en ny form av varierad kost. Något som fungerar för alltid. Att prova samma sak om och om igen, bara lite mer och förvänta sig olika resultat måste vara en feltanke som heter duga. Har det inte fungerat det tusen första gångerna kommer nog inte den tusende-en gången vara annorlunda. Vi tvingar kroppen till reslutat för vi förmår inte vinna kampen. Vad händer när kroppens tvång är borttöjt?
Att i en blogg skriva ett allmänt inlägg om magoperationer är inte det lättaste. Det finns flera operationer och tusen varianter på reaktioner. Men vi måste börja diskussionen någonstans.
Och även om jag själv varit opererad (något jag hade en stark önskan om när jag var som fetast) så hade jag ändå inte haft all kunskap och all erfarenhet. Bara en enda erfarenhet till. Risken hade då också varit att jag trodde att min verklighet var alla andras. Så det är svårt, hur man än gör, att täcka allas erfarenhet. Men tillsammans, om alla delar med sig, så tror jag vi kan hjälpa varandra.
Mars 2010 gjorde jag GBP börjar bli rädd nu ,har märkt att min vikt börjat öka .känner ständig hunger
Hej Pernille. Det är jättevanligt så känn inte att det är du som inte kan.
Däremot finns det bra lösningar. Lovar! Har du provat LCHF? Skulle du våga?
Fördelarna är att mättnaden komemr. Du får i dig alla näringsämnen som kroppen behöver. Suget minskar eller helt försvinner.
Nackdelarna brukar vara att många som gjort en GBP är lite rädda för fett och kalorier. En annan balansgång är mängden mot dumpningar.
Hoppas att du hänger på. Ju fler GBP-läsare som dyker upp här desto mer kan jag lära mig för att sen bli bättre och bättre på att hjälpa till.
[...] Läs mer på http://www.annahallen.se/lchf-vid-gastric-bypass [...]
Kan du inte skriva en bok med recept för oss GBP, det är alltid så stora portioner + att veta att man får i sig rätt mängd vitaminer + mineraler.
Tack på förhand LEENA
Du ska äta lika mycket som vi andra, men du får dela upp det på 6-8 portioner per dag. Det viktigaste är att du verkligen får i dig proteinerna, jag har förstått att det är just dessa som ofta väljs bort när man bara kan äta lite.
Hej surfade in på denna bloggen eftersom min familj har börjat med LCHF. Jag är gastric opererad sedan 5 år tillbaka och har hela tiden hållt min vikt senaste tiden har jag dock ökat ett par kilo och kände att jag borde hänga på dom andra i familjen på lchf kosten. Jag kan inte heller äta grädde eftersom jag dumpar på det och det gäller även för fet mat men jag ser till att försöka hitta annat att äta och ändå få i mig alla näringsämnen. Återkommer med hur det går
ser med spänning fram emot att bli av med mitt sockerberoende och mina få kilon men även mot min familjs viktnedgång. Jag tror absolut att även vi som är GBP kan fixa en lchf kost men kanske med modifikation 
. Ska även tilläggas att jag inte följer några recept eller så utan äter till jag blir mätt.