Just detta att äta lagom är nyckel. Håller helt med dig. Samma som att man ska dricka lagom. Men tänk om en alkoholist ska lära sig dricka lagom… för den personen är fanatism betydligt enklare och en säkrare väg. VV är för många att få äta lite av allt, precis det som gör att man trillar dit.

Lat och bekväm? Japp, det är jag i ett nötskal. Men jag valde inte att äta mig fet för att sen ha nöjet av att banta bort det. Jag åt och gick upp i vikt, och var ledsen för detta. Idag är jag fortfarande lat och bekväm, älskar hämtmat. Men idag är jag viktstabil. Jag tappar aldrig greppet. Jag kan inte äta lite av allt.

Att du har den förmågan är inget unikt. Men det är underbart. Det finns många som kan äta en godsak och sen sluta.

Däremot finns det många med viktproblem som VILL ha den förmågan och som sen jojobantar hela livet. VV talar om att det är de som gör fel. Ungefär som att sucka över att en alkoholist inte kan dricka bara ett glas vin. Jag kan det, men skulle aldrig förvänta mig att en alkoholist kan.

Bara du har koll på dig, din kropp och din förmåga så finns inga fel. Jag skulle också vilja kunna. Men vet att jag aldrig kan.

Det som upprör mig med VV är att de ger felaktiga näringsfysiologiskt grundande kostråd och när man sen misslyckat (vilket de flesta gör, kroppen fungerar så) så tar de itne ansvar. De ger deltagaren skulden. Smart, men inte speciellt snällt. Jag har gått ner ca 35-40 kilo med VV. 3 tillfällen runt 10-15 kilo och ett tillfälle med 1 kilo (på 10 månader UTAN fusk). Jag gav VV förtjänsten av viktminskningen men mig själv skulden för ökningen. (Som alla gånger var stärre än minskningen.)

Njut av att ha hittat din väg. Att du hoppar över light och deras hemska kakor och barer är underbart. Varmt lycka till!

Nu vill jag ge en liten uppdatering av hur det gått för mig hittills:
Nu har jag ätit LCHF i snart arton veckor.

De första fyra veckorna stod jag stilla.
(Jag hade en del övergångsbesvär, men också en del hälsovinster.)
Och efter att ha läst vad du skriver, visste jag att det handlar om att ge kroppen tid.

Och på de övriga fjorton veckorna har jag gått ner sju kilo! Det blir i snitt ett halvt kilo per vecka. En hälsosam och bra viktminskningstakt.
(Så att huden hinner med att anpassa sig.)

En vecka kanske det stod stilla på vågen, men nästa hade jag minskat ett kilo. Så det ser ut som om jag har hamnat på en bra nivå.

Jag äter nästan uteslutande äggfrukost, (med smör till), och på det håller jag mig mätt länge. Inget småätande, för jag har inte det suget längre, (förutom nån gång i månaden).

Skrev matdagbok en månad, för att få lite koll på vad jag faktiskt äter. Men nu har jag inget behov av att skriva upp något. Det fungerar ändå.
Jag har verkligen fått ett avspänt förhållande till mat och ätande – ett mål jag hade med denna kostomläggning.

(Provade byxor igår – äger inga just nu – och kunde ha två storlekar mindre!)

Hoppas att min delrapport kan uppmuntra någon.
mvh, Ingela