Jag vet inte, men är lite skeptisk som ni redan vet. Ja, inte mot att vi behöver det och att det verkligen är viktigt för oss. Utan det jag funderar på är om vi verkligen har brist och behöver tillskott. Jag ska förklara hur jag tänker.
Forskningen har nu bevisat att vi har D vitaminbrist här i Norden då vi har för lite tid med bar hud i solen. Vilka är ”vi” och vad åt gruppen som de gjorde studien på?
Riskgrupperna är äldre, mörkhyade och de som är beslöjade. Jag är rödhårig är därmed kritvit, 44 år ung och beslöjad kommer ni aldrig att se mig. Så gäller verkligen rekommendationen mig? Och många av er andra läsare?
Nästa tanke är, vad åt de som ingick i gruppen? Enligt kostråden? Ja, i så fall SKA de ha D vitaminbrist eftersom råden är så fettskrämda och D finns i våra fettrika produkter.
Läkartidningen skriver följande:
”Bland kostkällor är fiskleverolja rikast på D-vitamin, men har tyvärr en riskabelt hög A-vitaminhalt. Andra kostkällor är fet fisk (ål, lax, makrill, sill och sardiner men även gös och abborre), äggula, kantareller (särskilt trattkantareller).”
Det är ju precis så jag äter. En massa fet fisk och en massa ägg. Tyvärr blir det kantareller för sällan, men ack vad gott det är.

Läkartidningen forstätter sin sammanfattning:
”Kostens betydelse på nordliga breddgrader framgår i en studie av inuiter på Grönland [23], där de som tillämpade västerländsk kost hade mer än 3 gånger högre frekvens D-vitaminbrist än de som fortsatt med sin traditionella kost.”
När jag läser texten så får jag fram att trots att de också lever väl påklädda på vår norra del av klotet så mådde de bra på grund av sin smarta kost. MEN när de bytte till de fettsnåla kostråden så kom probelemn. Tolkar jag det rätt?
Jag ifrågasätter inte D vitaminets viktiga betydelse. Jag funderar bara över rimligheten att jag inte ska kunna äta mig till kroppens behov utan tillskott. (Under förutsättningarna att jag bor där min gener fungerar bäst, jag tål all mat och väljer naturlig kost) Hur tänkte naturen då?

Här hittar du källan till mina funderingar:
http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=6279
Tvivale vad de kan sälja skräp med bra reklam. Av alla produkter som jag har granskat så toppar denna bottenstriden.


Nej, skillnaden mellan produkterna är hårfin. Cambridge och Herbalife anser sig lite finare och är svindyra. Vissa finns på Apoteket och anser sig därför som mer seriösa. Andra finns på Ica och Coop… men alla innehåller samma skräp. Bara marknadsföringen och priset som skiljer.

Spännande att se vad de anser vara en bra nyttig näringsrik och för vikten bra produkt. Bara att äta något som innehåller en sådan lååång innehållsfärteckning. Klara färdiga gå:
















