LCHF, kost och hälsa med Anna Hallén

(Ett gammalt inlägg som kan vara värt att lyfta igen)

Du bantar och svälter, men ökar ändå i vikt. Du blir bara mer och mer förtvivlad för vart extra kilo. Du klämpar hårdare och hårdare. Där någonstans så hittar du LCHF. Börjar äta, allt fungerar och du tappar i vikt. Äntligen något som fungerar. Du är mätt och nöjd. Efter ett år med minus tio till tjugo kilo får du en massa uppmärksamhet och beröm. Allt känns underbart!

Nu är du en av alla succéstories som det skrivs om.

Sen går det ett eller två år och nu börjar kilona krypa tillbaka. Du får panik. LCHF bllr ett kämpande. Mindre kolhydrater, mer fett. Ännu mindre kolhydrater, ännu mer fett. Ut på alla forum, alla ger råd. Olika råd. Minska maten, öka maten.

Vad är det som händer?

Vi börjar från början. Vad var anledningen till att du från början åt mer än du hade tänkt? Varför åt du så att du fick en övervikt? ingen äter ju upp sig till tjock för att få ha nöjet att sen banta hela livet. Så vad ”tvingade” dig att gå emot dina mål och drömmar?

Tre vanliga orsaker är (och nu kommer en förenkling som heter duga)
1. Du tröstäter och/eller självmedicinerar mot ångest och oro. Kolhydrater höjer serotoninet som i sin tur skapar lugn i din kropp. Tyvärr måste du ALLTID öka dosen, vilket innebär att du behöver mer och mer för att få samma lindring. Din vikt går upp…

2. Du ”kick” äter för att du är understimulerad, uttråkad och sitter fast i ”ekorrhjulet”. Kolhydrater ökar dopaminet och ger ditt liv en kick. Du vet när du inte har något att göra och vandrar upp en djup gång i köksgolvet fram till kylskåpet (förr var det skafferiet för där kunde man göra chokladbollssmet och äta direkt ur byttan) Tyvärr måste du ALLTID öka dosen, vilket innebär att du behöver mer och mer för att få samma lindring. Din vikt går upp…

3. Du är sockerberoende. Din biokemi i hjärnan ”kräver” drogen. Och det som kan trigga dig är mat men också känslor. Med LCHF är mat-triggerserna borta. Men alla dina känslotriggers är oftast obearbetade och kvar med full styrka.

Vad händer nu när du byter till strikt LCHF? Jo, du får ett påslag av ketoner. Mums säger din beroende-hjärna.

Ketoner är nämligen starkt ångestdämpande, starkt värkdämpande, de skapar en känsla av ohunger och de skapar en känsla av eufori. Du som tidigare gått på serotonin är nu ångestfri utan kolhydrater. Du som behövde kicken från dopamin är nu euforisk utan kolhydrater. Och du är ohungrig! Underbar känsla av kontroll

MEN behovet är kvar! Och alla droger som påverkar hjärnan måste ökas för att uppleva samma nivå som tidigare…

Så efter ett tag fungerar inte ketonerna. Du måste öka mängden. Nu blir kolhydrater något som ska jagas. Nu ska ketonern upp till max. ”Minska på kolhydraterna till noll och öka fettet”

Det håller ett tag till. Men snart behöver kroppen ännu mer!

Nu börjar några träna. Hård träning ger endorfiner. Endorfiner är som kroppens morfin. Äntligen, ny ångestdämpning, ny värkdämpning och träning i sig ger kicken. Och inte kan det väl vara farligt att träna? Men drogen måste ju ökas. Antingen börjar man här äta lite mer, ofta mejeriprodukter och fröbröd. (Japp kolhydrater. För det ”får man ju”) Eller så ökar man träningen. Och ökar träningen. Och ökar träningen. Och ökar träningen. Till slut är du uppe på 10-12 timmar i veckan med kommentaren att ”träning är ju bra för kroppen”. Nu börjar dock kroppen säga ifrån. Vi har gått över gränsen för hälsa för att vi jagar ”drogen”.

Här börjar vi sakta men säkert öka i vikt. Några hoppade på träningståget, andra fick ökningen när ”inte ens nollning ” fungerade.

Har du tur här så blir du nyförälskad! Den kemiska påverkan kommer att få dina kilon att försvinna… ett tag. För förälskelse är ångestdämpande, ger dig en kick och kroppen har återigen fått sin drog. När förälskelsen avtar och övergår i kärlek, ja då är det dags igen. Kilona kommer krypande…

För att behålla sin vikt måste du ta bort anledningen till att du åt tidigare. OM det nu var på grund av ångest och orodämpning eller för att skapa en kick i livet.

Om du åt för att kosten triggade dig och LCHF skapade en triggersfri tillvaro, ja då går du inte upp i vikt igen. Vi är alla olika

Kommer nu gänget som går upp i vikt att synas som ”bad-stories”? Nej, de syns inte alls. och alla vi andra tror att alla andra lyckas men inte jag. Vi glömmer bort att dela med oss av problemen och svårigheterna. Vi skäms lite över att alla kan men inte jag.

Lösningen ligger i – varför åt du dig överviktig från början? Den anledningen måste bort.
Varmt lycka till!

Jag fick ett mail, och när jag hade svarat på det så kände jag att kanske detta svar kan hjälpa fler. Jag får ofta höra att jag är burdust ärlig men med stor omtanke och värme. Detta svar är just detta. Men vi börjar med mailet jag fick. (Har ändrat lite i det så personen förblir anonym)

”Hej Anna!

Hoppas allt är bra med dig. Jag skulle vilja fråga dig ett par saker, eftersom jag mår allt sämre. Jag har ju i flera år mått rätt skruttigt, det började med ryggen och fortsatte sedan med hela kroppen. Värk överallt eller på olika ställen i skov, väldigt onormal trötthet, förstoppning mm 

När jag la om till LCHF mådde jag bättre på alla sätt, till en början – sedan har det avtagit mer och mer. För ett bra tag sed började jag äta levaxin, och blev lite bättre till en början men sedan inte mer. Nu under våren har jag bara mått sämre och sämre. 

Börjar ju därför fundera över teser som ”LCHF är bra till en början, men inte i långa loppet …” som man då och då hör. Jag har gjort en hälsotest och där var allt bra förutom sköldkörteln och så var tydligen mina binjurar utmattade. Nu har jag fått behandling men det har inte hjälpt. Jag börjar bli orolig, och det är svårt att klara av jobb och familj. Det konstiga är att min syster som också äter LCHF har lite liknande symtom. 

Har du hört fler som mår så här efter ett tag på LCHF?

Med vänlig hälsning
XXX”

Och här kommer mitt svar:

Hej!
Ditt problem är klockrent kortisolnivån. Du är ett skolexempel på detta, ler varmt. Missuppfatta mig rätt. Men din berättelse skulle verkligen kunna komma från det perfekta exemplet.

Kortisol behövs för att ta hand om livets belastningar. Det skapar styrka, stresstålighet och motivation i livet. Ju mer livet belastar dig desto mer kortisol bygger kroppen för att ”rädda” dig från stressens skador. Ett skydd.

Jag gissar på att ditt jobb skapar en hel del stress och har gjort så under många år. På detta små barn. Det kan också vara att du samtidigt tycker om att ha saker under kontroll och när det inte är så, så stressas du. Det kan vara så att du har lite ”duktig flicka” i dig det vilket skapar en enorm stress osv. Nu bara gissar jag, men känn efter, duger du? Är du värdefull? Har koll på livets arbetsuppgifter? Hinner prioritera dig själv? Sover du gott? Har bara huvudvärk 3-4 gånger per år? Magen fungerar? Svarar du nej för många gånger här så äts din kropp sakta upp av stressens negativa effekter.  

Vid stress lever kroppen i fel nervsystem. Den lever i det sympatiska nervsystemet. Där fungerar inte mag- och tarmsystemet. Och utan ett fungerande tarmsystem har du ett kraftigt nedsatt immunsystem. Tarmsystemet gör sina uppgifter i det parasympatiska nervsystemet. Nervsystemet i vila!

Binjurarna bygger kortisol. De kämpar för att hålla dig frisk trots ett ständigt stresspåslag. Så länge de orkar överproducera och aldrig få vila så klarar du dig trots hög stress. Till slut ger de upp. De minskar sin produktion och i vissa fall nästintill slutar producera kortisol.

Kortisol som används för att du ska kunna hantera stress utan skador och kortisol är det som skapar motivation i livet.

Nu ökar tröttheten markant, infektionssjukdomarna avlöser varandra, ingenting är riktigt kul längre, mindre antal saker blir gjorda (vilket ökar stressen). En känsla av håglöshet brukar vara vanligt.

Nästa sak är ämnesomsättningen, sköldkörtelhormonen T3 och T4 är beroende av kortisol för att avlämna sin information (receptorn behöver kortisol, annars når informationen inte fram) Många får nu konstaterat att de har dålig ämnesomsättning och får Levaxin. Man går på symtomen men problemet fortsätter. Och ökar.

När utmattade binjutar ”ger upp” så kommer den berömda ”väggen”. Utan kortisol hittar du inte ens motivation till att komma upp ur sängen.

Så NU är det dags att dra i handbromsen! Idag! Innan binjurarna inte orkar. Jag är ledsen över att vara så burdust ärlig, men jag är fullt allvarlig.

Varför fungerar LCHF tillfälligt? Jo, med en stabil blodsockerkurva så minskar du kortisolpåslaget betydligt. (I botten av en svängig blodsockerkurva så frisläpps stresshormonerna kortisol, glukagon och adrenalin. Detta får din kropp vila från) Det gör att dina binjurar får en hel del vila. Lämna inte LCHF kosten! Men för din kropp var den avlastningen inte tillräcklig. För några är det precis den vila som behövs för att livet ska fungera. Därför fungerar det helt för vissa men bara till viss del för andra.

Där din kropp är nu kan du vända utan att det blir stora konsekvenser. Du hinner dra i nödbromsen i rätt tid.

Nummer ett hjälpa sköldkörtelhormonen så de verkligen har tillräckligt med byggnadsmaterial. Du behöver selen och jod. Jag hade valt att i dagsläget köpa tillskott, så du inte behöver lägga extra tanke på maten just nu. Jod finns som Kelp i hälsokosten. Selen finns i ren form, ibland med E. Helt ok, bara E är naturligt.

Nummer två, du får inte använda tandkräm med fluor. Fluor är bra för emaljen på tanden (för de som äter mjölmat och socker) men oerhört skadligt för kroppen. Fluor konkurrerar med jod. Och de flesta av oss har ju redan lite jod-brist….

Sen måste dina binjurar får vila. Och detta är det svåraste. Du måste vila och få tid för återhämtning UTAN att ”duktig flicka” drar igång. Terapi i någon form, spikmatta, yoga, promenader, sjukskrivning, semester, mindfulness, meditation … Ja, gärna allt på en gång. Du måste hitta situationer där du mår bra, där du duger men samtidigt som är stressfria. Perioder när dina binjurar inte behöver arbeta. Och binjurarna behöver detta flera gånger per dag. Gärna hela dagar om det är möjligt.

Den farliga fällan är när man som ”duktig tjej” inte gör något utan ”bara” vilar, då kan stressen öka av att vi inte duger. Så var observant på detta.

När mår du bäst? Var trivs du bäst? När slipper du krav? När duger du utan att prestera? Leta upp en massa av dessa tillfällena. Skriv gärna ner dem så det verkligen blir av var dag.

Vad kan du ta bort från vardagen? Vem kan du be om hjälp? Du behöver avlastning! NU! Vad stressar dig? När blir du orolig? Dessa tillfällen måste minska.

Att din syster mår på liknande sätt beror troligtvis på att ni är ganska så lika. Ens barn brukar också få en del av oron och det brukar visa sig på magen, sömnen eller att de ofta är sjuka.

Vi är inte skapta för att vara överduktiga, alltid och sen gasa lite till. Kroppen klarar inte detta. Vissa kroppar har ett lite bättre skydd, några har ett sämre försvar. Du (och troligtvis din syster) fick uppsättningen gener med en större talang för att säga ifrån, tydligt!

Lyssna på din kropp. Och som sagt dra i handbromsen idag. Hur trött du än är, leta upp alla tillfällen där du mår bra. Be om hjälp och hitta någon att prata med. Analysera vad som stressar dig. Oro, inte duga, mycket att göra? Eller vad det nu kan vara. Det måste bort ur ditt liv. DÅ kommer din energi sakta tillbaka.

(Sköldkörteln styr även stor del av energin. Utan kortisolet kan den inte göra sitt jobb. Då blir du energilös utan motivation. Ingen orkar kompensera för detta.)

Jag skickar dig en stor varm kram. Hoppas att mina ord läses med den omtanke de är skrivna. Jag vet att jag är burdust ärlig, men jag är fullt allvarlig. Det är dags att dra i nödbromsen NU!”

Kanske någon känner igen sig och kan använda mina ord.