LCHF, kost och hälsa med Anna Hallén

För mig är den frågan ganska så korkad. Vem är ”man”? Fungerar vi alla lika? Mer vettigt vore väl att fråga ”Kan JAG äta lite av allt?” eller om man har fastnat i bantningsfällan: ”Kan JAG göra undantag?”

Jag, personligen, kan inte göra undantag. Inte ett endaste om det innehåller mjöl. Jag kan inte välja att ibland ta nåt litet gott. Oerhört sorgligt. Eller rättare sagt. Det VAR sorgligt, nu är det min vardag och det finns så mycket annat jag kan unna mig i stället. Nu är jag mest lycklig över att inte behöva kämpa mot lockelsen OM jag ska eller inte ska… Jag är aldrig sugen helt enkelt. Underbart skönt!

När du sitter med godsaken framför dig så är inte frågan: ”Vill jag ha detta?” Vem vill inte ha något som är jättegott? Klart du gör undantag om frågan presenteras på detta vis…

I stället ska du fråga dig: ”Är detta värt att INTE gå ner i vikt för?” eller ”Är detta värt att behålla värken för?” elere som i mitt fall ”Är detta värt att kämpa mot ett outhärdligt sug i ca tre dagar för?”

Jag väljer någon gång per år att ta suget. Men naturligtvis äter jag då bara nåt som är oerhört gott, som gör det värt att sen lida. Vad jag då äter? Svindyr kvalitetsgräddglass

Strunta i om du tror på LCHF, ISO eller Viktväktarna. Titta på hur DU fungerar. Det finns nämligen ett kanonbra knep att följa för att kolla om just DU kan göra undantag. Om just Du kan äta lite av allt.

Nummer 1

Det ska vara oerhört gott!

(Hur många gånger har jag inte fått tag i torra kanelbullar som jag värmer i mikron bara för att de ska vara ätbara, för att jag ska stilla ”suget”. Eller rotat i skafferiet bara för att hitta NÅT. Ska du göra ett undantag ska det ju smaka förträffligt! Eller hur?)

Nummer 2

Du ska kunna sluta när du har tänkt att sluta!

(Jag värmde bullarna 4 och 4. Plockade nämligen frysta bullar direkt ur frysen. Bullar som är bra att ha när det kommer främmande, men som alltid är slut när besöket äntligen kommer. Trodde alltid att NU är det de sista bullarna jag värmer men slutade inte förrän bullarna var slut. Godisskålen är också ett bra exempel. Kan Du ta TRE och sen är det stopp? Jag tömmer skålen, äter även de riktigt äckliga i slutet…)

Nummer 3

Du ska vara nöjd när du har ätit klart!

(Vad gott det var, vad glad jag är att jag valde att äta denna bit tårta! Ha ha ha, tror aldrig jag känt så. Jag åt alltid för mycket, hade alltid ångest efteråt och planerade snabbt för hur jag kunde kompensera. Antingen genom extra motion eller straffa mig genom att äta mindre kommande dagar. Kände alltid att VARFÖR skulle jag stoppa i mig allt det där. Jag hade alltid ätit mycket mer än vad jag hade tänkt mig. Kände mig ofta ledsen och förtvivlad för att min ”karaktär” var så urusel.)

Så, det ska vara gott, du kan sluta när du har bestämt dig och du ska vara nöjd när du ätit klart! Enkelt. Kan Du det?

Jag kan inte!

Jag tackar alltid nej till ALLT! Är det värt det? För mig är det tveklöst värt det. Men vinsten måste vara större än uppoffringen. Annars går det aldrig.

En kanelbulle (det bästa jag visste förr, en stor del av min dåvarande livskvalité) eller det jag har fått nu:

1. Alla mina kläder passar alltid.
2. Jag känner mig alltid nöjd över mina val, ingen ångest.
3. Jag kan köpa kläder på andra avdelningar än tältavdelningen.
4. Jag gråter inte var gång jag ska på fest.
5. Jag vågar sitta på stranden, utan en T shirt i stl XXXL
6. Jag behöver inte släcka innan jag klär av mig för att slippa bli ledsen.
7. Mina knän gör aldrig ont och jag kan Zumba i massor.
8. Jag är pigg och full av energi.
9. Jag vågar dusch med andra och mår bra i situationen.
10….  Ja, jag kan fortsätta hur länge som helst. Vill jag byta detta mot en kanelbulle? Aldrig!

DETTA är livskvalité för mig. Min berättelse är inte din. Vad är livskvalité för dig? En bulle? En macka? Eller kanske några av punkterna som jag har rabblat?

Och VAD är det för något?

Jo, du försöker helt enkelt nolla kolhydraterna. Ta bort allt. Det som blir kvar är kött, fågel, fisk, skaldjur och ägg tillsammans med fett i olika former.

Fungerar det? Jajjamensan. Det som händer är att ketonerna skjuter i höjden och detta är troligvis det som får det att fungerar så enormt bra. Med mycket ketoner i kroppen har du nämligen en kanonbra fettförbränning. men jag tror inte att det är det som är själva hemligheten. Det är bara en trevlig bieffekt.

Många självmedicinerar på kolhydrater och har svårt att få LCHF att fungerar. Man faller tillbaka hela tiden. Nu är det många som kommit på att det går att självmedicinera på ketoner. De är nämligen smärtlindrande, ångestdämpande, skapar energi och tar helt bort hungern.

Rekommenderar jag detta? Njae… är du ordentligt sockerberoende kanske du inte har något val. Du helt enkelt måste välja den vägen. Såsom en alkoholist måste välja att alltid tacka nej till allt. Men för gemeneman är mitt svar: Nej!

Varför? Jo, ketoner är försurande och med stor del försurande ketonkroppar i blodet måste kroppen skapa ett bra sätt att bibehålla pH värdet. Så kroppen kalkar blodet och vi mår toppen. Men varifrån kommer kalket? Många höjer ett varnandes finger om att det kommer från skelettet med kommande benskörhet som följd. Och det vill vi ju inte ha om 20-30 år eller hur? Det går kanske att kompensera med tillskott av kalcium.

Kolhydrater är inget vi behöver äta, men det finns saker i produkterna som innehåller kolhydrater som vi behöver.

C vitamin är en. Men den kanske går att ta som tillskott?

Sen är det B9 (folsyra). Varför behövs den? Jo, när du äter rött kött (nöt och fläsk) så bildas något som heter homocystein. Detta är blodproppsbildande. Men kroppen kan bygga bort det om den har tillgång till B6, B9 och B12. Finurligt nog finns detta ”motgift” i köttet. Och när vi åt köttet rått så fungerade detta kanon. Men nu värmer vi upp köttet och B9 är mycket värmekänsligt…Vad kan vi då äta där B9 finns och som vi inte värmer upp? Jo, mörkgröna grönsaker. Men vi kanske lika bra kan äta B9 som tillskott?

Sen är det magnesium. Allt fler LCHFare lider av kramp vilket ofta är magnesiumbrist. Kramp är inget farligt men klart obehagligt. Däremot är magnesiumbrist inget att rekommendera. Det skapar i sin tur kalciumbrist… och du blir lätt håglös och lite depremerad av magnesiumbrist. Mandel innehåller magnesium, men också kolhydrater. Men man kanske kan ta magnesiumtillskott?  

Så om du ska nolla så rekommenderar jag att nolla på fisk och skaldjur samt ta en hel del tillskott. Fast jag rekommenderar ju helst inte tillskott då jag vill att vi ska äta mat i stället. Och detta gör att jag vanligtvis inte rekommenderar nollning annat än till de som är tufft beroende.

Eller som en kickstart om du har tappat sugen och rutinen. Vad som helst bara du inte väljer pulver eller andra dumheter för att följa ditt nyårslöft. Lycka till!

Ja, detta är en oerhört viktig fråga och ett av de största problemen gällande viktminskning och diabeteskontroll. Sockerberoendets varande eller icke varande kan diskuteras i oändligheten. Jag struntar i vad de kommer fram till. Jag VET att det finns och att det är ett stort problem, sen hur de vill definiera det… ja, spelar det så stor roll?

Det finns två anledningar till ”suget” på kolhydrater. Det rent kemiska som du skapar genom att äta mycket kolhydrater OCH har den genetiska läggningen för att trigga, för att få kicken och belöningen. Alla känner nämligen inte detta. Ungefär som att vissa äntligen mår bra och finner ett lugn (eller snarare slipper den totala ångesten) när de dricker, så de fortsätter att dricka hela vägen till alkoholism. Andra tar ett glas för att det är gott och slutar sen.

Samma sak med kolhydratomani. Underbart ord. Skratt. Här gäller det att TA BORT allt som triggar. Fanatiskt? Ja, då får det väl vara det.

Men vem kallar en nykterist för fanatisk? Nej, då är man plötsligt en ansvarsfull fd alkoholist.

Efter några veckor är suget oftast borta. Tyvärr tror många att eftersom det BARA är mat och inte en drog så bör man väl kunna göra ett undantag, bara ett litet ett. Det allra flesta kommer på, att det var en evinnerligt dum idé. Många kan inte ta bara en bit. Jag kan inte ta EN bit. Det bara inte går.

Jo, jag börjar med en, men det tar inte många timmar innan jag har ätit en till fast 40 gånger, något jag sen ångestladdat bara ångrar. Hoppar jag över denna en, så har jag inga som helst problem. En mycket underbar känsla. Att ha kontroll över sina handlingar och må bra och känna stolthet. Att få uppleva att karaktären fungerar som den ska.

Anledning två till ”suget” är att kolhydrater tyvärr fungerar ångestdämpande genom att det påverkar serotoninet. Du kan alltså självmedicinera mot stress, ångest, hopplöshet, trötthet mm. Och ja, det fungerar. faktiskt lika bra som med lyckopiller. Ordet ”tröstäta” känner alla igen. Och visst gör vi det alltid på kolhydrater!! Inte tar vi en bit kycklingfilé när det är som kämpigast?

Det är denna anledning som många faller på. Man kämpar, är konsekvent, hör talas om alla som äntligen lyckas med LCHF. Hör om suget som försvinner. Och ändå kan man inte få det att fungera. Ändå faller man tillbaka. Ändå kommer hopplösheten och känslan av misslyckande.

Nej, det är inte kört. Men det krävs mer än bara ny kost. Du måste mår bra…

1. De 3 snabba enkla tipsen är att öka på med dubbel dos omega 3, då det kan mildra ångest.

2. Tips nummer två som nog borde vara överst, är att öka på rörelse, motionen, träningen. Endorfinerna som kroppen släpper ut vid träning är mycket ångestdämpande. Kan du inte träna så fungerar spikmattan lika bra för att komma åt de fantastiska endorfinerna.

3. Nummer tre är regelbunden massage som genom oxitycinet skapar lugn i kroppen och därför kan minska stressen.

4. Det långsammare och lite tuffare, men kanske det bästa, tipset är att: Be om hjälp. Samtalshjälp. Gärna hos en psykoanalytiker. En samtalspartner är bra om du behöver ha någon att prata med, men en psykoanalytiker kan ta bort anledningen till problemet. Tänk dig att du behöver operera bort blindtarmen. En samtalspartner är bra som tröst men du vill helst ha en kirurg som tar bort problemet… eller hur? Många tycker att KBT är en bra form.

Så vilken form av kolhydratoman är du? Kanske lite av båda? Själva suget knäcker du på ca 2-3 veckor om du hoppar över undantagen. Vill du ha kvar undantagen så får du fortsätta att kämpa med suget.

Självmedicinerar du? Ja, då är det viktigast att ta ansvar för hur du mår. Du är värd det! (Men kom ihåg att det är lika svårt att söva sig själv och operera bort blindtarmen som att fixa ”ett benbrott i hjärnan”. Konstigt nog tror många att ångest kan fixas med viljan, trots att vi är instinktiva överlevnadsvarelser.)

Lycka till!