LCHF, kost och hälsa med Anna Hallén

Eller ska vi kanske kalla dem Trygghetskilo? Kanske är bara kvinnokroppens normalvikt? Kan det vara så att dessa 2-4 kilon som i stort sett alla kämpar med SKA vara där. Att kvinnokroppen strävar efter att ha dessa reserver som ett naturligt självklart tillstånd? Men att modeskaparna, tidningarna och bantningsidealet har skapat en onaturligt önskan?

Är det så, så skapar vi vår egen bantningsfälla genom att hela tiden gå emot kroppens genetiska självklarhet. Vi rubbar hela tiden kroppens balans.

Visst kan man svälta sig ner de sista kilona, men så fort du slappnar av så är de tillbaka. Tillbaka med en känsla av hopplöshet. Varför kan jag inte lyckas? Suck! Svaret är kanske enkelt. Du har redan lyckats. Nu försöker du bli smalare än vad kroppen kan hålla sig pigg och frisk på.

Fundera och känn efter. Vad tror du? Jag tror faktiskt att det är så. Under alla år jag jobbat med kost och vikt så har dessa trivselkilon alltid dykt upp som ett omöjligt och frustrerande problem. Kanske är det i stället bara normalt?

Jag har valt att stanna i vikt där kroppen stannade mig. Det gör att jag är mycket viktstabil. Men visst har jag några ”trivselkilon” kvar. Visst har jag det. Det är bara det att min kropp inte vet om det, den har inte läst veckotidningarna (för min kropp kan inte läsa… ler finurligt)

Ja, ungefär hälften så fort som du vill… eller lite långsammare.

Jag vet. Inte alls det svaret du vill ha. Men det är tyvärr väldigt sant. En kvinnokropp går ner ca 0,2 till 1,0 kilo i snitt i veckan. Det gör att du kan inte säga att du står still om du först rasar 2 kilo en vecka och sen står still i 3 veckor. Så fungerar kroppen. Sen kan vi tycka vad vi vill om det. Vissa har en snällare kropp. Vissa en utomordentligt envis kropp.

Vad kan du nu göra åt detta då? Inte mycket. Det är redan gjort…

Först är det en liten del som är genetiskt. Orättvist, men  så är det. Vissa har lätt för att gå upp, andra inte. Vissa bara rasar i vikt av att bara läsa om ”bantning”, andra får kämpa otroligt hårt för ett mycket blygsamt resultat. 

Jag  behöver bara titta in genom förnstret på ett konditori för att gå upp tre kilo.

Sen är det beroende på hur du har ätit de senaste 5-10 år.

Har du ätit dig rund på massa mat och mycket fett samt aldrig bantat kommer kilona troligtvis ganska så enkelt släppa.

Har du bantat dig rund, varit fettskrämd och testat den ena tuffa dieten efter den andra kommer kilona att sitta som berg!!

Men det är absolut inte omöjligt. Koppla på ditt tålamod. Hitta en ny livsstil och ät dig pigg och frisk. Efter några månader, ibland upp till ett halvår så brukar kroppen släppa. Sakta men säkert.

Tryck på knappen ”Jag kan det här med LCHF”. Här hittar du en massa fällor.

Genvägar då? Nej, hade det funnits genvägar som fungerar på lång sikt så hade naturligtvis alla använt sig av dessa och alla hade varit så smala som de önskar. Eller hur?

Kortisol är en enorm viktminskningsstoppare. Kortisol utsöndras när du tycker att du inte duger, när du stressar och när du har värk. (Lovar att titta närmare på knepen vid för mycket kortisol)

MEN. Det finns några saker som kan ha gått fel. Sköldskörteln och lite andra sjukdomar och problem. Alla ni som erfarit detta, snälla skriv och berätta era lösningar. Här måste vi hjälpas åt!

Jag har varit inne på ämnet förr. Även här gäller SUNT förnuft och att du känner dig själv och din kropp. Har Du problem med suget kanske GI och ISO innebär att du ständigt måste kämpa, medan LCHF helt tar bort suget.

Har Du inte problem med suget utan kan hantera EN av något gott kanske LCHF blir så strikt att du tröttnar, medan GI och ISO skapar ett sunt utrymme för godsakerna.

Har du problem med värk bör du titta noga på valet av fetter. Margarin förespråkas inte i något som kallas kunskap. (Ler stort)

Har du problem med att ofta känna hunger ska du välja stor andel fett. (AV fett blir du mätt) Då är LCHF bästa valet.

Tränar du 2 till 3 timmar per dag med mål att samla guldmedaljer är troligtvis ISO ditt bästa val. (Läs mer om The Zone.)

Har du problem med din mage är en kunskap som innehåller mjöl ett mycket sämre val än de utan. Gluten är helt förkastligt, likaså hårda fibrer. Problemmagar ska alltid undvika margariner. Omega 6 tillsammans med gluten verkar till och med vara ORSAKEN till fler tarmsjukdomar. Undvik då GI.

Har du problem med reumatisk värk? Ja då brukar väldigt många må bättre av att välja bort rött kött och nya kolhydrater som mjölmat och socker. Rätt fett minskar också den inflammatoriska värken. ISO/LCHF beaserat på fet fisk kan vara ett bra val.

Jag kan hålla på hur länge som helst. Så vilken kost är bäst? Jo, den DU mår strålande av. Den kost som gör att du alltid är mätt och nöjd. Din mage mår strålande. Din värk bllir mycket bättre. Du är inte eftermiddagstrött. Behöver inte kontrollera ”suget” för det finns inget sug. Det valet som gör att du vinner otroligt mycket mer än det du uppoffrar.

Plus den kost som gör att du enkelt socialt kan leva det liv du vill.

Jag började med GI för tio år sedan. Gick ner en hel del kilon. Mådde mycket bättre men tvingades planera mellanmålen stenhårt för att inte falla för suget. Jag tappade också greppet flera gånger och tvingades börja om.

Jag stramade upp kolhydraterna lite till. (Även om jag inte hade något namn på maten jag valde) Tror jag låg nära ISO eller kanske lite stramare. Jag vet inte, har aldrig räknat eller kollat mängder. Bara känt efter hur JAG mår och och när jag äter som jag har planerat utan att falla dit. Ett val som gör att det är gott att äta. En bra kunskap för just mig. Ett val som kan fungera i 30-40 år framöver.

Med ISO (eller något i den stilen)  hade jag fortfarande ett beteende av att gå i kylskåpet mellan måltiderna. Jag var fortfarande tvungen att planera in mellanmålen, så jag stramade åt lite till. Bort med alla nya kolhydrater och på mer ännu mer fett. Jag äter nu bara grönsaker, nötter och ibland fet yoghurt.

Vid det här laget hade jag också hunnit bli oerhört intresserad av hälsa, inte bara vikt… Så allt som skapar problem skulle bort från kosten. Trots att jag inte hade problemen ännu. Har aldrig haft värk, aldrig problemmage och aldrig varit speciellt hängig och trött. Däremot kan jag konstatera att jag nu tio år efter att jag bytt kost mår oförskämt bra för att vara 44 år.

Detta är JAG. Jag lever efter LCHF. Konsekven och stormtrivs med mitt val.  Min berättelse är inte din. Vilken kost fungerar bäst på dig?

Däremot har jag sällan (läs: aldrig) hört om någon som äter efter kostråden, alltså en massa bröd och pasta, att de är eftermiddagspigga, värkfria och har toppenmagar. De kan vara smala, men magen brukar krångla och eftermiddagströtthet är en självklarhet!

Vilken metod är bäst för viktminskning? Skratt, den metod du orkar fortsätta med i 30 år. Tittar du bara kortsiktigt så är idiotsvält bäst, men jag lovar att du går upp igen. Oftast mer därtill…

Jag önskar att vi pratar kroppar och behov istället för dieter och metoder! Min dröm är att mackor och margariner försvinner från allas tallrik. Bara ett sådant litet steg tror jag hade skapat många fördelar. Hellre ett litet steg än inget alls.

(Japp, detta är en omskriven repris. Därför finns gamla kommentarer.)

I morgon ska vi titta närmare på hur det går om du äter allt detta fett OCH lägger till lite kolhydrater. Fungerar det? Eller måste du bli strikt?

Jag får ofta mail som berättar att ”Jag äter LCHF” eller ”Jag kan det här med LCHF”. MEN det fungerar inte!! Därför lägger jag in en Favorit i repris.

Den viktigaste frågan är:
”Hur äter du?” och ”Vad kan du?”

Vi börjar med ”hur?”. Många äter helt fel. De äter godkända saker men mycket mer än vad kroppen behöver. De äter finn crisp och mjölfria mackor i ställlet för riktig mat. De äter LCHF-efterätter utöver maten. De äter 3 stora måltider plus mellanmål trots att de är mycket stillasittande.

Du ska inte bara kunna LCHF. Du måste först och främst kunna DIN kropp och sen lite näringsfysiologi så du vet vad maten gör i kroppen. Äter du nyttiga saker men i större mängd än du behöver så kommer du inte att gå ner i vikt. (Inte upp heller och det är det som är en av de stora styrkorna med denna kosten)

Så chokladmousse, ostkaka och grädde med bär är inte bra val för viktminskning ÄVEN om det är LCHF.

Sen tittar vi på ”Vad?” Vad kan du? Kan du metoden LCHF eller evolutionsläran och närinsfysiologin tillsammans med näringsläran? Metoden LCHF är kanon. Helt underbar. Men det är en kunskap som inriktar sig på grupp. Du är inte en grupp, du är en alldeles unik individ.

Det härliga är att LCHF fungerar på mycket stora grupper. Men behöver justeras lite för en del. Det finns inte ett facit som fungerar för alla. Däremot finns en kunskap med alla sina varianter som kommer att fungera på alla.

Att äta yoghurtfrukost, finncrispmellanmål, kyckling & sallad till lunch, nötter till em fikat, lite grädde med bär när du komemr hem och en omelett på kvällen är inte att äta rätt. Nyttigt kan det nog vara för den friska kroppen, men som viktminskningsmetod brukar detta vara helt förkastligt.

Att äta omelett med grädde på morgonen, en lunch på kött/fisk med fet sås och grönsaker till och sen en mindre middag i samma form som lunchen. Nu börjar vi närma oss de flestas bra-nivå.

Men LCHF efterrätterna? Ja, de är uppfunna för att du ska kunna göra undantag utan att få tillbaka suget. De är uppfunna för att alla med önskad vikt ska kunna äta gott resten av livet. 

Inga!

Men kom ihåg att en person ger inga facit. Detta är hur min kropp reagerade.

Jag hamnade inte i kestos. Troligtvis för att min kropp är så oerhört van att äta lite kolhydrtaer så alla system som kompenserar detta är uppgraderade till max, så en omställning från 10-20 Kh till 0-3 Kh var inget större problem.

Jag blev inte glad och energiskt. Skratt. Ja inte mer än vanligt. Jag mår ju oförskämt bra i mitt liv. Jag vaknar glad, har ett lätt sinne hela dagen, skrattar allt fler gånger var dag och somnar tryggt. Jag har svårt att tänka mig att kosten kan göra mig gladare… då hade nog fötterna lättat från marken.

Jag gick inte ner en enda cm. Ser precis likadan ut nu som för en vecka sedan. Ska jag gå ner i vikt så måste jag underäta i 4-6 månader konstant utan undantag. Då kan jag knäcka 1-3 kilo.

Jag fick hoppa över saker som jag uppskattar. Restaurang, rött vin och kaffe med mjölk. Fast Äggmjölken var en oerhört positiv bekantskap. Jättegott, så den vanan kommer jag nog att behålla. När jag är hemma. Är jag ute blir det som vanligt kaffe med mjölk. Mitt liv måste vara enkelt, annars orkar jag inte hålla rutiner i 25-30 år.

Träningen fungerade som vanligt. Jag var pigg, energisk och njöt. Svettades lite extra, men annars ingen skillnad.

Några nackdelar? Nä, inte många. Förutom en sak som för mig är oerhört viktig. Jag började tyvärr att TÄNKA mat igen. Jag som äntligen har kommit till det stadiet som jag alltid drömt om. Att bara äta, slappna av OCH vara viktstabil. Att äta när jag vill och när jag känner mig hungrig UTAN att gå upp i vikt.

Nu helt plötsligt var jag tillbaka i tanken på mat, vad ska jag äta till lunch? när ska jag äta?. Detta planerandet. Och vad hände? Jo, jag blev hungrig och började fundera på att uppfinna maträtter med noll kolhydrater.

Ungefär som när jag förr kaloribantade och ställde mig att baka… hur tänke jag då?

För vem rekommenderar jag då Nollning?
1. Har du inte fått något resultat efter
 månaders strikt LCHF utan undantag och utan en masa emjerivaror – Prova!

2. Är du sockerberoende och hela tiden faller tillbaka? Prova!

3. Är du på väg att ge upp och funderar på Pulverdiet? Du ska du tveklöst välja Nollningen i stället.

Vad ska du tänka på om du Nollar länge?
(Samt läs noga hur du kan göra om du inte vill följa mina råd. Jag har gett en lösning för det också)

1. Ät en massa skaldjur – om inte så ät Selen som tillskott.
2. Välj minimalt med fläsk eller nötkött – om du vill ha det i alla fall så ät Folsyra som tillskott.
3. Får du kramp så ät Magnesium som tillskott.
4. Ät 1 dl vitkål/dag, ger 1 Kh – om inte lägg till C-vitamin
5. Ät en massa fet fisk – om inte så är tillskott av omega 3 bra
6. Ägg är kanon