Arkiv för kategori ‘NER I VIKT’

« Äldre poster

Vänd på tanken

söndag, 19 februari, 2012

fundera

Här kommer ett gammalt inlägg från 2009. Men ibland kan gamla repriser vara riktigt intressant. Ler stort.

Jag får ofta frågan: Men hur mycket fett kan jag äta? Jag har också hört några (få) säga att ”jag går upp av LCHF”.

Vänd på tanken! Hur mycket kolhydrater kan jag äta? Det är ju det som är poängen. Du måste få bort kaloritänket. Det fungerar inte. Kroppen fungerar inte så. Men du kan inte behålla alla mackor och pasta och lägga på fullfeta produkter. Det går inte. Naturligtvis! Kolhydrater triggar ju insulin som är vårt stora FETTINLAGRANDE hormon. Vi måste minska på fettinlagringen INTE på fettet.

Förr åt vi en massa kolhydrater (Tallriksmodellen) Det skapar ett sug och blockerar mättnadskänslorna samt triggar fettinlagringen till tusen. Eftersom kroppen kan bygga om kolhydrater till fett så kan du i detta läget inte äta speciellt mycket fett. Kroppen har ju redan tillgång till fett i massor i form av riskakor, fri mängd potatis och grovbrödmackor utan smör….

Nu ska du göra tvärt om. Ät  fett som skapar mättnad och ökar din fettförbränning.

Sen kommer frågan: Hur mycket kolhydrater kan och vill just jag äta? Hur har jag det med sötsuget? Hur vill jag se ut?

10 enkla knep för att komma igång! Jag har gjort lite förändringar då min text tyvärr missuppfattades på löpande band. Hoppas att den är mer tydlig nu.

1. Ät en 2-3 ägg till frukost och en handflata (med fingrar) stor mängd kött, fågel och fisk till lunch och en likadan till middag. Proteiner behövs för att du ska vara nyrenoverad och i tipp topp skick.
2. Ät  500 gr grönsaker ovan jord var dag. T ex blomkål, broccoli, paprika, tomat, gurka, vitkål, zuchini mm. Grönsaker ger folsyra och vattenlösliga fibrer. Tänk på att blomkålsmos väger en hel del.
3. Lök är en av de absolut nyttigste grönsaker så ät lök trots kolhydraterna…. :) (Om du inte triggar på det naturligtvis)
4. Lägg till 1 dl fet gräddsås eller motsvarande till var måltid. Fett är gott och skapar mättnad!
5. Ät 2-4 måltider per dag. Känn efter vad som passar dig. Din kropp har svårt att ta upp all näring på bara en måltid. 
6. Ät 1 dl nötter per dag om du kan hantera den mängden kolhydrater. Blandade av alla sorter för mineralernas skull. Tål du inte nötter eller inte kan hantera kolhydraterna så ät tillskott av magnesium och selen.
7. Väljer du att äta mer kolhydrater eller tränar väldigt mycket så kan många lägga till  rotfrukter, yoghurt och bär.
8. Rör dig. Mycket och ofta. Men vad du gör spelar inte så stor roll, bara du tycker om det :)   Rörelse minskar på din stress, får din mage att fungera bättre och hjälper till att balansera dina mättnads- och hungersignaler på bästa sätt.
9. Är du stressad? Då har du för mycket kortisol i kroppen. Minska den nivån med motion, spikmatta och/eller avslappning.
10. Sugen på något gott? Ostar av alla sorter är ett kanonval. Några av oss kan även njuta av lite riktigt mörk choklad. Men tänk på att allt du äter utöver maten minskar din viktminskning. Även om valen är nyttiga.

Postat i NER I VIKT | 62 kommentarer »

Svårt att gå ner i vikt?

torsdag, 16 februari, 2012

viktjaktKommer Du ihåg första gången du bantade? Kilona bara rasade av. Jag minns att jag tog 10 kilo på 6 veckor och var överlycklig. (I alla fall ett tag) Sen för var gång jag bantade så gick det långsammare och långsammare och till slut var jag tvungen att ta till pulverdieter för att det skulle hända något.

Vad hände? Jo massor, både i min kropp och i mitt val av mat.

Jag började småbanta hela tiden. Försökte att äta lite kalorier och minimalt med fett. Valde lättmargarin eller inget alls på smörgåsen. Bytte till minimjölk och söt fruktfil med 0,1 gram fett. Valde riskakor, grovbröd, popcorn, färskpressad juice och sockerfri müsli. Så min mat blev kalorifattig kolhydratkost. Med pyttelite fett. (Vilket triggar både sug och hunger!!)

Jag åt för lite de dagar jag var duktig. Flippade ut och vräkte i mig andra dagar för att sen svälta och kompensera nästa dag.

Jag bantade år ut och år in på detta sätt. Ibland var jag hysteriskt duktig (om det nu kan kallas duktig) och ibland sket jag i allt för det fungerade ju ändå inte. Ingen metod funkade till slut på mig. Sista gången jag försökte banta var jag med i Viktväktarna i 10 månader. Och gick ner ETT kilo. Det måste ha varit ett kilo saffran, inte fett, till det priset. 10 månader gånger 4 veckor gånger 100 kronor. 4000 kronor för ett kilo fett. *suck*

Vad händer då i kroppen? Flera saker. Nummer ett skapar en fettfri kost en kropp som är mycket dålig på fettförbränning.

Fett ÖKAR ju fettförbränningen!

Sen skapar kolhydratkosten ett sug som gjorde att jag smååt (vad jag trodde var nyttiga) kalorifattiga kolhydrater som skapade nytt sug osv. Detta gjorde att jag åt mycket mer än jag trodde var dag. Min uppfattning var att jag aldrig åt… men sanningen var att jag aldrig åt riktig lagad mat på måltiderna utan smååt MELLAN måltiderna. Fast då jag bara valde saker som jag trodde var nyttiga så såg jag inget fel i det jag gjorde. Jag trodde jag var duktig och fattade inte varför jag bara blev tjockare. Lovar att förtvivlan var stor.

Kolhydratkosten skapar också en massa insulin vilket minskar fettförbränningen och ökar fettinlagringen. Insulin gör också så att kolhydraterna lätt byggs om till fett. Så mina riskakor hamnade som bilring på min mage.

Kolhydrater ökar insulinet som ÖKAR fettinlagringen!

Sen kommer nästa problem. Eftersom jag vissa veckor inte åt speciellt mycket trodde kroppen att jag var utsatt för svält. Kroppen börjar då spara på energi på en massa olika sätt. Så i stället för att jag förbrukade mina kanske 2000-2500 kcal så minskade kroppen ner förbrukningen så jag skulle överleva svälten. När det sen äntligen kom mat (när jag tappade kraften, hungern var outhärdlig och jag åt en massa dumt) så blev kroppen överlycklig och lagrade ALLT den bara kunde.

Lågkaloridieter minskar fettförbränningen, minskar förbrukningen och sätter kroppen på LAGRA!

Ju fler gånger jag bantade desto snabbare blev min kropp på att anpassa sig och minska förbrukningen. Till slut stod jag still på ca 1000 kcal/dag. Alltså min normala förbrukning  låg på 1000!! Ville jag gå ner var jag tvungen att gå under den nivån. Det blev ju ingen mat kvar. Detta betydde att jag gick UPP i vikt om jag åt som vanligt.

Nu satt jag i en klassisk bantarfälla. Bara pulverdiet fungerade om jag höll ut i veckor. Åt jag som vanligt gick jag upp i vikt. Och suget var hopplöst starkt.

Det är här de flesta känner sig som ”hopplösa fall”. Speciellt när de får idiotiska råd som ”äter du bara mindre än du förbrukar så går du ner i vikt”. Man kan ju inte äta mindre!!

Vad ska man göra nu då?

Jo, börja äta igen. Med risk för att gå upp ett eller två kilo. Kroppen kommer först att bli överlycklig. Maaat, lagra! Men när kroppen märker att svälttiderna är över så behöver den inte lagra mer. Det kommer ju ny mat flera gånger per dag. Dessa eventuella kilon (brukar vara max 2-3 kg) försvinner efter några veckor igen så de sätter sig inte. Jag lovar!

Det är nämligen hopplöst att gå ner om kroppen bara kräver 1000 kcal om dagen. men ganska så enkelt att tappa om kroppen förbrukar 2500 kcal per dag. Så därför ska vi välja mat som ger många kalorier men lite energi. Alltså kroppen vill använda kalorierna till annat. PROTEINER. De flesta kalorierna går åt till värme och byggnadsmaterial i kroppen. Inte till energi som kan lagras till fett.

Vi vill också äta mat som stimulerar till ökad fettförbränning och som gör krppen trygg: FETT. Fett stimulerar inte insulin alls, vilket i sin tur är kanon. (För mycket proteiner stimulerar insulinet. För VISSA, inte alla, kan det bli för mycket. Vanligt hos diabetiker typ II)

Och undvika den maten som kan bidra till fettinlagring. Mat som frisätter insulin – alltså kolhydrater. Men inte till absurdum. Ät grönsaker ovan jord, ät nötter om du tål och var lite försiktig med mjölksocker.

Hur lång tid tar då denna förändring i kroppen?

Vissa kroppar blir lugna och börjar förbränna redan efter 8-10 veckor. Andra kroppar är envisa och du tvingas äta utan viktminskning i upp till ett halvår, kanske ett år. Men vikten kommer att börja krypa neråt… fast sakta. Har du ätit sönder din kropp kommer du aldrig mer att ”rasa” i vikt. Men naturligtvis kan du gå ner i vikt.

Det bästa med lågkolhydratkost är att du mår så bra under tiden. God mat, mycket mat, varierande mat, näringsrik mat, inget sug (ännu en anledning till varför så många lyckas) Du blir friskare, piggare, bättre fungerande mage och sover bättre.

Lägg om din livsstil och kolla vågen om ett år! Lovar, du blir glad.

Genvägar?

Det finns inga. Och de du tidigare provat har ju bevisligen INTE fungerat. Snarare skapat genvägana ett enormt problem och gör det sen ännu svårare att gå ner i vikt. Det är ju genvägarna som är orsaken till kroppens försvar!

Hade det funnits genvägar, hade alla använt sig av dem och alla hade haft sin drömvikt! Eller hur?

ÄT dig smal och frisk!

Postat i NER I VIKT | 47 kommentarer »

Hur många kolhydrater ska jag äta?

måndag, 16 januari, 2012

Ja-a, hur långt är ett snöre?

Först och främst måste jag säga att bara för att jag tycker något betyder det inte att de som tycker annorlunda har fel. Tyckande är verkligen något som är upp till var och en, det finns inte fel och rätt. Och detta är en tyckandefråga beaserad på MIN erfarenhet och kunskap om överätande/felätande. Det ska dock till mycket fakta, logik och nya insikter till innan jag ändrar mitt tyckande.

Vad är det då jag tycker? Jo, jag har tagit ställning till att räkna kolhydrater. Eller snarare jag har tagit ställning mot att räkna kolhydrater. Detta gör att jag konsekvent ”viftar” bort allt som har med räkning att göra. Inte för att vara nonchalant utan för att vara konsekvent.

Varför har jag tagit mitt ställningstagande? Ja,  i min värld känns det inte bara som tyckande, jag har en massa agument för och emot och när jag väger samman dem så vinner emot. I MIN värld! Och jag äger bara den. Jag äger inte sanningen. Så när du läst detta så känn efter, vad blev ditt svar? Vad passar dig? Vad är viktigast för dig? Hur fungerar du?

1. Många (de flesta) av min kunder/klienter har bantat i många år. De har vägt maten, räknat kalorier och points och de har vägt sig själva ibland så ofta som två gånger per dag. Jag vill inte erbjuda en livsstil som innebär att de byter ut kaloriräknandet mot kolhydratsräknande. Jag vill erbjuda en enkel vardag där vi äter för att vi näringsmässigt måste och för att det är gott. Jag vill erbjuda ett naturligt förhållningssätt till mat.

2. För många har maten upptagit all tid. De planera menyn, när frukosten är klar ska lunchen planeras. Allt ska vara perfekt. De samlar på recept, skriver receptbloggar och pratar mat. Allt fokus går ut på mat och vad man ska äta sen.  Vad man ska äta till helgen. Min dröm är att livet innehåller mer än mat. Att fokuset delas upp på fler intressen. Att kontrollen minskas eller försvinner. Jag vet att om ätstörningen är för stor eller för långvarig kommer mat inte bli en njutning utan mest ett påtvingat måste för överlevnad. (för dessa har jag individuella lösningar) Men så många jag bara kan få att njuta av maten och tryggt lita på sina signaler, desto bättre.  I en avslappnad naturlig vardag där maten är en liten del av all undebart som finns i livet så räknar man inte …. man njuter avslappnat och lite nonchalant. Och planerar att läsa bok, kommande semestern, trädgårdens lökar, golfrundan osv.

3. OM du nu räknar så VAD ska du jämföra med? 20 gram per dag? 0 gram per dag? 18,75 gram per dag? Passar samma siffra alla? Är alla av samma kön? Har samma gener? Tränar lika mycket? Tål lika mycket? Har samma ätbeteende? Är lika långa? Lika tunga? Har samma insulinkänslighet? Stressar lika mycket? Skrattar lika mycket?… osv. Nej! Så därför har du bara dig själv att jämföra med. Vad ska du då med en siffra till? Och OM du lär dig DIN siffra så fungerar det inte i alla fall. Vissa dagar stressar du mer, andra mindre. Vissa dagar rör du dig mer och andra mindre. Vissa dagar är det kallt ute och andra mindre. Vissa dagar är du trött och andra dagar är du pigg. Ibland är det sommar och ibland vinter… och allt detta påverkar i sin tur din kropps behov och tålighet.

Jag vet att kontrollen är behaglig, men som många har upptäckt… trots räknande och kontroll så fungerar det inte i alla fall.

4. Varför? Jo, för behov av kontroll och stark önskan och fokus på resultat kommer att öka stressen. Stressen ökar kortisolet och kortisolet motverkar STARKT en viktminskning. Jag drömmer om att uppnå en nonchalans gentemot mat. Först lär vi oss att äta. Att äta tryggt. Du lär dig vad du kan äta, hur mycket du kan äta. Du känner efter i DIN kropp hur DU reagerar. Med trygghet kommer lugn och med lugn kommer viktminskningen och livskvalitén.

5. Det finns också kolhydrater av olika kvalité. (Mycket beroende på vad som finns tillsammans med kolhydrater) Du lär dig kanske att 20 gram kolhydrater från flatbröd triggar dig till att efter någon dag göra ett undantag. (Brukar vara fördröjd effekt) men du märker att 20 gram kolhydrater från blomkålsmos med grädde i inte triggar dig alls utan bara skapar variation i maten. Du kanske till och med märker att du går UPP i vikt på 20 g Kh i kex men ner i vikt av 30 g Kh från blomkål… Så bort med sifferkontrollen och på med din egna erfarenhet och kunskapen om din kropp.

6. … jag skulle kunna hålla på ett tag till. Men finns det inte någon fördel? Nja, inte för speciellt många. För behövs denna form av fullständig kontroll är ätstörningen ofta lite för stor. Problemet är då inte maten utan så oerhört mycket mer.

Vi ska inte räkna mat. Vi ska njuta mat (eller i alla fall avslappnat utan ångest äta den)

Vi ska inte äta livet, vi ska leva det. (Du bör ha minst 5 andra livskvalitéhöjande saker i livet som du kan belöna dig med som inte är mat eller dryck eller cigaretter)

Vi ska inte förvandla ett kaloriräknande till ett kolhydraträknande.

Vi ska inte gå från fettskrämd till kolhydratskrämd.

Vi ska hitta tillbaka till ätandet som överlevnad med njutning.
(Eller om ätstörningen är för stor så ska i alla fall ätandet bara bli en ynka liten del av den dagliga fokuseringen)

Detta är mina tankar. Min erfaranhet. Mina slutsatser och mina drömmar och amibitioner med mitt jobb som författare och kostrådgivare. Ni som tycker annorlunda tycker inte fel. Bara annorlunda från mig. Och det måste väl vara helt ok?

Av denna anledning kommer ni inte hitta kolhydratstuträkningar i mina böcker. Av denna anledning kommer jag ”vifta” bort alla kommentarer om att räkna maten. Av denna anledning kommer jag att konsekvent vägra att ta hänsyn till tabeller.

Jag skriver i allt jag gör, lita på dig och din kropp. Det gäller nu också. Vill du räkna så räkna. Det finns inga fel! Tycke, smak och behov har inte en rätt sida och en fel sida. Du gör det som är bäst för dig.

Detta val upplever jag är bäst för de allra flesta av de jag träffar på. Med denna inställning har jag nått bäst resultat på flest. Och lika lite som du har fel om du tycker annorlunda från mig så har ju jag fel om jag tycker annorlunda från dig. Det mest underbara är att båda inriktningarna finns inom gänget kostrådgivare, föreläsare och författare.

Postat i NER I VIKT, SOCKERBEROENDE | 26 kommentarer »

LCHF för viktminskning

söndag, 8 januari, 2012

Som sagt, LCHF och LCHF är både samma sak och samtidigt helt olika. Du måste se till för VEM kosten ska göra nytta och vad personen har för mål.

Hur ser då LCHF ut för viktminskning? Ja, även det är olika. Jag arbetar efter ett system sen 2005 som fungerar oerhört bra. Det är inte ”sanningen”, men en oerhört bra grund att börja med. Fungerar detta på alla? Naturligtvis inte. Det är av denna anledning som det finns proffs med näringsfysiologisk kunskap som kan hjälpa de som inte hittar rätt i allmän kunskap.

Jag såg i kommentarerna att det fanns ett tips om att besöka KIF (Kolhydrater i fokus) Ett både bra och dåligt tips. Där finns en massa kunskap men också en massa som tror att de har kunskap och dessa kan ge dig de mest idiotiska tipsen… samtidigt som du kan få de allra bästa tipsen. Så hur vet du vilket som är vilket? Vem ska du tror på?

Mitt råd är att välja någon som du vet har utbildning i ämnet. En sida jag rekommenderar (med BARA utbildade kostrådgivare) är www.kostradgivarna.se

Men du ska få min kunskap. OBS! Nu pratar vi alltså viktminskning!

Nummer ett: Du kan bara gå er i vikt om du kan äta 4 måltider och stå still i vikt. Så börja med att lära dig äta!
Nummer två: Du kan bara behålla din viktminskning om du har trygga rutiner.Så lär dig äta gott utan undantag.
Nummer tre: Du kan bara gå ner i vikt om du lyssnar på DIN kropp. Sluta lyssna på alla genvägar och snabbtips. Hade de fungerat så hade ALLA varit smala nu, eller hur?

Sist men absolut viktigast: Du kan bara gå ner i vikt och stanna där om du mår bra. Oro skapar tröstätande. Sömnbrist skapar hunger. Stress skapar fettinlagring. Uttråkning skapar småätande. Och nej, dessa överlevnadssignaler/krav från hjärnan är inget du kan stå emot i 30-40 år.

Så, hur ser då START-menyn ut för att nå viktminskning?

Frukost:
En hand (handflata plus fingrar) med ägg, fisk, skaldjur, kött eller kyckling
En näve (ca 1 dl) med någon fettrik produkt såsom grädde, creme fraiche, ost. (Väljer du rent smör eller kokosfett blir mängden naturligtvis mindre. Ät tills du är mätt)

Lunch och middag (ser likadana ut):
En hand (handflata plus fingrar) med ägg, fisk, skaldjur, kött eller kyckling
En hand grönsaker ovan jord. Ex broccoli, blomkål, paprika, gurka, zucchini mm
En näve (ca 1 dl) med god sås på grädde eller creme fraiche.
Ost använder du fritt i matlagningen.

Mellanmål:
1 dl blandade nötter
Har du mycket kramp så välj 1 dl mandel.

Som du ser finns ingen yoghurtfrukost med nötmüsli. Är nu detta fel eller onyttigt? Nej, men de flesta kvinnor har svårt att gå ner på mejeriprodukter och därför väljer jag bort det i min meny. Däremot är det många som lägger in den frukosten när de är klara för de går inte upp i vikt på detta. Kan man gå ner på yoghurtfrukost? Vem är ”man”? Kolla (om du vill) om DU kan gå ner på yoghurtfrukost. Kan du inte så följ mina råd.

Det finns inget mellanmål med grädde och bär. Är det då onyttigt? Nix, men allt du äter utöver maten minskar din möjlighet till viktminskning. Maten du äter är till för att du ska må ditt allra bästa. Kroppen behöver näringsämnen för alla sina uppgifter. När de uppgifterna är klara så lagrar kroppen resten som fett….

Det finns ingen mörk choklad. Men det är väl nyttigt? Japp, faktiskt jättenyttigt. Men nyttigt och viktminskning är inte samma sak. Allt du äter utöver maten minskar din viktminskning. För några betyder det att de kan äta lite utöver och ändå gå ner. För andra betyder detta att det minsta lilla som det äter utöver maten stoppar viktminskningen. (Min kropp är sådan!) Men nu när jag är klar kan jag äta mörk choklad. Jag går inte upp av det och vanligtvis triggas jag inte heller till mer ätande. Hur fungerar DU?

Så, fungerar detta för alla? Nix (eller kanske jo..)
De vanligaste fällorna:
1. Du äter inte så här.
2. Du småäter på godkända saker men som ligger utanför ovan meny. (Och då äter du inte så här)
3. Du väljer för mycket mejeriprodukter. (Skratt, och då äter du inte så här)
4. Du äter för lite. Du tror att det är bra att äta lite för då är du extra duktig och då går det extra fort. (Det enda som händer är att kroppen sänker din förbränning och börjar spara och lagra) Använd handmodellen, du har ju alltid dina händer med och de ger en bra anpassad måltid.
5. Du äter för mycket. Du har hört att du kan äta hur mycket som helst men du har inga fungerande mättnadskänslor. Kroppen kommer att öka din förbränning en del, vilket är bra. Men den kan inte kompensera fullt ut och absolut inte till den grad att du går ner i vikt. Vanligtvis går du dock inte upp, (även om det kan hända). Använd handmodellen.

Är du sockerberoende kommer tyvärr nötterna troligtvis att trigga dig. Då får du ta bort dem. Tänk på att den nöten som brukar innebära störst problem är cashewnöten. Nej, den är inte dålig. Men för sockerberoende brukar det vara den som skapar mest problem. Tar du bort nötterna kan du eventuell behöva lite extra magnesium. (Välj då INTE magnesiumoxid eller magnesiumhydroxid)

Ät så här, utan undantag i 6 månader. De allra flesta går ner i vikt.
Japp, det finns sen knep därefter. Men tar jag dem nu så ska alla prova den direkt… och det fungerar tyvärr inte. Du måste kunna äta 4 måltiden per dag utan undantag som en vardaglig rutin för att kunna gå ner i vikt och behålla din viktminskning. Livet ska ju inte vara en kamp. Livet ska inte vara en planering om vad man ska äta vid nästa måltid.

Ät inte livet. Lev det!

Postat i NER I VIKT | 35 kommentarer »

Motivation och undantag

söndag, 21 augusti, 2011

motivation(Favorit i repris)

Hur ökar man motivationen? Vad gör man när motivationen tryter? Hur hanterar man undantag?

Jag tror att ordet ”man” måste bort. Hur gör DU? Vi är alla olika och vi måste börja fundera på hur just JAG fungerar. Ta ansvar för egna svagheter och brister. Puffa upp styrkorna. Jag är fortfarande lite upprörd över bristen på förståelse från många som förespråkar kaloritänket….

Börjar nog inlägget där, så jag får skriva av mig. Just den attityden, du kan om du bara vill, gör mig så arg. Jag ville inte vara fet. Jag ville verkligen gå ner i vikt. MEN jag kunde inte. Varför? Ganska så enkelt, verktygen jag fick för att lösa problemet fungerade inte. Jag fick en pensel att mecka bilen med,

Inget fel på penseln.

Men att använda kaloritänket som viktminskningskunskap på en överviktig person som kämpat i många många år. Nej, det är bara dumt och fräckt. Lika dumt som att skruva med en pensel. Ja, faktiskt.

Tillbaka till motivationen. Motivationen till vad? Det är där vi får börja. VAD ska du motivera dig till? Vad är det som är jobbigt med kosten? Vad är dina mål? Vad har du för val? Förr var det att kämpa, att vara lite hungrig, att räkna poäng eller kalorier, att stå emot, att orka till nästa måndag osv. Detta oftast för att inte gå upp mer i vikt…

Nu är det att äta gräddsåser till den goda köttbiten, att alltid få vara mätt, att kunna ta en stor bit ost klockan 10 på kvällen för att du vill ha, att vara pigg, att sova gott, att få en mage att fungera, att laga riktig mat osv. Titta på allt du får äta istället för den ynkliga mackan som ska bort.

Sen kommer vi till delen undantag och suget. Första och andra veckan behöver du motivationen. Sant. Men då finns den oftast där i alla fall. För suget kommer att utmana dig. Det bara är så. Här behövs motivation att bita ihop, att kämpa och att tacka nej. Men klarar du två veckor så försvinner suget och du kan slappna av i din nya kunskap. Hitta på något som du gillar som finns inom ramarna för vad du får äta. Jag har mina favoriter klara för mig.

Kan DU göra undantag? Orkar du göra undantag? Ja, var gång så sätts ju karaktären på sin spets och du måste framkalla extra mycket motivation. Har du så mycket kraft och motivation? Eller ska du strunta i undantagen och slippa utmana dig själv hela tiden?

Det finns inget rätt eller fel. Du vet vad du klarar av. jag vet vad jag klarar av. jag vill inte kämpa, jag vill inte behöva ha en extrem karaktär, jag vill inte ta av min kraft för att lägga den på matbeslut var och varanna dag, jag vill inte uppleva suget. Jag gör därför aldrig undantag. Jag säger ”nej tack” per automatik alltid. Jätteenkelt. I början krävdes det kraft men då fanns ju motivationen. Nu berör det mig överhuvudtaget inte. Jag skulle aldrig få för mig att äta en smörgås. Aldrig.

Jag slutade röka 1992. Jag skulle aldrig få för mig att ta en cigg idag heller. Av precis samma anledning. Jag är inte beroende längre. Jag har inget sug. Ingen längtan. Tror faktiskt inte ens att det är gott längre. Verken med cigg eller en kanelbulle. Jag skulle heller inte våga… tänk om jag börjar röka igen… eller börjar feläta igen.

Hur fungerar just DU?

Postat i NER I VIKT | 16 kommentarer »

Ketos, ketoacidos, ketoner, ketostix….

fredag, 29 juli, 2011

Vad är vad och vad är det?

Vi har alltid lite lite ketoner i blodet. Hjärnan kan leva på ketoner om det råkar finnas för lite blodsocker i blodet.

Ketoner byggs av fett, vilket gör att ju fler ketoner desto mer fettförbränning. Fler ketoner innebär också att blodsockret inte kan användas som energi eftersom det är ”slut”. Det gör att fettförbränningen ökar lite till. Det gillar vi!

Ketoner är surt men blodet blir inte surt. Kroppen fixar detta genom ”kalkning”. Så vi förblir friska. Ketos är det tillståndet vi är i när vi har mycket ketoner i blodet och blodet är neutralt. Men vi bör kanske fundera på varifrån vi får kalket som nautraliserar blodet?

En ketonkrop som du kan är ammoniak. Det gör att när vi har mycket ketoner i kroppen så luktar vi illa. Många får en metallsmak i munnen, andra stinker :)

Med ketostix kan du mäta nivån av ketoner. Vid en speciellt gräns är vi i ketos. under denna gräns är vi inte. Hm! Betyder det att under gränsen stänger kroppen av fettförbränningen och över gränsen så trycker kroppen på ON. Nej, naturligtvis inte, men så går tyvärr diskussionerna. Jag förstår inte ens varför du som frisk person vill lägga pengar på ketosstix. Detta med att vara i kestos har blivit en bantningsmetod.

Varför finns ketostix? Jo, det finns något som heter ketoacidos, en dödlig sjukdom som du inte äter dig till. Har alltså inte med LCHF och ketos att göra. Här måste du ha koll på dina ketoner för att inte dö. Ketostixen är då kanon!

Ibland hör man att kroppen väljer sig vid ketos och du slutar att lukta illa och metallsmaken försvinner. Hur kan ammoniak sluta lukta?

Jag tror snarare att kroppen inte vill tömma sitt kalklager och hittar därför andra lösningar på det låga blodsockret. T ex genoom glykoneogenesen. Kroppen bygger blodsocker (glukos) av aminosyror (proteiner).

Gör inte LCHF till en bantningsmetod. Var inte rädd för kolhydrater, de tillhör vår naturliga kost och har alltid gjort. Vi måste titta på vårt behov av kolhydrater och aldrig överdosera. Vi måste titta på kvalité av kolhydrater. Och vi måste se vad som finns i produkterna förutom kolhydrater.

Jag är LCHFare och kommer alltid att vara. Men jag kan lyfta blicken och nyfiket undra varför vissa naturfolkslag mår toppen på 70E% kolhydrater… De mår som vi – toppen. Varför?

Postat i HÄLSA MED SUNT FÖRNUFT, NER I VIKT | 27 kommentarer »

Vad påverkar mättnad?

måndag, 6 juni, 2011

Vem har sagt att det ska vara lätt? Skratt:

Ghrelin (kommer från en tom mage och skapar glupsk hunger)

Leptin (signal från fettvalken att vi har tillräckligt med fett – ger mättnad)

Insulin (kommer från bukspottkörteln och skapar mättnad. Hög blodsockernivå ökar aptiten. Orättvist för en diabetiker.)

 CCK (kommer från tarmen och reagerar på mängden fett i maten. Skapar mättnad)

Hungerspeptider som Neuropeptid Y (kommer från hjärnan och stimulerar hunger tillsammans med AgPR, Orexin)

Mättnadspeptider (också från hjärnan t ex. POMC & CART)

(Dessa två har samma receptor och blockerar ut varandra. Tänk dig en gungbräda. När den ena är uppe så är den andra alltid nere.)

Serotonin (ger tillfredsställelse av mättnaden mer än belöning av att äta)

Dopamin (ger dig en kick när du äter. Skapar motivation för att äta.)

Opiater (Ger belöning – ”Jag vill ha mer”)

…och säkert några saker till som jag inte kommer på just nu eller som jag inte känner till. Samt några saker som forskarna inte har hittat ännu.

Viktigt att veta:

Kroppen kräver en viss fysisk aktivitet för att mättnad ska fungera.
FÖR mycket stillasittande stimulerar konstigt nog hungern.
Kroppen strävar alltid efter att äta mer än den förbrukar för att säkerställa överlevnad.

Hungerssignalerna är i sig anabola. Vi fettinlagrar när vi upplever hunger.

Varm mat minskar aptiten. Bra att veta om du ofta upplever hunger.

Rörligt? Japp! Låt oss titta på det viktigaste. Det som du enkelt kan påverka:
Ghrelin skapar en glupsk hunger när magen är tom. När du äter fylls magen och Ghrelinet ska minska. Sött gör att det inte fungerar som det ska. Det sjunker inte trots att magen är full. Du är hungrig fast magen är full.

Tips! Undvik sött. För kroppen är även mjöl och majs sött.

Leptin ska skapa mättnad när dina fettlager är normalfulla. Vissa får inte den mättnaden utan kan äta upp till ordentliga valkar. När du sen blir fet så slutar kroppen helt att lyssna på leptinet.  Kroppen anser det omöjligt att du har så stora lager som din fettvalk informerar om.  Så stor går det inte att äta sig på naturens resurser.

Tips! Ät tre gånger per dag. Allt du äter ska ligga på tallrik så du ser mängden. Du ska alltid sitta ner och äta. Ät ingenting mellan måltiderna. Är du mer hungrig måste du lägga mellanmålet på en tallrik och sitta ner och äta.

Insulin. Vissa får jättesvängningar på lite kolhydrater vilket kommer att skapa ett snabbt sug. Andra får en liten svängning på ett stort intag av kolhydrater och kommer att vara nöjd hela vägen till nästa måltid.

Tips! Lär känna just din kropp och anpassa kolhydratmängden så du är nöjd och pigg på din mat i ca 3-4 timmar.

Serotonin. Behöver du en extra känsla av tillfredställelse och lugn? Tröstäter du? Vissa är mycket påverkade av serotoninet. Att självmedicinera mot ångest med socker fungerar tyvärr fantastiskt bra. Men biverkningarna i form av övervikt och övertrötthet på grund av svajande blodsockerkurva är det inte många som vill ha.

Tips! Öka fettet lite. Det påverkar serotoninet positivt. Öka omega 3, det kan minska ångesten. Använd endorfinerna som ångestdämpande i stället för mat. Bra sätt att utsöndra endorfiner är motion och spikmatta. (Är din ångest för hög och av en specifik anledning måste du arbeta med orsaken, då fungerar inte symptombehandling som jag föreslår)

Dopamin. Kick-äter du? Äter när du är uttråkad? Småäter. Piggäter? Sött ger kroppen en häftig kick. Vissa är nöjda med att gå till samma jobb måndag till fredag, åtta till fem var dag i 50 år. Andra cyklar jorden runt, paddlar över atlanten och klättrar i världens högsta berg. Vi behöver olika mycket kick för att må bra. Tyvärr har många av oss kommit på att kicken finns i ätbar form. Alltid lättare att stoppa i sig något i stället för att GÖRA något.

Tips! Gör något kul minst en gång var dag. Tillfredställ DITT behov av kickar. Det svåra är att komma igång eftersom brist på kickar skapar en hängighet/håglöshet/trötthet. Börja med något litet var dag och öka på allt eftersom glädjen kommer tillbaka. Vad kickar mig? Att prata inför mycket folk, att plugga in ny kunskap, att köra lite för fort, att träna, att aldrig ha fasta rutiner, prova nya saker jag inte kan…  Nu är det din tur. Vad är dina kickar?

Postat i NER I VIKT, UPP I VIKT | 13 kommentarer »

Ja men EN kan du väl äta!

måndag, 30 maj, 2011

”Du blir ju inte tjock av EN bulle.”

Jodu, det blir jag visst. För EN finns inte i mitt vokabulär. Jo, kanske när du är med, men så snart jag är själv så viker jag för det enorma sug som denna EN kommer att skapa.

Jag har funderat. Varför är det så viktigt att JAG äter? Om jag hoppar över så blir det ju mer gott till alla andra. Det borde väl vara bra? Eller ? Något triggar när jag tackar nej. Kan det vara deras dåliga samvete? De vet att de inte borde äta bullen, men om vi gör det tillsammans är vi kassa ihop.. och det känns alltid bättre än att vara kass själv.

Kan det vara så enkelt?

För det borde ju inte spela någon roll vad JAG äter. Jag lägger mig ju inte i vad andra äter. Jag sitter aldrig och tittar på någons pasta och utbrister: ”Men SKA du verkligen ÄTA det där?” Jag bara äter det som finns på min tallrik och njuter. Punkt.

Artighet? Nej, det köper jag inte. Och OM det  är så, varför ska jag vara artig och äta det som skapar mig enorma problem. Varför kan inte alla andra vara artiga och visa hänsyn till att jag vill må bra och slippa vara tjock? Jag är faktiskt artigare nu än när jag alltid bantade. Då åt jag pytteynka lite, fast av allt. Nu äter jag både en och två och tre portioner av värdinnans underbart goda mat. Fast utan pastan och potatisen.

Avund? DET köper jag. För tänk om min rumpa blir mindre än kompisens, hualigen. Man har ju sin givna roll på jobbet och i kompisgänget. Även om ingen säger det, så visst är det gott att inte vara tjockast. Jag kommer ihåg när jag hade 10-15 kilo kvar och många kom fram till mig och sa att NU fick jag nog sluta. Jag såg utmärglad ut. Många känner nog lite avund. Varför kan hon och inte jag? Tänk om hon blir smal och snygg? Vad händer med de självskrivna rollerna i gruppen?

Olikheter? Ja, det köper jag också. En person utan suget och med en kropp som kan hantera en större mängd kolhydrater, hur ska hon/han någonsin förstå vårt ätbeteende? De har ju ingen anledning att läsa in kunskapen och inget intresse av att förstå. Jag önskar bara att de kunde hålla tyst om de ändå bara ska kritisera. De ska ju vara lyckliga över att slippa bry sig. Hade vi kunnat äta som de så hade vi naturligtvis gjort det.

Ja med EN kan du väl äta. *suck*

Det är som att säga till en alkoholist: ”Ja men ETT glas kan du väl ta. Det är ju inte fest var dag. Bara du väljer att bra kvalitetsvin så är det inget problem. Det är ju till och med nyttigt för hälsan… ”

Postat i NER I VIKT, SOCKERBEROENDE | 26 kommentarer »

Banta sig in i viktfällan

onsdag, 25 maj, 2011

2Xfetis

Är det då kört om jag har bantat mig fet? Absolut inte. Men du kommer att få mycket svårare att snabbt gå ner i vikt.

Det första du måste göra är att skaffa dig ett enormt tålamod. Sen måste du acceptera att de snabba genvägarena inte finns som alternativ längre. Några av er kommer kanske behöva läka kroppen i 6-12 månader innan något händer.

Du måste skaffa dig en lugn kropp som inte tror att det är matbrist. För vissa går det på några månader, för andra tar det upp till ett år. MEN DET GÅR! Det gör du genom att äta LCHF inriktad kost var dag, var vecka och var månad. Inte hålla på att öka eller minska maten. Inte prova att lägga till och ta bort. Bara lugnt hitta en trygg livsstil.

Du måste våga äta fett så att kroppens fettförbränning blir perfekt supertrimmad igen. Detta känns som om det går betydligt snabbare. Jag skulle vilja säga 1-3 veckor. Du märker det genom att huvudvärken försvinner trots att du håller kvar vi lite kolhydrater. Först och andra veckan kan vara tuffa. Hjärnan skriker efter kolhydrater som kroppen roffar åt sig bara för att den är så kass på fettförbränning. Men så snart den har kommit i gång så får hjärnan de kolhydrater den vill ha, huvudvärken försvinner och kroppen får börja använda fett istället. Precis som det var tänkt från början. (Lite konstigt att detta nu helt plötsligt skulle vara farligt…)

Tuffast av allt. Du måste VÅGA gå upp 1-3 kilo. Ja, tyvärr händer det ibland. De försvinner alltid ganska så snabbt igen. Men eftersom din kropp blir överlycklig över att du äntligen äter igen så kan den få för sig att lagra ALLT. Vem vet du kanske hoppar på en ny svält snart igen? Du kommer också att öka i vikt eftersom du nu har en full mage och en full tarm. Fet fisk, grädde och ost väger mycket mer än sallad och riskaka. Det har inget med fett att göra. Bara vågen som visar att fisk väger mer än riskaka. Tyvärr skrämmer detta många och de hoppar av med kommentaren ”Detta fungerade inte på mig.”

En av mina klienter vågade lita på mig. Hennes kropp var ohyggligt envis. Hon fortsatte och var beundransvärd. Efter några månader skulle vi ta nya tag. Då visade det sig att 3, eller var det 4 cm, var borta från midjan. När hon bara åt, fanns och malde på tillsammans med kunskap och att hitta ett konsekvent matval… jag då försvann några av de ”hopplösa” centimetrarna. Det kommer att ta tid. Tyvärr. Men bättre att långsamt tappa 3 cm på 3 månader än att kämpa år efter år och aldrig blir klar.

Tänk att 3 cm på 3 månader gör 12 cm på ett år. Det är ganska så mycket. Och med den takten är det mycket stor chans att resultatet är för alltid.

Postat i FÄLLOR, NER I VIKT | 13 kommentarer »

Att banta sig fet

tisdag, 24 maj, 2011

problem_mage

Kan man verkligen det?

Ja, jag hävdar bestämt att det är så. Problemet är att vi använder metoder. Gör något under en kortare tid för att sen gå tillbaka till den kost som från början skapade problemet.

De metoder vi vanligtvis använder är fettsnåla, kolhydratfika kalorifattiga metoder. Det gör att kroppens fettförbränning blir sämre och sämre. Två anledningar. Det kroppen gör ofta blir kroppen bra på och tvärt om. Med lite eller inget fett i kosten så fettförbränner kroppen ytterst lite. Vi har också mycket insulin i kroppen vilket innebär fettinlagring på bekostnad av förbränningen.

Alltså problem nummer ett: Dålig fettförbränning

Sen äter vi på svältgränsen. Ju mindre vi äter desto duktigare är vi. Pulverdieter har ju aldrig varit så stora som de är nu. Det gör att kroppen går in på försvar. Den försöker helt enkelt anpassa sig. Den sparar på ALLT den kan. Värmesystemet, termogenesen, är en sak som kan spara mycket energi. Vår dagliga kaloriförbrukning går helt enkelt ner.

Problem nummer två: Efter många års bantning så förbrukar du mindre energi per dag än du gjorde INNAN du började banta. Du måste nu alltså äta mindre mat bara för att stå still.

Sen har vi problemet med att idiotbanta med något knäppmetod som inte går att hålla. Du vet när vi ger upp efter några dagar eller veckor och vråläter/ hetsäter för att vi ska ju ändå börja om på ”måndag”… Och eftersom måndagen betyder en ny svältperiod är det ju bäst att ta chansen att få njuta av allt det goda….

Problem nummer tre: Eftersom du oftast underäter tror kroppen att den ska dö. Så de få perioderna när du äter så lagrar kroppen allt vad den bara kan. Det känns som att du kan gå upp 5 kilo av en 1 kilos godispåse.

Så ja, du kan banta dig fet.

Sen finns det de som ÄTER sig feta. De har mycket lättare för att gå ner i vikt om de vill.

De överäter kolhydrater OCH fett. Så de har en bra fettförbränning, men också en bra inlagring. Därför blir de feta. De äter också alldeles fööör mycket mat var dag, vilket de kan eftersom kolhydrater i socker- och mjölform blockerar dina naturliga mättnadskänslor. Kroppen tror att det finns fri tillgång på mat och kan därför tillåta sig en bra och hör energiförbrukning under dagen. Dessa fryser sällan till exempel. Så med en orädd kropp, bra fettförbränning och en bra total energiförbrukning är det mycket enklare att gå ner i vikt.

Postat i FÄLLOR, NER I VIKT | 14 kommentarer »

« Äldre poster