Arkiv för kategori ‘HÄLSA MED SUNT FÖRNUFT’

Varför fungerar det idag och inte då?

fredag, 11 maj, 2012

Jag har funderat. Varför har jag samma vikt idag som för snart 12 år sen när jag tidigare inte kunde hålla vikten i mer än ett halvår. För NER i vikt har jag alltid kommit. Jag har bara inte kunnat stanna där.

Vad gör jag annorlunda idag? För Anna är precis samma Anna som då. Med samma bra eller dåliga karaktär. Med samma hopplösa totala avsaknad av rutiner och ett totalt överbokat veckoschema som skulle kunna skämma upp den tuffaste.

Jag tror jag har tagit min ätstörning stegvis. Skratt, Anna och tålamod är ingen lyckad kombination. Det har nog helt enkelt fungerat för jag har inte fattat att det var stegvis. Jag har nog trott att var en ny period var gång jag gjorde något nytt, något annolunda. Men egentligen har det bara varit en konsekvent röd tråd sen 2000.

En långsam utveckling där jag lyssnade på mig!

Hoppas att mina tankar och funderingar kan skapa nya tankar och lösningar hos dig.

Det första som hände var att jag helt plötsligt var mätt. Men på den tiden åt jag fullkornsprodukter och frukt så jag trillade dit lite då och då (Jag var ju en GI:are då). Jag minns när poletten trillade ner att Viktväktarna, allt margarin, dessa hemska riskakor och barer INTE var lösningen. Kände mig lurad! Jag hade litat på detta skitsnack i 25 år och gått upp från 60 kilo till 111 kilo. Jag bestämde mig då att aldrig mer lita på andra. jag skulle lyssna på MIN kropp. Kunskap och fakta lyssnade jag gärna på. Men hur reagerade MIN kropp med denna kunskap som grund?

Näringslära och näringsfysiologi tillsammans med evolution blev den självklara grunden.

Med åren lärde jag mig att ta bort mina triggers. MINA triggers. De som påverkade just mig. Jag kan inte äta något med mjöl. Även om jag får. Jag kan inte. Jag kan inte äta frukt. För dagen efter så äter jag annat fel. Åren gick och jag fortsatte att lyssna. Hur fungerar JAG? När lyckades jag och när gjorde jag det inte?

Jag gick från planerade matsedlar som totalt styrde mitt liv… jag menar det blev ju svårt att äta på restaurang, svårt att gå på fest, svårt att åka på semester… till att äta efter Annas handmodell. Skulle jag hålla på med detta så skulle det vara enkelt. Jag orkar inte mäta och räkna maten i 30 år. Och varför skulle mitt ätbeteende helt plötsligt fungera och jag en dag kunna sluta väga? Nej, dags att hitta en ny lösning, att TRÄNA in en ny lösning. Handmodellen gav mig kontroll. Jag har inte vägt eller räknat på i alla fall 8 år, nåt sånt. Underbart. Jag VET hur min tallrik ska se ut och jag äter bara en portion (fast den är ofta ganska så stor)

Vågen styrde mitt liv. Visade den på mycket blev jag ledsen. Visade den på lite blev jag glad. Jag brydde mig inte om mensperioder, varmt ute eller om jag råkat dricka mycket vatten. Nix, vågen ägde sanningen och mitt humör. Den kontrollerade mig medan jag trodde att den gav mig kontroll. Den skulle ut. Så 2007 slängde jag min våg. Snacka om ångest. Jag har sen dess haft samma storlek i alla år. Spänner byxorna så stramar jag upp min kost. Jag har ju på 12 år lärt mig hur jag fungerar.

Jag har forttfarande några kilon kvar. De får sitta. De verkar gilla mig. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna njuta av att bara vara. Jag letar inte längre fel på mig. Även där var det ett beslut jag tog när jag läste om hur vittnespsykologi fungerar (bara jätteytligt, kan nästan inget) Men det jag lärde mig är att vår hjärna är oerhört korkad. Den kan inte se skillnad på fantasi och verklighet. Berättar du en saga för dig själv tillräckligt många gånger så kan du efter några år inte känna skillnad på om det verkligen HAR hänt eller om du bara hittat på. DEN kunskapen ville jag använda. Så från den dagen har jag aldrig sagt något till mig själv som jag inte säger till min bästa kompis.

Jag tittat mig i spegeln och tittar på min bra delar. de delarna jag inte gillade tidigare får ingen uppmärksamhet överhuvudtaget. Det har faktistk fungerat. Idag finns de inte, jag bryr mig inte. Tittar jag är de fortfarande fula, men jag tittar inte. Och finns de inte kan de inte påverka mig. Har jag haft en dålig dag har jag struntat i spegeln. Har jag haft en bra dag så har spegeln används dubbelt upp. Jag vågar säga att ”idag är jag extra fin”, ”jag är bra på det här” och ”yes, vad bra jag mår”. Kommer aldrig mer att be om ursäkt för mig och ramla ner i jantegraven. Och min spåndumma hjärna tror idag på mig.

Skratt, hur det känns att säga till spegeln att man är snygg? Så oerhört fånigt. Men jag ville se fördelarna och slippa se nackdelarna. Och då fick jag ju göra något åt det. Ingen annan skulle jag ju ändå lyssna på. Spelade ju ingen roll hur de berömde, jag viftade ju bara bort det i alla fall.

Jag bestämde mig även för att aldrig mer äta något som inte är gott. Vet inte hur mycket äckligt pulver jag har druckit… örk. Så har jag grädde i kaffet? Nix, jag har mjölk för det är i min värld mycket godare. Men det är ju inte ok med LCHF. Struntar jag i för i min kropp är det ok. Smiter vikten upp så tar jag bort kaffet tills byxorna sitter kanon igen. (För mjölken påverkar mig oerhört mycket viktmässigt). Är vikten kanon så är kaffet med mjölken kvar. Enkelt. Jag tycker inte om kaffe med grädde.

Sist men absolut viktigast. Livet! Idag är livet och dess innehåll min livskvalité. Tidigare var det min macka, det goda eller i alla fall mat! Jag har nu aktivt letat upp belöningar i form av aktiviteter, tröst i form av vänner och kramar, orosdämpning i form av träning, stimulans i form av jobb och fritid. Jag lever livet idag. jag äter det inte! 

Så idag har jag fortfarande inga rutiner, ett hopplöst schema och samma Anna i grunden. Men jag bantar inte längre, jag kontrollerar inte min mat, jag tänker inte mat och jag är nöjd med min tantkropp. Jag bara är.

Så:
1. Gör en lista på all mat som får dig att falla och sen göra undantag du inte vill. Ät det aldrig.
2. Gör en lista på mat som håller dig mätt och gör dig ointresserad av nästa måltid. Ät alltid detta.
3. Lyssna på din kropp och var ärlig: kan DU äta detta? Fråga inte på nätet om du får. Du får precis allt du vill, fråga din kropp i stället om du kan. Om du äter detta får du då det resultat som du önskar.
4. Säg aldrig något till dig själv som du inte skulle säga till din bästa vän.
5. Funder över livet. Har du kul? Skrattar i alla fall en gång per dag? Det är bara du som kan välja hur du vill leva. ingen annan.
6. Skapa enkelhet. kanske är svart och vitt den enklaste. (för mig är det så) 
7. Släng vågen! Är du rädd för att gå upp i vikt så prova favoritbyxorna var morgon. De berättar snabbt om du är på väg upp eller ner. 
8. Lev livet. Spenderar du en massa tid framför receptbloggar, kanske skriver en egen, läser en massa kokböcker var dag och/eller ofta pratar mat – ja då måste matfokuseringen bort. Ut och gör något annat. Bästa sättet att skapa hunger och sug är att lura hjärnan med bilder och recept. Bästa sättet att inte hinna träna är att bo framför datorn.
9. Leta kunskap och lämna metoderna. Vad händer i kroppen och varför? Viktigaste av allt, händer detta i din kropp? Mycket eller lite? Vi ÄR alla olika. Och det är aldrig en sak som händer. Vi har en massa hormoner, signalsubstanser och enzymer som är olika starka och påverkar olika mycket i olika kroppar. Även om alla har samma i grunden. Tänk tanken, ALLA kan måla. Men några målar fint och andra fult. Så fungerar din kropp!
10. Glöm inte att för några finns det ett sockerberoende som vi inte sjäva rår över. be om hjälp. Bitten Jonsson är bäst!

Oj, ännu en roman. Sorry. Dags att sluta :)

Bara en sista rad. ”Jag äter inte tegelstenar”. Ja, det är nog mitt bästa tips. Eller som underbara Johanna Lanner säger ”Kill your darlings” Vissa saker måste bort för alltid, trots att det skapar en sorg. Tackar du ibland ja så blir livet en enda lång kamp. Tackar du alltid och konsekvent nej så kommer snart en acceptans. Detta är inget för dig. Detta är inget du behöver ta ställning till. Svaret är alltid ”Nej tack”. Efter några år kommer känslan av att detta har inte med mig att göra. Lika lite som en tegelsten skulle kunna fresta mig. (I min värld är allt med mjöl i tegelstenar, all choklad under 70% är tegelstenar, allt med potatis, past och ris, alla LCHF mackor och LCHF efterrätter, all frukt… osv.) 

Så, nej tack, jag äter inte tegelstenar!

Hoppas att du har en del tankar att tänka på. Vill du läsa mer? Du hittar mer av mina funderingar i Expressens Bilaga Allt om LCHF och i mat & hälsa (Aller)

Dags för vårens hälsoresa!

torsdag, 10 maj, 2012

På lördag bär det av. Äntligen!

Gran Canaria i en vecka. Morgonen startar med pilates, frukost och föreläsning. Sen myser vi i solen till kvällen kommer. Dasg för Zumba och en god middag. Mitt i resan är det dags för vandring i bergen, en underbar dag! Birgitta Höglund kommer att visa vägen till bra mat.

Du missar väl inte höstens resa? Då bär det av till Kreta. Läs mer här http://www.travelgallery.se/Kreta-Kom-i-Form-2012

Kan man äta sig fri från magproblem?

fredag, 27 april, 2012

Klart men kan. Stor anledning att de dök upp är ju felaktig kost. Ta bort den felaktiga kosten så försvinner eller minskar problemen. Varför försvinner inte alla magproblem för alla? Jo, magen och tarmen styrs inte bara av kosten, de styrs också av stress. Så om du är orolig, rädd, stressad, värdelös eller känner att du inte duger, så brukar detta ganska så snabbt visa sig i form av problem med magen. Du befinner dig för ofta och för länge i fel nervsystem (sympatiska). Det systemet som gör dig förberedd för fara. Tyvärr fungerar mage och tarm mycket dåligt i detta system.

Här kommer i alla fall en berättelse om en mage som blev nöjd på LCHF!

”Hej!

Jag heter Irén och är 54 år. Är uppvuxen på landet med farmor och farfar som var
lantbrukare. Vi åt fett fläsk, ägg från lyckliga hönor, mjölk från korna som strövade fritt
i hagarna, smör och grädde i det mesta, feta ostar och hemodlade grönsaker.

Har aldrig haft problem med vikten, åt tills jag blev mätt och var lycklig med det.
Vi jobbade givetvis ganska hårt, alla fick hjälpa till med gårdens sysslor men vilken
sammanhållning vi hade. Mat på bestämda tider och inte en lightprodukt så långt ögat
nådde.

Sedan med ålderns rätt lades lantbruket ned, korna såldes, grisar och höns likaså. Det
blev bara jorden som brukades kvar.

Vid den här tiden hade jag hunnit bli tjugo år och det blev till att köpa mat i affärerna.
Inget konstigt med det men sedan kom mer och mer lightprodukter och fettskrämsel in
i bilden och nyckelhålsmärkningen och plötsligt fick jag för mig att jag levt ett ohälsosamt
liv. Började att äta mer fettsnålt och fiberrikt.

När jag var 25 år började magen att krångla. Blev uppblåst och värkte, toabesöken glesare
och sparsamma. Besvären kom och gick och jag försökte komma på vad det var som var fel.
Ibland hade jag så ont att jag inte kunde röra mig, såg ut som jag var gravid i åttonde månaden.

Sökte läkare, fick Losec och bulkmedel, inget hjälpte. Sökte igen efter många år, fick rådet att
ta laxermedel varje kväll, protesterade och sa att det kunde väl inte vara bra, men läkaren sa att
min mage i alla fall var förstörd. Provade en stund men det kändes inte rätt och inte blev jag så
mycket bättre, mer än att tarmen tömde sig. Blodprov togs och jag hade inte magsårsbakterier
eller var glutenintolerant.

Fick för mig att det var mjölk jag inte tålde och drog in på alla mejerivaror, tyckte jag blev något
bättre men magkrånglet fortsatte.

Så för ett år sedan läste jag en artikel om Dr Annica Dahlqvist och LCHF, hon hade också haft mag-
problem men fått bukt med det med hjälp av LCHF. Varför inte tänkte jag, får väl prova en stund.
Första veckan fick jag ont i huvudet, mådde illa och kände mig allt annat än bra, men envis som jag
är fortsatte jag. Efter två veckor kändes magen bättre, fick gå på toa ordentligt och magen var inte så
utspänd längre. Kunde det vara sant eller var det en tillfällighet? Fortsatte med strikt LCHF och magen
förbättrades dag för dag, likaså mitt allmäntillstånd.

Nu har jag ätit enligt LCHF i ett år och mina magproblem är borta, slarvar jag ibland kommer problemen
tillbaka men då vet jag ju vad det beror på. Kan även dricka mjölk utan problem.
Maten jag äter nu är ju tillbaka på farmor och farfars tid och jag känner mig mer tillfreds till både kropp och
själ. Back to basic så att säga. Drygt 25 års magelände är puts väck. Nu försöker jag äta så naturligt och
ursprungligt jag kan. Givetvis finns vissa saker jag fortfararnde reagerar på som ex paprika, lök , gröna ärtor,
men det är inte bestånde besvär.

Nu följer jag din blogg med stort intresse och har haft mycket hjälp av den, särskilt ”magdelen” förstås.

Hoppas min berättelse kan hjälpa till.

Mvh Irén”

Hoppas att ni fortsätter att skicka in berättelser till anna@annahallen.se
Härliga hälsningar

Min blogg bråkar fortfarande!

lördag, 21 april, 2012

Därför så tyst. Men nu har jag fått hälp så forhoppningsvis fungerar allt som det ska snart. Just nu tvingas jag skriva i HTML läge vilket gör det omöjlighet svårt för en oteknisk person som jag.

Det jag nu planerar för våren är att väcka Talande bevis till liv igen :)

Så NU behöver jag hjälp. För länge sedan startade jag och Peter en blogg som hette Talande Bevis. Det var en blogg full av solskenshistorier om vad som händer i kroppen när man äter LCHF. Allt från viktminskningar till glada magar och allt från tillfrisknande av diabetes typ II till minskning av värk. Helt enkelt verkliga berättelser som gjorde en glad.

Nu vill jag skapa en ”flik” här på min blogg med Talande Bevis. (Den andra bloggen har jag lagt ner, jag hann inte ta hand om den.)

Vill du berätta din berättelse? Jag hoppas det.

Du kan vara anonym, men skriv då gärna om du är man eller kvinna och din ålder.

Du får gärna skriva under med namn. Du får gärna skicka med en bild på dig.

Skicka mig din berättelse på anna@annahallen.se

Varmt tack på förhand!

Nu är boken här!

fredag, 9 mars, 2012

Jag får ibland frågan om varför jag skriver böcker med LCHF ”för…” någonting speciellt. Enkelt, tallriken ser inte likadan ut för alla och en bok som täcker upp allas önskningar hade blivit för tjock för att ha som receptbok i köket.

Egentligen är mina böcker inga kokböcker. Det är lösningar på mina läsares önskningar och problem med att få till det. Sen har jag plockat fram mina favoritrecept som täcker in denna kunskap. Och ibland har jag behövt att trolla fram nya recep på lösningar som jag själv inte haft behov för och därför inte skapat som rutin i min egen vardag. Det är då jag kontaktar Birgitta Höglund med mina idéer. HON kan detta med att laga mat :)

Varför böckerna fungerar så bra? Jag tror att det är av flera anledningar.

Nummer ett just för att de har en inriktning. Du kommer troligtvis att vilja prova många av recepten. Annars när man köper allmänna receptböcker så är de ofta fulla av recept man inte är det minsta intresserade av att servera i familjen.

Nummer två för att jag är urusel i köket! Skratt. Jag vill att det ska gå snabbt, vara enkelt, inte vara tusen ingredienser där man ska använda en udd av något och sen står burken där till den är gammal och slängs och sen det allra viktigaste – det ska vara evinnerligt gott och nyttigt! Mina böcker har korta ingredienslistor och är fria från tanchera, flambera och pochera. (Som jag inte ens kan stava till)

Nummer tre, tack vara tjejgänget på Bonnier Fakta är böckerna (i alla fall i min smak) oerhört vackra. Jag känner mig så stolt var gång jag håller en ny bok i min hand för första gången.

Nu är det alltså dags för LCHF för Familjen! Japp, jag har gett mig på att ge barn LCHF. Ser den då ut som LCHF för den bantande kvinnan med begynnande diabetes? Nej, naturligtvsi inte. Vi pratar om barn som växer och troligtvis inte har ätit sönder sina kroppar ännu.

Men varför ge barn LCHF om de är friska och smala? Jo, för att de hela livet ska förbli friska och smala :)

”Men jag vill inte experimentera med mitt barn!”

Då blir min uppriktigt nyfikna fråga, vad i sädesslag och socker är så oerhört viktigt för barn och deras uppväxt? Vad finns i dessa produkter som du inte kan få i andra? (Förutom gluten som är en hemsk form av vegetabiliskt protein)

”Men det är så svårt att variera maten emd LCHF”

Är det verkligen med pasta och mackor vi varierar kosten? Är det inte med resten? Det som vi inom LCHF har kvar på tallriken?

Här kommer ett litet smakprov

http://​media.bonnierforlagen.se/​bladderex/?isbn=9789174242423

Stoppa LCHF-hysterin …. varför?

tisdag, 6 mars, 2012

Hade först tänkt inte bemöta detta. Men jag vet att insändaren kommer att användas som ett bevis på att LCHF är boven i dramat.

Här blandas det äpplen med bilar och jämför hejvilt utan någon som helst verklig logik.

Först pratar de om att de som äter mycket rött kött dör tidigare än de som äter små mängder för att sen gå över till rekommendationerna som ”bevisar” detta. Fonden avråder från processade charkvaror! Suck.

Cancer kan förebyggas genom en hälsoinriktad livsstil. Så vad är nytt?

Nitriter är cancerogena. Korv innehåller nitriter. Korv blir cancerogent. Var tog det röda köttet vägen?

Vi går vidare. Det blir ännu bättre. Från cancerrisken med det röda köttet, (som de tappade logiken på) så övergår de till att även fett och socker ska straffbeskattas. Någon expertgrupp har kommit på att det kan göra gott för ekominin om vi skaffar oss ännu en ny skatt. Ja, men det är logiskt. In med mer pengar så blir det bättre ekonomi. Behövs det en expertgrupp för det?

Sen kommer det mest intelligenta; fetma är starkt associerat med hög konsumtion av fett! Kan dessa herrar ingenting om näringslära och näringsfysiologi? Eller är det äldre herrar som snöat in på 80-talets sanningar? Är jorden ännu platt?

Så slutklämmen på detta ”rött kött är farligt”-inlägget blir att bekämpa LCHF. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Stig och Jonas, vi äter INTE mer kött än någon annan kost. Vad i den meningen är svårt att förstå?

Stig och Jonas, visa mig hur jag bli fet på fett utan att äta mackan till?

Stig och Jonas, ni ser möjligtvis ingen skillnad på söndagssteken och på charkuterier? Samma produkt? Hört talas om nitriter? Stekyta?

Stig och Jonas, hur ser Sveriges fetma-statistik ut? Hur ser förändringen ut det senaste åren? Jasså, den har avstannat… och fettkonsumtionen har ökat? Nämen vad konstigt. Hur får ni ihop logiken?

Stig och Jonas, vad hände 1989 när nyckelhålsmärkningen kom? När vi började äta fettsnålt och kolhydratrikt över en natt… Blev det bra? Skedde en positiv utveckling? Om inte (vilket vi vet med facit i hand!) ska vi verkligen göra om missen igen? Seriöst?

Nä, denna artikel saknade röd tråd, förankring i verkligheten och logik. Små fakta, tagna ur sitt sammanhang, hopsatta till en ny verklighet som påminner om sagornas värld. Ska inte en professur emeritus kunna bättre? Titeln låter i alla fall imponerande :-)

Klicka på artikeln så får du den i större format (PDF):

Min blogg är tyst för just nu är den trasig :( Det går bara att skriva rubrik! Inga inlägg…

söndag, 4 mars, 2012

Vem ska man tro på?

tisdag, 21 februari, 2012

Jag fick en kanonbra fråga av Håkan som jag väljer att lyfta:

”Kolhydrater triggar ju insulin som är vårt stora FETTINLAGRANDE hormon. Vi måste minska på fettinlagringen INTE på fettet” skriver Du Anna.

Förvirringen blir stor när jag läser detta av en man som säger sig ha torrt på fötterna: http://traningslara.se/pastaendet-att-insulin-gor-dig-fet-ar-en-stor-fet-logn/#comment-9537

Anna svarar Håkan skriver:
  • Hej Håkan. Jag började läsa men gav upp. Jag förstår att förvirringen blir total. Problemet med hormoner är att de gör så mycket. Ibland till och med motsatsen till sig själva. Eller resultatet blir så.

    Ex. Insulin är ett mättnadshormon. Men äter du snabba kolhydrater som stimulerar mycket insulin kommer du snabbt att bli hungrig . Detta för att insulin gör så mycket mer än bara vara ett mättnadshormon. Så frågan är då blir du mätt eller hungrig genom att stimulera insulinet? Ja, då kommer nästa problem. Mätt nu? Eller fortfarande mätt om en timme eller om tre timmar? Nu kan du återigen få tre olika svar från forskningen beroende på hur den är gjord. (och det får vi också). Därefter går vi bara ut emd svaret, inte under vilka förutsättningar svaret gäller.

    Vi forskar på grupp. Alla är alltså lika i sina reaktioner?

    Problemet är också att när vi forskar så måste vi utesluta en massa saker annars blir inte forskningen tydlig. Mycket av det du tar bort är det som kallas livet. Sen finns det ett annat problem med forskning, du kan alltid hitta studier som visar det du önskar och sen kan man köra en ”fotbollsmatch” och se vem som gör mest mål. Det står ”6-8″ i studier….

    Sen kommer vi till det problemet som jag tyvärr bidrar till. Förenkling. Jag tar den ganska så invecklade näringsfysiologin och så förenklar jag den i massor. Men jag känner inget dåligt samvete för detta då mina förenklingar oftast överensstämmer med verkligheten för väldigt många människor. Men jag rör till det, det håller jag med om :)

    Vad fungerar i verkligheten och stämmer i näringsfysiologin? Det är viktigt att se på verkligheten. Se på helheten. Forskning och detaljer är viktigt men det är inte alltid sanning tyvärr. Vissa detaljer är så svaga i förhållande till andra funktioner i kroppen att trots att de är sanna så blir det inte det som händer i det vi uppfattar. Sidan du visar på talar ju om ett hormon som skapar fettinlagring och stimuleras genom fett. Säkert sant, men alla som äter fett och rasar i vikt undrar nog hur starkt detta egentligen är. I förhållande till allt annat som händer i kroppen samtidigt.

    Sen har sidan rätt i att vi äter mindre. Men det är inte något att förringa. Det är ju en underbar effekt. Fast då pratar vi mer glukosets påverkan på våra signalsubstanser/opiatsystem samt hormonen som påverkar blodsockerkurvans påverkan på vår kropp. Samt även ketonkropparna. Och nu var förenklingen snart borta. Skratt. Så snart vi tror oss ha ett svar så ska vi alltid ödmjukt vara medvetna om att det finns minst tio system till som påverkar kroppen.

    Vilket vinner i just din kropp? Ja, det har tyvärr med din unika biokemi. HÄR tror jag att vi har ett jätteproblem i diskussionen. Många tror att alla reagerar lika på samma hormon och signalsubstans. De fungerar på samma sätt i allas kroppar, men vi ”hör” dem olika mycket.

    Vissa äter en bulle, njuter, blir nöjd och inget händer.
    Vissa äter en bulle, blodsockerkurvan öser upp och rasar ner.
    Vissa äter en bulle och seotoninet och dopaminet exploderar.
    Vissa äter en bulle och upplever en pigghet följd av en trötthet.
    Vissa äter en bulle och tömmer sen hela fatat på tio till.

    Så vad händer när ”man” äter en bulle?

    Vem har rätt till sanningen om hur kroppen fungerar? Och det mest spännande är att jag kan hitta forskning på att allt detta är sant. Alla reaktioner… fast naturlgtvis inte i samma forskning och inte på samma person. De motbevisar hela tiden varandra. Jobbigt, motsägelsefullt och otydligt.

    Mitt jobb är att hitta förklaringsmodeller inom näringsfysiologin, evolutionen och biokemin som kan ge människor en möjlighet att hitta just sin optimala fördelning. Superspännande och jättesvårt! Men det bästa jag vet.

    Mitt jobb är att berätta att detta händer, mer eller mindre, och sen är det upp till dig att känna efter: Är denna kunskap relevant och styrande i just min kropp? Kan denna kunskap hjälpa mig att nå dit jag vill? Är det denna kunskap som gör att mina problem försvinner?

    Det bästa med det jag gör är att det kan inte bli fel. Det värsta som kan hända är att inget händer. Men det har jag fakttiska aldrig varit med om. Antingen blir det bara mycket bättre, eller så blir det helt bra. Ganska så underbart facit på ett jobb.

    Så, vem ska man tro på? Den, vars kunskap, ger dig positiv effekt på 4-12 veckor. Längre än så ska det inte ta att känna att detta är rätt eller fel väg.  

    Foto: Jenny Grimsgård

Forskning eller verklighet?

tisdag, 21 februari, 2012

Forskning och studier…? OM de representerar sanningen, varför finns det då så många studier som visar på motsatser? Kan det helt enklet vara så att som man frågar får man svar? Kan det vara så att man frågar så man får det svar man tror man ska få?

Varför har vi satt oss i situationen att sanningen har blivit en fotbollsmatch? Nu står det 3-4 i studier!! Känns som när jag var liten och ”min pappa är starkare än din” (Skratt, fast jag hade ingen pappa. Kanske därför jag fått lära mig att lita på mig själv?)

Varför har studier tagit över verkligheten? Ex.Fullkornsfibrer är toppen när du har problem för magen enligt en massa studier. Sen äter människor dessa i 20-30 år och blir aldrig bättre. Jag (och många med mig) säger då (Helt emot studierna) att ta bort dem, de tillhör inte människans naturliga kost. Magarna blir bra! (Helt emot studierna!!) Och det roliga här är att vi har fel, alla som blir bra har fel och studierna har rätt. För de vann fotbollsmatchen i studieantal med 78-0! Så vi fortsätter att rekommendera fullkornsfibrer. För det säger studierna….

Hade alla studier visat på sanningen i HELHET (Inte detalj, detaljer har ingen relevans i livet) så hade alla mått strålande. Alla som tjatar om sina studier har ju redan hittat sanningen. Varför mår vi då inte bra? Vi har ju följt studierna i 20-30 år!!

Jag tänker i alla fall prova på verkligheten. Jag tänker strunta i studierna och förlita mig på kunskap om evoultion, kunskap om människokroppen och hur näringsämnena fungerar i vårt kropp. Jag tänker förlita mig på människorna upplevelse av hur de mår och lita på att alla jag träffar känner sin egen kropp bättre än någon forskare som de aldrig träffat. Jag tänker lita på att naturlig kost är bättre än onaturlig kost. Att vi alla är lite olika så vi måste prova oss fram lite.

Jag väljer den vägen. Du väljer vilken väg du vill att ditt liv ska gå. Jag tror ingen äger sanningen. Känn efter vad DU vill.

Hm, men om jag har fel då? Jag har svårt att tro att det kan bli värre :) Så oavsett om det fortfarande finns saker vi måste finjustera så kan vi i alla fall inte fortsätta som vi gör nu. Och hur kan så många må så bra på kost som är så dålig? I min värld är det orimligt att kroppen belönar oss med hälsa för att sen snabbt ta livet av oss.

LCHF och barn

onsdag, 15 februari, 2012

Ja, i en debatt hinner man inte säga många ord. Skulle vilja lyfta några saker till som jag tycker är viktiga.

Det första och viktigaste är att LCHF viktrminskning naturligtvis inte är samma som LCHF för barn. Precis som kalorikunskapen för bantning inte är samma som kalorikunskapen i tallriksmodellen för barn. Det säger ju sig själv. Tror den andra sidan vet detta men väljer att missuppfatta. Det är lite synd och gynnar inte debatten.

Nästa sak jag vill lyfta är alla som säger ”Jamen det är bara att äta mindre och träna mer” Fast… vad har det med barn att göra? Eller är det för att barn börjar bli tjocka som de säger så? Jag tror att de som använder detta uttryck är människor som mår bra på tallriksmodellen. Deras kroppar tål helt enkelt den kosten. MEN för alla som inte gör det. För alla som kämpar med vikt, har ont i magen, problem med värk mm För alla barn som är trötta, har ont i magen, svårt med koncentrationen, aggressivitet mm… Ja, för alla dessa kanske en annan kost kan vara intressant?

Vad är då LCHF för barn?

Ja, helt vanlig mat men vi tar bort alla sädesslag, vilket betyder all pasta, alla flingor och alla mackor. Vi tar bort socker och all färdigmat. Vi tar bort konstgjorde fetter som margarin. Vi lägger inte till något. Behåller bara naturlig mat. Är detta verkligen farligt? Kan man få brister av detta?

NEJ! Kosten blir natutlgt glutenfri, vilket är kanon. (Japp, Charlotte håller med. Ler varmt) . Kosten blir INTE fiberfri. Nötter innehåller fibrer. Grönsaker innehåller fibrer. Fiberhusk till våra pannkakor innehåller underbara fibrer. Fattas vi några vitaminer? Nej, vilka vitaminer finns i mackor som inte finns någon annanstans? Inga!! Fattas vi några mineraler? Nix, vilka mineraler finns i mackor som inte finns någon annanstans?

Så var är faran?

Svårt att variera? Jag har så svårt att förstå den frågan/påståendet. Varierar vi vår kost med pasta pch macka? Jag trodde det var tillbehören som vi varierar med :)

Massa fett? Jag blir så trött. Det går inte att äta massa fett om du inte blockerar mättanden med kolhydrater. Försök att äta smör med sked. Det är inte många matskedar innan du nästan mår illa. Smaksätt med kakao. Nja, det går inte mycket bättre. Det är bara mättande och beskt. Men tillsätt nu lite kolhydrater. Socker och havregryn. NU först kan du överäta. Det är denna mättnad och detta stopp UTAN kolhydrater som vi använder oss av. Vi blir snabbt nöjda. Vill inte ha mer och slutar äta. Det blir inte en massa fett för vår mättnad fungerar.

Så, vad är farligt?

Vi äter helt vanligt kött, fågel, fisk, skaldjur och ägg. (Inte i överdrift utan faktiskt i samma mängd som Tallriksmodellen)
Vi äter grönsaker och barn även rotfrukter. (Om inte barnen fått åldersdiabetes)
Vi äter nötter.
Vi äter (om vi kan hantera) bär och barn sötar sina efterrätter med frukt. (Inte som mellanmål)
Vi äter bara naturliga fetter. Inte massor, men så vi blir mätta och nöjda.

Hur kan då en måltid för ett barn se ut?
Sesampanerade fiskpinnar med blomkålsmos.
Taco med köttfärs, ost, keso, creme fraiche, salsa, en massa grönsaker i olika former med ostnatchos.
Hamburgare med hemmagjord osötad ketchup och mandelbröd med sesamfrön.

Låter det skadligt? I min värld låter det helt fantastiskt nyttigt. Nyfiken på mer? Min nya bok LCHF för familjen kommer om en vecka.

Bild: Jenny Grimsgård