LCHF, kost och hälsa med Anna Hallén

Fredagen den 8 oktober är det äntligen dags. Då kommer boken om ”ENERGIBARN – våra älskade skitungar” att släppas. Redan nu går den att förbeställa genom www.kostgajden.se

Jag längtar! Detta är ett av mina drömprojekt som nu äntligen blir av. Redan på lärarhögskolan började denna dröm. Jag fick där bara lära mig hur jag skulle lära ut till motiverade nyfikna barn utan koncentrationssvårigheter. Jag ville lära mig mer men fick reda på att det inte ingick i utbildningen på lärarhögskolan. Att vara behörig lärare inkluderade inte att kunna ta hand om barn med särskilda behov, då fick jag bli specialpedagog i så fall.

Ett stora morr! Det var det dummaste svaret jag någonsin fått. Så, där och då började min dröm. Jag la all ledig tid på mitt examensarbete. Blev klar med examensarbetet 4 månader innan inlämning och tog då chansen att vikariera som resurspegagog till en tös med ADHD. Därefter valde jag bara lärarjobb där jag fick chansen att arbeta med dessa underbara Energibarn. Jodå, jag var både trött, sliten och ledsen många gånger. Men lika ofta glad, lycklig och stolt.

Idag arbetar jag inte längre i skolans värld med eleverna, men däremot arbetar jag med lärare som vill förstå, förändra och innebära den stora skilnaden för dessa underbaringar (som ofta äter upp en hel del energi)

men svårt. Ju mer jag lär mig desto fler faktorer påverkar och förstör min tydliga logik.

Ämnet som jag är inne på nu är mjölkproteiners påverkan på barn med neuropsykiatriska fuktionshinder. Mest forskning och kunskap verkar finnas innom ADHD och autism. Mjökproteinet som är mest spännande är kasein.

Har du ett barn med ADHD, asperger eller autism? Har du märkt någon skillnad om kosten innehåller mjölk eller inte? Jag samlar på mig andras erfareneheter. Verkligheten är mer sann än forskning. Men bra forskning ger en hel del fantastiska förklaringar.

Det brukar ju inte vara faktan som är fel utan hur den sen ska tolkas.

Kasein är ett protein. Proteiner byggs av aminosyror. Är det få animosyror kallas det inte protein längre utan det heter peptid. Hos barn med tex autism ombildas stor del av dessa till kasomorfin. Det kanske det gör hos oss andra också, det vet jag inte. Men det påverkar i alla fall de med autism på ett sätt som vi vill undvika.

Är du nyfiken kan du läsa mer om BMC-7, A-1 mjölk och A-2 mjölk.

Hur jag än vänder och vrider på kunskapen så kommer jag bara till en slutsats. Alla våra Energibarn bör undvika att dricka mjölk. Det är i alla fall värt att prova och utvärdera. (Ialla fall så länge vi har A-1 mjölk i våra kyldiskar)

Tycker energibarnen om mjölk? Ja, oftast. Det gör de flesta barn. Det kan ha att göra med att kaseinet även ombildas till endomorfiner. Japp, en sorts morfin. Det forskningen ännu inte har bevisat är mjölk därför faktiskt gör oss mindre smärtkänsliga och ger oss ”kickar”.

Skratt. Japp, ibland lyser näringsnörden igenom. Förlåt. Jag återkommer till Energibarn och våra älskade skitungar mer framöver.

Vad ska barn med ADHD inte äta?

1. Ingen mjölk, drick vatten i stället. Mjölkproteinet kasein ställer till med en hel del problem, likaså mjölksockret.

2. Inga produkter med mycket kolhydrater. T ex bröd, pasta, kex. Barn med ADHD har ofta stora problem med att hantera blodsockerkurvan. De producerar för lite hormoner för att detta ska fungera optimalt.

3. Ingen snabbmat! Proppfull med omega 6 som förvärrar problemen. Ofta också full av glutamat som till och med kan skapa problemen.

4. Inga fruktjuicer, alldeles för mycket socker i dem, även om det är fruktsocker.

5. Om du kan, ta bort socker helt!

6. Ta bort all mjölkchoklad.

7. Bort med Aspartam, Sukralos mm. När aspartam bryts ner så påverkar det dopaminet och noradrenalin, något som redan barn med ADHD har problem med.

8. Ta bort all friterad mat. Snabbt socker med omega 6. Värsta möjliga val (för alla barn faktiskt).

9 Undvik allt med färgämnen så gott det går. Kolla om barnet reagerar på någon speciell färg. Rött, gult och grönt är vanligt.

10. Summering. Ät bara den mat som vi är skapta för. Ät som vi gjorde när mormor var barn.

Vill du veta vad baren SKA äta?  Läs då min kommande bok, ”ENERGIBARN – våra älskade skitungar”

Lycka till! Jag lovar att det är värt några månader av en enormt tuff period (läs: ett rent helvete)

När jag nu sitter och läser vad som är skrivet så gäller det mesta här faktiskt alla barn…. Men så brukar det vara. Det som är bra för barn med särskilda behov är oftast mycket bra för alla barn. Både gällande kost och bemötande.

Vid en underbar liten sjö på en nästan öde camping redigeras det i den nya boken för fullt. Stycken som är för långa, stycken som ska flyttas och stycken som ska bort. Förklaringar, förtydlingar och förändringar. Mitt hjärta briner för energibarnen. Tänk att jag ska få möjligheten att kanske innebära en positiv förändring. Nu gäller det bara att jag hittar sätt att marknadsföra boken.  

Efter några timmar vid datorn och lika många läsandes vid sjön så var det äntligen dags för midsommar maten.  Nix, ölen och knäcket var inte till mig. Jag njöt av sill, ägg, gräddfil och massa gräslök. MIn bättre hälft valde till och med bort potatisen. Han lär sig.

Jodå, jag valde att njuta av jordgubbar och vispgrädde. Jag triggar inte av jorgubbar utan kan sluta när jag vill och är nöjd när jag är klar. Jag jagar inte heller längre vikt. Äter ju bara för att stabilt stå still.

Njut av helgen. Nu ska jag skriva vidare så Bertils bättre hälft Kerstin får mitt bokmaterial i tid. 

är jag igång.

Boken om Skitungarna är nu på gång. De första raderna är skrivna. Tangentbordet glöder redan. Som jag har sett fram emot detta.

En bok om hur skitungar fungerar, hur vi kan kompensera, speciellt i skolans värld, och vad de ska äta. Fantastiskt nog så överensstämmer lågkolhydratkosten mycket! Fast det visst ni nog redan.

En handbok för alla föräldrar att ge till sin son eller dotters lärare.
En handbok för att lyfta fördelarna och minska bristerna.
En handbok full av praktiska tips och bara en gnutta teori. (Teoretiska böker i detta ämne finns det massor av. Men HUR ska vi göra? Ja, det saknas oftast)

Det ser ut som att det blir en bok nummer två. Min DRÖMbok. En bok om skitungar och energibarn. En bok om förståelse och om hur kosten kan påverka. En bok för föräldrar och skolpersonal. Kanske en bok för föräldrar att ge till skolfröken i julklapp. Ler mjukt.

Nu behöver jag hjälp. Din hjälp.

1. Hur och var kan jag marknadsföra en sådan bok? Var bör boken synas?

2. Vad vill Du hitta för avsnitt i boken?

Bok nummer ett, LCHF-Husmanskost komemr den 24 augusti. Nu är den helt klar från min sida. nu är det bara att vänta. En kul NYHET är att den har bytt framsida. En förändring som gjorde mig toppenglad. Jag lägger ut den nya framsidan så snart jag fått den.

Ja, jag ska hålla en föreläsning om mina favoriter ”skitungar”. Hur lärare kan skapa ett lugnt klassrum.

Barn vill om de bara kan. Så då gäller det ju för oss lärare att se till ATT de kan. Här finns en massa enkla knep. Och det är just dessa som jag ska berätta om.

Allt från HUR de fungerar till HUR de lär in och sen HUR vi kan skapa inlärningssituationer efter detta. Även detta riktigt enkelt. Men det enkla är ofta det svåra. Att göra rätt med facit i hand är ju inte så svårt.

Jag har tre spännande föreläsningar om ”Skitungar” i skolans värld. Den första, Energibarn,  handlar om hur barn & ungdomar med till exempel adhd kan fungera i skolans värld. Hur vi kan kompensera för att skapa en enkelhet. Visst är det fantastiskt att vi kräver av ett barn med svårigheter att DE ska lära sig hur VI fungerar. Är det inte enklare för oss utbildade vuxna UTAN brister och funktionshinder, att förstå hur dessa barn fungerar?

Vi ber inte att barn med glasögon att ta av dem, sätta sig längst bak och läsa på tavlan.
Vi tjatar inte om att det är orättvist att han får ha hjälpmedel när de övriga inte får det!

Vi ger inte ett barn med glutenallergi en fralla var dag för att han ska vänja sig av med sitt handikapp, sin allergi.
Allergin är också bara ett handikapp när han utsätts för det han inte tål!

Föreläsning nummer två är den jag sitter med nu. Jag har gjort den många gånger men det är alltid kul att förnya och förbättra. Den handlar om knepen och tipsen. Det praktiska. Hur gör jag i klassrummet? Hur lär barn in? Hur lär jag ut? Den föreläsningen kallar jag för ”Gå buskapet eller eleverna hem?” Alla barn kan inte gå ut med godkänt i alla ämnen, men alla barn kan (och SKA)  gå ut skolan med självförtroendet intakt!!

Lärare i Skurup får känna på när grovmotoriken inte riktigt fungerar. Jag lovar. De ville, men kunde inte. Lärare vill om de bara kan. Men kan inte alltid, trots att de vill.

Föreläsning nummer tre är den mest spännande och den som jag aldrig har fått hålla (ännu). Skratt. Den handlar om hur kosten påverkar våra barn. Och då speciellt barn med särskilda behov. Det går att skapa en stor fördel med rätt kost. Tyvärr skapar vi ett ännu större problem med dagens kost. Vi skapar koncentrationsproblem, aggressivitet och trötthet. Vi ger barnen detta till frukost och till skollunch. I vissa familjer även till mellanmål och middag. JAg hoppas och drömmer att en dag få möjligheten att prata mat och barn. Tänk så mycket bra vi hade kunnat skapa på ett så enkelt sätt.

Tänk om behovet av en assistent hade försvunnit. Vad mycket kvalitetsmat som hade kunnat serveras i skolan. Till ALLA barn.

Det är det bästa av allt gällande det jag föreläser om. Denna kunskap är bra för ALLA barn men helt livsnödvändig för barn med speciella behov. Pedagogen i skolan kan alltså arbeta med SAMMA planering till HELA klassen. De utan problem får en roligare skoldag och de med problem får helt plötsligt en chans att hänga med. Och läraren kan komma hem glad och pigg på fredags eftermiddagen…

Ja men självklart! Vi gav ju dem det beteendet till frukost och förstärkte med skollunchen. Egentligen började vi redan när de låg i magen. Jodå, jag har gjort samma tankevurpa med mina egna barn, det var ju den informationen jag och alla andra fick, och tyvärr än i dag får (med några lyckliga och efterlängtade förändringar, som tillexempel att gravida nu ska äta fet fisk. Äntligen!).

”Vi blir vad vi äter” är ett populärt uttryck. Men tänk efter, det är inte bara ord. Det är sant. Och i nästa tanke kommer ju då frågan, vad blir vi på Cola, mackor och pommes -tallrik med ketchup?

Allt vi är, gör och förmågan till tanken byggs upp av vår mat. Lite skrämmande tanke. Men samtidigt underbart härligt. Det skapar ju en möjlighet till förändring, förbättring och välmående. Det är aldrig för sent. Kroppen är makalös på att rätta till och bygga om sig.

Dags för dagis. Smörgås eller flingor på morgonen. Vilket är koncentrerad turboenergi. Barnet lämnas över till personalen, hyperspeedad och redo för spring och lek.  Vi fyller på med ett mellis, ofta av samma kolhydratkaraktär. Sen kommer lunchen. Potatismos, knäckebröd, fiskpinnar med största delen panering (vilket också är snabba kolhydrater). Energimat som triggar igång överaktivitet, vilket fungerar ganska så bra på dagis. För dessa barn leker hela dagen och använder då turbomaten på rätt sätt.

Men samma rutiner följer sen i skolans värld. Nu ska pedagogen klockan 8 på morgonen få det hyperaktiva barnet (efter kolhydratfrukosten) att sitta still och lyssna. En nästan omöjlig situation. Vid 10-tiden dippar kurvan och vi släpper ut småirriterad barn på skolgården och blir förvånade när de börjar bråka och kivas. Klart att de gör, så fungerar ju kroppen. 2 timmar efter lunch när sockerkurvan snabbt dippar och barnet blir trött och okoncentrerad, så ska pedagogen få eleven att jobba, kanske till och med skriva ett prov…

Nej, jag hävdar inte att alla problem skulle försvinna med rätt mat. Men jag är fullständigt övertygad om att en mycket stor del skulle göra det. Du kan äta dig till ökad koncentration, minskad aggressivitet, ökad intelligens och ett jämnare humör. Tror alla är överens med mig när jag hävdar att detta skulle vara till en fördel både för det enskilda barnet och för skolans personal.

Jodå, visst finns det barn som klarar av att hantera dagens skräpmat. Fast å andra sidan, jag tror att även de hade uppskattat fördelarna med att ge kroppen vad kroppen behöver. I alla fall på sikt, för att slippa framtida övervikt, diabetes typ 2 och våra nu alldeles för vanliga hjärt- och kärlsjukdomar.

”Men barn behöver kolhydrater, de växer ju!” Ja, barn behöver kolhydrater, men inte för att de växer. Du växer inte på kolhydrater, du växer på proteiner och fett. Kolhydrater är barnets lekenergi. Barn som rör på sig mycket behöver mer kolhydrater. Dator och TV spels barn som åker buss till skolan behöver väldigt lite kolhydrater.

Barn behöver fett. Lätt produkterna är en sorglig samlig felaktig omtanke. Välj smör och Bregott i stället för dessa hemska margariner. Vanlig naturlig 3 %ig mjölk istället för dessa lättprodukter.

Barn behöver proteiner. Kött, fågel, fisk och ägg. De flesta barnkorvar är tyvärr förklädda mackor i korvfodral. Lite kött och lite fett och en massa potatismjöl, stärkelse, potatisflingor, druvsocker mm.

Du blir vad du äter. Låt Ditt barn få bli sitt allra bästa!

Nej, de finns inte. I alla fall inte många …

Men däremot finns det många barn som inte klarar av de krav som idag ställs på dem och därför beter sig som skitungar. Planera allt själva, stora sociala krav för att fixa stora klasser och lärare som tror att de är ouppfostrade.

Hade det gått att uppfostra bort ett sådant beteende så hade ju definitivt skolpersonalen kunnat det. Vi har ett brinnande intresse av barn, varm välviljla och en bra pedagogisk utbildning. Nej, det går inte att uppfostra bort, eller skälla bort, eller bestraffa bort. Det måste kompenseras. Och det som gör mig så arg är att vi lägger denna uppgift på det lilla barnet som har en brist. Inte på oss fullt fungerande vuxna med utbildning.

Om lille Olle har glasögon så ber vi inte honom att ta av dem för att det är orättvist att han ska få ha hjälpmedel när resten av klassen inte får. Vi tvingar inte honom att sitta längst bak och skärpa sig. ”Olle, du kan om du bara vill” Men vi gör så med barn med särskilda behov. Och när de sen inte kan så straffar vi dem. ”Du får inte följa med på skolutflykten” eller så ber vi dem att underteckna ett avtal om att de ska vara snälla….  ”Jag, Olle, lovar att kunna läsa utan glasögon från bakersta raden av skolbänkar.”

Eller Pelle som inte tål gluten. Bra då ska vi träna. Pelle ät nu en smörgås var dag och vi vill inte höra något gnäll om magont. Fungerar inte detta så får du äta två mackor var dag för du ska lära dig!!

Dessa två exempel är perfekta på barn med särskilda behov. Precis så här fungerar de. De behöver hjälpmedel och de behöver slippa vissa saker. DÅ fungerar de.

Vilket barn VILL ha skäll var dag? Vilket barn vill vara odugligt? Vilket barn vill vara utanför?

INGET!

Det vet bara inte hur de ska göra för att göra rätt. Vi talar ju bara om vad de inte ska göra. Mycket sällan berättar vi det självklara. HUR de skulle kunna gjort i stället. Dessa barn behöver detta. Men när de har misslyckats år efter år utan att förstå varför. Det spelar ingen roll hur mycket de försöker för de gissar aldrig rätt. Våra krav är inte självklara för dem. Ja, då skiter de i allt. ”Bättre att få en utskällning för att jag är uppkäftig är för att jag inte förstår. Jag är hellre djävlig än blåst”

Jag skrev ett enklare arbete när jag läste till lärare. Men det innehåller en hel del nyttigheter för skolpersonal att veta. Bifogar en Pdf som du får använda som du vill (klicka bara på bilden ovan). Hoppas att den kan komma till någon nytta.

”Barn som ofta dricker standardmjölk väger mindre. Vad beror det på?

- Det vet vi faktiskt inte. Säger dietist Susanne Eriksson på Sahlgrenska som har skrivit en avhandling om det” (bilden är länk)

Och sen kommer idiotkommentaren om att det ännu inte finns några vetenskapliga bevis så därför fortsätter man att servera lättmjölk. VAR ÄR DET VETENSKAPLIGA BEVISEN FÖR DET BESLUTET??? Jag blir så arg och ledsen.

Någon svamlar sen om att de följer Livsmedelsverkets riktlinjer som grundar sig på forskning. Vilken då frågar jag mig? ”Vi litar på Livsmedelsverket…” Och jag tror på tomten.

Till Susanne. Läs på den grundläggande näringsfysiologin så kommer du förstå att barn som få standardmjölk i stället för lättprodukter naturligtvis väger mindre.