LCHF, kost och hälsa med Anna Hallén

Jag vet. Visst är det utmanande. Ja, mitt ordval ”skitungar” Men jag vågar mig på det. Jag är själv en fd. skitunge. Och jag har mycket svårt för hyckleri. Ordet bokstavsbarn tycker jag än mer illa om. Vad blir det av bokstavsbarn när de växer upp? Bokstavsvuxna?

Barn med särskilda behov är bra. Men finns det något barn som inte har särskilda behov?

Energibarn? Mitt egenpåhittade namn. Det tycker jag om. Men det är inte rättvist. Många är hypo och inte hyper. Alltså för lugna. Om man nu kan uttrycka sig så.

Fast detta var inte alls det jag tänkte skriva om.

Jag har ju två specialområden. Mat och Energibarn. Arbetar med båda. Är kostrådgivare och lärare. Men har gett upp skolans värld. Tyvärr. Min energi gick åt till systemet snarare än där den behövdes som mest – till barnen.

Kommer ihåg den dagen jag gav upp. Jag har hand om en underbar grabb. Han gick i nian. Stödet hemifrån lyste med sin frånvaro. Skolan hade varit en enda lång kamp där han alltid misslyckats. Smart kille. Mycket smart. Men nedtryckt av sin uppväxt och av många vuxna på vägen.

Vi jobbade kanon ihop. Han skulle få godkänt i de ämnena han behövde. Som han kämpade. Men jag känner att när jag skulle släppa honom så fanns det ingen vuxen att backa upp grabben. Så jag bar socialen om hjälp. De svarade att han hade ju inte gått åt skogen ännu så det fanns inget de kunde göra. Jag efterlyste en grabbgrupp med god sammanhållning med manlig ledare. Jo, en sådan fanns. Kallades nog Stormvarning. Bra, sa ja. In med honom där. Men det gick inte. Han var ju inte kriminell ännu. Jamen, vad med Lilla Blåsten då??

Nej, sådana grupper fanns inte. De arbetade inte på det viset.

Det slutade med att jag grät. Att jag påpekade att vi pratar ju alltid om att TÄNK om man fick vara med INNAN det gick år skogen för våra barn. NU satt vi på ett möte INNAN den här killen gick åt skogen och tog beslutet att avvakta. Att göra ingenting. Va??

Socialen kontaktade min chef och krävde att jag inte skulle delta på fler möten och jag slutade i skolans värld.

Men  arbetar vidare. På mitt sätt. Jag lär nu ut hur ”skitungarna” tänker. Hur de arbetar? Hur de vill och måste få göra. Hur vi kan underlätta. Hur skolan kan fungera för alla. Håller föredrag och hoppas att visa på dessa underbara energibarns möjligheter och kapacitet. Vill att lärarna ska ha kunskap, så både lärarna och barnen slipper gå sönder.

Förstå på riktigt? Inte bara bestämma dig för att din utgångspunkt är den rätta. Vill du smita in i huvudet på en person med autism? Få möjligheten att leva dig in i det handikappet. Kanske till och med kunna översätta den upplevelsen till de barn som har det tufft med sociala brister i dagens skola. Asberger, damp, adhd?

Läs då Gunilla Garlands bok ”En riktig människa”. Bättre än så kan det nog inte presenteras. En underbar bok.

Gunilla har högfungerande autism och hon bjuder in oss i hennes underbara men annorlunda hjärna och liv. Tack Gunilla för att jag fick denna möjlighet. Hoppas att många fler tar den möjligheten. Hoppas att alla som arbetar med barn verkligen läser denna underbart ärliga och öppna bok. Den borde ingå som ett obligatorium i lärarutbildningen. En självklar kunskap förr ALLA, inte bara för specialpedagogen.

Ju mer du kan desto enklare blir det. Många är rädda för att kunskap ger mer ansvar. Alla som arbetar med barn HAR redan det ansvaret. Så, ju mer du kan desto enklare blir det!

Skratt. Här skulle jag har skrivit någott INNAN inlägget gick ut. Men eftersom jag var på ZUMBA utbildning i Västerås så blev det inte så…

I morgon tisdag finns jag på Fjärdhundraskolan och föreläser om mat till Energibarn. Klicka HÄR så kommer mer information om du vill komma!

Vi börjar från början. I magen. Det som är allra viktigast för det lilla barnets utveckling är att slippa så många gifter som möjligt, och det känner de flesta till. Men viktigt är också att vi äter mycket fett. Speciellt fett från fisk (omega 3). Nix, omega 3 från linfrön fungerar inte här, då det är en annan form av omega 3 och det är inte den som bygger upp barnets hjärna. Många mammor äter inte fet fisk. Och på omega 3 burkarna står det skrämmande nog att de inte ska ätas av ammande, gravida och barn under 12 år. Det är ju DÅ bebisen behöver det som mest och bäst. Det är ju då hjärnan utvecklas och växer som mest och bäst.

Sen föds den lilla bebisen. Förhoppningsvis ammar vi sen allt vad vi kan och orkar. Min egen amningskarriär var tyvärr bara någon vecka. Det fungerade aldrig. Tyvärr. Vad står då till buds? Ganska tidigt lägger vi in vällingen. Oerhört snabba kolhydrater som skapar ett piggt lite hyperaktivt barn, något som får många mammor och pappor att bli oerhört trötta. Barnet likaså, för efter denna piggperiod kommer blodsockerdippen. Barnet blir irriterat, argt, okoncentrerat och skriker. Vi fyller på med en ny sockerbomb, blodsockerkurvan går upp, överaktivitet… som snart blir en ny dal med ny ilska.

Jo, osockrad välling är en sockerbomb. ALLA kolhydrater blir ju till blodsocker. Har vi sen valt majsvälling, ja då går det ännu snabbare, med ännu högre energitopp och en ännu värre blodsockerdipp. Majsprodukter är nämligen mycket snabbare och värre än vanligt vitt socker. (Även vetemjöl är sämre än vitt socker.)

Är vi sen riktigt duktiga så väljer vi välling med fullkorn. Tyvärr. I stort sett INGA barn under 10 år klarar av fullkorn. De får ont i magen.

Å sen blir vi förvånade när bebisen förtvivlat skriker. Klart den gör. Vi har skapat ett hyperaktivt eller övertrött barn med magont. Jag hade också vrålat, i massor!

Jodå, det finns ett problem till. Vi ger vi små gluten! Vansinne.

Gult är fult. Eller? Skrämsellarm kommer ju hela tiden. Detta larm är redan två år gammalt men det bör nog upprepas. Och personligen känns detta som ett viktigt och trovärdigt larm. Och högaktuellt. Hur många barn har inte problem med hyperaktivitet och dåligt koncentration. Några även med inlärningsproblem och huvudvärk. Visst är det värt att prova att ta bort vad jag personligen ser som onödiga skitfärger/tillsatser i vår mat och vårt godis.

Alla E nummer är naturligtvis inte farliga, men det har nu kommit fram att vissa ,och speciellt tillsammans, kan ge ADHD liknande symptom och/eller förvärra för de som redan har ADHD.

E 110 Para-orange
E 122 Azo-rött
E 102 Tartrazin
E 124 Nykockin
E 129 Allurarött
E 211 Natriumbensonat

Jag rekommenderar starkt att helt undvika dessa till alla barn och vuxna. Varför äta skräp? Skriv ner numren på en lapp och ha med i plånboken. Lätt som en plätt att sen kolla när man är ute och handlar. Efter bara några veckor har du lärt dig vilka produkter som är ok och vilka som du väljer bort. Vi är ju vanemänniskor och vanehandlare, så det går kvickt.

Jag vill dela med mig en dikt skriven av Malin Widerlöw (1999) som finns att läsa i min nya bok ENERGIBARN – våra älskade skitungar som kommer ut om några dagar.

Med vilken rätt?

Med vilken rätt undanhöll ni kunskapen om mig själv?

Var det för att skydda mig från den hemska sanningen att jag är den jag är?

Jag är inte rädd för att inte vara som du.

Varför är du rädd?

Varför ska du låtsas som om jag kan samma saker som du?

Jag är inte rädd för att inte förstå.

Det jag är rädd för är att du inte skall förstå mig.

Jag är inte ledsen för att jag behöver längre tid än du för att lära mig saker.

Jag är ledsen för att du blir arg på mig för det.

Jag kan acceptera att jag är som jag är.

Kan du?

Tyvärr är det svårt att ge snabba qvicktips på nätet. Det är så mycket som påverkar. Vad är det som ditt barn behöver kompensera? Hur är läraren? Hur är resten av klassen? Hur akustiken i klassrummet?

Men ett tips är att INTE vara rädd för att se ditt barn som ett barn med särskilda behov. Alla barn har särskilda behov men vissa barns behov krockar med den ganska så stela skolvärlden. Det viktiga är ju att vi kompenserar.

Ett annat bra tips är att förstå att en brist kan INTE uppfostras bort. Hade det gått hade väl var och varannan förälder gjort det. Och om föräldern inte klarar av det så borde väl läraren göra det. OM det hade varit så enkelt. 

Se ditt barns problem som glasögon och gluten! Om ditt barn har en brist, t ex koncentrationsproblem, se det som ett barn med dålig syn. KOMPENSERA! Ett barn med dålig syn får glasögon. Ett barn med koncentrationsbrist får korta uppgifter som enkelt kan avslutas. Samt får sitta längst fram så resten av gängets rörelser inte stör osv.

Om ditt barn har en brist, t ex problem med impulskontrollen (hamnar snabbt och explosionsartat i bråk), se det som ett barn med glutenintolerans. Ta BORT gluten. Ta BORT de tillfällena som inte fungerar. Inte uppfostrar du väl bort gluten och skriver avtal med barnet att nästa gång du äter en smörgås måste du lova att inte bli sjuk.

Barn som får rimliga krav efter sin förmåga kommer att vilja göra rätt. Barn vill om de bara kan!

Men att säga att barn kan om de bara vill, ja, det är fräckt! Då vill jag att alla barn med glasögon tar av dem NU och så får de jobba utan att se. bara de vill tillräckligt så kan de ju… eller?

Ja, ADHD mm ser ut som uppfostringsproblem. Jag vet. Men om nu inte uppfostran fungerar kanske det är dags att prova något nytt? Ett annat synsätt på problemet? Och vad gör det om du tar fel på ett eller annat barn? Vad gör det om ett ouppfostrat barn råkar ramla med här? Vad spelar det för roll, bara det fungerar. Vad är det som är så fel om vi lär barnen ett fungerande sätt istället för att skälla och uppfostra när det sättet helt tydligt INTE fungerar.

Och hur lär skolan ut? Och stämmer de två överens? Nix. de gör det inte.

I skolans värd pratar många lärare, men väldigt få barn är auditiva. Alltså lär genom att lyssna in. Man skulle snarare säga att de flesta INTE lär in bäst genom örat.

I skolans värld ska mycket läsas in. Och här får alla barn med lässvårigheter även problem i andra ämnen, fast de inte har problem med ämnen i sig. Lite onödigt tycker jag.

I skolans värld ska det mesta av barnens kunskap skrivas ut. Trots alla barn med finmotoriska problem (de som har svårt att forma bokstäver, hålla pennan mm) All deras koncentration går åt till att rita bokstäverna i stället för att återskapa och återberätta det de faktiskt kan.

Vad gör skolan med de barn som är kinestetiska med dålig finmototrik? Alltså våra rörliga barn som lär med kroppen och som sen har svårt att förmedla all sin kunskap med att skriva ner den.

I skolan är böckerna ett koncentrat av kunskap. Allt är så hårt förkortat att du måste kunna innehåller innan, för att få ett sammanhang. Berättelsen försvinner. Helheten försvinner. Det som skapar skratt, spänning och nyfikenhet är borta. Fakta staplas på varandra för att skapa en tunn humorfri skolbok.

I skolans värld ska barnen sitta still och koncentrera sig. Långt över sin förmåga. När jag håller föreläsning för vuxna kan den inte vara för lång för ”man” orkar inte koncentrera sig så länge. var är den förståelsen i skolans värld?

Vad enkelt det hade varit att nå våra skolbarn om vi tittade på hur DE lär in och inte var så fokuserade på hur vi enklast lär ut. Vi är vuxna fungerande individer, visst måste det vara VÅRT ansvar att hitta lösningen. Inte kan det väl vara det lilla barnets ansvar?